Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Hjärtinfarkten var nära igår.

Ibland går det inte alls som på räls. Rätt ofta går tågen inte  som på räls. Eller… de går inte som de ska. Jag hade en tid att passa igår och biljetter hade jag köpt i förväg. Tio minuter innan jag skulle gå hemifrån fick jag sms från SJ, först att tåget var försenat, sen inställt. SJ fortsatte att terrorisera mig med sms i två timmar, men informationen var för det mesta inaktuell. Det var tur att jag hade sambon med mig. Stressen var hög, blodtrycket likaså. Det blev ingen hjärtinfarkt. Det blev en taxi från Upplands Väsby in till Stockholm. 1 342 spänn mindre på kontot svider.

Självklart har jag begärt ersättning. Jag fick först 53 kronor, därefter 106 kronor för tågbiljetterna jag inte kunde utnyttja. Asså… 106 kronor är cirka halva priset jag betalade. Det är fan inte OK, SJ, och att jag var missnöjd gjorde jag klart för kundtjänst i mitt mejlsvar. Efter en kvart hade jag fått tillbaka hela summan för tågbiljetterna, dvs 210 kronor. Men att jag ska få nån ersättning för taxiresan tror jag inte på, även om jag har ändå försökt. Det blev ett separat ärende hos SJ och eftersom det handlar om betydligt mer pengar lär det säkert dröja med besked om dessa pengar.

Min sambo är både rådig och ett gott stöd i stressiga situationer. Jag är henne ett stort TACK skyldig, för efter en hisnande taxiresa där föraren körde slalom i bilköerna (två filer var avstängda) anlände jag TIO MINUTER FÖRE AVTALAD TID. Detta mer eller mindre krävde jag skulle vara ett plus för mig i framtiden. Vi får se hur det blir med den saken.

Vi överlevde en hisnande taxiresa och jag anlände TIO MINUTER FÖRE AVTALAD TID.

Det blev en intressant prövning av stresståligheten igår och jag måste säga att jag tyckte att jag klarade av det väl. En fördel med det inträffade var förstås att jag inte hann bli så nervös för orsaken till min resa. Vi blev emellertid lite trötta och matta och hade inte riktigt den orken och lusten att göra det vi ursprungligen hade tänkt. Detta i kombo med dåligt samvete för familjen Katt gjorde att vi lunchade i Stockholm (Anna bjöd på räkmackor och dammsugare), gick i några affärer, bland annat Gamla stans bokhandel som vi inte hade hittat tidigare, tog ett glas vin respektive en öl – och sen, före rusningstid, tåg hem till Uppsala. (Ja, tågen kom igång så småningom.) Jag fick bjuda min älskling på asiatisk middag som ett litet tack för råd och dåd. Den middagen intog vi på Pong (fan va jag gillar namn som är lätta att uttala och dessutom bra!) som ligger mitt emellan centralen i Uppsala och vårt hem. Vi avslutade sen den 3 oktober hemma på Main Street med kaffe och var sin Walnut Whip samt ett läskigt mord på TV.

Vi var så värda räkmackor!

Jag om jag hade varit rödhårig.

Hit hade vi inte hittat tidigare.

Gatukonst.

Lite vatten…

Lite mer vatten. Och öl.

Asiatisk middag i Uppsala.

Bästa brittiska godiset.

Titta så gott!

∼ ♦ ∼

Kallt utomhus i morse.

I morse var det kallt i Uppsala igen, men än så länge inte under nollan. Lucifer var väldigt sällskapssjuk och sambon var därför vaken från klockan fyra, stackarn. Jag hade fått en del kraft och energi, gårdagens resa till trots, och kände mig hyfsat avspänd när jag gick till jobbet. Nu är det klart med allas placeringar. Jag hamnar som tidigare aviserats i Stab tillsammans med tre personer som har varit mina tidigare kollegor och sex personer som inte har varit det. Chefen är ny för mig också. Den senare har kallat till ett första möte på måndag förmiddag. Vi ska framöver sen ha två timmars möte varje måndag förmiddag. Det första mötet är ”bara” en och en halv timme långt och handlar förstås om vad vi ska jobba med, överlämnande etc. Vi ska få kaffe (som jag inte kan dricka om det kommer från automaten) och tårta (som jag nog inte heller kan äta – i vart fall är jag inte tårtsugen före lunch). Ovanpå detta fyller universitetet 542 år samma dag och rektor och universitetsdirektören har inbjudit alla till lunchrummet på eftermiddagen – för tårtätning. (Jag mår redan illa.) Nej, ingen synkar med nån här i huset. Kanelbullens dag, som det är idag, passerade obemärkt av alla chefer. Nya högsta chefen ville överraska mig innan jag gick hem och avslöjade att det blir bullar på måndag när den nya avdelningen föds. Men jag hade, gårdagens taxiresa till trots, råd att köpa både mig och sambon var sin bulle idag, på Kanelbullens dag. Och annat gott från matmarknaden på Vaksala torg. Fast jag köpte det goda från The Cherry Tree och sambon stod för bullarna (från Butiken på hörnet) och den afrikanska kvällsmaten. (Även Biografmaskinisten fick nåt gott från The Cherry Tree och en bulle.)

Jag handlade så mycket att jag fick en extra snygg påse från The Cherry Tree.

Fyra burkar och en ost.

Två spicy tomato och en hot garlic samt chilicheddar till ost, lemoncurd till Bigrafmaskinisten.

Anna köpte den heta afrikanska kvällsmaten.

Var sin kanelbulle på Kanelbullens dag.

Idag har det varit fortsatt väldigt tyst på avdelningen. Nån chef såg jag inte röken av förrän klockan var typ halv nio. De var som sagt inte hemma och bakade bullar, så vad de gjorde har jag ingen aning om. Ordinarie arbetsdag startar klockan åtta. Min snart före detta chef tittade in under förmiddagen för att kolla läget. Han är så gullig och omtänksam! 

∼ ♦ ∼

Tryggheten i form av Domkyrkan och att den står kvar befästes i morse.

Domkyrkan och träd i höstskrud fotade från S:t Olofsbron.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.