Rött och österrikiskt, hör och häpna: The Butcher Pinot Noir 2018

Ett inlägg om ett rött vin som inte är italienskt.


 

The Butcher Pinot Noir 2018

Fantastiskt läskig etikett, medelfylligt och kryddigt innehåll.

Det händer sällan att jag frångår vissa vanor. Somliga skulle nog säga att jag inte frångår nästan några. Men för ett tag sen frångick jag vanan att köpa italienskt rödvin. Jag köpte en flaska rött från Österrike. The Butcher Pinot Noir 2018 har en helt fantastiskt läskig etikett. Det är också lite hajpat. Fästmön har drucikt ett glas av det tidigare på Klostergatan 5, jag en sipp. På vinprovningen i torsdags provade vi dess vita variant. Jag ville dricka mer av båda vinerna, men än så länge har bara det röda fått följa med hem.

Igår var det jag som lagade mat. Det blev en av mina typ tre paradrätter, stekt kalkonbröstfilé med klyftpotatis. Och eftersom jag var köksmästare blev det jag som valde att lufta The Butcher och servera det till maten. Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av feta eller vilda fåglar och till rätter av lamm- eller nötkött. Inte riktigt mitt val, men nära.

Vinet är gjort på pinot noir, en druva som ger en rödblå färg. De flesta pinot noir-viner är medelfylliga, så även detta. Knappt. Alkoholhalten ligger på 13,5 procent, sockerhalten på under tre gram litern. På prislappen står det 159 kronor för 75 centiliter. Vinet finns även på magnumbutelj.

Så här går det att läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av skogshallon, pomerans, nougat, jordgubbar och sandelträ. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av skogshallon, choklad, muskot, plommon och sandelträ.

Kryddigheten fanns där helt klart i såväl doft som smak. Jag noterade också en viss syra från röda bär, men även choklad. Vinet kändes inte tungt, men var heller inte nåt blask. Till min kryddiga Kalle Kon passade det alldeles ypperligt, jag tyckte att det till och med lyfte maten en del.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här vinet vill jag dricka mer av och prova annat ätbart till.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 21 februari och lördag förmiddag den 22 februari 2020: Fredagsmys och dumhuvet suger

 



Kära dagbok…

Masi Campofiorin 2016

Det här vinet har vi druckit tidigare, men vi provade det också i torsdags på vinprovningen. En flaska sånt fick följa med hem när vi inte lyckades hitta Den Vite Slaktaren.

Ordet fredagsmys har jag filosoferat/raljerat om här många gånger. Det finns fölk som raljerar över mig också, så det går på jämnt ut. Min kära sambo, till exempel, påminner mig ibland om att mina kostvanor från förr i tiden när jag bodde ensam hade en del att önska. Öl och ostbågar alt. choklad stod allt som oftast på menyn. Mat stod sällan på menyn. Nu är jag lite bättre i det hänseendet, men matlagning roar mig inte och då blir det därefter. I kväll ska jag i alla fall försöka komma överens med såväl spis som ugn. Fästmön jobbar och jag tycker att hon bara bör få sätta sig i fåtöljen när hon kommer hem.

Igår efter j0bben hasade vi till Kvarnen för att inhandla nåt ätbart. Ja en kvast tulpaner och en flaska vin, den senare för kommande bruk, följde också med hem. Jag hade velat köpa The Butcher White Cuvée 2018, men som det dumhuve jag är kollade jag inte i förväg om den fanns på Systembolaget i Kvarnen. Den fanns inte där, så det blir till att göra ett besök på stan vid tillfälle.

Fredagsmys blev det emellertid ändå. Vi luftade en Copertino 2010 (ett prisvärt rött vin jag har druckit olika årgångar av under 20 års tid) och dukade fram var sin stor tallrik ostar, pepperdews (färskostfyllda paprikor), oliver, vindruvor, kex och kexstavar. Kexstavar är inte bara jättegoda utan toppen till färsk-/mjukost.

Antikkunnig i Höör 21 feb 2020

Omdömet var nog mera tur än skicklighet.

Efter kvällsmaten (!) fortsatte myset när vi kollade torsdagens Antikrunda från Höör som jag spelat in på DVD-hårddisken. Jag amatörvärderade, fick två stjärnor och omdömet Antikkunnig. Det omdömet var nog mera tur än skicklighet, även om jag tycker ibland att jag faktiskt lär mig saker genom programmet. Men det är lite roligt att gissa värdena via Duo-appen och kolla om en har nån vettig uppfattning om saker och tings värde.

 

Halvsovandes stapplade vi i säng rätt tidigt. Jag läste ut boken om bröllop och mord på Gotland och bytte till en betydligt kyligare deckare om doping i december i Norge. Vad gäller Gotlandsboken har nyligen uppföljaren kommit ut. Den norska boken är den första i en ny serie om Selma Falck av Anne Holt. Den har börjat med flera olika ingångar, men jag känner mig detta till trots inte förvirrad. Boken verkar lovande!

I morse startade jag inte riktigt min första lediga dag den här veckan på sedvanligt sätt, men nästan. Jag var uppe en sväng innan Anna gick till jobbet, fast vaknade gjorde jag vid åttatiden. Medan kaffet bryggdes skrev jag lite innan jag kröp tillbaka till sängen igen för att läsa och njuta av kaffet.


Med tömda kattpottor var jag sen redo att ta ton.
Jag ringde och plågade Annas snälla mamma som fyller år idag med sång. Hon överlevde och tyckte att det lät riktigt bra. Hmmm… Det var gott att veta att hon inte skulle vara ensam på sin dag. Igår blev hon firad av sina syskon, idag av sin äldsta dotter och några barnbarn. Anna jobbar både lördag och söndag (i morgon kl 7 – 21) och eftersom vi var där förra helgen kom vi överens om att hälsa på vid ett senare tillfälle. Presenterna överlämnades i torsdags när Anna träffade sin mamma på egen hand.

Selfie i stekarkeps

Dumhuvet ska ikläda sig stekarkeps i kväll. Hoppas spis och ugn är kopplade till eluttag.

Några golv här hemma behövde torkas. Ursprungstanken var att göra det i morrn, men efter kollad väderprognos blev siktet inställt på städning idag. Anna hade dammsugit i torsdags. Ändå är det ju så att en vill dammsuga innan en torkar golv. Bara det att dammsugaren var tyst. Katterna jublade, förstås. Men stackars Anna… Hon är ihop med ett dumhuve. Visserligen ett lösningsfokuserat sådant, men ändå. Dammsugaren förblev död trots att jag grejade med påsen. Naturligtvis kom det ännu mer damm och skit på golvet under själva grejningen. Men… i källaren stod min dammsugare. Den är snäppet mer levande än Annas som inte ville alls idag. Bara det att jag sen upptäckte att dosan, som en sätter sladden i, var utdragen ur vägguttaget. Aldrig skulle i sånt läge nån enda eldriven dammsugare fungera… Nåja, nu är det dammsuget och golvtorkat här. Och under svordomar har jag även bytt en glödlampa i kristalllampan i vardagsrummet. En har liksom inte frökenfingrar utan prinskorvar…

I kväll ska dumhuvet ikläda sig stekarkeps. Förhoppningsvis är både spis och ugn kopplade till eluttag. Nu ska jag duscha. Det behövs. Ilska gör en varm.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Ironi, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Som daggen stilla kysst

Ett inlägg om en gotländsk mysdeckare.



Marianne Cedervalls bok Som daggen stilla kysstDet händer att jag köper böcker i fysisk bokhandel. 
Jag skulle önska att jag kunde göra det oftare, men dels är utbudet inte lika stort som hos nätbokhandlarna, dels skiljer priserna sig ganska rejält. En nyutkommen inbunden bok kan kosta från 50 spänn upp till en hundring mer i fysisk bokhandel. Jag handlar böcker ganska ofta. Du kanske förstår mitt dilemma även om du tycker att jag är snål? Nåja, den fjärde delen i Anki Karlsson-serien av Marianne Cedervall, Som daggen stilla kysst, handlade jag hos Akademibokhandeln i centrum en dag i slutet av januari.


Som i alla Anki Karlsson-böcker
utspelar sig handlingen i Mullvalds på Gotland. Här bor Anki med flera och vid bokens start rustas det för bröllop. Ja, inte Ankis bröllop utan storbonden Bengts dotter Amandas. Amanda ska gifta sig med Fredrik. Det blir inget litet bröllop utan ett klassiskt gotländskt megabröllop. Anki och Tryggve, hennes granne, ska hjälpa till vid bröllopsfesten. Anki noterar att stämningen är tryckt. När det sen är brudvisning och brud och brudgum ska visas upp för socknen, dyker bara bruden upp. Fredrik är försvunnen och Anki och Tryggve kastar sig in i ”fallet”.

Redan från början dras jag in i denna härliga mysdeckare. Visst är brott och illdåd inte alltid mysigt, men Marianne Cedervall skriver snälla deckare som påminner lite om brittiska pusseldeckare. Personligen tycker jag dessutom att Gotland är Sveriges svar på Englands Midsomer. Ja jag gillar det här. Personerna känns äkta och det skulle inte förvåna mig om de har verkliga förebilder. Lite mer av Gotland skulle jag emellertid gärna sett. Och boken handlar om ett mord, men den är definitivt inte läskig. Ett par HBTQ-teman, faktiskt, spelar roll och vävs in bra i handlingen. Boken är inte särskilt spännande. Nåja, det här är alldeles lagom för mig att lugna ner mig med efter boken jag läste innan. Detta är, kort sagt, en trevlig och lättläst feelgooddeckare.

Toffelomdömet blir…

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Böckerna som jag har läst i Anki Karlsson-serien i ordning och mina inlägg om dem (notera att det finns en femte del, När sista strofen klingat ut. Den kom ut i januari 2020):

Av skuggor märkt

Låt det som varit vila

Dit solen aldrig når

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 20 februari och fredagen den 21 februari 2020: Provade viner och en kaffekatt

 



Kära dagbok…

Vinprovningshäfte med vitt bourgogne och recept

Gårdagens vinprovning startade med ett vitt vin från Bourgogne.

Igår kväll blev det inget amatörvärderande av gamla grejor eller nåt TV-tittande överhuvudtaget. Fästmön och jag deltog i vår tredje vinprovning c/o Vinklubben Tre Kronor. Far och son Berner pratar vin och mat under cirka tre timmar och låter deltagarna följa med på resor till olika vinländer. Far fokuserar på mat och recept samt styr upp själva provningarna av vinerna, son föreläser om vinernas ursprung etc. Igår kunde jag konstatera att det blir viss repetition, men att somliga lärdomar faktiskt har fastnat, vinprovandet till trots. För det finns ju vissa… bieffekter av vinprovning. Vi provar liksom inte bara ett vin och vi häller sällan/aldrig ut nåt. När en som igår provar tolv olika viner… tja, du fattar att en inte är spik nykter. Det är ett extra plus att vinprovningarna här i Uppsala går av stapeln på Park Inn, som ligger tio minuters promenadväg max hemifrån. Far och son reser även till åtta andra städer i Sverige. Ungefär fyra provningar per termin blir det i Uppsala och vi har deltagit en gång per termin de senaste tre terminerna. (Orka räkna…)

Vid provningarna får vi ett häfte med information om vinerna vi provar samt ett recept till vart och ett av vinerna. Vi har hittills lagat tre rätter och alla har varit mycket goda. Recepten från igår såg mycket lovande ut. De är enkla och rätterna går ganska snabbt att laga till.

Dipper till vinerna

Gårdagens dipper. Några av dem förhöjde smakerna på vinerna, andra inte.

För att känna hur smaken på ett vin kan förändras med mat får vi prova dipper av olika slag till varje vin. Vanligtvis förhöjer dipperna smakerna på vinerna, men inte alltid. Fast först doppar en näsan i glaset och sniffar, sen tar en en rejäl klunk och låter vinet rulla runt i munnen innan en sväljer. Efter det lite dip(p), därefter en sip(p) vin igen. Mycket fascinerande!

Vi provade fyra vita viner, ett rosévin och sju röda viner igår. Jag får ibland huvudvärk av vita viner och anade lite av detta igår kväll. Det var emellertid roligt att testa The Butchers vita – vi har det röda i vinskåpet. Det var gott och ska inhandlas vid tillfälle. Rosé gillar jag inte alls, men jag blundar när jag smakar det (tips från Anna) och jag häller bara ut det som är kvar i glaset, jag spottar inte. Av de röda vinerna hade vi faktiskt druckit flera. Det nya jag lärde mig där var att Masi Campofiorin faktiskt var det allra första ripassovinet – och ändå får det inte kalla sig för ripasso. (Länken går till ett Masi Campofiorin 2012 som vi drack 2016 och som jag fick i födelsedagspresent det året av Annas snälla mamma. Igår provade vi årgång 2016.) Gårdagens provning avslutades med ett inte så dyrt, men kraftfullt Amarone. (Länken går till vinet av årgång 2010 som vi drack 2018. Igår drack vi årgång 2016.)

Det som är bra med vinerna i provningarna är att de alla finns att köpa på Systembolaget. Priserna låg igår på nivåer från 79 kronor (!) upp till 169 kronor. Och på tal om priser är ett medlemskap i Vinklubben Tre Kronor gratis. En får vintips och recept nån gång i veckan via e-post om en vill ha. Vinprovningarna är förstås inte gratis, men kostar inte mer än 449 kronor per person. Mycket väl spenderade pengar och tid.

∼ ♦ ∼

Kaffekatten Citrus

Kaffekatten Citrus.

Jorå, vi var rätt trötta i morse. Jag sov ganska hårt i natt, medan min sambo inte sov så bra. Jobbigt för henne som jobbade heldag idag samt lördag, söndag och måndag. Själv klarade jag fredagen bra och lördag och söndag är jag ju ledig. I morse hade jag sällskap av kaffekatten Citrus och hon var så pass stilla att jag kunde fota henne. Det regnade och blåste igår kväll; i morse var det fortfarande lite blåsigt, men högre temperatur. Solen tittade fram under dan.

Jag hade inget jätteviktigt på agendan på jobbet. Det viktigaste var nog en avstämning med en person som jag visst fick gratulera till nytt jobb här. Nu hoppas jag att personen blir kvar, för det är nån som jag vet ger både mig och andra kraft att palla ett tag till. Men jag mig rätt kluven. Det har varit en bra vecka och kanske kan det bero på frånvaron av vissa företeelser eller rentav personer. Idag sjönk mitt goda humör en aning, för att höjas av personen ovan. Jag försöker fokusera på det som är mitt. Dessutom hittade jag en intressant ledig tjänst som jag tänkte söka. Kanske blir det en matchning där.

∼ ♦ ∼

Skönt med helg för min del. Min fina svärmor fyller år i morgon, men Anna lämnade våra presenter igår eftersom hon (Anna) ju jobbar hela helgen. Förhoppningsvis träffas vi snart igen ändå, vi var ju där på fika i söndags. Jag ska i alla fall ringa och kanske sjunga (stackars Annas snälla mamma…). I övrigt blir det väl städning och handling som vanligt. Anna tvättade och städade i onsdags och dammsög det sista igår, men det rena lär vara spårlöst borta i helgen. Jag tänkte mest dammsuga och torka golv, kanske stryka, och det får bli på söndag. Göra lite säkerhetskopiering behöver jag också. I kväll köpte vi hem goda ostar med tillbehör till fredagskvällsmat. En flaska Copertino står på luftning. Det är ett enkelt, prisvärt och medelfylligt gott rött vin. Jag ska försöka fixa till kalkonbröstfilé åt oss i morgon kväll. Tre Kronors recepthäfte får vänta, men jag tror att Kaffekatten kan tänkas vilja hjälpa till med matlagningen…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 19 februari och torsdagen den 20 februari 2020: Nästan lika roligt som förr

 



Kära dagbok…

Efter jobbet igår möttes Fästmön och jag på stan för att hämta och prova hennes Alla hjärtans dagspresent. Naturligtvis hängde sig jobbdatorn precis när jag skulle stänga ner, men jag hann i tid. Presenten fanns att hämta och passade. På vägen hem köpte vi med oss kall mat att äta hemma. För min del blev det en räksallad från Butiken på Hörnet. Två russintoppar till kvällskaffet följde också med i påsen. Jag sparade halva salladen till i kväll – den blev perfekt att äta före kvällens vinprovning. Vi tog var sitt glas chardonnay till maten igår, men i kväll sparar vi oss till klockan 19.

 

Lucifer halvsover bland kuddarna i soffan

Vi var skittrötta allihopa igår, även Lucifer.

Jag höll mig vaken och såg När livet vänder. Som alltid var det ett gripande människoöde som skildrades, men som tittare fick jag också tack vare Anja Kontor möta en oerhört stark människa som drabbats av svår sjukdom. Att jag satt och kände mig skittrött i det läget blev en piss i havet, liksom…

Vi satt uppe ett tag till – en kan ju liksom inte gå och lägga sig kl. 20.30. Jag läste en del och närmar mig slutet på den snälla gotlandsdeckaren. Men till och med katterna verkade helt slut. Lucifer låg i soffan i vardagsrummet och sov med öppna ögon mest hela kvällen.

∼ ♦ ∼

Lucifers öra

Sällskapskatten Lucifer.

Inte var jag mycket piggare i morse. Jag brukar inte ha svårt att komma upp, men i morse hade jag det verkligen. Det känns som om jag har ett jättestort sömnbehov just nu. Inte var det roligt att ge sig ut heller, för det var nästan tre minusgrader och inte nån sol. Lucifer var också fortsatt trött, men ändå sällskapssjuk. Han tog upp större delen av köksbordet där han låg och sussade och purrade när jag pratade och gosade med honom.

Anna var ledig idag också och hade i mina ögon ganska roliga planer. Själv kände jag skoskav när jag traskade upp till jobbet. Det var inte blåsigt, men idag var det motigt att gå. Undras hur det känns i morgon bitti när jag ska promenera och kanske vara vintrött och tung..?

Den här veckan har jobbet varit nästan lika roligt som ”förr i tiden”, dvs från maj 2016 till oktober 2019. Det handlar inte bara om att det har varit ganska lugnt på jobbet, för vi som har varit här har sannerligen jobbat. Men jag har inte blivit avbruten så mycket och jag har inte tvekat en enda gång vad gäller till exempel ansvarsområde. Jag har, kort sagt, gått in och gjort det jag borde göra. Och lite till. I morse hade jag en minikurs i att skriva med ett gäng som skriver korta, men viktiga saker på jobbet. Vissa saker går att förändra till det bättre, andra saker går inte. Vi får försöka göra det bästa av det vi har. Så länge viljan finns och inställningen är den rätta tror jag att vi når framgång tekniken till trots. Ja, för nu handlar hindren mest om teknik som utvecklats av nån som inte längre jobbar kvar här.

I kväll är vi mestadels inte hemma utan sitter några portar bort på Park Inn och provar viner. Det ska bli spännande att se vad vi bjuds på (ja jag fick ju givetvis betala nästan en tusing för två pers, men det är det värt!) för nyheter och om det blir några spännande recept till. Antikrundan får jag glo på i helgen och amatörvärdera. Mamma Mini Katt håller ställningar i fåtöljen tills vi kommer hem. Och rapport från vinprovningen kommer givetvis – om jag får leva.

Mini närbild

Mamma Mini Katt håller ställningarna hemma i kväll.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torrt och vitt: Penfolds Koonunga Hill Chardonnay 2018

Ett inlägg om torrt, vitt chardonnayvin.


Penfolds Koonunga Hill Chardonnay 2018

Torrt, friskt, fruktigt… och framför allt prisvärt!


När det gäller vita viner har jag mina begränsningar. 
Men… jag vet att australiensiska Penfolds röda viner brukar vara bra. Därför följde en viting från Penfolds med hem för ett tag sen. Vi valde Penfolds Koonunga Hill Chardonnay 2018 som ”bra-att-ha-hemma-vin” till räkor och annat. Jag drack vinet till räkbakelse, räkchips med dip och räksallad. Det var rätt kombination, enligt Systembolaget, som emellertid också tycker att det passar till rätter av fisk och ljust kött.

En flaska vitt vin dricker vi sällan upp en kväll. Den får ibland stå i kylskåpet. Just den här flaskan hade skruvkork och klarade dessutom att stå öppnad nån knapp vecka. Priset för vinet är 89 kronor, så trots att det inte är nåt dyrt vin klarade det detta utmärkt. Det känns bra att inte behöva stressa i sig en hel flaska när syftet med drycken enbart är att förhöja smaken på det en äter.

Vinet är torrt, gjort på druvan chardonnay. Såna viner är nästan aldrig dåliga. Och det är ju tur, för det är en av världens vanligaste gröna druva. Chardonnay ger friska och fruktiga viner.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av gula äpplen, ananas, päron, brynt smör, örter och citrus. […] Mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av ananas, nötter, päron, melon och citrus.

Smaken var verkligen fruktig och frisk, tyckte jag. Citrus i smak och doft var tydlig, liksom päron. Jag noterade även melon i doften. Vinet passade finfint till räkor med olika tillbehör (diper, såser). Jag skulle säga att det här vinet är mycket prisvärt och helt klart ett vin jag köper igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 18 februari och onsdagen den 19 februari 2020: Att växa som vuxen, att ha lite kul

 



Kära dagbok…

Igår på jobbet började jag läsa en bok som jag vet att jag länge sökte efter för ganska många år sen. Jag hittade den i en hylla här på jobbet. Nu har den stått i en av mina hyllor inne på kontoret ett tag. Att växa som vuxen är den fantastiska titeln. Det är nåt jag försöker göra, men jag ska säga att det är svårt. Igår ventilerade jag en händelse med en vän och fick då veta vännens uppfattning – och tolkning av situationen och mig. Ungefär…

”Det där var inte alls illa menat eller ens nån negativ kritik, men du har haft det tufft så länge att du blir överkänslig i vissa lägen.

Och det var ju sant. Det var också sanningen jag ville höra. Jag fattade att jag överreagerade, att larmet började tjuta, katastrofberedd blev jag, nävarna knutna. Så ja. Jag är tacksam att jag hittade boken Att växa som vuxen för förhoppningsvis kan jag lära mig nåt av den som bekräftar det vännen sa.

Viner Savanha Reserve Selection Merlot 2018 o Pazzione by Pernilla Wahlgren 2018

Ett sydafrikanskt och ett c/o Pernilla Wahlgren ligger nu i vinskåpet hemma.

Inte vet jag om det är att växa som vuxen att vilja ha… lite kul. Att försöka vara mer spontan. Det kostar visserligen, men jag börjar inse att jag ju faktiskt vill göra saker, inte spara pengar. Jag vill göra saker som glädjer mig och dem jag gillar. Det gjorde jag förhoppningsvis igår, gladde mig själv och förhoppningsvis flera andra. Efter jobbet drog jag med Fästmön ut på krogen när vi hade utfört några ärenden. Ett av ärendena var att jag passade på att köpa ett par flaskor vin, för vin tycker jag om och det gör Anna också. Det var inga dyra viner och knappt ens italienska viner, hör och häpna. Det ena vinet är sydafrikanskt och det andra c/o Pernilla Wahlgren. Det sydafrikanska vinet ska vara fylligt och fruktigt. Pernilla Wahlgren-vinet är visserligen från Apulien, men… Det ska vara ett medelfylligt rött vin som passar till vegetariska rätter och ljust kött. Spännande!

Krogbesöket blev inte nåt utdraget besök där alkoholen flödade fritt. Vi delade på en ostpizza och drack var sitt glas rött till. Men som vanligt på vår härliga kvarterskrog Trattoria Alessandro kom det in en fantastisk förrätt bestående av fräscha grönsaker med balsamvinäger. Vilket bemötande! Jag har svårt att förstå att vi är såna uppskattade gäster där, men Anna tror att det beror på att vi pratar vänligt med personalen. Och det gör vi. Jag är genuint intresserad. Vi tog var sin kaffe på maten och delade en tryffel. Alldeles lagom mätt blev jag och det kändes inte som jag rullade hem.


Hemma igen fixade jag ett par grejor vid datorn
och medan Anna gjorde annat såg jag Auktionssommar. Det var fina grejor igår (från Östergötland, förstås), bra tävlande och mindre trams, faktiskt. Tillsammans såg vi sen Brottsjournalen och Veckans brott. I det senare avslöjades att det förhoppningsvis kommer en lösning på Palmemordet före sommaren. Tänk om det blir en lösning efter 34 år…

∼ ♦ ∼

Nu är halva min arbetsvecka färdig. Två dar kvar att gå iväg. Vi är lediga kors den här veckan, Anna idag och i morrn, jag lördag och söndag. Och det kanske är bra att få lite egentid. Min helg är oplanerad, men jag kan tänka mig att det behövs städas och tvättas som alltid. Jag ser mest fram emot att få vara ensamensam. Det är inte så ofta numera.

Först har jag emellertid några arbetsdagar att ta mig igenom. Idag var det ett par möten som inte kändes meningslösa, faktiskt, och i morgon ska jag hålla min minikurs i att skriva driftavbrottsmeddelanden. Jag tror att den gruppen och jag kan lära av varandra.

Gammal skrivmaskin

Vi kan lära oss skriva av varandra.


Idag lyste solen på oss i Uppsala 
och jag bestämde mig för att försöka hinna tanka ljus och luft under en halv friskvårdstimme i Botaniska trädgården och i Tropiska växthuset på eftermiddagen. Detta underbara är helt gratis för mig som universitetsanställd. I trädgården fanns en del färger, om än inte så många. Solen värmde, men i skuggan var det kyligt. Och inne i Tropiska växthuset var det inte bara sportlovsbarn utan också… magiskt. Som vanligt. Fylld av energi gick jag tillbaka och kunde förhoppningsvis hjälpa två herrar kollegor på ett bättre sätt än utan mina 30 friskvårdsminuter.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet idag mötte jag sambon på stan för att hämta hennes Alla hjärtans-present. I kväll ser jag När livet vänder, men i morgon, torsdag, ser jag inte Antikrundan den här veckan heller. Vi är på Park Inn och provar viner tillsammans med Vinklubben Tre Kronor. Det kostar men ska bli sköj trots att jag känner mig skittrött.

Vinprovning Uppsala

På torsdag kväll ska vi provar viner igen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 17 februari och farfars 120:e födelsedag 2020: Rester och fester

 



Kära dagbok…

Farfar 29 år

Farfar Mansfield på en bild från 1929.

Tänk att min farfar Mansfield skulle ha fyllt 120 år idag – om han hade levt. Fast även om han varit en friskus är det väl nästan ingen som blir så gammal. Farfar blev bara 73 år och han gick bort på grund av sjukdom i sin lever. Farfar, som aldrig rörde en droppe alkohol! Farfar var pastor, några år under början av 1960-talet var han stationerad här i Uppsala. Vi bor ganska nära kapellet där han verkade och huset där han och farmor bodde ser jag från vårt sovrumsfönster. (För övrigt har kapellet helt annan verksamhet idag – det är visst nåt ortopedcenter.) På sätt och vis känns det som om cirkeln är sluten. Jag kommer inte närmare mina nära blodssläktingar än så här – de är ju alla borta. Farfar hann få sin sista bok publicerad innan han gick bort. Delar av den består av hans släktforskning. Tänk vilket arbete han la ner, detta var ju före internet! Nu vilar farfar tillsammans med farmor och hennes systrar på Södra kyrkogården i Norrköping. Jag betalar för skötsel och blommor varje år, men har inte besökt graven sen mamma och jag gjorde det strax efter pappas bortgång. Och pappa gick bort 2006… Syns det dåliga samvetet mellan raderna?

Port till farmors och farfars bostad i Uppsala på 1960talet

Vid pilen finns porten till farmors och farfars bostad på Kungsgatan i Uppsala där de bodde i början av 1960-talet. Kapellet anas till höger, men är idag inte kyrka utan inhyser ett företag, tror jag.

∼ ♦ ∼

Cannelloni rester

Vilka rester, va? Snarare fester så där på måndagskvällen.

Igår kväll kände jag mig som om det var jag som fyllde 120 år. På hemvägen passerade jag Clas Ohlson där jag köpte såväl propplösare som glödlampor. Sen var jag helt slut när jag kom hem. Fästmön fixade kvällsmat åt oss. Det blev rester från lördagen, det vill säga inte vilka rester som helst. Jag menar, vilka äter så fina rester som kycklingfärsfyllda cannelloni och dricker var sitt glas rött till en måndagskväll? Ibland är tillvaron trots allt lite av en fest även om det är måndag. Rester hos oss borde ibland gå under benämningen fester, eller hur? Några som inte festade på sin kvällsmat var familjen Katt. Flera av dem dissade sin kycklingkvällsmat och skrapade missnöjd med tassarna på golvet. Jag vet inte vad det är med dem, det är snart inget som duger i matväg. I morse startade Lucifer sångkören vid fyratiden. Jag tvingade mig upp och serverade herrskapet biff. Nehej, inte heller det föll i god jord noterade jag typ två timmar senare när jag egentligen skulle kliva upp.

Mudin express

Funkade bra i köket, men det var svårare att hälla i handfaten.

Vi var verkligen jättetrötta båda två igår kväll. Jag gäspade nästan käften ur led redan vid 20-tiden. Vi försökte i alla fall lösa proppar i avloppen i köket, badrummet och på gästtoan. Det gick ganska smidigt och köket blev bra, tror jag. Värre är det med handfaten. Det var svårt att hälla på kristaller, så jag var nog för snål där. En burk Mudin Express kostade en hundring och skulle räcka till två avlopp. Vi kanske trots allt får skruva isär rören i våtutrymmen och rensa dem för hand. Mysigt göra, som du förstår, kära dagbok. Nåja, köket blev bra – alltid något.

Medan vi väntade på att Mudin skulle göra jobbet satt jag och läste. Gotlandsdeckaren är jag snart halvvägs i och ännu har det inte hänt så mycket spännande i den. Men jag tycker att det är lagom och trivsam läsning just nu efter den hiskeliga Ahnhem-boken med både äckliga personer och läskiga mord.

∼ ♦ ∼

Försenad födelsedagslunch med F

Det blev en försenad födelsedagslunch för och med F idag.

Tidig sänggång igår och tidig uppgång i morse. Ja, jag somnade om efter djurutfodringen, men jag har varit fortsatt trött idag. Det är nästan skrämmande, för jag har känt det som att jag skulle kunna somna hur lätt som helst om jag bara fick vara ifred. Blåsten är något lugnare, men även idag är det grått ute. På lunchen blåste jag och vänkollegan F över till huset mittemot, som passande nog heter Blåsenhus, för att äta födelsedagslunch. Farfar fyller år idag, men F fyllde år i helgen och jag lyckades missa det helt. Då får en festa på lite dagens lunch. En annan födelsedag som jag inte vet hur det blir med när det gäller firande och fest är det nu på lördag. Present ska jag införskaffa i kväll och jag ska åtminstone ringa och sjunga på själva dagen. Anna jobbar hela helgen, så det blir lite svårt att få tid till firande.

Information på papper

Här ser det också ut att behövas en kommunikatör.

På jobbet då? Jaa, jag har försökt svara vänligt på halvspydiga frågor här och var och hänvisat till den som är ansvarig (jag är som vanligt bara budbäraren). Det är svårt att försöka göra ett bra jobb ibland. Jag har lärt mig att många människor inte är tacksamma för att de får nån form av information utan i stället otrevliga därför att de anser att de inte har fått all information som finns i ämnet. Söka själv via erbjudna länkar tycks vara jobbigt. Vidare har jag planerat en liten minikurs som jag ska hålla på torsdag förmiddag. Efter lunch blev jag intervjuad om händelserna och min roll kring incidenten härom veckan. Det var roligt att få visa att jag faktiskt gjorde nåt vettigt, nån skillnad för nån, även om det i min befattning inte ingår att jag ska vara behjälplig vid incidenter. Kanske händelsen för med sig att man inser att det behövs en kommunikatör i dessa situationer..? Och så har jag gullat lite med en glad och pratsam bebis (som började gråta mycket när den blev hungrig) som var på besök på jobbet med en förälder. Kort sagt, en rätt vanlig dag – förutom bebisbesöket, dårå. Mera rester än fester, med andra ord.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Söndag kväll den 16 februari och måndagen den 17 februari 2020: Snällare deckare och rädda koalor

 



Kära dagbok…

Citrus och böckerna X sätt att dö och Som daggen stilla kysst

Citrus tyckte också att Stefan Ahnhems bok X sätt att dö var vidrig bitvis och välkomnar en snällare deckare.

Söndagskvällen blev lugn. Både Fästmön och jag kunde koppla av, tror jag, och läsa och lösa korsord eller vad det nu var vi gjorde. TV:n var inte på och störde. Det enda som störde när en lyssnade var att det blåste infernaliskt. Regn fick vi också, men inte så mycket som jag trodde att det skulle bli. Vi var trötta och gick till sängs tidigt. När kvällen inleddes hade jag över 100 sidor kvar i boken jag läste – de sista läste jag ut i sängen. Jag ville ju så gärna veta hur det skulle gå. Nu är jag tveksam till om Fabian Risk-serien verkligen tar slut med X sätt att dö, men de flesta frågetecknen rätades ut. Eller..? Boken var bitvis väldigt vidrig, så boken jag bytte till är en lite snällare deckare. Marianne Cedervalls Gotlandsdeckare är rentav mysiga, även om det är lite mycket hästar i Anki Karlsson-serien. Men jag gillar stämningen författaren bygger upp och jag gillar personteckningarna där min fantasi ger karaktärerna det sista för att göra dem levande och realistiska för mig. Det är därför jag inte vill lyssna på böcker – hur skulle jag då kunna använda min egen fantasi tillsammans med författaren och inte nån skådespelare eller inläsare? (Notera att jag själv har jobbat som inläsare, dock inte av romaner utan mera nyheter, artiklar och notiser.) Nu tycker jag att det är bra att det går att lyssna på böcker för människor som av olika skäl inte kan eller vill läsa böcker på traditionellt vis. För egen del ska jag försöka läsa böcker så länge ögona och jag kan samarbeta.

∼ ♦ ∼

Morgonen var fortsatt blåsig och dan gråJag träffade sambon en snabbis i köket i morse innan hon gick och jag fick information om att det verkar vara stopp i en av hoarna. Det är ganska dåligt flöde i badrumshandfatet också. Så gissningsvis blir det rörmokeri i kväll. Medan jag duschade hörde jag hur en av katterna lekte med en kapsyl. Det visade sig vara Citrus, vilket inte förvånade mig. Hon höll mig sen sällskap i köket medan jag frukosterade. Hon ligger ofta på diskbänken om den är ”ledig” från disk och tittar på mig eller jagar småflugor. I morse var hon trött och vände mig ryggen. Det är jobbigt att jaga kapsyler.

Citrus på diskmaskinen

Det är jobbigt att jaga kapsyler. Skönt att diskbänken var ledig så att Citrus kunde sova där.

 

Koala

Rädda koalor i Australien, kanske? (Bild av Pexels från Pixabay).

Halvvägs till jobbet kom en av tjejerna i receptionen ifatt mig, så vi flåsade upp till jobbet i sällskap. (Mina nya Nikeskor satt på fötterna och jag fick inte skavsår eller ont av dem.) Ibland är det inte helt fel att prata med nån människa i stället för att tänka så förbannat mycket under mina marscher. Vid förmiddagsfikat blev det ändå mycket tänkt i samband med det som blev sagt. Vilka människoöden det finns… Och nåt som slog mig igen är tanken att jag inte längre har nåt högsta mål eller syfte i mitt yrkesliv. Genom alla år har det varit att underlätta för människor att förstå saker. Numera tycker jag att jag inte alls jobbar med det. Jag vet ärligt talat inte vad jag jobbar med ibland eller vad det är för mening med det. Kanske ska jag göra som kollegan funderade omkring, resa till Australien och rädda koalor. Då skulle jag åtminstone göra nån nytta.

Nånting gjorde jag på jobbet idag i alla fall. Bland annat spred jag en avrapporteringsmall med instruktioner, skrev en text och laddade upp ett justerat protokoll. Jämför det med att rädda koalor…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

X sätt att dö

Ett inlägg om en bok jag gav bort i julklapp.



Stefan Ahnhems bok X sätt att döVisst är det smart att ge bort böcker som en själv vill läsa? 
Jag menar, det finns ju en ganska stor chans att givaren får låna dem. Så fräck är jag. En av julklappsböckerna till Fästmön var Stefan Ahnhem senaste i Fabian Risk-serien, X sätt att dö. Medan Anna läste den och gav ifrån sig vissa utrop och rysningar väntade jag ivrigt på att få lägga händerna på boken. Nu har jag hållit den, läst och slagit ihop dess pärmar för sista gången.

Denna den femte boken med Fabian Risk som centralfigur fortsätter där fyran slutade. Jakten på tärningsmördaren fortsätter. Fabian Risk jobbar med Helsingborgspolisen, men den senaste tiden har de brottats med många svåra fall. Dessutom kämpar Fabian med sitt dåliga samvete gentemot familjen, som på olika sätt råkar illa ut eller far illa. Samtidigt utreder han en kollega i smyg.

Det här är otäckt redan från starten och det visste jag att det skulle bli. Stefan Ahnhem är ingen ömsint människoskildrare. Hans persongalleri består av figurer som skildras väldigt sparsamt och ganska känslolöst – även huvudpersonens egna nära och kära. Vissa bitar av boken känns dessutom aningen för utdragna och lite tråkiga. Och ibland tar äcklet över, som i beskrivningarna av en misstänkt som äter sitt mjäll och sin skit under naglarna och i beskrivningarna av skadorna ett svärd har åsamkat en man. Det är rent av vidrigt. Ändå måste jag bara fortsätta, för jag vill ju veta ”vem som gjorde vad” och framför allt ”varför”.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer