Kära dagbok…
En kan ha massor av synpunkter på det att offentliga verksamheter leker affär.
Det blev till att jobba över en stund igår, men se det var rätt bra, för det innebär att vi kanske redan den här veckan kan komma ut med information om de nya tjänster vi ”säljer”. Ja, även Uppsala universitet, precis som andra offentliga verksamheter, leker affär. Min avdelning ska ta betalt dels för en grundtjänst per anställd och dessutom för extratjänster inom IT som kanske behövs av forskare, institutioner med flera. Det kan en ha en massa synpunkter om. Jag gör bara vad jag har blivit tillsagd att göra och nu känner jag att nånting i alla fall äntligen händer. För det är ju redan beslutat att vi ska utföra dessa tjänster och ta betalt för dem. Jag multitaskade genom att både granska texter och sammanställa underlag för en lathund. Nu får vi se när det kan publiceras. Om det kan publiceras med nuvarande innehåll.
Knäkatten Mini.
Hemma möttes jag av kattspyor med mera igår, som jag redan har nämnt i gårdagens inlägg. Det var en del att fixa med innan jag kunde sätta mig ner och äta mina trekantsköpemackor med ost och kalkon, mackor, som inte smakade gott. Klockan var närmare 19 innan jag kunde hasa ner i fåtöljen. Då fick jag en liten mammakatt i knäet, för Mini hoppade upp och nöjde sig inte med att ligga på armstödet. I knäet skulle hon ligga.
Jag läste min bok på gång varvat med TV-tittning. Auktionssommar var inte så tramsigt igår, även om en av personerna var väldigt lik fru Flängört, en person som fanns i en av mina gamla vänkretsar. Tyvärr hann jag inte se vilket lag som vann, men de tävlande tycktes ha fokus på lampor. Under programmet hade jag också kontakt med några gamla vänner som jag fortfarande gillar samt en kusin till min mamma. Hej å hå, så jag multitaskade!
När klockan var en kvart i nio fick mammakatten, som blivit bebis, hoppa ner från mitt knä. Jag behövde slänga på mig jeansen, gå med sopor och åka till Fästmöns jobb för att hämta hem henne i bil. Vi kollade en stund till på TV innan jag kroknade och kröp i säng.
Mammakatten var bebiskatt igår kväll.
∼ ♦ ∼
En ska inte brottas med problem som har med jobbet att göra ensam.
I natt började det regna. Väderappen hade aviserat att regnet skulle gå över i snö, men det blev mest snöblask med betoning på blask. Jag tog paraplyet med mig i morse och med det höll jag mig hyfsat torr.
På förmiddagen blev det fullt ös med snabba jobb och två möten. Men jag gillade det, för det var både uppdrag och möten som innebär att jag faktiskt gör saker tillsammans med andra. Under eftermiddagen blev det som vanligt blandad kompott. Jag tog mig emellertid tid att hjälpa igång ytterligare en kollega, för jag anser att det ska jag göra eftersom det är mitt lilla projekt det gäller. ”Problem” som har med jobbet att göra ska en inte brottas med ensam utan tillsammans med nån/några. Då blir bördan lättare.
Lättad börda, men tyngre kropp gav också den lilla spontana banan- och chokladprovning jag kunde delta i tack vare två kollegor. Det var ju trots allt Bananens dag! Mums!
Spontanprovning!
∼ ♦ ∼
Vädret gör att en inte har så stor lust att ägna sig åt nästan nånting annat än att kura ihop sig i en fåtölj och läsa. Jag är i slutet av Främlingen och jag har ännu inte listat ut… ‘who dunnit’.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Den nya generationen brittiska författare har i mitt tycke skapat sig en egen, speciell genre. Genren rör sig mellan deckare/kriminalroman och skräck/psykologisk thriller. Jag anser att den kanske ligger närmare det senare. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 