Kära dagbok…

Till mig från Anna.

Måndagskvällen försvann i rätt mycket av ett töcken. Mina sambor köpte sallad åt mig till kvällsmat. Efter maten försjönk två av oss ner i var sin fåtölj med var sin bok, en om Christer, en om en främling. Jag började gäspa vid 19.30-tiden. Inget vin intogs, men summan av mina jävla laster är konstant så jag goffade två dubbla styckesaker från Cloetta. En timme före läggdags tittade jag på ett TV-program som jag garvade läppen av mig åt. Jag tänker inte säga vilket, för det är nog inte meningen att en ska skratta så som jag gjorde. Men… det var länge sen jag skrattade så gott. Med garvet följde en god natts sömn med bara ett avbrott runt midnatt och väckning av kattkör klockan sex i morse. Tumme upp på det! Fästmön skickade över en fin bild hon hade ”gjort” åt mig. Jag låter den illustrera den här inledningen, för böcker och katter är nåt jag verkligen har kommit att älska. Kolla bara sötnosen nedan, den lilla rosa nosen… En bara dööör av kärlek till denna gulliga kille!

Kolla sötnosen Lucifer!

∼ ♦ ∼

Hoppas hjulet rullar framåt och inte bara ligger där och skräpar…

Det skulle ha regnat i morse när jag gick till jobbet, men det gjorde det inte. Min arbetsdag började inte som jag hade tänkt. Ändå kändes det OK, till och med roligt. Dagens möten gick väl bra och spontanmötena blev mest givande. Jag hoppas att jag inte uppfattas som alltför brysk när jag gav ett antal oombedda råd. Men ska vi komma nån vart behövs en närvaro av ett annat slag. Jag uppfattade att råden togs emot på rätt sätt och inte som kritik. Nu hoppas jag att hjulet rullar framåt, så att säga.

På tal om att rulla framåt… Tänk att det redan är mars! Det står inte på förrän det är april som är födelsedagsmånad för både Anna och mig och påsk, dessutom. Storhelger har, sen jag blev vuxen, varit orosmoment för mig och påsken 2020 är inget undantag. Tidigare var det så givet att jag åkte till föräldrarna, på senare år enbart mamma. Nu har jag ingen mamma eller pappa att åka till. I vissa lägen finns det ingen plats för mig, medan det i andra lägen finns det. Många människor, inte alla, har nämligen väldigt stora hjärtan.

Men än så länge är det bara början av mars. Anna jobbar i kväll, så jag tittar lite på TV på egen hand. Det är ju såväl gammalt som brottsligt på TV i kväll. Jag vill inte att Anna ska gå hem i mörkret utan jag åker och hämtar henne i bil klockan 21. Bilens hjul rullar förhoppningsvis, vilket påminner mig om att inte glömma bort att boka däckbyte i april. Jag kom redan igår ihåg att förnya recept – kors i taket! – så nu kan jag fortsätta leva utan att bli sjuk på grund av bråcket i mage eller bristerna i blodet.

Asså det var väl inte jättekul att först jobba över lite, sen köa på apoteket och så komma hem till kattspyor inklusive hårbollar, sandstorm och ett mindre sopberg i hallen och sandbrist i pottorna, men… Nu är allt åtgärdat och jag fick paket att glädja mig åt. Jag tror att det är Anna Janssons signatur på titelbladet. Hurra!

Den här nyutkomna boken kom idag…

…och jag TROR att den är signerad av författaren.

∼ ♦ ∼

Dagens bästa? En kollega på en annan avdelning trodde att jag är 47. Jag berättade att jag fyller 58 år nästa månad.
//En som aldrig blir vuxen

Livet är kort.