Onsdag kväll den 18 mars och torsdagen den 19 mars 2020: Fortsatt hemarbete och proppad

Publicerat den 19 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kyckling i tomat o ostsås ris grönsaker

Ljuvligt god och mycket mättande middag igår.

Det går faktiskt över förväntan att jobba hemifrån. Jag får mycket gjort och jag kan sköta mina jobbkontakter elektroniskt, även leverera jobb på det sättet, förstås. Men det är förstås konstigt att vi alla tre var hemma både igår och idag. Fästmön var och är ledig, men jag tvingar henne alltså till hemarbete dessutom – hon fick ju ge mig första sprutan igår och den andra idag. Ärligt talat tror jag att hon får ge mig resterande sprutor också…

Gulligt nog blev jag även bjuden på middag igår. Jag äter vanligen bara mackor på kvällen efter jobbet. Huvudmålet äter jag mitt på dan till lunch. Igår blev det tvärtom, för jag hann inte få i mig nån lunch på jobbet. Anna lagade en ljuvlig kycklinggryta med tomater, ost och grädde i såsen. Riktigt gott och mättande. Men jag får dåligt samvete för att Anna varken får egentid eller känner att hon kan slappa som hon vill på sina lediga dagar. Tyvärr kan jag inte göra nåt åt det. Men jag fick i alla fall slappa ordentligt förra helgen.

Tromboflebiten 18 mars 2020

Tromboflebiten igår kväll. (Det är rätt svårt att fota sin vad…)

Igår fick jag alltså första sprutan blodförtunnande. Sticket gjorde ont och jag höll på att svimma där jag låg ovanpå sängen. Tyvärr igen för somliga överlevde jag. Idag är benet dessvärre ondare. Jag behöver bli bättre på att resa på mig och röra på mig. Konstigt nog går jag rätt mycket på jobbet, trots att jag har ett kontorsarbete. Jag ska försöka ta en bild på benet varje kväll och publicera dan därpå här. På så vis, kära dagbok, ser du om jag fortfarande lever eller om tromboflebiten har blivit trombos och börjat vandra upp till lungorna.

∼ ♦ ∼

Böckerna Får leken tåla och Från Holmes till Sherlock

Bokbyte igår från mordbrännare till Sherlock Holmes.

Efter arbetstid igår försökte jag göra lite annat, sånt som inte har med jobb att göra. Men jag har verkligen svårt att låta bli att jobba när jag väl har upptäckt hur tillgänglig jag, alla andra och det jobbmaterial en behöver är… Min arbetsdag slutar 16.30. Igår drog jag över en bit. Nåja, sånt får en försöka tänka på.

Hur som helst, Anna och jag kollade in Strömstedts som träffade Stina Wollter och hennes Micke Olsson Wollter på TV4. Sen läste vi båda ut våra böcker på gång (tror jag). Jag bytte från en läskig mordbrännarhistoria till en bok om Sherlock Holmes. Sherlock Holmes-boken har jag suktat efter länge, men den har kostat ganska mycket. Gissa om jag blev glad när jag fyndade den för 75 spänn på bokrean?! (Nu ser jag att den kostar en tia mindre…) Jag har inte hunnit läsa så mycket, men boken är tung och omfångsrik, en tegelsten på nånstans mellan 500 och 600 sidor.

∼ ♦ ∼

Sol och blå himmel

Vilket härligt väder det har varit idag!

Det har varit underbart väder idag, så jag bestämde mig för att ta en kort promenad för att få ljus och luft och för att det också är bra för benet. Anna gick iväg för att träffa en kompis. På min lilla promme träffade jag en kollega från en annan avdelning, som skulle hem och jobba efter ett tandläkarbesök.

Jag passade på att köpa yoghurt, mjölk, lasagne och ris på vägen. Lasagnen tänkte jag eventuellt göra på lördag på kycklingfärs som vi har i frysen. Anna jobbar och jag känner att jag vill försöka dra mitt strå till stacken.

I övrigt blir det Antikrundan i kväll med Duo-appen påslagen. Det blir skönt att tänka på nåt annat än virus och tromboflebiter en stund.

∼ ♦ ∼

I morse fick jag nedanstående artikel mig tillsänd. En kan ju inte låta bli att spekulera, det finns ju en och annan kandidat som passar in på kränkaren…

Artikel Anställd omplacerars efter kränkningar

Det finns en och annan som passar in på beskrivningen av kränkaren…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

…får leken tåla

Publicerat den 18 mars, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


M J Arlidges bok Får leken tålaRiktigt kul är det att såväl Fästmön som jag läser Helen Grace-serien av M.J. Arlidge! Det var Anna som först hade hört talas om den och jag tror att det var så att hon hittade första delen på loppis. I julklapp förra året gav jag henne den fjärde delen, …får leken tåla. Mottagaren läste den förstås först, men sen ryckte jag åt mig den.

Den här gången handlar det om mordbränder. Flera människor stryker med i bränderna, bränder som verkar vara väldigt noggrant planerade. Polisen Helen Grace jobbar med utredningen – och måste samtidigt jobba lite i motvind med den envisa och för all del ambitiösa reportern Emilia Garanita och sina chefer.

Som i resten av böckerna i serien är vare sig personbeskrivningarna eller miljöskildringarna särskilt ingående. Det räcker med några korta, grovhuggna drag – så fattar läsaren galoppen. Här är skeendet det viktiga. Historien springer snabbt framåt, lika snabbt som eldslågor kan sluka det som kommer i deras väg. Många kapitel är inte bara korta utan mycket korta.

Det finns många sjuka människor i såväl verkligheten som i fiktionen. I den här boken skildras påhittade galningar. Slutet överraskar och jag kan varken lista ut den skyldiges identitet eller hur boken avslutas. Sånt blir det plus för. Det är riktigt spännande och… ja, jag har sett till att Anna har köpt del fem i serien. (Hittills har sju delar kommit ut.) Jag läste nästan halva del fyra genast.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Övriga delar i serien (länkar till mina inlägg om de böcker jag har läst):

Ole dole

Bro bro breja

Dansa min docka

…får leken tåla (läs texten ovan!)

Nu i ro slumra in

Kurragömma

Älskar inte

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 17 mars och onsdagen den 18 mars 2020: Sprutor och hemjobb

Publicerat den 18 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Om tisdagskvällen är inte mycket att orda. Just nu är det väldigt oroligt och rörigt. Skolor stängs, den som kan rekommenderas att jobba hemifrån, lokaltrafiken minskar, företag varslar, det hamstras matvaror och toapapper etc. Hur blir det för oss? Gymnasistens skola ska bedriva undervisning på distans, i skrivande stund är direktiven att undervisningen sker på lite olika sätt. Både Fästmön  och jag behöver få råd och direktiv angående sjukdomar och krämpor och hur vi ska förhålla oss med tanke på corona (covid-19). Vi försökte koppla av med lite TV, till exempel finalen i Auktionssommar. Det gick så där.

Tromboflebiten 17 mars 2020 kväll

Tromboflebiten igår kväll. Den är inte mindre idag.

Jag insåg att jag blev tvungen att bita i det sura äpplet och kontakta vården. Nej, inte på grund av nåt virus utan på grund av tromboflebiten. Som så många andra googlade jag och kom fram till att den sitter lite farligt till. Igår kväll skrev jag några rader till min mottagning och önskade att en läkare skulle ringa upp mig. Vid 8.30 i morse ringde doktor Oskar och tio minuter senare var jag på mottagningen. Med byxorna nere fick jag visa upp mitt vänstra underben för inte mindre än tre doktorer. Och precis som jag föreslagit fick jag recept på sprutor. Jag ska ta minst 30 stycken, en om dan, kanske fler. Hur nu det ska gå till, jag som är nålrädd. I samband med en operation 2012 skulle jag också få såna här sprutor. När jag blev utskriven från sjukhuset kom Anna hem tilll mig varje dag och stack mig. Kanske är det dags att jag fixar sprutorna själv nu, även om vi är sambor…

Vid lunchtid idag gick jag hemåt för att jobba, men också för att hämta ut mina sprutor från apoteket. Det tog 100 år innan jag hittade ett apotek som hade sprutorna.

Billigt är de förstås inte att vara sjuk. Det kostade 200 spänn bara att gå och visa benet för tre doktorer – och då hade jag ställt diagnos och rekommenderat behandling själv. Men jag är tacksam att jag fick komma dit så snabbt. Sprutorna kostade en del de också, över 600 spänn. Apotekaren sa att jag är uppe i högkostnadsskyddet nästa gång. För jag fick bara hämta ut 20 sprutor och doktor Oskar har skrivit ut 30 till. Det blir nog inte så att jag ska ta 50 sprutor totalt utan helst bara 30, för min blödningsrisk ökar och då vill en nöja sig med minimum. Vi får se, helt enkelt. Anna är ledig idag och har gett mig första sprutan. Jag höll på att svimma och känner att jag kan nog fan inte lära mig att sticka mig själv.

Inte billigt att gå till doktorn, trots att jag ställt egen diagnos och föreslagit behandling.
Jag har åtta kvar…

∼ ♦ ∼

Det har gått hyfsat att jobba hemifrån, men det är förstås inte optimalt. Dessutom är situationen både märklig och overklig. Bara det att det är så förunderligt tyst utomhus… Jag kom överens med chefen om hemjobb i eftermiddag, i morgon och på fredag, därefter tillbaka på jobbet på måndag igen om jag är frisk, förstås. Jag behöver inte heller vara sjukskriven på grund av tromboflebiten, utan behöver helst röra mig. Därför kan det också vara lite märkligt att jobba hemma, för jag rör inte på mig så mycket som på jobbet där jag faktiskt i vanliga fall rör mig lite mer.

Familjen Katt tycker förstås också att det är konstigt att vi är hemma alla tre samtidigt. Lucifer försökte tigga till sig ost från min lunchmacka, dock utan framgång. Nån, troligen Citrus, har roat sig med att inreda med Annas skor. På skohyllan kan vi nämligen inte ha våra skor, för där ligger Citrus gärna. Mina skor står på hatthyllan.

I eftermiddags fick jag ett tips från vår högsta chef att vi som jobbar hemifrån bör röra på oss en gång i timmen. Joru, tänkte jag svara, med tre halvgalna katter får en röra på sig då och då. Jag har bland annat jagat Citrus som fick tag i en skruvplugg. Några minuter senare satt hon på spishällen så den började larma och jag fick gå dit och schasa bort henne. Hemmamotion, liksom…

Skor på hallmattan

Så här inreder vi med skor – enligt Citrus Katt.

∼ ♦ ∼

Mina beställda linser levererades idag och det må jag säga var kvickt. Nu känner jag mig trygg eftersom jag kan se bra ut några månader till, så att säga.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 16 mars och tisdagen den 17 mars 2020: Redo för distansarbete och cyberspace samt några salta bitar

Publicerat den 17 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

866 pers i Zoommöte

Zoom har stor kapacitet. I morse 9.30 deltog 866 personer i olika Zoommöten på universitetet.

Vilken tid det är! Jag är förstås inte helt nöjd med uppdelningen av arbetsuppgifter på jobbet, men det viktigaste är att det som behövs göras görs. Två av mina kollegor på avdelningen är nu allokerade för att arbeta med kommunikationen kring coronaviruset och hur det påverkar vår arbetsplats, vår avdelning, våra arbetsuppgifter etc. Jag tar hand om… resten av det som behöver göras av avdelningens kommunikation. Detta betyder givetvis inte att jag skiter i att hålla mig uppdaterad om det som händer i omvärlden eller att jag ibland får agera jobbmässigt på det. Men jag får tyvärr inte vara mitt i ”the action”. Samtidigt känner jag att jag skiter i prestigen just nu. Vi behöver fokusera på det viktiga, det som måste göras. Vem som gör vad är egentligen sekundärt.

Idag hade vi avdelningsmöte via Zoom, ett mötesverktyg som påminner om Skype, men som har större kapacitet. Man kan delta tillsammans eller enskilt vid sin dator. Det var förstås inte lika bra som att ha möte i verkliga livet. Ändå funkade det och ledningen kunde ta in frågor via chatt etc.

Ledningen håller avdelningsmöte via Zoom.
En grupp medarbetare följer avdelningsmötet via Zoom.

∼ ♦ ∼

Under morgondagen stänger gymnasieskolorna här (i vart fall rekommenderas det) och undervisningen bedrivs på distans. Det gör även vår undervisning då. Detta innebär att Gymnasisten troligen får plugga på Main Street. Som det verkar ska även jag jobba hemifrån, åtminstone delvis. Jag har installerat de verktyg jag behöver och hoppas att tekniken funkar när det väl gäller. Annars fungerar liksom mejl och mobil… Men om inget ändras till i morgon bitti går jag först till jobbet en sväng. Fästmön är ledig i morgon och på torsdag. Det blir intressant att se hur vi tre får nötas med varandra dessa dar. Det finns egentligen inget optimalt ställe för mig att sitta och arbeta på hemma. Vi har ju dessutom familjen Katt. Katterna lär säkert undra vad som är på gång när vi är hemma alla tre… Känner jag dem rätt tror jag att det blir stor matefterfrågan…

Mamma Mini sover rätt mycket….
…men lilla Citrus är sällskapssjuk…
…och Lucifer är alltid hungrig…

∼ ♦ ∼

Nä fan, nu orkar jag inte med mer om viruseländet. Jag vill avsluta med nåt gott. Igår kväll öppnade jag burken med chokladöverdragen lakrits som låg i goodiebagen från vännen FEM. Varken Anna eller Gymnasisten ville smaka – och det var bra. Godisarna var nämligen jääättegoda. Då är det inte fel att få äta dem alldeles själv.

En burk godis i goodiebagen från vännen FEM.
Lakrids Bülow…
Jäääättegott!

∼ ♦ ∼

I kväll blir det TV och läsning. Jag med flera behöver koppla bort corona lite. Auktionssommar bjuder på final och så är det lite brottsprogram också att glo på. Boken jag läser närmar sig slutet. Får jag bara sitta med den ifred tar den snart slut.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndagen den 15 mars och måndagen den 16 mars 2020: Kör hårt nu

Publicerat den 16 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Ostmacka och kaffemugg

Motalafrukost igår.

Jag körde utan att stanna de knappa 30 milen igår. Kom visst hem lite för tidigt, tyckte min sambo, men jag var glad att jag gjorde det. På så vis orkade jag med en tur på eftermiddagen till ICA Gnista – vi behövde nämligen framför allt kattsand. Vi köper en specifik sort som ICA gör och vi hade totalt slut på den hemma. Samtidigt gjorde vi som väldigt många andra, handlade lite mer… Men ärligt talat tog vi faktiskt bara sånt vi behövde akut hemma, typ bröd, yoghurt, ägg och Bregott samt lite middagsmat.

Till frukost åt jag i Motala en ostmacka och drack ett par baljor kaffe till. Jag var faktiskt vrålhungrig när jag kom hem, eftersom jag inte hade stannat på vägen. Det blev ett par rostade mackor och ett kokt ägg så att jag orkade köra en bit till och handla. Allt gick bra och vi kom hem med det som behövdes. Vår middag sen blev ostar, kex och ett par glas ripasso.

∼ ♦ ∼

Lunchlax

Lunchlaxen åkte ner på tio minuter samtidigt som jag hade en sms-dialog med Anna.

Det var skönt med en liten mini-semester och att få vila upp sig, men det är hemma en vill vara när det är pandemi ute i verkligheten. Jag hann i alla fall bli bortskämd några dar – jag behövde inte ens fixa kaffe! Ändå tömde jag kattpottorna utan att fundera så mycket över det i morse. Allt går – utom tennsoldater och små barn.

I morse var det väldigt tyst ute när jag gick till jobbet. Och på jobbet jobbar vi inte med nånting annat än krisjobb som har med corona att göra. Jag fick tio minuters lunch 11.15 och hann slänga i mig lite lax samt ha en sms-dialog med Anna. På riktiga lunchen skulle vi ha möte.

På Annas jobb är det också upp-och-nervänt. Det gäller att försöka klara sig så länge som möjligt, de gamla behöver vård och omsorg. För min del handlar det om att göra rätt saker. Mycket sker nu snabbt och akut. Det går inte längre att sitta och enbart göra planer, vi behöver arbeta rent praktiskt nu. Jag har tagit med mig jobbdatorn hem, men jag har också laddat ner några verktyg på min privata dator. Just in case…

∼ ♦ ∼

Och ja, jag har fortfarande inga symtom på corona (covid-19), men jag har fått en tromboflebit i vänster vad. Jag tänker inte springa till akuten med den trots att jag lovat mig själv att ”nästa gång, då går jag till akuten…” eftersom det finns värre åkommor där ute just nu. Jag behandlar med Diklofenak gel.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 14 mars och söndag morgon den 15 mars 2020: Dags att lämna Huset vid kanalen

Publicerat den 15 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Tidig söndagsmorgon i Motala och jag sitter vid min dator för att sammanfatta lördagen. Idag är det dags för mig att fara hem igen efter en härlig långhelg. Jag har fått miljöombyte, jag har fått vila, jag har fått umgås med goa vänner. Det har varit guld. Nu hoppas jag att vi alla får hålla oss friska och att vi klarar oss igenom den kris vi har hamnat i med corona. Vi har följt nyheterna varje dag och även om jag har haft det bra här längtar jag ju hem till min kära Fästmö,  familjen Katt och Uppsala där jag har mitt liv och arbete.

∼ ♦ ∼

Katten Lukas och jag blev för övrigt goda vänner. Han närmade sig på sina villkor, först när jag satt vid datorn lät han sig bli klappad och kliad. Och när jag väl öppnade dörren till gäststugan igår eftermiddag för att ta en liten nap hoppade han upp i sängen. Igår kväll var han så gullig att han värmde upp sängen åt mig innan jag gick och la mig.

Lukas närmade sig.
När jag läste….
….gick det an att sitta på sängen bredvid och spana.
En hårig man värmde upp min säng igår.

∼ ♦ ∼

Planer och tankar for hit och dit, men vi stack iväg på förmiddagen för att handla lite. Förråden hemma var tomma och behövde fyllas på med… konserver, toapapper och kaffe. En tur till stans Systembolag blev det också. Vinet jag var ute efter fanns inte, så i stället blev det fyra andra viner. Efter den nödvändiga provianteringen åkte vi till Erikshjälpen där jag aldrig har varit i Motala. Jag handlade ingenting, men det var roligt att titta.

Handlade lite…
…förnödenheter.
Vännen FEM kollar grejor på Erikshjälpen.


Mitt på dan tog jag en egen liten tur med bilen för att luncha med Veggiehäxan, hon som stickat och skickat fina regnbågsvantar till mig och Anna i julklapp. Vi hamnade på Donken, vilket, tro det eller ej, är ett bra ställe att äta på när två ”matkrångliga” möts. Vi tog förstås ett antal bilder…

Veggiehäxan.
En wefie.
Jag fotad av Veggiehäxan.

 

Selfie siesta

Siestaselfie.

Vännen FEM skjutsade jag förstås hem innan jag träffade Veggiehäxan. Dotter, måg och första barnbarnet skulle komma på besök och låna tvättmaskinen. Jag hann förstås också träffa den lilla familjen och det var riktigt roligt. Det yngsta flickebarnet är så gulligt att en bara skulle vilja gosa hela tiden. Nu höll jag mig lite på avstånd, ifall att…

Vädret var strålande igår, så medan tvättmaskinen jobbade tog somliga en promenad. Andra åkte och jobbade ett tag (Finske Pinnen) och vissa av oss (vännen FEM och jag) gick och la sig för att läsa en stund – och somnade. Det var riktigt skönt att ta en eftermiddagssiesta. På så vis var vi lite piggare på kvällen, vi kvällströtta.

Framåt 19-tiden promenerade vi upp till stan och jag fick bjuda värdparet på middag som tack för att jag har fått hänga med dem och låna deras gästrum. Till min lycka är det inte alls bara sushi som serveras på Sjöglimten utan även vanlig mat. Jag åt lax på planka till huvudrätt och citrontartufo till dessert. Öl och italienskt rött blev det för Pinnen och mig, medan vännen FEM föredrog alkoholfritt.

Lite öl…
Lax på planka…
Underbar citrontartufo.


Så gick vi tillbaka hem till Huset vid kanalen och avslutade kvällen med var sin kaffe. Motala är vackert även i mörkret…

Kanalen om kvällen.
Under järnvägen…
Vid vattnet.

∼ ♦ ∼

Det är ännu tidig söndagsmorgon. Jag har druckit min första kaffe medan jag har skrivit det här. Nu ska jag ta mugg nummer två med mig upp så att jag kan läsa en stund innan det är dags att samla ihop pinalerna, ta en macka, en dusch och fara norrut.

Tack snälla A & A för fina dagar hos er!!!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Torsdagen den 12 mars (senare delen) och fredagen den 13 mars 2020: In my hometown…

Publicerat den 13 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Genom torrt väder, ösregn och snö for jag i bilen neråt landet i torsdags. Halvvägs började det ösregna, med betoning på ös. Vid Örebro började det snöa. Och det var inte måttligt. Jag stannade till för att fika/luncha vid sedvanligt ställe, men där hade fyra busslaster pensionärer just landat, så jag vände i dörren och körde vidare söderut. På andra sidan såg jag strax blåljus och en trafikolycka. Jag är väldigt glad att jag kom fram till Motala helskinnad. Det blev en sen lunch på ”Donken”, där jag inte ätit sen dan innan mamma gick bort…

Snö neråt landet!
På ”Donken”…
…åt jag sen lunch.


Eftersom vännen FEM skulle arbeta några timmar till tog jag först en tur till kyrkogården. Där syntes det att det hade blåst rejält, för graven var täckt av eklöv. Sen åkte jag ner till vännens och Pinnens hus och dumpade bilen för att promenera till hamnen och Motormuseet. Kaféet var öppet och jag avnjöt två muggar kaffe och en mazarin. Inte en käft på kaféet – och inte en båt i hamnen.

Mycket löv på graven…
Clark dumpades…
…vid ett hus intill kanalen.
Snödroppar, minsann!
Härligt kaffe och mazarin.
Inte en båt i hamnen…

Efter fikat tog jag en promenad till, först ner till vattnet för att fota ”Brona” och sen upp till stan. Motala kyrka är vacker. Kan du se vilket år den är byggd? (Klicka på bilden så blir den större!) Det kan jag, gammal latinare som jag är. Det finns många andra fina gamla byggnader i Motala och hade vädret varit bättre skulle jag ha fotat fler. Men det var ganska kyligt…

Brona!
Kan du tolka årtalet?
Tornar upp sig…
Ett av Motalas fina gamla hus.


Vännen FEM kom hem ganska precis klockan… fem (17). Jag hade med mig en present, men fick också en goodiebag av värdinnan. Tänk, gästen fick presenter…

Jag fick en goodiebag av värdinnan…
…med duschmousse, godis, en bok och ett fint bokmärke.

 

Till middagen blev det hämtmat. Jag tog en sallad med jääättemycket fetaost. Sen blev det TV- och värderingsdags, för se Antikrundan missar jag inte! Det var svårt och jag fick bara en stjärna, men, som alltid också lärorikt. Klockan var runt 22, 22.30 när vi tyckte att det var dags att gå till sängs och läsa en stund. Jag läste ett kort kapitel, släckte och somnade bums i gäststugans sköna säng.

Sallad med jääättemycket fetaost.
Bara en stjärna.
I gäststugan bor jag den här helgen.
Så gott jag sov!

∼ ♦ ∼

I morse blev det kaffe och läsning till att börja med. Katten Lukas är livrädd för mig, för jag har snott hans rum och säng, så tyvärr har jag inte lyckats fånga honom på bild. Han kanske förresten är sur på mig för att jag har dörren till gäststugan stängd… Inte sitter han på farmors pall utanför och väntar, precis. Jag läste i vart fall ut min gotländska deckare och bytte till en brittisk deckare som jag gett Fästmön i julklapp.

Morgonsyssla.
Bokbyte.
Och farmors pall…

 


Fredagens första stopp (efter att ha kollat jobbmejl etc) blev Återvinningen. Där är det verkligen stort och massor av saker – allt från glas till möbler. Jag kom ut därifrån med två böcker, men var bra sugen på Billy rödbrun-bokhyllor som det fanns massor av. (Det finns dock inte massor av plats hemma.)

Det fanns massor av Billy rödbrun.
Och fina Höganäskrus i olika storlekar.
Möbler…
Men dessa två för totalt 30 kronor fick följa med hem.


Efter en lång stund bland gamla grejor åkte vi och köpte blommor till våra nära och kära som vilar på kyrkogården. Jag köpte en kruka gula krokus och en kruka blå. Undras om de tar sig…

Mina nära och kära…
…har fått krokusar.


På eftermiddagen blev det en fika och ett kärt återseende av mammakusinen M. Det är en av mammas yngsta kusiner och vi lekte som barn eftersom vi bodde så nära varandra. Mammakusinen M kom ihåg så många fler av våra lekar än jag. Riktigt roligt var det att bli påmind. Jag tog ett par wefiesar och la ut en på Instagram och skickade en till mammakusinen B, den stackarn, som mer eller mindre sitter isolerad med sin make eftersom han är sjuklig.

Mammakusinen M och vännen FEM…
Tofflan i mitten, mammakusinen M till vänster och vännen FEM till höger på en bild från mars i år.


I kväll gick vi ut och åt… och som du ser, kära dagbok, blev det klarhet i vissa saker… SKOJAR, som tur är!!!

Bettans grill

Sanningen…


Närå, vi gick till Ströget och åt och drack. För min del blev det öl, kyckling och chilipommes samt ett glas corvina.

Först en öl…
Sen ett glas corvina till maten.
Vännen FEM hade sköj.


Och nu är det fredagskväll. Mörkret har sänkt sig över stan och vi värmer oss med kaffe och godis och hoppas att det här med corona inte ska bli långdraget. Jag har kollat jobbmejl ett par gånger till och orienterat mig om vad som händer på jobbet. Gläds åt att mina chefer faktiskt har lyssnat på mig.

Mörker…
…i Metropolen Byhålan.


I morgon ska vi handla lite och jag ska träffa en stickande kompis och en liten bebis. May corona stay far, far away from us. 

 

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dödslistan

Publicerat den 13 mars, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en ny svensk deckare, den tjugoförsta i Maria Wern-serien, dessutom.

 

Anna Janssons bok Dödslistan

I januari månad kunde en förboka signerade exemplar hos Bokus av Anna Janssons kommande bok Dödslistan. Självklart ville jag både äga den tjugoförsta boken i Maria Wern-serien och lika självklart ville jag ha ett signerat exemplar. Anna Jansson är ju en av mina klara svenska favoritförfattare inom deckargenren. I början på mars kom boken ut och hittade hem till mig. Jag började läsa den ganska så omgående – efter att ha avslutat en annan svensk deckare som delvis handlar om lite samma saker…

I bokens centrum står, förutom polisen Maria Wern, förstås, den unga Agnes. Agnes har blivit utsatt för sexuella övergrepp sen hon var tolv år. Hon kan varken anförtro sig åt sin mamma eller sin mormor, så det blir barnmorskan Elisabeth som får veta en del av det Agnes har varit med om. Elisabeth har startat en hemlig Facebookgrupp, Ullsaxen. Inte krävs det nån större slutledningsförmåga vad gäller mördarens identitet (eller..?) när plötsligt misstänkta men friade våldtäktsmän hittas mördade. Männen har fått namnet Erinya inristat i huden och intill kropparna ligger… en ullsax. Samtidigt ska det hållas rättegång mot en man som misstänks ha våldtagit en kollega till Maria Wern. Förstärkningen i form av Ragnarsson från Rikskrim blir snarare ett hinder. Maria Wern misstänker att han skyddar nån. Eller är han rent av inblandad själv?

En ung tjej i centrum även i denna bok, alltså. Inget fel på det, även om det känns lite tjatigt. Anna Jansson hanterar emellertid svängningarna mellan unga vuxnas och äldre vuxnas tankevärldar lite bättre och djupare än Viveca Sten. Själv blir jag förstås extra nyfiken på barnmorskan som bär ett namn jag helst skulle vilja radera ut. Vad har hon varit med om som har fått henne till att starta en hemlig grupp på Fejan? Och vilka är de andra som är med i gruppen?

Kapitlen i den här boken är lite längre än kapitlen i de böcker jag senast har läst. Och plötsligt inser jag att det inte är helt fel. Jag har lite svårt att hänga med i persongalleriet, som jag tycker är aningen för stort och som innehåller en del irriterande personer. Dessutom undrar jag om Maria Werns barn aldrig blir stora… Nåja, jag gillar det jag läser, spänningen författaren bygger upp och att vara på Gotland i fantasin. Och jag gissar friskt vem som är vem av ”de skyldiga”, men Anna Jansson överlistar mig. Boken avslutas dessutom med en cliffhanger. Härligt!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag morgon den 12 mars 2020: Nu drar jag vidare

Publicerat den 12 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Idag på förmiddagen/strax före lunch drog jag vidare neråt landet. Jag är inte road av långkörningar och det har blivit rätt hektiskt på jobbet kring corona, men… Nu ska jag hämta kraft och energi bland goda vänner och släkt under en långhelg. Frågan är bara hur jag ska klara att inte längta ihjäl mig efter dessa…

Min älsklingskille Lucifer.
Mini-mamman.
Lilla Citrusgullet.
Eh..?


Oj då, det kom visst med en joker i leken ovan, det vill säga ormen, mitt enda stickprojekt som vuxen.

Självklart lär jag längta efter min mänskliga sambo Fästmön också, men jag vet att hon ska göra roliga saker hon med, precis som jag. Datorn har jag med mig och det kan bli några rader i dagboken om vad jag gör, från sydligare trakter. Om jag överlever. Livet är kort, som bekant.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 10 mars och onsdagen den 11 mars 2020: Väldigt mycket virus och sprit

Publicerat den 11 mars, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Spenatsoppa med ägg

Spenat är nyttigt och stärker mitt immunförsvar.

Igår kväll när jag kom hem från klippningen blev jag bjuden på riktig styrkemat – spenatsoppa med ägg – av Fästmön. Det är sånt en behöver i dessa virustider. Jag riktigt kände hur frisk och stark jag blev och hur mitt immunförsvar stärktes.

Skämt åsido, det är väldigt mycket virussnack just nu. Jag och Anna upptäckte till exempel att TV-programmet jag hade bespetsat mig på att se igår, finalen av Auktionssommar, var ersatt av ett nyhetsprogram om Covid 19 (coronaviruset). Beredskapen är höjd och vi svenskar bör inte resa utomlands, till exempel. UD avråder oss att resa till många länder. Den som ändå reser just nu överhuvudtaget är lite korkad, tycker jag eftersom viruset är en pandemi och förhållningsreglerna ändras hela tiden. Den kan ju också bli så att folk hamnar i karantän även om de inte är smittade eller sjuka.

Handsprit

Det är mycket sprit på jobbet nu.

Min arbetsgivare följer förstås utvecklingen och på jobbet har beredskapen höjts. Vi får till exempel inte träffas i möten där fler än 100 personer väntas delta. Detta innebär att vårt planerade avdelningsmöte nästa vecka är inställt – i sin fysiska form. Det blir i stället möte i cyberspace. Vidare städas toaletterna två gånger om dan. Flaskor med handsprit finns här och var sen länge. Rekommendationer om resor och annat uppdateras löpande. Själv skulle jag önska att folk tvättade händerna med tvål och vatten samt stannade hemma även när de är ”lite förkylda”. Vi kan ju bli däckade av vanlig bonn-förkylning också. Jag, hör och häpna, fick i uppdrag att jobba med kommunikationen om corona internt på avdelningen. Men samtidigt fick en annan kollega – inte hör och häpna utan, inte igen! – samma uppdrag. Springer vi som yra höns på avdelningen? Nåja, jag har tagit kontakt med övre regioner, för det är gott att veta att en kan få bolla med dem.

∼ ♦ ∼

Igår fick jag inbjudan till ett möte en lördagsmorgon i juni. Det var Bilprovningen som vill träffa mig och Clark Kent* för den årliga kontrollen. Så jag slog till på detta och betalade avgiften på 539 spänn. Rätt mycket pengar, tycker jag, men att boka besiktningstid stod på min att göra-lista.

I morgon ska Clark och jag ut på resa. Inte utomlands, förstås, utan söderut. Det ska bli roligt att få göra nåt just… roligt, men också nyttigt. Jag behöver se till mina morföräldrars och mina föräldrars grav. Och så vill jag finnas där för min allra äldsta vän FEM, som har en tuff årsdag på fredag. Att finnas där motsvarar inte på långt när allt stöd och all hjälp vännen FEM ställde upp med när min mamma hade gått bort – och innan också. Men för en gångs skull kan jag finnas nära och tillhands och jag får känna mig behövd och även välkommen. I kväll ska jag därför ägna mig åt att packa det sista, för i morgon bär det av tidigt, först till jobbet några timmar, sen till Metropolen Byhålan. (<== länken går till en gammal text om Motala).

Motalabron

Den här bron ska jag återse i morgon.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer