Kära dagbok…
Det går faktiskt över förväntan att jobba hemifrån. Jag får mycket gjort och jag kan sköta mina jobbkontakter elektroniskt, även leverera jobb på det sättet, förstås. Men det är förstås konstigt att vi alla tre var hemma både igår och idag. Fästmön var och är ledig, men jag tvingar henne alltså till hemarbete dessutom – hon fick ju ge mig första sprutan igår och den andra idag. Ärligt talat tror jag att hon får ge mig resterande sprutor också…
Gulligt nog blev jag även bjuden på middag igår. Jag äter vanligen bara mackor på kvällen efter jobbet. Huvudmålet äter jag mitt på dan till lunch. Igår blev det tvärtom, för jag hann inte få i mig nån lunch på jobbet. Anna lagade en ljuvlig kycklinggryta med tomater, ost och grädde i såsen. Riktigt gott och mättande. Men jag får dåligt samvete för att Anna varken får egentid eller känner att hon kan slappa som hon vill på sina lediga dagar. Tyvärr kan jag inte göra nåt åt det. Men jag fick i alla fall slappa ordentligt förra helgen.
Igår fick jag alltså första sprutan blodförtunnande. Sticket gjorde ont och jag höll på att svimma där jag låg ovanpå sängen. Tyvärr igen för somliga överlevde jag. Idag är benet dessvärre ondare. Jag behöver bli bättre på att resa på mig och röra på mig. Konstigt nog går jag rätt mycket på jobbet, trots att jag har ett kontorsarbete. Jag ska försöka ta en bild på benet varje kväll och publicera dan därpå här. På så vis, kära dagbok, ser du om jag fortfarande lever eller om tromboflebiten har blivit trombos och börjat vandra upp till lungorna.
∼ ♦ ∼
Efter arbetstid igår försökte jag göra lite annat, sånt som inte har med jobb att göra. Men jag har verkligen svårt att låta bli att jobba när jag väl har upptäckt hur tillgänglig jag, alla andra och det jobbmaterial en behöver är… Min arbetsdag slutar 16.30. Igår drog jag över en bit. Nåja, sånt får en försöka tänka på.
Hur som helst, Anna och jag kollade in Strömstedts som träffade Stina Wollter och hennes Micke Olsson Wollter på TV4. Sen läste vi båda ut våra böcker på gång (tror jag). Jag bytte från en läskig mordbrännarhistoria till en bok om Sherlock Holmes. Sherlock Holmes-boken har jag suktat efter länge, men den har kostat ganska mycket. Gissa om jag blev glad när jag fyndade den för 75 spänn på bokrean?! (Nu ser jag att den kostar en tia mindre…) Jag har inte hunnit läsa så mycket, men boken är tung och omfångsrik, en tegelsten på nånstans mellan 500 och 600 sidor.
∼ ♦ ∼
Det har varit underbart väder idag, så jag bestämde mig för att ta en kort promenad för att få ljus och luft och för att det också är bra för benet. Anna gick iväg för att träffa en kompis. På min lilla promme träffade jag en kollega från en annan avdelning, som skulle hem och jobba efter ett tandläkarbesök.
Jag passade på att köpa yoghurt, mjölk, lasagne och ris på vägen. Lasagnen tänkte jag eventuellt göra på lördag på kycklingfärs som vi har i frysen. Anna jobbar och jag känner att jag vill försöka dra mitt strå till stacken.
I övrigt blir det Antikrundan i kväll med Duo-appen påslagen. Det blir skönt att tänka på nåt annat än virus och tromboflebiter en stund.
∼ ♦ ∼
I morse fick jag nedanstående artikel mig tillsänd. En kan ju inte låta bli att spekulera, det finns ju en och annan kandidat som passar in på kränkaren…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Visst är det en konstig tid vi lever i. Min dotter jobbar också hemifrån och hennes man som brukar spela gitarr och sjunga på pubar i Norge och Danmark och Finland är förstås arbetslös. Hemma hos oss är vi pensionärer och min man är över 70 så vi ska hålla oss undan från andra människor.
Hoppas att det går bra med ditt ben.
GillaGilla
Det händer många tråkiga saker just nu, men allt passar inte att skriva om i en öppen dagbok.
Jag tar en spruta varje dag. Förhoppningsvis tunnar den ut mitt blod så att proppen inte fördjupas.
GillaGilla
Nej inte vill man skriva om allt i sitt liv helt offentligt.
GillaGilla
Inte när det handlar om andra. Då är det inte OK.
GillaGilla
Vi hoppas att det ordnar sig med ditt ben och att det blodförtunnande hjälper. Vi håller tummarna för att allt ska ordna sig med allt elände som pågår just nu. Vi får ses när allt har lugnat ner sig. jag har några böcker som du kanske inte läst. Jag hör av mig!
GillaGilla
Ja kära vännen, vi får ses när det här eländet är över. Jag jobbar hemifrån sen onsdag eftermiddag, men ska försöka ta mig till jobbet på måndag om jag är frisk. Jag – och framför allt benet – behöver röra på oss! 😛
Vi hörs och håller kontakt via bloggarna eller mejl!
GillaGilla