Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Sill och potatis är ta mig tusan nästan det bästa jag vet! Nästan. Men jag älskar verkligen den salta sillen och tillbehör som knäckebröd med ädelost, öl och en liten snaps. Igår blev det två snapsar för min del, men jag bet av dem. Iittalaglasen (sorten heter Kalinka) är lite för stora. Fyra snapsvisor skulle sjungas. Därför åkte Lilla snapsviseboken fram. Ja, en har inte roligare än en gör sig. Och igår var jag inte rolig och jag hade inte roligt heller. (Faktum är att jag blev så desperat efter världen utanför att jag frivilligt åkte till ICA Maxi Gnista och handlade idag! Den som känner mig fattar ironin i detta.)

Den bästa maten?

Väldigt god mat i alla fall som till och med jag kan laga.

Citrus gav ESC-programmet från Nederländerna godkänt.

Inte var det nåt roligt på TV heller, för en kan ju liksom inte läsa hela tiden. Vi såg nån gammal Poirot efter maten och så kollade vi ESC från Nederländerna. Ja, det var ju ingen tävling, men man fick se bidragen (eller fick man det?) och artisterna och höra en del gamla vinnare. Det var bättre än jag trodde det skull vara. Programmet fick godkänt av Citrus också. Fästmön ville hellre gå på grillfest och ärligt talat hade jag väl också tyckt att det hade varit roligare en lördagskväll (fast jag var inte bjuden). Men nu umgås jag ju inte med nån, nästan, och det är bara att bita ihop och stå ut med att ha tråkigt. Jag är i alla fall inte ensam och jag är frisk. Till och med de gigantiska getingsticken bleknar.

∼ ♦ ∼

Innan jag har fått mitt morgonkaffe kan jag vara lite,,, negativ…

I morse vaknade jag klockan fem första gången. Då klev jag upp och gav katterna mat. Sen somnade jag om och vaknade inte förrän klockan var 8.40. Det var länge sen jag tog en sån sovmorgon. Lustigt nog är jag trött jämt nu för tiden, men jag kan fan aldrig sova mer än mellan 23 och 1 på natten, ungefär. Jag vaknar flera gånger per natt och när jag slutligen vaknar för att kliva upp och jobba eller nåt är jag dödstrött. Det handlar väl om situationen som sådan, en blir liksom inte sunt trött utan segt trött hela tiden.

När jag väl hade vaknat sista gången idag läste jag en stund. Sen gav jag min synpunkt på kritik, något som en person jag följer i sociala medier hade skrivit om. Förr i tiden kunde jag vara både bitsk och elak i mina kommentarer. Till och med när jag skrev snälla saker blev jag missförstådd – antagligen för att ”alla” vara så vana vid att jag skrev bitskt och elakt. Numera kan jag vara lite negativ innan jag har fått mitt morgonkaffe, men jag skriver sällan negativ kritik direkt till nån. Om jag skriver nån kritik är den bara positiv – annars låter jag bli att skriva. Det kanske en och annan skulle prova, för det är ta mig f*n svårare att ge positiv än negativ kritik! Oavsett, det jag tycker är att var och en ska tänka sig för innan den kritiserar hur en person är. Fråga sig själv varför den skulle vilja kritisera negativt. Det är ganska lärorikt och kan ge en viss självinsikt. Till exempel kan man förstå sig på sånt som kallas empati.

Söndagsmorgon i sängen.

Att ligga i sängen en hel dag ligger inte (!) för mig. Idag stod det städning av badrum och gästtoa på agendan. Ja jag har inte storstädat och helskurat, bara torkat av handfat, toaletter och golv samt rensat golvbrunnen. Kattpottorna är tömda och jag har varit med sopor en gång, det blir ytterligare en gång senare i kväll. Spännande liv, eller hur?

Mellan frukost, som intogs vid lunchtid, och dusch telefonerade jag med Annas snälla mamma. Det blir eventuellt ett födelsedagsfirande i Slottsträdgården nästa helg om vädret tillåter. Idag har det fortsatt vara kallt och det har både regnat och haglat.

Annas snälla mamma behövde inte ha nåt hemhandlat, så jag handlade bara det som stod på min lapp. Tre plastkassar med mat och hygienartiklar blev det samt toapapper. Jag lyckades också köpa en tvål som jag visst glömde betala för. Det var inte meningen. Det var väldigt urplockat i Gnista och kanske var det dumt att jag åkte en söndag. Eller också får en börja finna sig i att det inte finns lika många varor ute i affärerna som tidigare. Jag kom hem utan deo och utan C-vitamin, till exempel. Men fördelen med att handla i Gnista är att det är stort och rymligt. De flesta hade vett att hålla avstånd och det sprang inte omkring några ungdomar och flamsade. Det var bara en människa som inte kunde läsa skylten om att det endast skulle vara en person åt gången i slussen in och ut, men jag backade så fick hon väl gå före då. Det var ju trots allt synd om henne, vuxna människan, som inte var läskunnig, menar jag.

Dagens handling.

Vi fick ju hemkört i förra veckan och förtur dessutom (riskgrupp), men en måste ju handla en del färskvaror som grönsaker och bär efter ett tag. Kaffe och toapapper (hänger ihop på nåt vis…) går det också åt mer av nu när jag jobbar hemifrån.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddag från frysen, via micron till köksbordet.

Till söndagsmiddag värmde jag rester från frysen, en gigantisk portion kycklinglasagne. Maten gick från frysen via micron till köksbordet. Dagens grönsaker blev svarta oliver. Till maten drack jag hembubblat vatten och läste. Familjen Katt serverades tonfisk i sås och just som alla tre hade tagit sin första tugga tyckte grannen att det var kul att borra i tio sekunder igen. Katterna flög ut ur köket. Tio minuter senare vågade sig Mini och Citrus dit och började äta lite. Då borrade grannjäveln igen, denna gång i fem sekunder. Sen dess har ingen av katterna gjort nåt tredje försök att äta. De gör väl det försöket så småningom, så håll tummarna för att grannen håller sitt borrglada gamla finger i styr.

Jag ska ta kvällskaffe och förflytta mig till fåtöljen för att sitta lite skönare och läsa. Det regnar ute, det är inte ett skit som jag vill se på TV och Anna ska inte hämtas i bil förrän 21.15. I morrn är det arbetsvecka igen, men tack och lov är den bara tre dar lång. Hurra!

∼ ♦ ∼

Idag är det 49 år sen min mormor gick bort. Hon gick bort alldeles för tidigt och var bara ett år äldre än jag är nu. Jag har inte så många minnen kvar av mormor, men jag minns hennes varma famn och att hon alltid var så snäll mot mig. Nu vilar hon tillsammans med morfar, mamma och pappa på kyrkogården i Motala. Det lär dröja innan jag kan komma dit med blommor igen, men jag är väldigt glad att jag hann till graven den där helgen i mars, just när corona blev ett helvete i Sverige.

Mormor och jag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.