Kära dagbok…
Vilken dag det blev! Det var bara två saker som var fel med den: diskmaskinen och att Fästmön skulle jobba. Annars blev det en kanondag för mig. Och ja. En kan säga att jag har sänkt mina krav på kanondagar rejält sen coronahelvetet satte klorna i oss. Inte i Anna och mig personligen dock. Än så länge har vi klarat oss från covid-19, ta i trä!
Dan började med en riktig sovmorgon. Katterna gav inte ljud ifrån sig förrän vid sjutiden och då klev Anna upp och gav dem mat. Klockan var över nio när jag vaknade… Läsning och kaffe på sängen blev det innan Anna klev upp för att… göra några saker på egen hand. Efter en stund blev jag utkallad till köket. Där hade hon fixat den härligaste engelska, varma frukosten! Är hon inte bäst, Anna?!
Den vägrade samarbeta idag.
Sen gick det lite mindre bra. Jag samlade ihop ett jävla sopberg av kartonger, metallförpackningar, glas och tidningar och åkte ner i huset med. Uppe i lägenheten vägrade diskmaskinen att samarbeta. Den körde ett tag, sen la den av och stod bara och pep. Inte är det första gången den håller på så här heller. Manualerna ger inte mycket vägledning. Anna försökte typ allt – utom att kontakta reparatör, som var det sista en skulle göra, enligt manualen. Till sist gav vi upp. Då hade vi startat om maskinen förtton gånger och disken var faktiskt ren men våt. Senare på eftermiddagen plockade jag ur disken och torkade det som var rent samt diskade för hand det som inte var det. Allt står nu på sina platser i skåpen. Vi får hoppas på ett samarbete nästa gång – annars slänger vi ut maskinen. Då får skylten ”Plocka ur” ett vidare begrepp, alltså.
Anna blev sen tvungen att cykla till jobbet. Själv startade jag den första av typ fyra eller nåt tvättmaskiner. Tvättmaskinen pep inte utan gjorde det den skulle. Och under tiden mördade jag ett ilsket djur som surrade på balkongen. Jag hatar getingar, eftersom jag tål sticken sämre och sämre. Sist jag blev stucken på två ställen svullnade det upp och kliade som hellskotta. Sen är jag förstås rädd att katterna ska bli stuckna. Nej, jag har inga skrupler när det gäller getingmord.
Författaren har på pricken återgett min bild av konsulter. Dock inte på just den här sidan som bilden visar.
Det blev 16 grader varmt på eftermiddagen. Vem har lust att sitta inomhus då i en lägenhet? På balkongen ligger katterna, men där är som ett växthus nu innan vi har fått persiennerna levererade och monterade. Jag tog helt enkelt min bok på gång och gick upp till Höganäsparken. Med mig i tröjfickan hade jag ett ihopvikbart sittunderlag, på näsan solbrillorna och i solglasögonfodralet läsglasögonen. Jag hittade en gungbänk i halvskugga och där satt jag ungefär en timme och läste och bara njöt av solen. Ett äldre par satt en bit ifrån på en bänk vid ett bord. Till dem anslöt en son/måg och ett barnbarn, kanske och de fikade. Det såg så mysigt ut. Visst hade jag kunnat ta med fika, men det är inte lika kul att fika ensam. Jag mådde ändå gott av min bok, värmen och solen. Skrattade igenkännande men tyst inombords åt författarens beskrivning av konsulter. Det var på pricken min egen bild! Timmen gick snabbt. Jag gick hem och tvättade lite till. Under tiden maskinen jobbade fikade jag. Det gick bra inomhus också.
∼ ♦ ∼
Anna hade lämnat en kvarts grillad kyckling. Den blev min middag tillsammans med grönsaker och räksallad. Det räckte så bra. Till maten tog jag ett glas Ernst. Och så läste jag. Även denna titt i boken fick mig att skratta inombords när jag läste om Spelregler på en arbetsplats. Så på pricken!
Middag med Ernst och spelregler på en arbetsplats.
∼ ♦ ∼
I kväll läser jag tills Anna kommer hem från jobbet. Igår kväll stannade vi uppe sent och kollade på inspelningen av Rebecka Martinsson. I kväll spelar jag också in, men jag tror inte vi ska se den avslutande delen eftersom Anna börjar tidigt i morrn. Själv är jag ledig och ska inhandla en födelsedagspresent samt komma på och även inhandla middagsmat till oss. Det räcker för min hjärna.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 