Ett inlägg om ett rött vin. Men är det gött vin???

Rött var det, men inte gött.

På min senaste semesterresa, neråt landet till Östergyllen,  inhandlade jag fyra flaskor vin som fick följa med till Uppsala. Ett vin som jag köpte var Gött Rött by Per Andersson 2020. Och ja. Jag erkänner. Jag köpte det för namnets skull. På Systembolagets webbplats står det att det är en ordervara, men jag hittade alltså vinet på Systembolaget i Metropolen Byhålan a k a Motala.

Det här är ett italienskt vin, namnet till trots. Vinet är gjort på druvan montepulciano. Det är klassat som medelfylligt och medelsträvt med hög fruktsyra.

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av fågel, fläsk- eller lammkött. Som vanligt följde jag inte rekommendationerna utan drack vinet till en assiett med smakrika ostar samt sockerfri fikonmarmelad.

En assiett med smakrika ostar, kex och sockerfri fikonmarmelad.

Alkoholhalten är på hela 14 procent, medan sockerhalten ligger på 0,6 gram per 100 milliliter. En flaska kostar enbart 99 kronor. Vinet har skruvkork och anges vara ekologiskt.

Så här kan en läsa om vinets doft och smak enligt Systembolaget och dess webbplats:

”Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, vanilj, hallon, örter och choklad. […] Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, vanilj, hallon, örter och choklad.

Nog var vinet fruktigt alltid! Eller snarare bärigt. Surt bärigt. Vinet doftade lovande, men smakade mest hallon och definitivt inte choklad. Det fanns liksom ingen kraft i vinet. Eftersmaken var noll och ingen. Jag är ärligt talat besviken. Rött var vinet, men inte gött.

Toffelomdömet blir lågt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.