Sekten på Dimön

Publicerat den 16 maj, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en läskig bok.


Mariette Lindsteins bok Sekten på DimönDen finaste presenten jag kan få är en bok. Till födelsedagen i år fick jag till och med tre böcker, varav två från vännen FEM. Nu har jag läst den första av böckerna från FEM, Mariette Lindsteins bok Sekten på Dimön. Boken är också första delen i en serie om fyra och kom ut redan 2015. Jag hade varit nyfiken på den ett bra tag. Ändå stod den inte på min inköpslista, av nån anledning, så det var perfekt att jag fick den. Tack FEM!

Sofia Bauman har just avslutat sina universitetsstudier i litteraturvetenskap när hon och en kompis gör ett studiebesök på Dimön, en spöklik ö utanför den Bohusländska kusten. Där har en New age-rörelse skapat sig en plats. Ledaren Franz Oswald är mycket karismatisk. Han har utvecklat en lära som han kallar Via Terra. Enligt läran finns ett antal teser som om man följer dem och klarar vissa utmaningar leder till att kroppens naturliga balans återställs. Sofia, som är lite av en sökare, dras till såväl rörelsen som dess ledare. När hon blir erbjuden ett tvåårskontrakt för att bygga upp ett bibliotek hos Oswald och Via Terra på Dimön tackar hon ja – utan att riktigt förstå vad det innebär. Men efter sommaren börjar Sofia fundera aningen mer på vad hon gett sig in i. Frågan är om det inte är försent då.

Det här är kusligt redan från början. Som läsare, inte besökare, reagerar jag direkt på saker som känns sektliknande. Dimön har också en spökhistoria, som Sofia får höra på vägen ut. Denna historia är baserad på en händelse i öns förflutna, nåt som förstärker den ruggiga stämningen redan från början. Jag noterar också tidigt att det finns vissa märkliga regler. Vissa av skeendena i berättelsen känns väldigt realistiska och jag tror att författarens egna erfarenheter från ett liv i en sekt lyser igenom extra starkt här och var. Det gör berättelsen trovärdig. Karaktärerna skildras inte så ingående och av nån anledning blir de inte riktigt levande för mig, hur jag än försöker föreställa mig. Samtidigt förekommer det tillbakablickar av en okänd, obehaglig person i boken. Det ger en och annan vink. Det är totalt sett också en obehaglig historia och det är snarare själva berättelsen än karaktärerna som ligger i fokus.

Det här är inte nån deckare i egentlig mening, men ändå fick boken Crimetime Specsavers Awards pris för Årets bästa deckardebut 2016. Likväl är det defintivt en spänningsroman. Jag vill definitivt läsa de övriga tre delarna i serien.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdag kväll den 14 maj och fredagen den 15 maj 2020: Rövarliv, skräp och röda bett med lite friskvård ovanpå allt

Publicerat den 15 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Lucifer sover närbild

Den som sover busar icke…

Den här lille mannen intill är en buse. Det kan en inte tro när en ser bilden på den sovande kissen. Den som sover syndar busar ju icke. Och sover så gott gör han på eftermiddagarna, gärna i solen på klätterställningen på balkongen eller på kvällarna, i soffan. Tidiga morgnar sover han inte. I morse levde han rövare och till sist var det Fästmön som gav upp sömnen och klev ur sköna sängen för att pytsa upp mat i familjen Katts skålar i köket.

Typ trekvart senare vaknade jag till ljudet av nån metallgrej som rasade i golvet nånstans. När jag kom upp flög katterna som svartvita streck över hela lägenheten. Den som hade den energin ändå på morgonen…

Det blev lite senare uppesittning än vanligt igår. Medan Lucifer sov i soffan – och Citrus kom och sov lite av och till – stod TV:n på och spelade låtarna från årets Eurovision song contest. Behållningen av det flera timmar långa programmet var för min del Sarah Dawn Finer och Lynda Woodruff. Island vann tävlingen – om Sverige och svenskarna hade fått rösta. Jag lyssnade ärligt talat bara med ett halvt öra och tröttnade efter två låtar, så då var det bara med ett kvarts öra jag hörde eländet. Lustigt nog uppfattade jag vem som vann.

Mariette Lindsteins bok Sekten på Dimön

Bättre än ESC.

Jag ägnade mer uppmärksamhet åt min bok på gång där jag börjar närma mig slutet. Boken är riktigt spännande, men jag skulle inte kategorisera den som en deckare trots att den fick pris för det 2016. Psykologisk spänningsroman, möjligen. Det blir nog bokbyte i helgen, kanske rentav i kväll. Så mycket annat än att läsa, äta, städa och glo på TV gör jag ju inte om helgerna och kvällarna när jag är ledig. Ja, jag skriver lite förstås, men inget väsentligt.

Innan den här dagen tog slut gjorde jag nåt ovanligt, men nåt som jag har längtat efter: åkte till återvinningscentralen med skräp. Min bostadsrättsförening skulle ta hit en container i maj månad, men på grund av virushelvetet blir det inget av. Tre kassar kläder och skor, en död rumsask och en halvtrasig balkongslinga förpassades till de sälla jaktmarkerna – eller sorterades ut för återvinning. Jag var trött på att se grejorna stå hemma. Rumsasken har tronat på en av mammas fina marmorpiedestaler intill skrivbordet i Bokrummet. Eftersom den har varit vissen i några månader såg det inte klokt ut. Nu är den borta.

I väntan på färd till återvinningscentral.
Den här vissna rumsasken har stått på en fin marmorpiedestal,

∼ ♦ ∼

Bettet på armen

Fortfarande rött, men inte så svullet och kliar nästan inte alls.

Jag har väl inte skrivit så mycket om det, men… Häromnatten blev jag biten eller stucken av nån insekt. Jag fick två bett, ett på armen och ett på ett annat ställe på kroppen. Det svullnade upp, blev ilsket rött och kliade så in i helv***e. Som tur är hade jag en salva som jag har smörjt in bettställena med tre gånger om dan så att klådan har lindrats. Idag har även svullnaden gått ner på båda ställena. Jag tror att det är getingstick. Inga andra symtom som feber eller nåt har jag fått. Därför hoppas jag att det inte är nån sorts corona rash utan ”bara” två ilskna reaktioner på insektsbett eller -stick. Det är fortfarande väldigt rött, men inget av bettställena kliar så mycket längre och, som sagt, svullnaden runt om har gått ner.

∼ ♦ ∼

Citrus på Bokrumsmattan

Väldigt distraherande och söt kisse, det vill säga Citrus.

Jobbat lite idag har jag också gjort. Tio minuter före morgonens första möte satte en granne igång med att borra, vilket jag förstås inte uppskattade. Men det kunde jag inte göra nåt åt, folk ska ju normalt sett inte jobba hemma utan bara bo där. Sen krånglade Zoom, vårt elektroniska mötesverktyg, från lunch också. Några av nackdelarna med att jobba hemifrån, alltså. En annan liten nackdel är att katterna ibland distraherar en. Citrus, till exempel, kan komma och stryka runt skrivbordsstolen, busa eller bara lägga sig på rygg och se söt ut. Den katten är lika sällskapssjuk som en hund ibland.

Jag tog ut en friskvårdstimme kring lunch, för jag behövde byta luft och få lite ljus. Jag passade på att hämta ett friskvårdspaket från Bokus och byta in en vinstlott till en ny vinstlott, förstås. Avslutningsvis slank jag in på Butiken på hörnet och införskaffade såväl lunch som friskvårdsbulle. För idag har det varit kardemummabullens dag och sånt ska givetvis uppmärksammades. Min ståndaktiga sambo lät meddela per sms att hon avstod bulle idag eftersom hon ju jobbade hela dan. Jag intog därför bullen till eftermiddagsfikat.

Friskvårdspaket från Bokus.
Ny vinstlott?
Lunch och friskvård från Triller.
Lunch. Ja det är leverpastej. Jag behöver järn.
Friskvård i form av dagsfärsk kardemummabulle.

∼ ♦ ∼

Nästa arbetsvecka ser jag fram emot, för den är kort. Jag jobbar bara måndag, tisdag och onsdag. På torsdag är det Kristi Flax och därmed röd dag, på fredag är det klämdag och då är såna som jag lediga.

Men först är det helg. Jag ska städa här hemma för det behövs. Och då menar jag damma, dammsuga, torka av i badrummet och torka golv. Anna jobbar, på söndag har hon månadens mastodontpass kl. 7 – 21.15 med två timmars ledighet mitt på dan.

I afton blir det pizza till middag, i morrn vet jag inte vad köket ska servera. Vi försöker hålla oss vakna efter pizzan i kväll till kl 22 när Tyst vittne börjar. På söndag gräver jag fram några rester från frysen till mig. Men nu… nu har helgen bara börjat!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 13 maj och torsdagen den 14 maj 2020: Uppdateringar och utegångspåbud

Publicerat den 14 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kakor och Tofflemugg

Två chokladkakor blev det till mitt kvällskaffe igår.

Det passade bra med soppmiddag igår. Västkustsoppa är gott och när Fästmön addade räkor och pumpakärnor blev soppan ännu bättre. Jag blev ordentligt mätt, men som vanligt sugen på nåt sött till kvällskaffet. Det fick bli två chokladkex för min del, medan Anna var ståndaktig.

Resten av kvällen läste jag mest. Jag har nu läst knappa två tredjedelar av min bok på gång. Boken är… kuslig.

Sen blev det Rebecka Martinsson på TV, det första av två nya avsnitt, där den andra och avslutande delen går i kväll. Vi spelar in. Vissa av avsnittets skådespelare gjorde riktigt bra ifrån sig, andra… mindre bra. Jag tycker sammantaget att böckerna är bättre än TV-serien – som det ofta är.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag till en solig, men kall morgon. Termometern i köket visade bara två grader när jag började min dag. Då hade jag redan varit uppe vid halv sex och utfodrat vår pälsklädda sångkör som stämde upp en trestämmig jamsession inklusive dörrkrafs tills jag inte stod ut längre. Nästa gång jag klev upp, ungefär en timme senare, låg alla tre och sussade sött i vardagsrummet. Jag tömde deras pottor och fyllde på dem igen, men med fräsch sand. När jag kom ut från duschen hade det varit sandstorm i hallen. Då sopade jag för tredje gången. Sen dess har jag sopat några gånger till under dan. Det är en bra micropaus från jobbet vid datorn, att sopa en stund.

Tisslingarna sussar tillsammanspå fällen i soffan.
…medan mamma Mini övervakade dem lite från sidan, på kudden på min fotpall.

∼ ♦ ∼

Idag har jag jobbat bland annat med uppdateringar av vår information på intranätet samt driftmeddelanden. Vidare var det en övning på eftermiddagen där man skulle testa om nya rutiner och processer fungerade. Jag var förvarnad om att jag kunde bli indragen i övningen, så det var inte så mycket mer att säga om det.

Den här arbetsveckan tar slut i morrn. Jag insåg idag att jag inte har varit utomhus nån längre stund sen i lördags. I måndags var jag bara ner till Butiken på hörnet och i tisdags flyttade jag bilen från garaget till parkeringen och tillbaka till garaget igen. Jag bestämde mig för att ta en promenad – gav mig utegångspåbud, alltså – även om vädret kanske inte var direkt jätteinbjudande. Det kom faktiskt några regnstänk när jag var ute. Jag passade på att ta några bilder och införskaffa information på uppdrag av nån annan också. Då blev turen mer meningsfull.

På väg in i Höganäsparken.
Mellan Höganäsparken och Råbyvägen finns några kolonilotter.
Och på andra sidan Väderkvarnsgatan, närmare Main Street, finns Uppsalas äldsta koloniträdgårdsförening Viola.

∼ ♦ ∼

Anna kom hem efter att varit på nödvändiga ärenden och medförde gottgott till såväl eftermiddagskaffe som middag. Ibland känner jag mig så bortskämd…

Eftermiddagsfika.
Torsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Arga Mini

Mini tycker inte heller att det är ”få först betala sen” när  fakturan kommer före böckerna.

Igår kväll kom mejl om att mina nätshoppade böcker är skickade och nån timme senare kom fakturan. Jag har valt att inte betala fakturan förrän leveransen är gjord och visat sig vara korrekt. Därför blir jag liiite irriterad när Bokus, via Klarna, skickar faktura samtidigt som de beställda böckerna, för jag har ju faktiskt inte fått mina grejor än. Nu har jag två veckor på mig att betala och inom den tiden torde böckerna levereras.

Men ändå. Att skriva på sin webbplats att kunden ”[…] få(r) först och betala(r) sen […] och att man då har två veckor på sig att betala är ju inte sant – böckerna kommer inte samtidigt som fakturan. När jag beställde böckerna lyckades jag också visst klicka i snabb frakt, vilket inte var meningen. Men… vi får se om det blir snabb frakt, alltså leverans en till två dagar, det vill säga idag (i kväll) eller i morrn.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis mitt nya motto för framtida äventyr:

Text: 100 procent quality 0 procent bullshit

Mitt framtida motto.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 12 maj och onsdagen den 13 maj 2020: Sätta lite färg på tillvaron

Publicerat den 13 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Inte är jag känd för att komma på middagsmat, men häromveckan hittade Fästmön köttbullar av båda sorter – kött respektive kyckling – i frysen. Sen dess har jag tjatat om ”köttbullar till middag”. Igår blev det av. Tanken var att jag skulle gå iväg på lunchen och köpa lite tillbehör, men det satte jobbet stopp för. Anna fick därför gå iväg till Korgtassen efter sitt jobb som slutade klockan 14. Det slank med lite annat i påsen också, så senare på kvällen blev det riktigt go-fika med två sorters kakor. Vi var förstås övervakade av herr Lucifer Katt, men han var för slö för att tigga.

Äntligen blev det kycklingköttbullar till middag!
Go-fika på kvällen med två sorters kakor, övervakade av Lucifer.

 

Ja det är nog så att vi lite till mans/kvinns känner oss mer eller mindre deppiga över situationen. Att leva i en pandemi och vara frisk är förstås bättre än att vara sjuk, men det här att inte veta när eländet tar slut, när – eller ens om! – allt blir som vanligt igen… Igår kväll kände jag mig inte alls glad. Det berodde inte bara på pandemin och den allmänna rådande situationen utan det är andra saker också.

Så vad kan en göra för att pigga upp sig? Anna köpte med sig olika tomater hem när hon var och handlade. Bara en sån sak piggade upp och satte färg på tillvaron.

Tomater i olika färger

Tomaterna som Anna köpte satte färg på tillvaron.


För egen del piggade jag upp mig på sedvanligt sätt, det vill säga genom att nätshoppa några böcker. Jag läser mer än nånsin nu och det är ju för att det inte finns så mycket annat att göra när en är ledig. Ja, städa förstås, men det kan en ju inte göra alltid. Det blev två inbundna böcker, utkomna i år, och tre pocketar.

∼ ♦ ∼

Vissa färger som sätts i tillvaron råder en inte själv över. Jag blev ju stucken/biten av nåt här om natten. Igår morse syntes mest en liten röd prick, idag är bettet rött och svullet. Det kliar som fan. Jag har fått ytterligare en kliande, röd fläck på ett annat ställe. Inte fasen vet jag vad det är, men jag behandlar med klådstillande salva. Bettet/sticket jag fick härom natten är nog ett getingstick (vi har öppet sovrumsfönster nästan hela dygnet), för det påminner om det jag fick på armbågen förra sommaren. Det blev rött, svullnade upp och kliade som tusan. I natt fick jag också en hostattack så jag blev tvungen att gå upp. Jag vill inte tro att det är corona som har kommit på besök utan bara att jag var torr i halsen. Idag känns det ingenting.

Bettet eller sticket igår.
Bettet eller sticket i morse.
Sticket på armbågen i augusti förra året.

 

Snöblandat den 13 maj 2020

Inte klokt! Snöblandat i Uppsala den 13 maj. Bilden tog jag i morse.

Annars vaknade jag till en ganska färglös morgon. Efter ett tag började det regna, sen kom det snö och så gick det över till snöblandat. Det har blåst ganska mycket. Trist för Anna som var ledig idag och som hade tänkt åka till Slottet medan jag jobbade. Det har inte varit många grader utomhus även om vädret blev lite bättre framåt dan. På nätterna är det minusgrader. För mig känns det rätt OK att jobba och att göra det hemifrån. Det känns till och med mer än OK att slippa ge sig ut i skitvädret för att gå till och från jobbet.

Jag har haft nåt enstaka möte idag och i övrigt jobbat på med sedvanliga grejor. Bland annat har jag varit med och sett över ett förslag till riktlinjer för ett verktyg samt varit behjälplig här och var där det har behövts akuta insater.

∼ ♦ ∼

Igår kväll såg vi sista avsnittet av Bäckström, i kväll ser vi det första av två avsnitt som hänger ihop av Rebecka Martinsson. Bäckström var riktigt spännande, medan Martinsson känns så där. Jag har svårt att uppfatta vad skådespelarna säger, jag tycker att de mumlar i skägget.

Till middag idag blev det en av sopporna Anna köpte när jag var borta på min sista (kanske inte bara den senaste…) resa, den som gick till vännen FEM och Finske Pinnen i Motala. Anna trollade ner lite räkor och pumpakärnor i Västkustsoppan så blev den ännu godare.

Västkustsoppa med macka

Västkustsoppa med räkor och pumpakärnor i, macka till.

∼ ♦ ∼

Och vet du, kära dagbok, den här onsdagen slutade bättre än den började. Dels vann jag 25 kronor dvs en ny lott på den näst sista av mina vinst-Sverigelotter, dels hittade solen tillbaka hit.

Jag vann!
Solen hittade tillbaka.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Chokladbollens kväll och tisdagen den 12 maj 2020: Firande med storslagen himmel, läskiga mördare och en sekt

Publicerat den 12 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Vi var noga med att fira chokladbollens dag igår kväll. Ja själva firandet gick av stapeln på kvällstid eftersom vi jobbade på dan. Som duktiga kickor åt vi middag först, kaka sen. Vid 19-tiden slog vi oss ner med kaffe och var sin chokladboll med kokos och bara njöt. Annas projekt fick vila. Bollarna, från Butiken på hörnet, förstås, var ljuvligt mjuka och färska. Det har faktiskt hänt att en del kakor vi har köpt den senaste tiden har varit lite hårda och torra. Gårdagens chokladbollar var perfekta.

Chokladboll och kaffe

Chokladbollsdagsfirande. Notera Annas projekt som kräver penna, papper, linjal och tumstock…


Naturen bjöd på en fantastisk uppvisning igår igen. Himlen var bara storslagen och som vanligt är det dömt att misslyckas att fota showen. Den ska liksom upplevas live. Och tänk… naturens skådespel är gratis… Somliga brydde sig dock mest om att sova.

Kvällshimlen sedd från Pojkrummet.
Domkyrkotornen är ännu synliga bakom träden utanför. Här fångade genom glaset på balkongen.
Vadå naturens skådespel när en kan sova gott..?

 

Sida ur Sekten på Dimön

”What’s in a name?” för att citera en känd litterär person. Vet du vem???

Resten av kvällen tittade vi mest på TV. Först såg vi snälla Vem bor här? och därefter två program på raken om läskiga mördare. Jag vet inte varför jag fascineras så, men jag tror att det handlar om att jag försöker förstå hur mördare tänker och varför de inte har spärrar som jag har. Jag har ännu inte några svar, men kanske, om jag finge leva om mitt liv, att jag skulle ha utbildat mig till nån sorts kriminalare. Faktum är att jag gjorde ett test en gång i min ungdom som visade att kriminalkommissarie var ett av tre yrkesval som skulle passa mig. De andra två har jag glömt.

Jag läste en hel del igår också. Boken jag läser handlar om en sekt och är baserad på författarens verkliga upplevelser. Så verkliga att jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag upptäckte namnen (”What’s in a name?” för att citara en känd litterär person. Vet du vem får du en guldstjärna!) på två av de fiktiva kontrahenterna och vad de har för bakgrund. I verkliga livet är det dock jag som har litteraturvetenskap som huvudämne i min examen. Mer säger jag inte om detta. Den som fattar fattar.

∼ ♦ ∼

I natt vaknade jag nån gång vid två, halv tretiden av att jag blev stucken av en surrande insekt. Jag gick upp i badrummet och såg tydligt ett stickmärke på insidan av höger underarm. Det sved och gjorde jätteont. När jag sen vaknade fyra timmar senare för att kliva upp gjorde det fortfarande lite ont, men stickmärket syns inte. Drömde jag det hela?

Nåt jag inte drömde var Lucifers morgonkonsert med tillhörande dörrdunkningar. Men jag slog dövörat till och jag tror att även Fästmön gjorde det tills det var dags för henne att gå upp en halvtimme före mig. När jag kom upp hade det varit sandstorm i hallen, så det var bara att sopa mig fram till till kattpottorna för att tömma dem. Konsert-Katten låg då på klätterställningen på balkongen och spanade på ”birds”.

Tänk om han kunde ligga så här snällt och stilla och framför allt tyst även på morgnarna (bilderna är från igår kväll):

Igår kväll låg Lucifer snällt och stilla…
…och framför allt tyst på fällen på soffan och sov så gott.

 

Clark Kent

Inne i garaget igen. Nu är garaget rent, men inte Clark Kent, min lille bilman. Det här är en två år gammal bild.

Jag började jobba runt halv åtta och gjorde en kort paus för att flytta på bilen och slänga sopor på väg till garaget. På förmiddagen idag skulle nämligen garaget städas igen. Det känns som om det är ett hysteriskt städande där och jag tycker verkligen inte att det behövs. Garaget är fan renare än mitt vardagsrum Det ställer mest till problem eftersom jag måste flytta ut bilen och sen flytta in den igen. Dessutom kostade det mig 62 spänn att betala för parkering under de tre timmar städningen pågick.

Tvättmaskin och tvätthink

Jag kunde i alla fall köra två maskiner tvätt idag. Det är underbart att ha en tvättmaskin!

Jag tvättade på förmiddagen för det är sånt hushållsarbete som kan utföras utan att jag måste göra annat än att starta, stoppa och hänga. Vi har ju en tvättmaskin i badrummet som vi fick ett generöst bidrag till av Annas snälla mamma och hennes L. Det är verkligen underbart. Annars är det svårt att blunda för allt som skulle behöva göras här hemma, men jag får väl ta veckostädning i helgen. Då jobbar Anna och jag har inga planer – det går ju inte att göra nåt just.

Arbetsdagen bestod av ett möte på förmiddagen, jobb med lite diverse fram till klockan 14 när det stod kommunikatörsnätverks-träff/utbildning i kalendern. Såväl möte som nätverksträff/utbildning skedde via Zoom, förstås. Fast som så ofta när en minst anar det inträffar det saker som ställer andra ting på sin ände och kastar om tillvaron. Detta var en sån dag och jag kan inte berätta mer om det än att jag är besviken och förbannad för att Gubben i lådan poppar upp – och lyfts fram! – ta mig tusan överallt.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag inte jobba om jag inte får bra extra betalt, förstås. I stället ska jag glo på sista delen av Bäckström. Fler läskiga mördare, alltså.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndag eftermiddag och kväll den 10 maj och måndagen den 11 maj 2020: Konstiga tider

Publicerat den 11 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan working from home

Arbeta på distans funkar bra,  men är konstigt.

Igår eftermiddag kom Gymnasisten på besök. Det kändes som om vi inte setts på evigheter. Att komma på besök i sitt eget hem låter konstigt, men det är som bekant konstiga tider nu. Jag tycker att det är bättre att Gymnasisten bor mer i Förorten än på Main Street av olika skäl. Valet är förstås hans och föräldrarnas. För mig känns det tryggare att veta att han inte bor i stan just nu. Liksom jag sköter han sitt dagliga arbete, dvs skolarbetet, på distans. Det verkar fungera bra även om vi båda tycker att det är… konstigt eftersom distans har varit ett normaltillstånd i två månader.

Det var väldigt roligt att träffas, tycker jag, som nästan inte träffar nån annan än Fästmön och hennes snälla mamma och L IRL för tillfället. Tiden går fort ändå, men det är inte direkt för att en har så attans roligt just nu. Och vi försöker begränsa våra IRL-kontakter så mycket vi kan för att hålla smittan ifrån oss.

God mat åt vi tre tillsammans. Anna stekte två sorters kött till sig och sonen, för protein är viktigt när en både växer och tränar. Själv åt jag rester i form av en riklig portion pulled turkey. Jag fick även goffa förrätten från i fredags, laxrullar med pepparrotsost, den som vi glömde bort då. Ett glas chianti gjorde att söndagsmiddagen slank ner extra lätt. Till dessert serverades Annacotta, dvs Annas egen pannacotta med hallon från Slottsträdgården. Det blev pricken över i!

Rester, men fina såna! Laxrullar och pulled turkey.
Potatisklyftorna och salladen var nygjorda.
Annacotta och kaffe till dessert.

 

Salta chokladkulor

De salta chokladkulorna jag fick av Anna till födelsedagen är försvinnande goda.

Det regnade hela eftermiddagen och kvällen igår. Vi var inomhus hela dan. Jag lämnade enbart hemmet för att åka ner till soprummet. Vi var väldigt nöjda med att vi satte potatisen i lördags och att det blev en sån fin dag då, varm och utan regn. Jag fick till och med lite ”bonn-bränna”.

Vi såg en dokumentär på SvT igår kväll om Maj Sjöwall, en författare som nyligen gått bort och så läste jag en hel del. (Jag hade bara 20 sidor kvar när jag vaknade i morse i boken. Dem läste jag ut till frukost.)

Så slog jag på stort och öppnade påsen med salta chokladkulor som jag fick av Anna till min födelsedag. Det var försvinnande gott och jag fick försöka hejda mig i tid och ställa tillbaka påsen i skafferiet.

∼ ♦ ∼

I morse var jag inte alls sugen på måndag, men det gick ändå att komma upp ur sköna sängen. Efter kattpottömning och dusch åt jag frukostyoghurt och läste ut en bok. Boken jag läste ut handlade mycket om religion och tro, främst katolicismen. Boken jag bytte till handlar också om tro, men om en modern religiös sekt. Den nya boken fick jag i födelsedagspresent av vännen FEM.

Böckerna Miraklet och Sekten på Dimön

Bokbyte från religiösa ”mirakel” till religiösa sekter.


Min förmiddag idag ägnade jag bland annat åt ett enhetsmöte och en del texter som behövde bearbetas. Vidare letade jag upp ett dokument och skickade via e-post en länk eftersom den som behövde materialet först inte hade en aning om att det ens fanns, därefter inte visste hur h*n skulle hitta det. Sökfunktionen på vårt intranät fungerade bra (= otekniska jag fick genast träff). Sen visade det sig att joo, dokumentet hade blivit läst, men gick inte att referera till för att folk inte skulle förstå det. Ett beslut, som detta gällde, får man då skriva en sammanfattning av och sen länka till om man ska utföra det som ska utföras, så att säga. Det är liksom så det går till. Utöver detta förde jag en annan diskussion där jag också kände att vi pratade förbi varandra. Hur länge till ska jag orka med detta konstiga?

Efter lunch var jag kallad till ett möte med min chef med rubriken ”Dialog avseende Befattningsförändring”. Jag kände att jag behövde grunda ordentligt och inte ha lågt blodsocker, så jag värmde tomatsoppa och åt ett färskt bröd från Butiken på Hörnet till den. När jag ändå sprang ner, passerade jag en soptunna där jag lämnade kattskiten, och så köpte jag andra ”kulor” än igår. Idag är det nämligen chokladbollens dag. Det tänkte jag att Anna och jag skulle fira till kvällskaffet – även om vi inte borde…

Det blev tomatsoppa till kvällsmat.
Jag var ner till Butiken på hörnet…
…för i kväll ska dessa bollar firas.


Mötet efter lunch gick bra. Jag kände mig lyssnad på och fick gehör för mina förslag till justeringar. Utöver det fick jag ett ärligt svar på en fundering jag har haft ett tag. Vidare blev det läge för att öppet berätta om hur jag tänker, tycker, känner och om den tappade sugen. Vem vet. Kanske finns det trots allt en öppning nånstans i det svarta..?

∼ ♦ ∼

Till middag blev det kallskuret – spam burkskinka och egengjord squashsallad med purjo för Anna, kalkon och köpemimosasallad för mig. I kväll tittar vi på Vem bor här?och mumsar chokladbollar.

Kalkonkallskuret och mimosa

Kallskuret till middag.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Miraklet

Publicerat den 11 maj, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en bok som handlar om… mirakel eller bluff.


Emma Donoghues bok MirakletI slutet av februari är det bokrea här i Sverige varje år. Jag nätshoppade några böcker och faktiskt inte bara thrillers och deckare. En av böckerna jag hittade till bra pris var Emma Donoghues bok Miraklet. Den var jag nyfiken på eftersom den handlar om tro och religion, närmare bestämt katolicism. Jag har tidigare läst ett par böcker av författaren som jag minns att jag gillade, Förlust och Inlåsta. Boken Förlust, som har HBTQ-tema, kom ut redan 1995.

Miraklet utspelar sig 1859 på den irländska landsbygden. Dit kommer den engelska sjuksköterskan Lib, en ”Nightingalesyster”, för att övervaka elvaåriga Anna. Anna påstås nämligen inte ha ätit på fyra månader. Trots det verkar hon må bra. Människor vallfärdar till det enkla bondehemmet. Familjen hoppas att flickan ska bli Irlands första helgon på 500 år. Lib observerar Anna tillsammans med en nunna. Det blir tydligt att Anna verkligen inte äter nåt och att hon ändå tycks må bra. Först. Sen blir Anna… sjuk…

Det här är en djup och underlig bok. Inte är det nån actionroman precis, utan läsaren får följa Lib och Anna under två veckor. Det händer liksom inte mycket på ytan, men under berättelsens gång noterar läsaren att Lib och Anna kommer varandra ganska nära. Lib tillåter Anna att vara barn, nåt som inte riktigt verkar ha förekommit tidigare. Bakom Anna finns den döde tonårsbrodern Pat. Hänger hans död ihop med Annas ”tillstånd”? Slutet är överraskande och jag lyckas inte lista ut nåt i förväg. Libs egen historia och bakgrund har viss betydelse.

Karaktärer och miljöer är sparsamt beskrivna, vilket en sån som jag uppskattar. På så vis får jag som läsare mer spelrum för min fantasi. Nåt kusligt pågår i den här berättelsen, men det tar lång tid innan jag kan se vad det är. Jag får känslan av att boken är baserad på en eller flera verkliga händelser, vilken också visar sig stämma. Det här är ingen snabb roman. Som en läsare till en annan råder jag till tålamod. Boken är emellertid liiite för långsam för mig.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 8 maj, lördagen den 9 maj och halva söndagen den 10 maj 2020: Mysiga hemmakvällar och sol på bleknosen

Publicerat den 10 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Fy te rackarns så gott det är med öl! Men se fredagsöl, den en sprättar max en halvtimme efter avslutat veckojobb, den är fan i mig den bästa. Att det fanns en tid när jag längtade till jobbet och måndagen känns obegripligt. Ändå är det inte alls länge sen. Det är så sorgligt, men tyvärr sant. Jag trodde aldrig att chefer och ledning kunde betyda så mycket för min trivsel.

Staropramen fredagsöl

Fredagsölen är den bästa ölen!


Det fanns uppenbarligen fler än jag som var fredagströtta. Tisslingarna var helt utslagna…

Lucifer och Citrus sover i Annas kökssoffa

Lucifer och Citrus – fredagströtta och helt utslagna.


Det var visst bara Fästmön som hade ork nog att laga mat en go stund och sen servera den läckraste torskrygg i vitvinssås med ugnsgrillade rotfrukter jag har ätit. Till maten serverade Anna den härligt bubbliga P. Lex, vår proseccofavorit. Tack älskling för den goda fredagsmaten! (Jag klarade av att hålla mig vaken till Tyst vittne, tro det eller ej.)

Torskrygg i vitvinssås med ugnsgrillade rotfrukter…
…och härlig P.Lex till.

∼ ♦ ∼

Lördagsvädret skulle bli si och så, men vi bestämde i alla fall att potatisen skulle ner i jorden. Som vanligt en ledig dag inleddes den emellertid med läsning och kaffe på sängen. Det är en mycket märklig bok jag läser just nu och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än, trots att jag är mer än halvvägs.

Efter dusch och frukost stack jag iväg och handlade ett par saker som inte levererades med hemkörningen i torsdags. Eftersom jag gick till Korgtassen i Kvarnen passade jag på att besöka Systembolaget också. Fyra italienska herrar följde med hem. Chiantin (trea från vänster sett) drack vi ett glas av senare på kvällen.

Lördagsstart.
Fyra italienska herrar följde med hem.


Runt 13-tiden kom vi iväg till Slottet och Slottsträdgården. Och det blev några helt underbara timmar med trädgårdsarbete och sol på bleka nosen. Slottsfrun var där och påtade också, vilket ju var extra roligt. Vi satte vår potatis – Anna grävde lagom djupa (!) fåror och så puttade vi ner sättpotatisar tillsammans. Slottsfrun hade påbörjat gräsklippning och jag fortsatte den. Avslutningsvis blev det lite maskrosupptagning och underbar utomhusfika med kaffe och medhavda smörgåsar.

Anna gräver…
…lagom djupa fåror.
När potatisen var nerputtad krattades jorden över.
Min kompis.
Flickor och pojkar kallar jag dem. Vad kallar du dem?


På lördagskvällen var det minst sagt min (o)tur att laga mat. Nej, jag tycker inte att det är roligt, men det är väl inte så roligt för Anna heller att jämt behöva göra det. Jag stekte kalkonfilé som jag serverade potatisklyftor med skal, hot Béarnaisesås, vitlökssmör och tomater till. Matlagningsölen gjorde jobbet uthärdligt. Vi hyfsade ripasson vi hade öppnat härom kvällen och sen blev det ovan nämnda chianti. Och nej. Det är inte toalettpapper till servetter, det är hushållspapper.

Med öl och vin…
…blev maten ätlig.


Lördagskvällen ägnade jag mest åt att läsa. Anna ville se det svenska ESC-tramset, men efter en halv minut var hon galen. Jag också. Även om jag kommenterar som fan när och om jag själv tittar har jag ingen lust att höra på andras kommenterar om låtar och artister i stället för att höra själva låtarna ordentligt. Lucifer och Citrus får illustrera vad vi tyckte om eländet:

– Uschaaaan! säger Lucifer och gömmer sig.
– Jag får ont i örona! sa Citrus.


Lördagskvällen avslutades med sista delen av När mörkret kallar. Efter den ruggiga upplösningen gingo vi till sängs och sovo till nånstans runt sju, åtta i morse.

Och söndagsmorgonen inleddes som sedvanlig ledig dag, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Efter frukost betalade jag den hutlösa årsavgiften på över 300 spänn till stans bostadsförmedling för att få stå i deras kö. I samband med det upptäckte jag att ena routern krånglade, så jag fick göra en omstart av den.

Jag kör på med Miraklet.
Kolla fint bokmärke och fina födelsedagsmuggen.


Det är minst sagt dags för dagens dusch nu. Anna står som vanligt i köket och rör ihop nåt, för till middag i kväll får vi ett efterlängtat besök av Gymnasisten. En mysig hemmakväll igen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 7 maj och fredagen den 8 maj 2020: Bordoy?!

Publicerat den 8 maj, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

I morse insåg jag att jag hittills den här veckan varit utomhus bara en timme. Det är inte bra. Jag behöver ljus och luft och dessutom behöver jag röra på mig. Därför hade jag sen ett tag tillbaka planerat att kombinera nytta med nöje idag: en promenad mitt på dan till ett apotek, men inte ett apotek närmast mig. Vädret har blivit bättre, så jag kan inte skylla på att det är kallt eller regnigt. Och ja, jag jobbar hemifrån, men det gör många av mina kollegor också och när jag sist var på väg till jobbet för ett IRL-möte mötte jag några av dem. På stan. På promenad. Då borde väl också jag kunna ta mig tid för detta..? Fästmön antyder att jag är alltför plikttrogen som sitter och jobbar mina timmar framför datorn. Gör alla andra det? Tja, det är deras grej, jag kör min grej och vet att jag gör skäl för min lön. Med ägg och knäckemacka från förmiddagsfikat i magen klarade jag att promenera utan lunch.

Jag såg en kartong med ett sexpack tomma ölflaskor av sorten Corona, men jag tog ingen bild och tänkte inte ”corona är slut”. Jag tycker bara att det är jävligt osmakligt av vissa att skämta om viruset, skriva sånger etc. Det finns inget som helst roligt med corona eller pandemin vi har drabbats av. Många är svårt sjuka och många har dött. Är det OK att skämta om det?

Här bjuder jag på två vårbilder i stället:

Små solar i gräset i alla fall.
Nu grönskar det – i träden.

∼ ♦ ∼

 

Citrus på fällen sover med öppna ögon

Så Jävla Gullig a k a Citrus sover med öppna ögon.

Så… det är extra välkommet att det är fredag idag. Jag är skittrött och känner mig lite som Citrus på bilden, hon som låg och sov igår med öppna ögon. Hela helgen ligger blank framför mig. Det är svårt att komma på vettiga saker att göra i dessa tider. Vi borde sätta potatis, men frågan är om jorden inte är för kall för det fortfarande.

När läget är som det är känns det extra viktigt att ha rutiner. Varje vardag har jag larmet ställt på klockan sju, men jag vaknar tidigare och går upp mellan klockan sex och halv sju. Då får katterna mat om inte Anna har gett dem. Sen tömmer jag pottorna innan jag hoppar in i duschen. Nånstans vid sjutiden äter jag yoghurt och dricker kaffe vid köksbordet. Jag läser ett par kapitel i min bok på gång innan jag startar datorn och arbetsdagen vanligen runt 7.45. Sen kör jag på till 16.30. Jag är dålig på att ta raster, men när jag får ont i benet hoppar jag upp och rör på mig eller gör nåt nyttigt i hushållet en stund. På lunchen äter jag ett par mackor och/eller tar en kort promenad. Så ser min vardag ut nu.

Citrus med böckerna Henrys hemlighet och Miraklet

Min assistent Citrus gillade boken jag läste ut igår som synes.

Kvällar och helger jobbar jag inte. Då försöker jag göra andra, roliga och stimulerande saker. Inte helt lätt att komma på just nu, vardagar är enklare. Men jag är glad och tacksam att jag sover gott om nätterna och att jag kan koppla av med läsning. Jag är faktiskt inne på månadens fjärde bok, redan. Igår kväll läste jag ut en deckare om hemligheter och religion som jag hade lånat av Anna. Jag bytte till en roman om mirakel och religion. Och nä. Det är inte så att fan (= jag) har blivit religiös på gamla dar, det var ett rent sammanträffande. Böckerna handlar båda om katolicismen, märkligt nog. Att jag ens köpte boken till höger i bild beror på att den handlar om lite av ett mysterium och ett försök till helgonförklaring. Sånt är intressant, tycker jag.

∼ ♦ ∼

Tofflan bitmoji bordoy

Tofflan kanske behöver lite bordoy i kväll? (Bordoy = brittiskt uttal av Bordeaux, rött vin.!

Idag har jag jobbat med högt och lågt, känns det som. Jag har deltagit i ett par Zoom-möten och skrivit en del texter. Bland annat har jag försökt knåpa ihop ett par rader som jag tycker bör in i min kommande befattningsbeskrivning. Detta har jag inte gjort på eget bevåg, jag gör sällan det nu för tiden i tjänsten, utan på uppdrag. Jag gör det jag blir tillsagd att göra, inget annat. Jag har slutat ta egna initiativ för jag bemöts bara med suckar, bortvända blickar (jo en ser och hör sånt via Zoom också) och ointresse. Ibland kan jag inte hålla tyst, men jag väljer mina strider ytterst noga numera. Som du förstår, kära dagbok, har det jobb jag en gång älskade blivit ytterst själsdödande. Men jag är kvar, för jag behöver en inkomst. Och trots att det känns mer meningsfullt att leka med Citrus och hennes fyra kapsyler…

Citrus och fyra kapsyler

Det känns mer meningsfullt att leka med Citrus och kapsylerna.

∼ ♦ ∼

Fredagar betyder Tyst vittne på kvällen, så även denna fredag. En av Annas och mina favoritförfattare, M. J. Arlidge, har varit en i raddan som skrivit manus till serien. Så nu är det dags att gå i i helgen. Om det blir ”bordoy” eller inte det spörs, det. Jag har i alla fall bäddat rent, vad nu det har med saken att göra.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Henrys hemlighet

Publicerat den 7 maj, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en bok som jag gav bort i julklapp förra året.


Kristina Ohlssons bok Henrys hemlighetJag är ganska öppen och ärlig med att jag bara ger bort böcker till andra människor som jag själv kan tänka mig att läsa. Fästmön råkar ut för det ganska ofta. Hon läser för övrigt också mina böcker ibland. Och det är väl praktiskt om vi delar litterär smak och därmed kan läsa varandras böcker.

I julklapp förra året gav jag Anna den senaste boken i Martin Brenner-serien, Kristina Ohlssons bok Henrys hemlighet. Det dröjde ett tag innan Anna läste boken och jag är inte så fräck att jag läser givna böcker innan mottagaren har läst dem. I maj fick jag chansen att återknyta bekantskapen med advokat Brenner.

Martin Brenner får i princip ärva en halv antikaffär när hans vän Henry Schiller i New York dör. I princip med innebörden att Martin får köpa Henrys del i rörelsen så att han delar den med Henrys fru Magda. Allt verkar frid och fröjd, men så söker en man upp Martin och berättar att Henry inte alls dog av cancer utan blev mördad. Ovanpå detta upptäcker Martin att nån smyger kring hans hus. Och bästa vännen – och kärleken Lucy – planerar sitt bröllop med Majkel Michael. Lucy har köpt en present till sin blivande make. Det borde hon nog inte ha gjort. Martins systerdotter Belle hittar nämligen en hemlighet i schackspelet. Vilken tur att au pairen Marcel finns!

Ja ja, det låter rörigt, men det är det faktiskt inte alls. De olika trådarna i boken hänger ihop. Persongalleriet är lagom stort och personerna är sins emellan så olika att det inte är svårt att hålla isär dem. Det som är svårare att hålla isär är vän och fiende. Vem 17 kan Martin – och jag som läsare! – lita på i den här deckaren?

Det här är en spännande bok som jag läser snabbt. Förutom det lagom stora persongalleriet är kapitlen också av lagom längd. Ett par HBTQ-teman finns där också och spelar viss roll för berättelsen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Böckerna i Martin Brenner-serien:

  1. Lotus Blues
  2. Mios Blues
  3. Henrys hemlighet (läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar