Kära dagbok…

Det blev som tänkt med mat och gott igår kväll: kalkonknakare med tillbehör på min middagstallrik. Ost, kex och ett glas Amicone blev måndagens goda senare på kvällen. Jag känner mig så otroligt matfixerad just nu, men det är väl för att en inte har så mycket annat att tänka på. Och mat är ju väsentligt, det måste en få varje dag, det måste bara… Jag ska erkänna att jag tyckte att det var väldigt obehagligt i söndags när jag var och handlade på en stormarknad och många av hyllorna gapade tomma. En får nog mer än tidigare räkna med inte bara längre leveranstider utan kanske också att en får vara utan vissa saker. Men jag hoppas förstås att det snart vänder, att pandemin klingar av och att ekonomin kommer på fötter. Coronahelvetet har skördat mer än tillräckligt med offer. Det räcker nu. Och varje månad håller jag andan när jag loggar in i lönesystemet för att se om det utbetalas nån lön. Det gör det för mig även denna månad, tack och lov. Samtidigt gick rektor ut idag med ett nytt beslut om att vi från den 8 juni inte längre bör jobba hemifrån utan att vi kan göra det om det finns särskilda skäl. Jag känner mig långt ifrån OK med det, för jag tänker inte gå tillbaka till jobbet så länge jag vet att det finns folk som går dit med förkylningssymtom. Men det klart. Det är ett tag till den 8 juni, det är det ju. Och det är väl praktiskt om folk blir sjuka till semestern. Eller..?

Kalkonknakare med tillbehör blev min måndagsmiddag…

…ost, kex och ett glas Amicone blev måndagens goda senare på kvällen.

Citrus tittar på nåt mer intressant än TV.

Måndagskvällen förflöt i lugnt mak. Jag satt och halvsov i fåtöljen och vi slöglodde på antikprogram från England med mera. När Vem bor här? startade klockan 20 vaknade jag till. Citrus kom och tittade på TV hon också. Vissa program gillar hon, andra inte. Igår hade hon blandade åsikter om utbudet och tittade understundom mer på mig eller nåt utanför fönstret.

I kväll ska vi se den första delen av tre av en nyproducerad serie baserad på en Agatha Christie-deckare. Klockan 21 i TV4 går premiären av Den gula hästen. Den hoppas vi ska tilltala alla i familjen.

∼ ♦ ∼

I morse tyckte Lucifer att jag skulle kliva upp klockan fem. Det tyckte inte jag. Men nån timme senare gav jag upp och stegade ut i köket och gav familjen Katt mat. Jag gick och la mig en stund igen, men givetvis kunde jag inte komma till ro. Halv sju lämnade jag sovrummet för att tömma kattpottor, sätta på kaffe och duscha. Idag slog jag på stort och tvättade håret. Efter frukost i sällskap av Citrus startade jag datorn och fick be mammakatten Mini att lämna över skrivbordsstolen till mig. Hon gjorde det under vissa ljudliga protester och slängde sig på mattan i Bokrummet. Sen skenade hon lite fram och tillbaka i lägenheten innan hon kom till ro – och jag fick arbetsro.

Mamma Katt a k a Mini slängde sig i protest på mattan i Bokrummet när hon tvingades bort från sin min skrivbordsstol.

Igår eftermiddag insåg jag hur otroligt förvirrat det är på jobbet. De flesta chefer lyser med sin frånvaro gentemot oss som arbetar och på många håll är arbetsfördelningen oklar. Man har bara bestämt saker och inte informerat dem som jobbar med sakerna. Då uppstår förvirring för alla parter utom för den som har bestämt, förstås. Ungefär som när Lucifer ligger och piper utanför sovrummet för att Fästmön är kvar där inne och har sovmorgon, medan jag är vaken och finns ute i lägenheten. Efter en stunds lirkande idag fick jag ut honom på balkongen. Där låg han och spanade på fåglar tills han blev trött och måste vila. En kanske måste lirka med de vuxna på jobbet också..? Jag har i alla fall dryftat detta per mobiltelefon med en kollega.

Fågelskådning av herr Lucifer Katt.

Anna lämnade in sin cykel för lagning i grannhuset.

Idag hade jag bestämt mig för att ta en promenad. Det fick bli friskvårdstimme tillsammans med Anna, som har varit ledig, och därefter smörgåslunch vid datorn. Vi behövde röra på oss och det är ju faktiskt roligare när en är två. Anna passade på att lämna in sin cykel på lagning i grannhuset.

Själv har jag ju inte längre nån cykel, vilket jag beklagar djupt. Den var en tioårspresent till mig och skulle alltså ha fyllt 48 år förra månaden. Att ha en cykel vid Slottet hade nämligen varit väldigt användbart.

Vi gick genom Höganäsparken och runt Kvarnen, där vi passade på att hoppa in och göra några ärenden innan vi gick hem. På vägen såg jag den där roliga bilen med snorkel jag har sett tidigare. Idag var jag modig nog att fota den. Min lunchmacka var för övrigt väldigt populär hos somliga… Jag fick lov att vara en snäll mammis och bjuda på ett par bitar.

Kolla! En bil med snorkel!

Vi vill också ha lunchmacka vid datorn.

I kväll blev det grillad kyckling till middag. Det dög bra med räksallad och grönsallad till. Jag har köpt en fryst ostpaj till i morgon och det duger också bra. Sen är jag ledig och får väl överraska mig med nåt i matväg.

Grillad kyckling med grön sallad och räksallad till.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.