Torsdag kväll den 18 november och fredagen den 19 november 2021: Inte ge upp

 



Kära dagbok…

Citrus har fällt en tomte

Citrus tycker nog också att keramiktomtar är läskiga. Julen 2019 fällde hon en tomte.

Igår kväll hade jag inte så många måsten. Det viktigaste var att gå med sopor, främst den tunga tidningspåsen som skulle ända ut till soprummet i garaget. Den går liksom inte dit av sig själv och i köket fylls den bara på mer och mer. Igår blev den tömd i alla fall. Jag och Citrus kunde med gott samvete softa i Salen och glo på Bytt är bytt. Det var en mor och hennes son som tävlade igår och de var duktiga och vann högsta vinsten, det vill säga en halv miljon. Själv fick jag nöja mig med att glädjas med dem – och bläddra i decembernumret av Antiktidningen som låg på dörrmattan i hallen när jag kom hem från jobbet. Magasinet handlade bland annat om jultomtar i keramik, nåt jag vet att Fästmön har en svaghet för. Jag tycker mest att de kan se rätt läskiga ut…

Anna meddelade för övrigt sent igår kväll att hon hade försökt packa lite, men att väskan är knökfull. Och hon reser inte hem förrän i morrn, så vem vet om hon inte shopppar lite till… Nu hoppas jag att hemresan går bra och att vi kan vara två vid middagsbordet på lördagkväll – jag har köpt hem lite mat som jag ska tillaga, kors i taket.

∼ ♦ ∼

I natt sov jag dåligt. Jag är stressad och nervös kring det uppdrag jag utför just nu på jobbet. Det är hur mycket som helst och bråttom och jag känner att flera delar av det inte riktigt passar mig. Jag knep min nuvarande chef ett par minuter igår före hemgång och pratade lite. Då kändes det bättre. Men jobbet är ändå påbörjat och jag fortsatte idag. Det blev smidigast allt sammantaget att jobba hemifrån den här fredagen. Jag satte upp utrustningen redan före klockan sju och kunde sen jobba direkt, med vissa avbrott för besök av elektrikern.

Hemarbetsplats

Min arbetsplats idag i hemmet.


Elektrikern knackade försynt på ytterdörren.
Han kikade på den märkliga lampan och ändrade en grej. Som tur var behövde han vare sig borra eller byta armaturen. Vidare visade han mig att det finns olika inställningar av ljusskenet en kan göra om en tar bort kåpan. Smart! Samtidigt lite dumt att en måste krångla och ta av kåpan. Varför kan inte den lilla piggen sitta på utsidan? Nåja, nu vet jag i alla fall. Bäst av allt är att lampan inte glöder när den är släckt. Det gjorde den i vart fall inte direkt efter hans justering.

Släckt lampa som lyser i mörkret

Nu är lampan släckt på riktigt när den är släckt. Men jag kan inte ta nån bild på det för då blir det ju bara svart. så det här är den gamla bilden på lampan den är släckt, dvs innan elektrikern fixade den.

 

Renbäddat med blårutiga lakan

Renbäddat till Annas hemkomst i morrn.

Genom att jobba hemma idag sen före klockan sju kunde jag jobba mer intensivt, koncentrerat och ostört. Samtidigt hade Tisslingarna sällskap av mig. Dessutom kunde jag tvätta. I stället för förmiddagsrast rev jag ur lakan ur sängen och bäddade rent. Anna kommer ju hem i morgon och det var verkligen dags att vi båda får sova fräscht.

På lunchen sprang jag till Korgtassen för att byta en felaktig vara jag köpte i onsdags. Tyvärr byter de inte den typen av varor, så jag fick köpa en ny och rätt. Samtidigt handlade jag lite annat som behövdes. Anna ringde medan jag satt och mumsade på en lunchmacka. Det ska bli skönt att hon kommer hem i morgon.

Jag postade ett blått paket till nån som fyller år i början av nästa månad. Gissa vem…

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning. Jag blev ganska besviken i morse, för jag har gått ner 100 gram på en vecka där jag har rört på mig betydligt mer än vanligt och inte fuskat en enda gång, det vill säga inte ätit några sötsaker sen helgen. Jag noterade dock en minskning av fettprocenten, vilket är positivt. Övriga siffror får jag inte fram, men kanske kan Anna se dem i appen. Nu gäller det att inte ge upp, även om det känns motigt.

På seneftermiddagen idag träffar jag en av de vänner jag har känt längst här i Uppsala. Vi ska prata, ta en öl och förhoppningsvis hinna äta innan jag går hem till Tisslingarna – som ju inte har fått vara ensamma jättelänge idag.

Därför är det här inlägget tidsinställt till senare i kväll, även om jag inte blir sen hem. I morrn ska jag ju vara redo att ta emot min sambo framåt kvällen, men jag ska också vila, läsa, åka och tanka och laga mat.

Bitmoji Tofflan Be right back

Vi ses!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 17 november och torsdagen den 18 november 2021: Ljust, men lite osäkert

 



Kära dagbok…

Det regnade isspikar när jag gick och handlade igår kväll. Katterna fick mat innan jag gick ut igen, men de tittade så ledset på mig att det var svårt att gå. Men jag var tillbaka inom en halvtimme och sen hängde vi hela kvällen. Lucifer var riktigt jävla jobbig på Citrus. Till sist gav han sig och la sig på kökssoffan i Djungelrummet, medan Citrus la sig på en kudde i soffan hos mig i Salen.

Citrus och jag wefie

Citrus och jag hänger.


Jag slöglodde lite på TV för att ha lite bakgrundsljud,
men satt sen och läste mest. Jag läser den senaste boken i Sten Wall-serien, en bok jag köpte till Fästmön i Visby och fick signerad av författaren – en kvart innan ett fruktansvärt regn- och åskväder bröt ut. Anna och jag häckade under ett träd tills vi sprang in i en affär och köpte var sitt paraply. Sen gick vi till närmaste krog och drack var sin Irish coffee för att värma oss. Snacka om väderomslag den dan…

∼ ♦ ∼

Och med denna inledning om väder (ja, jag har delvis brittiskt påbrå och britterna älskar att prata väder) glider jag över till torsdagen. Det var kallt och mörkt när jag gick, men när jag fyllde på vattenflaskan vid 8.30-tiden på jobbet steg en stark sol över hustaket mitt emot. Härligt!

Solen går upp bakom husen

Novembersol!


Elektriker-Stefan
har hört av sig
och vi kom överens om att han kommer hem till mig i morrn bitti, så tidigt som möjligt, för att kika på den märkliga lampan som lyser fast den är släckt. Det ska bli skönt att få proffsögon på detta, för det känns lite olustigt.

Släckt lampa som lyser i mörkret

Märklig lampa som lyser fast den är släckt. Anna tog bilden en natt när hon var uppe i köket.


Detta plus att jag hade tänkt sluta tidigt i morrn
för att träffa min vän som har sorg gör att det blir smidigast att jobba hemifrån. Det fick jag OK:at från min nuvarande chef. Jag tror också att Tisslingarna uppskattar om Mammisen (a k a Tofflan) är hemma i morrn, för de har fått vara ensamma mycket den här veckan.

Lucifer vid matskålarna

Busen och matvraket Lucifer har tömt skålarna. Sen kunde Mammisen diska dem.


Jag har tagit tag i ett uppdrag på jobbet
som jag är osäker på om jag klarar av, men nu har jag i alla fall börjat. Vi skulle ha haft ett IRL-möte nästa vecka. Nu funkar inte det riktigt som det var tänkt för att en person är bortrest och jag kan inte ses i morrn. Vi får se när det blir av, helt enkelt. Jag har ändå försökt börja, som sagt. Utöver det har jag informerat min nuvarande chef om läget, som inte är helt solklart.

Idag fick jag besök av ergonom vid min arbetsplats. Bland annat bytte vi stol till en som går att ändra inställningarna på samt flyttade en ganska värdelös skrivbordslampa. Sen antecknade hon att jag behöver hörselkåpor.

∼ ♦ ∼

Tisslingarna har fått kvällsmat och jag har gjort några installationer på jobbdatorn så att jag kan börja jobba direkt i morgon bitti. Jag ska gå med sopor till soprummet i källaren och till soprummet i garaget, men sen blir kvällsmat även för mig, men i form av mackor. 

Jag tänker ta en lunchpromenad i morrn och byta en felaktig vara samt posta en blå påse. Nån bör vara lite nyfikis… En maskin tvätt hinner jag nog köra också medan jag jobbar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 16 november och onsdagen den 17 november 2021: Överstressad talar från visdomsbankvalvet

 



Kära dagbok…

Inte hade jag riktigt samma energi på tisdagskvällen som i måndags. Jag är väldigt stressad över saker på jobbet och att inte få sin nya jobbdator när det är utlovat höjer pulsen rejält. Supporten på mitt jobb består av få, men duktiga killar. Dessvärre har de för mycket att göra, vilket i förlängningen även drabbar oss användare eftersom de inte har tid att övervaka pågående jobb. I morse skulle jag få datorn klockan åtta. Då var utlämnaren inte på plats. Jag var överstressad eftersom hela min onsdag bestod av möten. Dels behövde jag kolla att väsentliga program fungerar som de ska, dels behöver jag minnas lösenord, göra om inställningarna igen (gjorde det nyss på lånedatorn, känns det som) etc. Men nu är den installerad och min och jag fick fippla lite med den av och till under dagen. Det tog bara ett halvår att få datorn och det handlar inte bara om försenade leveranser från leverantören…

Min nya jobbdator

Nu har jag fått min nya jobbdator. Det tog ett halvår.


Igår kväll torkade jag av i badrummet,
i alla fall, det var vad jag mäktade med. Tisslingarna busade och Lucifer bråkade med Citrus så jag höll på att bli galen. Till sist sänkte sig friden i alla fall och Citrus och jag kunde slöglo lite på TV. Lucifer verkar sakna Fästmön – se bilden! – och kanske är det därför han är som han är. Jag saknar förstås också Anna och blev väldigt glad när hon ringde.

Gångdistans och steg 16 november 2021

Rekord i distans och steg igår!

Jag äter huvudmålet på jobbet numera, men det är inte alltid den bästa maten. Till kvällsmat blev det tre rostade mackor med ost och en banan. Senare på kvällen åt jag en liten burk qwarj med färska hallon och blåbär i. Jag har sett fruktansvärda bilder på mig själv och min kropp och inser att jag skulle behöva minska i vikt betydligt mer och snabbare än jag gör. Vad gäller motionen kan jag i alla fall vara nöjd med gårdagens promenerande, som blev lite av ett rekord vad gäller distans och steg.

∼ ♦ ∼

Idag, onsdag, har det varit möten hela dagen. Vissa möten var bra, andra mindre bra. Lunchmötet gav i och för sig upprörda känslor, men var ändå bra. Sällskapet var finfint och maten på Thaibreak god.

Lunch på Thaibreak

God mat och finfint sällskap på lunchen. Sällskapet får vara anonymt av olika skäl.


Jag hade ett Zoommöte i eftermiddags där vi insåg
att det inte funkade just via Zoom utan att vi behöver träffas IRL. Det blir nån förmiddag nästa vecka. Dessutom tror jag att jag kan begränsa omfånget av det uppdraget till att bli hanterbart för mig under den tidspress som råder.

∼ ♦ ∼

Nu har Tisslingarna fått mat och springer och jagar varandra genom lägenheten. Jag har slappat en stund och ska gå och handla. Inte kommer jag upp i gårdagens rekordhöga antal steg och dito distans, men ändå. Jag mår så bra av att gå!

∼ ♦ ∼

På fredag ska jag träffa en av de vänner som jag har känt längst här i Uppsala. Det ska bli både roligt och sorgligt, av flera olika skäl. Livet är onekligen… kort. Glöm inte bort, kära dagbok, att det kan ta slut om en timme, en onsdag, i morrn, om en vecka eller nästa år. Skjut inte upp det som är viktigt som att träffa dem du tycker om, visa omsorg om dem som behöver lite extra TLC* och lär dig att använda orden ”tack” och ”förlåt”. Det räcker långt.

Du som är ensam det här är till dig

Tänkvärt citat ur boken Den ensamma staden.

Slut från Visdomsbanken för idag

∼ ♦ ∼

*TLC = Tender Love and Care


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndag kväll den 15 november och tisdagen den 16 november 2021: Risk för explosion, men annars är det OK

 



Kära dagbok…

Amaryllis med tre knoppar och stänglar

Jag skulle behöva lika många huvuden som amaryllisen har knoppar – ifall ett exploderar av ilska.

Måndagskvällen passerade i ett ganska raskt tempo. Jag hade faktiskt hyfsat med energi och skrev två inlägg och dammsög. Därefter telefonerade jag med Annas snälla mamma. Bland annat fick jag veta att Boxer inte tar sitt ansvar utan hänvisar till Elgiganten i en fråga som rör ett abonnemang av kanaler som inte fungerar. Den stackars kvinnan, 80+, tvingas ringa och häcka i telefonköer till Boxer var och varannan dag. Det vi resonerade om igår kväll är att hon ska åka till Elgiganten och häva köpet av Boxerabonnemanget. Det var vad Boxers personal sa till henne. Hon visste inte ens att abonnemanget var på två år när hon tog det i samband med att hon köpte ny TV. Bara det att Boxerkanalerna inte har fungerat någonsin. Trots det har hon hunnit få två (2) fakturor – som hon tänker bestrida. Jag tycker att det är skit av både Boxer och Elgiganten om ingen av dem tar ansvar för sina dåliga grejor. Den nya TV:n fungerar bra för övrigt, det är just Boxerkortet som inte fungerar, trots otaliga besök av tekniker. Jag hoppas verkligen att de avslutar abonnemanget pronto och att hon inte betalar nånting för det som inte har fungerat. Jag blir så jävla arg på sånt här. I kväll får jag senaste rapporten efter hennes besök på Elgiganten. To be continued, alltså. Men förhoppningsvis avslutat å det snaraste. Det känns som en skulle behöva ha lika många huvuden som knoppar och stänglar i den amaryllis vi fick av Annas snälla mamma i söndags. Jag menar, ifall ett huvud exploderar. Av ilska. 

Senaste nytt: Boxer funkar inte i Annas snälla mammas hus. Men hur 17 kan Elgiganten då sälja på henne det? Man baxnar. Nu är en annan lösning på gång.

Själv blir jag ganska putt på elektrikern som inte har hört av sig för att boka ny tid för hembesök och inspektera den märkliga lampan som lyser fast den är släckt. Hur svårt kan det vara att skicka ett sms och lämna förslag på datum och tider?! Morr!

En halva i dubbelsängen uppbäddad

En halva är uppbäddad. Tur att Lilla Anna är på plats.

Men nåt bra då? Ja Fästmön kom fram till sin dotter i England som hon skulle, även om resan tog väldigt lång tid. Nu får de några dagar tillsammans förutom när dottern jobbar, förstås. Anna behövde så resa bort från vardagen. Jag har ännu inte hunnit känna mig ensam, det har varit fullt upp. Men det klart att det kändes konstigt att gå och lägga sig ensam och veta att natten skulle innebära att vara just ensam i sovrummet. Egentligen var jag ju inte ensam. Stora Anna var visserligen inte hemma, men det var Lilla Anna. Hon fick emellertid inte ligga i sängen.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag klockan fem, fast inte av katterna. Jag bara liksom vaknade. Givetvis gick jag upp och då kom Lucifer. Det var bara att masa sig ut i köket och servera frukost i matskålarna. Sen slumrade jag i sängen fram till 6.15 innan jag gick upp. Det blev en skön promenad till jobbet. Det var fem grader varmt, men blåste lite. Ingen nederbörd dock och inga bilköer att fastna i. Jag var på jobbet ungefär 7.45.

Hela dagen gick jag mest och längtade och väntade på att min nya jobbdator skulle bli installerad och klar. Jag hade bokat tid hos supporten som ville ha min nygamla jobbdator i två timmar. När en knapp halvtimme återstod ringer de från supporten och berättar att installationen har misslyckats och måste göras om.

”Bajs! 

tänkte jag då, men givetvis var det inget jag kunde göra åt saken. Klockan åtta i morgon bitti ska jag få min nya jobbdator, är det senaste budet. Frågan är om det är sista budet… Nåja, jag passade på att ta ut en friskvårdstimme och fika en kvart, innan jag gick ner och hämtade den nygamla datorn för att kunna jobba fram till hemgång. Det var perfekt väder för en promenad på en timme.

På hemvägen passade jag på att införskaffa några paket, varav en julklapp. Utmärkt service att få dem snyggt inslagna. Fast jag kan ju inte avslöja var jag handlade eftersom det finns ”snokare”. De får fortsätta vara nyfikna, men de får inget veta.

Paket och guldkuvert

Snokare kan vara nyfikna, men får inget veta.


Katterna har fått mat och jagar varandra genom lägenheten.
Jag ska äta ett par rostade mackor och dricka kaffe. Kanske torkar jag av lite i badrummet, bara för att ha nåt för händer. Givetvis ska jag läsa en stund ockå. Just nu läser jag boken jag gav till Anna i Visby. Och så fick jag just ett telefonsamtal – från Anna som har det bra.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Senare delen av söndagen den 14 november och måndagen den 15 november 2021: Inte särskilt solokvist

 



Kära dagbok…

Plötsligt blev jag solokvist. Visserligen kom Fästmön hem och sov natten mellan söndag och måndag, men idag på morgonen blev det tidig avfärd i taxi. 

Jag försökte både vila och göra nytta på söndagseftermiddagen/-kvällen. Strykhögen tog jag tag i och inget ligger kvar på vänt nu – alla kläder och en handduk är strukna. Tvättkorgen är ganska tom, så jag behövde inte tvätta. Vidare gjorde jag rent en av kattpottorna. Anna har nyligen gjort ren en annan av pottorna. Nu doftar det rent och gott av såpa och sanden är helt utbytt mot ny och fräsch. Det känns bra att få det gjort.

Strukna kläder

Alla kläder och en handduk är strukna!

 

Kycklingspett sallad blue cheesedressing bröd från Café Linné

Inte riktigt värt 109 spänn.

Vidare har jag ätit min söndagsmiddag som jag köpte på Café Linné när jag var dit på söndagsförmiddagen för att fixa fikabröd. För två kycklingspett, en stor bakad potatis, en plastbytta sallad, en liten burk blue cheese-dressing och tre små skivor bröd samt ett litet paket Bregott betalade jag 109 spänn. Låt mig säga så här att… det var helt OK smakmässigt, men jag tycker nog att det inte riktigt var värt det jag betalade.

Jag satt med det svåra sudokut i lokalblaskan, jag läste och jag telefonerade i nästan en timme med en vän. Katterna låg i Salen där jag satt, den ena i Annas fåtölj, den andra i soffan. Inte kände jag mig särskilt solokvist, faktiskt. Vi får se om jag känner likadant om ett par dar…

∼ ♦ ∼

Det blev väl sisådär med sömn den gångna natten. Anna var förstås stressad inför resan och att allt skulle klaffa. Och jag är orolig för typ ”allt” kring hennes resa. Men hon är vuxlig och bestämmer själv. Sen fattar väl jag att hon vill träffa sin äldsta dotter också. Anna skickar i alla fall rapporter per sms när hon kan och det lugnar mig något. Jag vet till exempel att hon har kommit fram och det känns gott.

Tisslingarna anade att nåt var på gång. I morse fick de mat tidigt av Anna, som skulle iväg redan 4.45. När jag kom upp var Lucifer som ett häftplåster. Han till och med la sig i duschen medan jag satt på toa… Nu i kväll när jag kom hem var allt förlåtet – både Lucifer och Citrus fick ju mat i sina skålar. Friden la sig. Vi får se hur hysteriska de blir när jag drar fram dammsugaren efter kvällsmaten…

Jag har telefonerat med elfirman som lovade återkomma och göra hembesök för att kolla den konstiga lampan och jag har lagt in fakturan för våra fredagspapper för betalning senare i månaden.

På jobbet har jag fått ett par uppdrag som jag känner att jag inte riktigt förstår hur jag ska utföra. Det gör mig lite orolig och nervös. Annars försöker jag göra det jag kan och mäktar med. Detta måste jag försöka hantera på nåt sätt. Jag har påbörjat ett tänk och jag har tagit en kontakt, så jag backar inte.

I morrn eftermiddag får jag min nya, riktiga jobbdator installerad. Det ska bli roligt, tror jag. Annars är jag ganska van med den jobbdator jag har fått låna.

∼ ♦ ∼

I morse läste jag de sista sidorna i den tredje delen i Örbyhusserien. Nu ska jag läsa Björn Hellbergs senaste, den jag köpte signerad av författaren i Visby till Anna. Boken är faktiskt den tjugofjärde delen i Sten Wall-serien.

Böckerna Skampärlorna och Lastbart

Bokbyte från en tredje del till en tjugofjärde del i två olika bokserier.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Media, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skampärlorna

Ett inlägg om den tredje delen i Örbyhus-serien.


Aline Lilja Gladhs bok SkampärlornaFör lite mer än två år sen fick jag av Uppsala-Ewa Aline Lilja Gladhs debutbok, spänningsromanen Tändstickan (länk till mitt inlägg om boken finns nedan!). Sen dess har jag läst både uppföljaren Änglaleken (länk nedan) och nu senast Skampärlorna. Debutböcker håller inte alltid högsta klass och Tändstickan fick inte högsta omdöme. Men boken var bra och nu i del tre ser jag tydligt hur författaren har utvecklats – till det bättre.

Åter är vi tillbaka i Örbyhus, denna uppländska byhåla i norra länet. Även denna gång dyker det upp kvarlevor, detta i samband med att syfabriken brinner. Nåt skumt är det helt klart med familjen Silvergran som äger fabriken. Polisen Linus Karlbergs syster Lo kan inte låta bli att snoka. Lo har ett ex med kopplingar till gängkriminalitet. Detta återkommer givetvis i del tre också. Parallellt med den nutida berättelsen får läsaren tillbakablickar från en ung kvinnas brokiga liv. Att berättelserna hänger samman kan en säkert förstå, men jag avslöjar inte hur. HBTQ-tema finns också.

Trots att persongalleriet är ganska stort kommer jag snart in i det och minns de personer som har varit med tidigare. I galleriet finns såväl udda människor som vanligt folk, vilket får mig som läsare att fundera över vilka som varit förebilder. För nånstans måste ju en författare hitta såna. Berättelserna är både spännande och otäcka, vissa delar är väldigt obehagliga. Jag gillar kombinationen av äldre händelse som kopplas till nutida. Lite nyfiken blir jag dessutom på att besöka Örbyhus. Kanske kan det bli en utflykt dit i sommar. Strax utanför byhålan finns ett slott och där förgiftades och dog Erik XIV. En icke försumbar del av boken utspelar sig även i Uppsala, bland annat på Storken. Nu heter det inte Café Storken, bästa författare, utan Kafferummet Storken, men du är förlåten. Kul att min vän Grekens ställe finns med i boken!

Några små korrekturfel hittar jag, men jag bortser även från dem den här gången, för boken i sig är så bra. Toffelomdömet blir det högsta

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Örbyhus-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Tändstickan
  2. Änglaleken
  3. Skampärlorna (se inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 13 november och söndagen den 14 november 2021: Allt ljus på smörgåstårtans dag, Uppsala och far

 



Kära dagbok…

Idag är det Fars dag. Min pappa är precis som min mamma en ängel. Igår fick jag en fin ängel av Fästmön och fällde en tår. Min mamma samlade nämligen på änglar. En sån ängel var min pappa. Jag vet att det fanns en och annan som kallade honom nåt helt annat. För mig var han den bästa pappan ever. Så egentligen är det inte pappa som ska grattas idag utan jag – för att jag har fått ha just den bästa pappan i mitt liv.

∼ ♦ ∼

Igår var det en annan dag att uppmärksamma, nämligen Smörgåstårtans dag. På eftermiddagen höll Anna på att packa och fixa det sista inför sin resa i morgon samt laga mat till Gymnasisten. Men sen fick jag låna henne ett par, tre timmar för att dels fira dagen, dels se på Allt ljus på Uppsala. Vi började med ett besök på Wilmas i Luthagen för smörgåstårta och vitt vin före promenaden runt stan och vi avslutade med var sin Irish coffee på Happy Duck Bar.


Det var lite kyligt igår. Och mörkt.
Som fan, på ren svenska. Vi har förr om åren alltid promenerat först och värmt oss med mat och dryck på lokal efteråt, men av olika skäl blev det tvärtom igår. Det gick bra det med.

Tyvärr var promenaden bland ljusverken dock lite av en besvikelse. Ett verk, det närmast vårt hem, var ur funktion. Verket i Odinslund, till exempel, bestod av en ljusslinga utslängd på en gräsplätt. Det var så mörkt runt omkring och en unge, som jag gissar hade ramlat över det i mörkret osynliga kättingstaketet, gallskrek. Tur i oturen att det var en unge och inte en gamling. Ljusverket i sig begrep jag mig inte alls på och det var inte det enda. Även Domkyrkans verk var en besvikelse, ganska tamt. Ljuslådan i slottsbacken – vad var det, liksom? I stället fångades blicken av nåt fladdrande ljus på norra tornet av Slottet. På gågatan var det en belyst sittpuff – på vilken det hoppades och skuttades. Jag tror nog att tanken var att en skulle sitta där… Fullt av ungar som gapade, skrek, sjöng och var både högt och lågt förstörde stämningen dessutom. Nåt bra och fint då? Jag gillade blommorna på Stora torget bäst. Näckrosorna i Svandammen var fina, men varenda jävel hade fotat dem och lagt ut på Instagram redan första kvällen, så det blev ingen överraskning. Vid Slottskällan var verket färggrant, men där var fullt av ungar och hela klaner av folk, vilket gjorde det mindre njutbart. Nåja, nu har vi sett det som går att se. Det var roligt att det blev av i år trots att det blev en besvikelse. Vi får hoppas på ett bättre ljus på Uppsala nästa år, helt enkelt.

Kvällen avslutades hemma med var sin ostassiett och var sitt glas rött.

∼ ♦ ∼

Fars dag inleddes med läsning och kaffe på sängen. Anna hade varit uppe i natt och noterat att den ena bänkbelysningen i köket lyste fast den var släckt, så jag fick mejla elektrikern i morse. Hoppas få svar i morrn om att de ska kika på det snarast. Sen hörde två vänner av sig direkt efter varandra via mejl. Den ena hade en fråga om en träff, den andra hade det också, men även ett tråkigt besked. Jag försökte svara båda på rätt sätt. Vissa saker är svåra att svara på. I eftermiddags hörde ytterligare en vän av sig och hon ska telefonera i kväll.

Efter frukost gick jag iväg till Café Linné där jag köpte fikabröd till eftermiddagskaffet och kycklingspett till mig till middag i afton. Annas snälla mamma anlände vid 13-tiden och det blev en trevlig och bra fika- och pratstund. Gymnasisten hann säga hej till sin mormor innan han tog sin rygga och en påse fikabröd med sig till sin pappa där han ska vara den kommande veckan.


Anna fick skjuts till jobbet av sin snälla mamma. 
Hon slutar sent i kväll och ska upp tidigt i morgon bitti. Men hon åker taxi till Arlanda, inte buss eller tåg. Själv ska jag jobba, så jag ska plocka ihop mina grejor nu i kväll. Det blir bil till jobbet även i morrn eftersom garaget ska städas klockan 8-11 och då får inga bilar stå där. När jag kommer hem i morrn kväll är det bara Tisslingarna hemma. Det känns både konstigt och lite skönt att få några dagar ensamtid.

Men nu ska jag ta itu med den enorma styrkhögen som bara växer om jag inte åtgärdar den.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredag kväll den 12 november och lördagen den 13 november 2021: Fredagsfest och lördagsslit

 



Kära dagbok…

Indonesisk kyckling Staropramenöl linneservett och Skampärlorna

Fint och mysigt bara för mig.

När fredagskvällen kom ställde jag till med en liten fest för mig själv. Jag behövde jobba en stund in på kvällen och Gymnasisten åt tidigare än jag sin pasta med sås som hans mamma lagat åt honom. Det är inte så ofta jag får nån uppmuntran eller beröm och kanske är jag inte värd det heller. Men då får en försöka boosta sig själv en aning. Jag micrade en matlåda från frysen av Fästmöns indonesiska kycklinggryta, tog fram en öl till maten, putsade min servettring i silver och satte en linneservett i ringen. En fin och mysig fredagsfest, bara för mig.

Anna hade ett ganska kort kvällspass, men medan hon jobbade tvättade jag och hängde två maskiner tvätt. Jag fick sitta en liten stund och läsa min bok på gång. När Anna kom hem ville hon ha ost, kex och vin. Det hade jag inte förstått, men en öppnad flaska Masi Campofiorin 2016 fanns liksom kex i skafferiet och ostar i kylen. Bara att ta fram ostarna en stund innan var sin ostassiett serverades.

Ost kex rödvin boken Skampärlorna

Ostassiett till arbeterskorna senare på kvällen.


Innan läggdags försökte jag mig på sudokut
i fredagens lokalblaska, men ögonlocken blev för tunga och jag sparade lite till senare i helgen.

∼ ♦ ∼

Boken Skampärlorna och kaffe på sängen

Ledig med läsning och kaffe på sängen.

Lördag och ledig, så gissa när jag vaknade? Klockan 7.20. Anna hade ännu inte gått iväg till jobbet (hon började klockan åtta). Ja ja, bara att gilla läget. Jag sopade, tömde kattpottor och torkade golvet i köket och Salen medan kaffet puttrade i Moccamastern. Sen gick jag in i sovrummet och låg och läste till klockan nio. Jag ville känna att jag är lite ledig jag också.

Sen blev det frukost. Anna hade kokat ett ägg till mig tidigare på morgonen så det åt jag förstås samt rostat bröd med marmelad och ost och fil med bär, müsli och honung. Mera kaffe till förstås. På helgen har jag mer tid att både äta och läsa längre vid frukostbordet.

 

Matkassar kattmat och toapapper på hallgolvet

Jag handlade tunga och otympliga saker idag.

Anna går ofta och småhandlar i veckorna, mest till sig och Gymnasisten, men även till mig ibland, under veckorna, så jag hade bestämt att åka till ICA Maxi Gnista. Eftersom jag tar bilen dit passar det bra att handla tunga och otympliga saker. Jag kom hem med två lådor kattmat, toapapper och tre kassar med mat. Naturligtvis kunde jag inte bära allt på en vända från bilen i garaget utan jag fick ta det i två omgångar. Men jisses vad jag gladdes åt de nya dörröppnarna i källaren!

I skrivande stund är Anna förhoppningsvis på väg hem. Gymnasisten vilade (!) uppenbarligen inte tillräckligt igår (han hade tre timmars skoldag), för han sover i skrivande stund. Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt, laddat kaffe till eftermiddagen och nu ska jag sätta mig med lokalblaskan. Kanske blir det Allt ljus på Uppsala i kväll. Hoppas, hoppas, som sagt…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Media, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 11 november och fredagen den 12 november 2021: Små gruskorn

 



Kära dagbok…

Igår kom jag hem lite tidigare från jobbet, men jag kunde lika gärna ha stannat kvar där, av olika skäl. Ett var att jag ändå jobbade en del hemifrån på kvällen, jag startade till och med jobbdatorn. Vi har väl alla ett behov av att bli sedda, hörda och framför allt räknade med. En del har större behov än andra, vilket väl handlar om vad en har i bagaget. Jag är glad och tacksam att jag sedd och hörd på jobbet numera. Det är till och med så att jag verkar ha blivit mer synlig bland mina ordinarie kollegor, tro det eller ej. På andra håll blir det tyvärr tvärtom. Det gör att jag går sönder en bit varje gång. Inte stora bitar, men små gruskorn. Till sist blir dessa korn till en hel sandstrand. En oändlig sandstrand som leder bort. För tillfället försöker jag stå ut. Bakom pannbenet förekommer dock tankeverksamhet. Sen har jag ingen nära familj, det är jag smärtsamt medveten om och det gjorde mig väldigt ledsen igår. Men jag har vänner. Och vänner är inte att förakta för vänner är människor som vi väljer ska finnas i våra liv.

Varamon hjulspår i sanden

Varje litet gruskorn blir till sist en hel sandstrand.


Nåja, jag läste en stund och försökte hålla koncentrationen
genom ett i mitt tycke öronbedövande TV-ljud. Jag har snabbt kommit in i den tredje Örbyhus-delen och har läst cirka en fjärdedel. Sen såg jag Bytt är bytt. Två tjejer som inte hade träffats mer än tre gånger tidigare tävlade ihop. Det gick hyfsat. Personligen har jag dock svårt att acceptera att ett Pokemonkort värderades så som det gjorde. Jag tycker historiska föremål är mer värdefulla. Efter det var det inte mycket kvar och jag kunde lika gärna gå och lägga mig. Somliga hade redan brett ut sig då…

Katten Lucifer utfläkt i Annas fåtölj

Somliga bredde ut sig igår kväll…

∼ ♦ ∼

Ostbågar och Staropramenöl

Typisk middag om Tofflan får bestämma.

Idag är det fredag och jag hade längtat efter lite egen tid i helgen. Så blir det inte. Men jag vaknade i alla fall till en kall och solig dag. Vägningen gick bra, men värdena var underliga. Jag hade faktiskt gått ner ett kilo sen förra fredagen trots att jag har rört betydligt mindre på mig den här veckan. BMI ligger på samma som sist. Samtidigt har fettmassan ökat med över tre procent, medan jag hade dåligt med vatten (jag ligger för lågt där!) och både benmassan och muskelmassan hade minskat.

Nåja, bara att komma igen nästa vecka. Då ska jag åka bil på måndag, men sen ska jag marschera. Samtidigt är jag ensam nästa vecka och då finns det viss risk att det blir ostbågar och öl till middag både en och två gånger… Och då lär jag öka i vikt igen… Inte bra! I kväll äter jag indonesisk kyckling, för det sa Fästmön att jag kunde ta fram en färdig matlåda av ur frysen.

Denna fredagsmorgon fortsatte jag att lägga ut boktips på intranätet. Det har kommit in massor och det glädjer mig enormt att jag jobbar på en läsande arbetsplats. Samtidigt kan det ju vara sa att ett litet pris hägrar för dem som skickar in tips. Jag fick korrektur att läsa på eftermiddagen och underlag för ett arbete kring nya sidor och ny struktur, men det tar jag nästa vecka. Hoppas min nya dator, som jag får installerad på tisdag mellan 13 och 15, är vass!

∼ ♦ ∼

Utöver jobba har jag gjort en del för kropp och själ idag. Dels har jag undertecknat ett dokument som jag hoppas ska ge mig lite frid, dels har jag fått god hjälp med onda kroppsdelar. Som bonus blev det en härlig promenad däremellan och jag fick lite sol på nosen, Innan jag gick hem slank jag in på apoteket och hämtade ut mer medicin. Gammeln gör sig påmind, som små gruskorn i skon… Utöver det har jag faktiskt köpt min allra första julklapp idag. (Ingen bild, förstås!)

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag tvätta och Anna jobbar till klockan 20. I morrn har hon fått byta sitt kvällspass mot ett dagpass till klockan 13. Det passar utmärkt att jag åker och handlar lite tunga saker och tar i bilen på lördagsförmiddagen. Äter vi tidig middag kanske vi kan ta den där promenaden för att se på stans ljusverk på kvällen. Hoppas, hoppas! 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 10 november och torsdagen den 11 november 2021: Goffande av sött och litteratur

 



Kära dagbok…

Lite snurrigt blev det på onsdagskvällen. Min dator hemma ville inte riktigt samarbeta. Eller… den trilskades lite, precis som ägaren. Till sist kom den igång och jag kunde skriva gårdagens inlägg.

Jag åt mackor till kvällsmat, men Fästmön hade gjort våfflor till Gymnasisten och eftersom det blev över hjälpte jag till att hyfsa, det vill säga äta upp. Det var 100 år sen jag åt våfflor och även om jag fick micra dem var det gott. Sylt och grädde till utgjorde pricken över i. Eftersom jag även åt tårta igår lär vägningen i morgon bitti bli en sorglig historia.

Våfflor med sylt och grädde

Jag hjälpte till att äta upp.

 

Böckerna Fädernas missgärningar och Skampärlorna

Bokbyte från en sista del till en tredje del i två olika, men väldigt bra serier.

Under kvällen läste jag ut den sista delen av Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson. Det var en riktig tegelsten och ändå ville jag inte att den skulle ta slut. För nu blir det inga fler böcker om Rebecka. Nu har jag greppat den tredje delen i Örbyhus-serien, den om Lo, hennes familj och om allt skumt som händer i byhålan. Boken var en av dem jag köpte för presentkortet från arbetsgivaren. Första delen fick jag en gång av vännen Ewa. Det blev en trevlig ny författarbekantskap. Extra trevligt var det därför att det är en lokal författare. Ja, nu bor förstås inte Aline Lilja Gladh kvar i länet, men hon är härifrån.

Tisslingarna var mycket hungriga och busiga. Till sist kollapsade Lucifer efter leken i stolen inne i Bokrummet och Citrus i soffan hos oss. Men den lilla ville ha mänsklig närhet och sökte sig till Anna. Det är väl typ fjärde gången i världshistorien som hon ligger i Annas knä. Så mysigt – och lite obekvämt för Anna, men det var det värt, såg det ut som.

∼ ♦ ∼

Onsdagsmorgonen var lite kallare. Jag tog bilen och som skäl idag var det för att jag ska släpa hem jobbdator, ryggsäck och tröjan jag har på jobbet för tvätt. I morrn jobbar jag hemifrån för att få till bästa möjliga logistik mellan jobb och vård för kropp och på sätt och vis själ också. Nästa vecka ska jag bila till jobbet på måndag eftersom garaget ska städas, men sen blir det promenad resten av veckan och vad jag tänker är att jag ska jobba på jobbet.

Boktips

Fullt med boktips!

Idag hade jag två möten, varav ett live, avdelningsmöte. Jag blir alltid tröttare av möten, framför allt de som sker på ”vanligt sätt”, det vill säga IRL. Men dessa möten ger också mer, helt klart. Ett annat exempel på möten som ger mycket är spontanmöten såsom det jag gjorde idag när jag träffade en av de justa kollegorna på min ordinarie plats. Klart h*n får låna mitt kontor för Zoommöten! Vidare har jag lagt upp en massa boktips, på intranätet, som har kommit in till redaktionen. Kanske somliga tycker att det är tråkigt, men inte jag – jag älskar ju böcker!

Det blev vettigare lunch och ett oväntat och trevligt lunchsällskap från min ordinarie avdelning. Men sen klarade jag inte av att stå emot eftermiddagsfikat under avdelningsmötet… Fast å andra sidan gjorde jag ett kortare framträdande och brände lite energi. En gullig kollega berömde mig efteråt och det tog jag till mig och blev glad för.

∼ ♦ ∼

Idag slutade jag lite tidigare, men jag jobbade en stund när jag kom hem. I morrn får jag börja jobba lite tidigare. Det går nog jämnt upp. Vidare hängde jag tvätt som Anna hade kört i vår maskin, körde och hängde en maskin ytterligare samt tömde diskmaskinen som Anna hade startat på eftermiddagen. Anna själv stod vid spisen och lagade mat till sig och Gymnasisten.

Jag hade sett för mig ett besök på Allt ljus på Uppsala i helgen. Det blir nog inte så, eftersom Anna jobbar kvällar hela helgen. Då får jag nog gå och titta på ljusverken ensam nästa vecka.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer