Födelsedagsböckerna FÖRE läsning

Publicerat den 28 april, 2021 av Tofflan

Ett inlägg om de fina böckerna jag fick till födelsedagen och mina förväntningar på dem.


Det bästa jag kan få i present är böcker. Jag läser enormt mycket. Litteratur är huvudämnet i min akademiska examen, men tyvärr har jag aldrig fått jobba med det. Böcker och läsning har därför varit – och får så fortsätta vara – mitt största fritidsintresse.

Alla böcker jag läser skriver jag om här på bloggen. Ibland får jag recensionsexemplar. Dessa inlägg är tydligt märkta med Recension i rubrikraden. Jag köper ganska ofta böcker. Eftersom bokhyllorna här börjar bli allt mer fulla har jag försökt hålla mig till inköp från min inköpslista.

Sen får jag böcker också. Till födelsedagen fick jag fem böcker. Jag blev väldigt glad för alla fem. Fyra av dem fanns på inköpslistan, en blev en spännande överraskning. Och för att göra nånting annorlunda tänkte jag skriva om böckerna innan jag läser dem först – sen kommer givetvis ett inlägg om var och en av dem när de är lästa. Naturligtvis kan jag inte skriva först vad jag tycker om böckerna, men jag kan skriva om mina förväntningar och lite så. Nu kör vi!

Konferensen av Mats Strandberg

Det här är en alldeles nyutkommen bok (april) som jag nyligen satt upp på inköpslistan. Fästmön hade köpt den till mig. Jag har läst de flera av Mats Strandbergs böcker, såväl hans tidiga romaner med HBTQ-teman som ungdomsfantasyböckerna om Engelsfors och hans senare spänningsromaner för vuxna.

Konferensen handlar om teambuilding av värsta sorten. En arbetsgrupp som inte riktigt fungerar så bra är iväg för att lära sig samarbeta. När de blir jagade av en mördare måste de kunna samarbeta – för att överleva. Det här är en blodig thriller, enligt baksidestexten och

”[…] det handlar om de människor vi tillbringar större delen av vår vakna tid med, men inte valt själva: kollegorna. […]

För mig är detta en högaktuell bok – tankarna gick till vårt Medarbetarskapsprogram där vi tvingades iväg på internat av vår avdelningsledning pandemin till trots. Boken är skriven av en duktig författare som är bra på det här med obehaglig spänning. Hög förväntning, alltså!

∼ ♦ ∼

Galgbergets väktare av Anna Jansson

Det här är också en nyutkommen bok (mars) som stod på min inköpslista. Anna vet att Anna Jansson är en av mina stora svenska nutida favoritförfattare. Hennes serie om Maria Wern snubblade jag på en gång av en tillfällighet. Sen har jag fortsatt snubbla ända fram till Galgbergets väktare, alltså den tjugoandra delen… Handlingen i böckerna utspelar sig på Gotland, Sveriges svar på Midsomer. Ofta blandas lite historia och skrönor med nutida polisroman och blir till spännande böcker. Den här gången handlar det om mord på en ung man och en grupp som ser som sin uppgift att peka ut förrädare och döma dem till historiska straff.

Alla böckerna i serien håller kanske inte lika hög klass, men jag släpper aldrig taget om vare sig Anna Janssons böcker eller Maria Wern. (Däremot kunde författaren ha struntat i att sälja rättigheterna att göra TV-serie av böckerna.) Hög förväntning även på denna!

∼ ♦ ∼

Spring eller dö av Maria Adolfsson

Även detta är en nyutkommen bok (mars) från inköpslistan. Givare är Annas snälla dotter och Boy Wonder, med Anna som budbärare. Maria Adolfssons Doggerland-böcker har vi köpt tillsammans, Anna och jag. Vi gillade båda genast det fiktiva Doggerland, som ligger nånstans mellan Skandinavien och brittiska öarna. Landet är så realistiskt skildrat att en av oss började kolla på resor dit. (Detta var före pandemin, förstås.)

Spring eller dö är den fjärde boken i serien och det ska hållas Pridefestival. Plötsligt skjuter nån rakt in i folkmassan, men när polisen kommer fram är gärningsmannen död. Såväl HBTQ-tema som spänning bådar gott. Och ja. Hög förväntning, givetvis!

∼ ♦ ∼

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Den här boken är lite av en joker i födelsedagskvintetten, för den stod inte på inköpslistan. Men vännen FEM, som skickade den till mig, är en stor läsare själv och har god kännedom om mina preferenser när det gäller litteratur. Därför är det roligt när just hon väljer att skicka en bok som inte står på listan.

Där kräftorna sjunger kom ut på originalspråk 2018. I februari i år hade den här boken legat 124 veckor på The New York Times bästsäljarlista. Det här är Delia Owens debutroman. Innan hon ”blev författare” var hon zoolog. Owens är född i USA, men har bott i Afrika där hon har haft ett minst sagt spännande liv. Numera är hon skild och har flyttat tillbaka hem till USA.

Boken handlar om Träskflickan, eller Kya Clark som hon heter. Träskflickan lever nära naturen i North Carolina, men så en dag finner hon sig anklagad för mord. Med utredningen som följer uppdagas vem hon egentligen är. Hon är minsann inte nån obildad enstöring…

Det här låter väl verkligen annorlunda och spännande?! Självklart är min förväntning hög!

∼ ♦ ∼

När sista strofen klingat ut av Marianne Cedervall

Och så sist, men inte minst denna bok som levererades dan efter födelsedagen. Jag har läst Marianne Cedervalls Mirjam och Hervor-serie och gillat den. Ännu mer gillar jag serien om Anki och Tryggve, som liksom Maria Wern löser brott på Gotland.

När sista strofen klingat ut utspelar sig i juletid. Anki och hennes barnbarn förväntar sig en familjeinvasion till högtiden. Tomas och Nils, två bekantingar från en resa, dyker plötsligt upp för att lösa mysteriet med en gammelmosters försvinnande. Det blir spänt läge ju närmare sanningen Tomas kommer. Dessutom drar det in en snöstorm…

Det här är femte delen i serien som jag har kommit att gilla så mycket. Mysiga miljöer och lite halvaparta karaktärer gör att den här typen av deckare inte är så blodig. Icke desto mindre en spännande serie. Och javisst är förväntningarna på boken höga!

∼ ♦ ∼

Stort TACK till alla givare! Nu ni!
Nu ska jag grotta ner mig alldeles i böckerna ni gav mig.

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Födelsedagskvällen och tisdagen den 27 april 2021: Evigt ung – och arg!

Publicerat den 27 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Födelsedagskvällen förlöpte lugnt och det var så jag ville ha det. Fästmön var och hämtade pizzor åt oss från Trattorian. När dessa var halvsmälta i magarna tog vi var sin bit tårta. Min bit var alldeles för stor, men tårtan måste ätas upp. Den tog dock inte slut utan det som var kvar åkte in i kylen igen.

Ostpizza från Trattoria till födelsedagsmiddag.
Och så lite rosa tårta och läsning på det.


Jag hade en väldigt känslosam födelsedag i år. Som alltid vid såna här dagar visar det sig vilka som bryr sig och vilka som struntar i en. Ibland gör det ont, ibland känns helt OK. Det viktiga igår var ju faktiskt att det var några brydde sig. De andra kan en ju strunta i. Huruvida nån bryr sig eller inte har blivit allt viktigare sen jag blev föräldralös. Det är rätt dåligt med nära blodsfamilj, om jag säger så, för jag har varken syskon eller barn.

Sen satt jag i möten hela dan nästan och jag hade svårt att ta emot samtal och sms som kom in. Ett av mötena var dessutom väldigt jobbigt. Det kunde givetvis inte människor som hörde av sig veta, men jag vill förklara lite grann att jag inte bara hade det bra igår utan också lite tufft. Med en späckad arbetsdag var det dessutom inte möjligt för mig att vara tillgänglig för privata samtal.

Blå hortensia i Bokrummets fönster

På bästa plats så att jag ser den mest.

Efter jobbet hade jag emellertid kontakt med två vänner och mammakusinen B. Båda vännerna fick mig att skratta, särskilt den ena som avslöjade vad jag skulle få i present i ett paket som tyvärr inte kom fram i tid till födelsedagen. Den andra vännen fick mig att minnas gamla tider och klasskamrater. Mammakusinen B är min bästa länk till min mamma och mitt hjärta har nästan brustit för hennes skull just nu. Hennes bror, mammakusinen C, hörde också av sig. Lustigt nog är han mer en länk till min pappa eftersom de jobbade många år inom samma företag, Corren.

Och både på tal om jobb och såna som bryr sig ställde jag den fina blåa hortensian jag fick av Annas snälla dotter och Boy Wonder i fönstret i Bokrummet. Där ser jag den varje arbetsdag numera och även när jag sitter vid datorn när jag är ledig.

Katterna var förstås med och firade min födelsedag, men ärligt talat var Lucifer mest intresserad av pizza och tårta, Citrus uttröttad och Mini… ja hon kom väl fram när vi åt tårta och häckade hos Anna.

Pizza! Tårta!
Så trött…
Mini var rädd för åska.

Födelsedagskvällen avslutades med Vem bor här? och läsning. Jag var trött och började tidigt gäspa. Det tar på krafterna att fylla år och bli ett år äldre. Men innan jag avslutar berättelsen om min femtionionde födelsedag bjuder jag på utsidan av kortet jag fick av Anna. Det blev ett härligt skratt kring det. Innehållet, däremot, är inte offentligt utan det tog jag till mitt hjärta.

Födelsedagskortet från Anna

En utsida som verkligen är så mycket jag!

∼ ♦ ∼

Skuggan av ett träd på asfalt och gräs

Hastig promenad i sol och skugga.

Solen lyste med sin frånvaro på min födelsedag, men i morse fanns den på plats. Termometern visade nån minusgrad. Idag tänkte jag inte tillåta mig att skippa kafferastpromenaden. Den fick dock skjutas på eftersom jag äntligen fick support på mitt datorproblem. Hjälpen tog ganska lång tid och omfattade en systemuppdatering. Detta i sin tur gjorde att jag kunde skippa ett möte – och det tackade jag för. Det andra förmiddagsmötet skedde per telefon under uppdateringen. Telefonmötet gjorde mig inte gladare.

Kafferastpromenaden blev rask. Jag köpte TV-tidning och middagsmat. Solen värmde när jag var ute, men när Anna gick till jobbet på tidiga eftermiddagen var det mulet igen.

Två ggr fjärtade han lätt ur Ensamhetens språk

Två små litterära fjärtar inledde min dag…

När uppdateringen utfördes (det tog över en timme) startade jag jobbwebbmejlen och en del andra saker på min privata datorutrustning. Det blev tyvärr nåt galet, så det ska utredas vidare. Nu fungerar i alla fall alla de program jag behöver i tjänsten. I vart fall hann jag tömma kattpottorna och skriva en stund under uppdateringen. Sen kollade jag Instagram. Läsa fick jag inte tid för förrän på lunchen. Min bok på gång är väldigt allvarlig, men i morse började den med två små fjärtar… Vilken inledning på min andra dag som 59-åring. Och tänk att jag fortfarande tycker att två små fjärtar, om än litterära, är roliga…

∼ ♦ ∼

I kväll var tanken att jag skulle gå och handla, men av olika skäl bestämdes att Anna ska göra det i morgon eftermiddag i stället. Gymnasisten får äta rester och jag har köpt en låda kycklingwok till mig. Enligt vissa osäkra källor (<==retas kärvänligt) ska en något försenad födelsedagspresent levereras i afton med bud till mig… Även om givaren har avslöjat vad det är känns det förstås roligt. Det är nämligen nånting hårt och läsbart.

Och även om Anna påstår att jag är evigt ung och jag själv påstår att jag är evigt arg, är jag faktiskt både tacksam och glad för att tillvaron inte enbart består av galningar av olika grader. Det finns kloka och snälla människor där ute också. Till den senare gruppen hör emellertid inte jag – jag är rätt dum och elak, har jag fått höra.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Media, Personligt, Sociala medier, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördag kväll den 24 april, söndagen den 25 april och födelsedagen 2021: Glädje och sorg med en touch av rosa

Publicerat den 26 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Först en tillbakablick på den fina middagen Fästmön fixade till mig i lördags kväll. Ja, alla fick ju smaka om de ville! Jag åt och njöt av hennes hemgjorda kycklingquesadillas och hade sån tur att det blev över till lunch idag. Mums!

Första portionen…
Det fanns rikligt, som synes…

∼ ♦ ∼

Livet består som bekant av såväl glädje som sorg. Söndagen började med glädje. Glädje över att jag hade ytterligare en ledig dag när jag kunde omge mig med såna jag tycker om och som tycker om mig. Den gångna helgen – liksom särskilt idag – finns det emellertid personer som jag verkligen, verkligen saknar och som jag önskar kunde vara med mig. Nu går inte det av olika skäl, pandemin är bara en av många orsaker. Men jag är väldigt glad för de som hängde med mig igår och idag och alla som hörde av sig på annat vis. Ni är bäst!

Söndagen började i sedvanlig stil med läsning och kaffe på sängen. Vi fick också herrbesök i sovrummet. Lucifer låg snällt på sin lilla filt och tvättade sig, spann och sussade lite. Han kan verkligen ge mig ro i själen, den katten!

Sedvanlig söndagsstart.
Herrbesök i sovrummet.


Här i hemmet har vi ytterligare två katter. De hängde också med mig, men i vardagsrummet. Mini kom och la sig på armstödet och lät sig bli borstad med kardan och en speciell handske. Alla tre katter håller på att tappa sina vinterpälsar just nu. Jag orkade inte dammsuga i helgen, men jag orkade borsta Mini en stund. Det blev en rejäl hög med hår. Citrus höll sig undan från kardan och njöt av distansen ovanpå en låda. Den katten älskar lådor av alla de slag.

Mini lät sig bli borstad.
Citrus höll sig på distans, på en låda.


Igår på söndagen fyllde en av mina äldsta vänner år. Ja vännen Mia är inte äldst i vänskapskretsen, men hon är en av dem jag har känt längst i livet. Jag hade skickat blommor och det kändes lite futtigt när nån fyller jämnt. Tyvärr kunde jag inte delta i nåt firande. I stället blev det ett telefonsamtal och en kort uppdatering om vad som hänt sen sist.

Sen fick jag ett telefonsamtal från mammakusinen B. Jag blev så ledsen. Nu är det är som det är och vi kan inte göra mycket åt det som vi förr eller senare alla måste gå igenom. Men att föreställa sig förlusten av den partner en har haft i cirka 70 år är förstås omöjligt för den som inte har varit med om det. Mina varmaste tankar går till mammakusinen B, barn och barnbarn.

Ros

∼ ♦ ∼

På eftermiddagen igår åkte jag och hämtade Annas snälla mamma i bil. Sen strålade vi samman utanför garaget med Anna och Gymnasisten för gemensam promenad till Akropolis. Det var sista dan Akropolis hade öppet och vi ville gärna få tillfälle att säga tack och hej då till Savvas och Theo. Menyn var decimerad, vilket ju är förståeligt. Jag fick möjlighet att prova friterad bläckfisk, nåt jag inte ätit sen 1980-talet. Till dessert fick vi i alla fall härligt friterad camembert. Min var perfekt igår! 

Det fanns gott om öl…
Friterad bläckfisk hade jag inte ätit sen 1980-talet…
Friterad camembert har jag ätit ofta – på Akropolis…

 

Det är tråkigt att så många företag måste sluta sina verksamheter, extra tråkigt att hyresvärdar inte kan vara lite mer tillmötesgående. För oss som bor i området kring Kvarnengallerian blir det en stor förlust när nu ytterligare ett företag har slagit igen där. Det är tur att Systembolaget och deras kunder är kvar, annars hade det väl blivit en rätt tom galleria. (<== ironi). Eller ja, Korgtassen finns ju än så länge kvar och det är ju en bra affär. (<== ingen ironi).

Annas snälla mamma åkte hem i taxi och vi gick hem för att vila magarna så vi kunde provsmaka tårtan. Det blev var sin liten bit av det fräscha, fruktiga bakverket från Butiken på hörnet. Tårtan matchar såväl blommorna jag fick av Annas snälla mamma som boken jag fick i julklapp av vännen FEM förra året och som jag läser just nu.

Blommorna från Annas snälla mamma….
…matchar tårtan….
…från Triller…
….som även matchar boken jag läser just nu.

Kvällen avslutades med näst sista avsnittet av Snöänglar. Det är en riktigt hemsk historia…

∼ ♦ ∼

Tidigt i morse blev jag uppvaktad med solosång, levande ljus och en massa härliga paket. Älskade Anna hade klivit upp extra tidigt, tror jag, för att hinna med en morgonfirning. Den som var med kunde tro att jag fyllde jämnt, men jag fyller faktiskt bara primtal idag… Jag fick glada Pride-strumpor, en flaska rött och tre böcker – Galgbergets väktare och Konferensen av Anna och Spring eller dö av Annas snälla dotter och Boy Wonder.

Paket från Anna, Annas snälla dotter och Boy Wonder.
Härligt paketinnehåll!


Men inte nog med det… Jag hade ju fått en present från vännen FEM och ett kuvert från Annas snälla mamma också. Från FEM fick jag boken Där kräftorna sjunger. Annas snälla mamma gav mig en peng vilket ju passar finfint eftersom jag ska klippa mig senare i veckan.

Födelsedagspresenter från FEM o As snälla mamma

Boken från FEM och kuvertet från Annas snälla mamma.


Presentbordet och blommorna från Annas snälla mamma står i sovrummet. Vi har ju tre fantastiska djur här hemma som är både nyfikna och älskar spännande saker som blommor. Därför sprang jag titt som tätt under dan in i sovrummet för att titta på allt det fina och lukta på mina blommor.

Dignande presentbord.
Blommorna från Annas snälla mamma.


Jag känner mig verkligen, verkligen uppvaktad och ihågkommen, för på förmiddagen kom samtal om att flera blommor ska levereras. Det kom också många elektroniska hälsningar från vänner, en kollega, före detta kollegor och Annas snälla dotter. Tyvärr ligger tårarna bakom ögonlocken och trycker av flera skäl. Unga före detta kollegor ska inte få jävliga sjukdomar, barn oavsett ålder borde aldrig få bli föräldralösa och kärlekar skulle inte få ta slut på grund av covid-19.

∼ ♦ ∼

Under förmiddagen genomled jag ett möte där jag inte såg vad som presenterades eller hade varit med om att ta fram det hela. Jag hade svårt att ta in det audiellt och då blir det svårt att ha åsikter. Att ingen av mina så kallade arbetskamrater eller min chef sa grattis bryr jag mig inte alls om, det var väntat. Jag räknas nämligen bara ibland, när jag är bra att ha.

Arbetsgivaren skickade ut en nyhet (!) idag om att vi anställda får gå och vaccinera oss mot covid-19 på betald arbetstid. Tänk, det trodde jag var självklart… (Är jag dum nu för att jag har en sån åsikt?) Jag vill nog tro att många arbetsgivare, framför allt statliga och offentliga, önskar se sina anställda friska och på jobbet snart.

Nån kafferastpromenad tog jag inte idag. När vi hade en bensträckare på ett av mötena bäddade jag och åkte ner med kattskit och andra sopor till soprummet. Jag kände mig lite ruggig, men skälet till det var nog alla dåliga besked som har klumpat ihop sig.  Nä, tillvaron är inte rosa, även om mycket runt omkring mig är rosa till färgen just nu. I vart fall tog jag febern. Det hade jag ingen. Fast så lågtempad som jag är kan en ju mycket väl tro att jag är halvdöd.

Feber 35 o 4

Ingen feber, men halvdöd.


Lunchen hoppade jag emellertid inte över, det var ju go-rester från lördagsmiddagen.

Kycklingquesadillas och boken Ensamhetens språk

Go-rester från lördagen till födelsedagslunch.


Efter lunch hade jag ett viktigt möte. Under det mötet ringde det på min privata mobil två ggr medan jag storgrät (ja, det är sant). När fem minuter av mötet återstod plingade det på dörren och jag fick göra en hastig sorti för att ta emot en underbar blå hortensia. Samtidigt hörde supporten av sig efter att lämnat mitt ärende obesvarat i en veckas tid och magen vände sig ut och in.  Därfter plingade brevbäraren på med ett paket som innehöll en bok för recension samt grattiskort med fina Stockholmsmotiv från mammakusinen B.

Ett brunt paket till mig…
…med ett recensionsexemplar av Lisa Hågensens bok Rummet.
Grattiskort från Stockholm och mammakusinen B.

Nu är tårarna torkade, magen tömd och de som ringde, bland andra Annas snälla mamma, har blivit kontaktade. Supporten gjorde visst bara ett kort gästspel under dagen. Jag är inte nöjd. Men den vackra blomman från Annas snälla dotter och Boy Wonder står i fönstret i Bokrummet där jag tillbringar största delen av dygnet numera.

Blå hortensia från L och J

En underbar blå hortensia från Annas snälla dotter och Boy Wonder.


Tack till alla – älsklingar, släkt, vänner och före detta kollegor – för att ni kom ihåg mig på min födelsedag. 

∼ ♦ ∼

I morrn är det tisdag, en dag närmare helgen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 23 april och lördagen den 24 april 2021: Dagsverken av olika slag och art

Publicerat den 24 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kycklingburgare från Phils burger

Kycklingburgare från Phil’s mellan dagsverkena igår.

Ett dagsverke följer ibland direkt på ett annat. Igår blev det emellertid lite mat emellan, kycklingburgare från Phil’s. Fästmön och jag tvingade oss till Korgtassen eftersom det saknades ett och annat i såväl kyl som skafferi. Främst var det familjen Katt som behövde påfyllning på sin hylla i skafferiet. Vi släpade hem flera lådor kattmat och jag bar så jag har träningsvärk idag.

Kvällen tillbringade vi därefter som vanligt, det vill säga i var sin fåtölj. Jag läste en hel del. En chokladkaka slank ner (det var ju trots allt fredag) samt en halv påse stora ostbågar och ett halvt glas ripasso. De goda ostarna jag hade köpt fick ligga kvar i lådan i kylen. Vi lyckades hålla oss vakna så vi kunde se fjärde delen av Snöänglar, det enda som var hyfsat sevärt igår.

∼ ♦ ∼

Javisst hade jag lite ont i magen när jag vaknade i morse. Kycklingburgare med strips, choklad, ostbågar och rödvin är väl inte det bästa för mig och min kropp. Men det var inte jag som spydde utan troligen Lucifer. Vi hittade nästan hela hans frukost på hallgolvet och resten på golvet i Bokrummet. När vi sen klev upp verkade han helt pigg och OK. Gissningsvis slickar han i sig mycket hår just nu eftersom vinterpälsen ska bytas mot sommarstassen.

Jag tillbringade ett par timmar i sängen med kaffe och läsning. I morse hade jag bara cirka 20 sidor kvar i boken om otäcka religiösa galningar på Dimön. Den läste jag snabbt ut. Nu har jag greppat en bok jag fick i julklapp av vännen FEM. Den handlar om kärlek i Kina och är andra delen i en serie där jag förstås redan har lyckats läsa del ett och del tre. Hur som helst, båda böckerna har jag fått, en från FEM alltså och en från Omnible.

Lördagsstart.
Bokbyte från religiösa otäckheter på Dimön till kärlek i Kina.

 

Annas tofflor och två lådor i hallen

Anna hämtade paket och sen försvann hon ut på egna ärenden.

Mitt på dan traskade vi iväg för diverse lördagsdagsverken. Först gick vi till Butiken på hörnet och köpte en tårta. Vi tänkte nog börja mumsa lite på den i morrn, men förhoppningsvis blir det var sin bit även på riktiga födelsedagen. Vi (läs: Anna som betalade!) fick tio procents rabatt av Trillers – för att vi bor i samma hus som butiken. Det var mycket gentilt! 

Tårtan lämnade vi kvar en stund i butiken medan vi gick bort till Kvarnen. Kvarnen, som nu riskerar att bli lika ödsligt som Järlåsa, som Anna sa i morse. När Akropolis till vår stora förfäran nu stänger står ytterligare en lokal tom. Jag räknar till totalt tre tomma lokaler då plus ytan i mitten där det var en bistro tidigare. I morrn är det sista dan Akropolis har öppet – och jag lyckades få bord på söndagseftermiddagen för fyra personer, det vill säga Anna, Gymnasisten, Annas snälla mamma och jag själv. Jag kan bara säga att jag tycker att det är skamligt att gallerians hyresvärd/ägare tar ut så mycket hyra. Men… resultatet blir väldigt kännbart. Med hyresgästerna försvinner också hyresintäkterna.

Medan jag var och pratade med en av Akropolis ägare, som hade tårar i ögonen, handlade Anna middagsmat till i kväll. Och så hämtade hon ut två paket, dock inget till mig. Jag fick ju ett blått igår, hem. Träningsvärken i armarna gjorde sig kännbar när jag efter att ha hämtat tårtan på hemvägen lyckats pressa in den i kylen. Anna lämnade paketen och matvarorna hemma och begav sig ut på egna ärenden där jag inte fick följa med. Jag ringde i stället till hennes mamma och bjöd med henne i morgon.

Tårtkartong från Triller

Inpressad tårta i kartong i kylen från Butiken på hörnet.

 

Eftermiddagsfika med boken Ensamhetens språk

Lördagsfika av den goda sorten.

Hem hade Anna med sig nåt gott till kaffet som vi alla (utom familjen Katt, de fick anka i sås i sina skålar) fick ta del av. Det blev en riktig go-fika på lördagseftermiddagen. Och jag fick en stunds läsning igen.

Disken är diskad, diskmaskinen är tömd och till middag ska Anna göra tacos till somliga och nåt med kyckling till andra. Med skit på TV i afton gissar jag att det blir mer litteratur. Vädret har bjudit på alla årstider idag – regn, sol, hagel och snö – och nån kvällspromenad blir det inte.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Striden om Dimön

Publicerat den 24 april, 2021 av Tofflan

Ett inlägg om en bok jag vann i februari.


Mariette Lindsteins bok Striden om DimönIbland har till och med en sån som jag tur. När det gäller tävlingarna hos Omnible (”skriv minst en bokrecension, tävla om att vinna en bok, välj tre titlar, men bara en kan bli din”) har jag haft mycket tur. Tyvärr har Omnible slutat med sina tävlingar. Jag har emellertid inte slutat vare sig läsa böcker eller skriva recensioner där. Den sista vinstboken jag läser från Omnible blir emellertid Mariette Lindsteins bok Striden om Dimön. Detta är den femte delen i Dimön-serien, en serie jag började läsa tack vare att vännen FEM gav mig första delen i födelsedagspresent förra året. Sen, när jag vann denna den femte delen, blev jag ju bara tvungen att köpa delarna där emellan. Det är verkligen inget jag ångrar. Tack till såväl Omnible som författaren.

Den här gången är det Julia Frisk, journalist och dotter till Sofia som en gång var fast i sekten Via Terra på Dimön, som ligger risigt till. Ja mamman gör det också i samband med sitt arbete för att hjälpa personer som lämnat sekter vidare i livet. Både mor och dotter är hotade. Julia blir brutalt nerslagen för det hon skriver och för att skydda sig accepterar hon Franz Oswalds förslag om att bo i gäststugan på hans mark på Dimön. Men det visar sig att samma personer som är ute efter Julia också är ute efter Franz. Det frireligiösa samfundet har en vedervärdig kvinnosyn. Julia blir samfundets nya måltavla. Kan det rentav bli så att de forna fienderna Julia och Franz går samman mot en gemensam fiende?

När jag börjar läsa den här boken undrar jag hur det ens är möjligt att skriva fler böcker om sekten på Dimön. Men det intressanta är att det går alldeles utmärkt, för vi människor, även de fiktiva, är ju faktiskt utvecklingsbara och kan förändra oss. Sen är ju frågan hur mycket karaktären Franz Oswald kan förändra sig… Hur som helst, det finns helt klart en ny story här där på sätt och vis journalistrollen skildras delvis som offer. Att skriva om det en tror är sant tas ju, som bekant, inte alltid emot positivt. Julia Frisk ger sig inte och ser sig inte som offer dock. Vissa företeelser och vissa karaktärer känns inte helt realistiska eller aningen för grunt skildrade, men överlag är även denna den femte delen välskriven (förutom ett par korrekturfel, förstås) och mycket läsvärd.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Böckerna i Dimön-serien och länkar till mina inlägg om dem:

Sekten på Dimön

Sekten som återuppstod

Sektens barn

Requiem på Dimön

Striden om Dimön (Se inlägget ovan!)

Författaren har via sociala medier utlovat ytterligare två titlar i serien!

 

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 22 april och Världsbokdagen den 23 april 2021: En spricka i fasaden, taggtråd runt trädgården och ett fint paket kom fram

Publicerat den 23 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Vad är det som sägs, skrivs och avtalas?

Äntligen blev det fredag! Inte för att det ”hjälper”, jag har så mycket att grubbla på oavsett om det är vardag eller helg. Men med fredag här vet jag att jag har två dar framför mig som jag kan ägna åt att göra andra saker än att jobba. Gårdagens jobbmöte gjorde att jag tog ytterligare en kontakt – dock utan att få svar. I morse hade det emellertid trillat in ett mejlsvar och nu ska vi ha ett möte före ett visst annat möte, så att säga. Jisses så jäkla flexibel en måste vara ibland. Jag är så råddig i skallen just nu att jag hela tiden blir osäker på vad som sägs och skrivs och avtalas, så mycket tid går åt till att försöka få fram fakta – och att dubbelkolla att jag verkligen har fattat rätt. I morse hittade jag ett mejl med en sorts fastställd tågordning som nu alltså inte ska gälla uppenbarligen. Det är därför jag behöver nån som bevakar mina intressen,

∼ ♦ ∼

Jag mindes i alla fall att jag skulle laga mat igår kväll, vad jag skulle tillaga och hur jag skulle tillaga det. Roligt nog fick jag godkänt av Gymnasisten – potatisbullarna blev krispiga! Efter maten och till kvällskaffet tog jag lite dessert i form av turkisk yoghurt med honung och valnötter. Bättre än att vräka i sig chokladbiten jag har i skafferiet.

Huvudrätt (krispig).
Dessert (sur och söt på samma gång).

 

Alan Bennetts bok Drottningen vänder blad

En fiktiv historia om drottning Elizabeth II – till skillnad från gårdagskvällens dokumentär.

En stor del av kvällen igår ägnade jag åt att läsa min bok på gång, men jag har svårt med koncentrationen även där. Jag kollade också på ett program på SvT2 om drottning Elizabeth II och hennes senaste svåra år med allt från skandaler till barnbarnets brytning. Programmet gjordes före hennes makes död, en händelse som säkert blev henne nästan övermäktig. Boken här intill, som får illustrera drottningen, är en fiktiv historia, men väldigt charmig och läsvärd. Rekommenderas idag på Världsbokdagen!

När Fästmön kom hem sköljde vi bort eventuella sorger och bekymmer med var sitt glas ripasso och några ostkanter medan vi slöglodde på ett program om en person som mördade bara för att han ville testa hur det kändes… Vilka jävla sjuka människor det finns! Just den här sjuka människan kan dessutom bli frigiven om tre år… Det är inte klokt!

∼ ♦ ∼

Utsikt från fönstret i Bokrummet

Betydligt ljusare och blåare himmel idag än igår.

Fredagsmorgonen var ljus, solig och kall. Himlen var betydligt blåare än igår. Så himla skönt att det varken regnade eller snöade, men det ska visst komma mer av den varan den närmaste tiden. Förmiddagen ägnade jag delvis åt att jaga folk men jag hann också med att tömma kattpottor, väcka Gymnasisten, bädda, gå till soprummet och ta en kafferastpromenad.

Kafferastpromenaden gick ut på att söka sol och lä. För även om himlen var blåare än igår och det var plusgrader kändes blåsten kall och minusgradig. Alltså, det såg skönare ut än vad det var. Nåja, med varma kläder travade jag runt ett par kvarter i alla fall. Jag rörde inte ett dugg på mig igår, så det behövdes. En spricka i en fasad blev synlig liksom snö, inne i trädgårdsföreningen Viola var det tomt på folk, men i Butiken på hörnet köpte jag med mig en lunchsallad hem.

En spricka i fasaden – och lite snörester.
Lunchsallad från Butiken på hörnet.
Folktomt hos Viola innanför planket och taggtråden.


Jag fick en kallelse till tandläkaren via sms om ungefär en månad och med den vet jag inte vad jag ska göra – jag är ju inte vaccinerad och jag har, ta i trä, inga problem med tänderna just nu. Igår kom förresten besked om att vår region ska få mer vaccin. Även min åldersgrupp ska bli kallad via brev. Prognosen är att vaccinationerna för såna som jag startar i juni.

Utöver det kom slutbeskedet från Skatteverket om deklarationen, men för en blå påse tog det en hel vecka att nåt fram… (Påsen las genast undan, dock öppnades den och ett fint paket uppenbarade sig. Paketet däremot får inte öppnas förrän måndag morgon.) Jag blir rätt förbannad eftersom jag nyss läste att PostNords vd fick ett lönelyft på 21 procent mellan åren 2019 och 2020 och har en månadslön på 708 333 kronor. Vad gör hon med alla dessa pengar??? Själv fick jag 600 spänn i lönepåslag. Men skit samma… Jag har en god vän som tänker på mig, det är det inte alla som har!

En veckas transporttid för en blå påse till mig…
…med detta fina innehåll! (Som inte får öppnas förrän på måndag.)

Lucifer får ingen lön alls, men den katten får en massa kärlek här hemma. Och det ser inte ut som om det går nån nöd på honom, eller hur?

Lucifer sover m öppna ögon i Annas fåtölj

Den här katten går det ingen nöd på!

∼ ♦ ∼

Världsbokdagen idag… Då kan jag ju bara inte strunta i att visa upp boken jag läser just nu – och som jag mycket hellre skulle ha ägnat mig åt än att jobba idag…

Mariette Lindsteins bok Striden om Dimön på skrivbordet

Den här boken läser jag idag på Världsbokdagen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 21 april och torsdagen den 22 april 2021: Aprilväder och högt värderade åsikter

Publicerat den 22 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Vad gäller de dåliga beskeden som har rasat in har inte mycket förändrats mer än att angående två kan en säga ”ingen förändring till det sämre”. Vi kan bara hoppas att det vänder. Mitt eget dåliga besked håller jag på att bearbeta nu och jag tar in synpunkter från kloka personer. Om vännerna som drabbats av än det ena, än det andra kan sägas att den enas problem förhoppningsvis är åtgärdat och den andras resulterar i ett besök i helgen som kanske inte löser det hela, men kanske kan lindra. 

∼ ♦ ∼

Makaroner med ketchup och kycklingkorv

Kycklingkorv och makaroner är aldrig fel.

Igår kväll var Gymnasisten och jag ensamma vid matbordet. Vi hade mat som bara var att micra. För egen del hade jag tinat en matlåda kycklingkorv och makaroner från frysen. Med parmesan, senap på korven och ketchup på pastan blev det en jättegod middag. Kycklingkorv och makaroner är liksom aldrig fel. Jag har till och med börjat uppskatta idealmakaroner, som behöver koka hela fem minuter längre än snabbmakaroner som jag alltid körde med tidigare.

Efter maten och kvällskaffet slog jag en signal till Annas snälla mamma. Vi pratade bland annat om böcker och att en försvunnen pusselbit hade dykt upp. Tre av böckerna jag lånat henne är visst nästan utlästa. Jag får nog snart plocka ihop en ny kasse med lite blandat.

När Fästmön sen kom hem från jobbet gjorde vi var sin ostassiett och till det tog vi ett glas ripasso. Och nej. Jag glömde fota, jag hade fullt sjå att freda mig från herr Katt som är en stor ostälskare och som gärna hade velat ha en egen ostassiett. Vi kikade lite på TV, men det var mest med ett halv öga på nån gammal miss Marple.

∼ ♦ ∼

Snöblandat regn

Aprilväder.

Aprilväder är som ett aprilbarn – oberäkneligt. Men jag var förvarnad om att det skulle bli sämre väder. När jag klev upp var det ett lätt regn som föll mot rutan. Efter morgonduschen var det snöblandat regn. Och så efter frukosten föll snöflingor. Stora snöflingor. Senare blev det mer regn än snö. Trots att jag visste att det skulle bli sämre väder blev jag förstås besviken – vi har ju haft så sköna dagar den sista tiden. Nu får vi hoppas att det dåliga vädret drar förbi och att min primtalsdag på måndag får finväder.

Det blev ingen kafferastpromenad på förmiddagen, givetvis på grund av vädret. I stället åkte jag ner med sopor efter att ha tömt kattpottorna och tog reda på gårdagens rena och torra tvätt. Anna hade tvättstugan och tvättade lakan och handdukar innan hon gick till jobbet. Vissa andra tog det mest lugnt…

Lucifer manspreadar i Annas fåtölj

Somliga…


På eftermiddagen hade jag ett avstämningsmöte med en person vars åsikter jag värderar mycket högt. Det känns gott att bolla viktiga saker med en god ledare och chef, tyvärr inte min. Men det är värdefullt att få input från annat håll.

∼ ♦ ∼

I kväll är Gymnasisten och jag ensamma igen och ska samlas för att äta potatisbullar. Det klarar jag av att tillaga. Resten av aftonen ska jag ägna åt min bok på gång som nu börjar bli riktigt spännande. Jag är mer än halvvägs in i boken nu.

Ost kex vin och boken Striden om Dimön

Det kanske blir ostassiett och vin i kväll också. Läsning av boken på bilden blir det definitivt. (Bilden är från i måndags.)

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 20 april och onsdagen den 21 april 2021: Det bara fortsätter, till jordens undergång..?

Publicerat den 21 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Citat Någonstans inom oss Erik Lindegren

Ett passande citat för alla de dåliga beskeden.

Gårdagen var verkligen de dåliga beskedens dag. Det trillade in flera såna under dan och ytterligare ett kom till min känndeom i morse. Nu är inte alla sorger mina, men jag berörs av dem alla, på olika sätt. Alla beskeden, som jag väljer att kalla dem för att inte hänga ut nån, är sins emellan olika. Alla beskeden åstadkommer stora och ovälkomna förändringar i människors liv.

 

Det är inte rättvist, det är… skittaskigt på ren svenska att det ska vara så här. Jag vill inte vara med, jag vill inte… Ändå sitter jag här idag igen. Som jävla vanligt. Mycket är det tack vare omtanken och omsorgerna från såväl okända som välkända vänner. En del som gärna kallar sig mina vänner har inte brytt sig nämnvärt, en eller två har rent av skrattat. Men värst av allt är de som inte visar att de bryr sig på nåt sätt. Det gör mest ont av allt och strör salt i såren. Samtidigt ger det mig ett jävlar anamma för nu måste jag visa att jag inte accepterar vad som helst. Jag måste stå upp för mig själv, för ingen annan kan göra det åt mig.

Under eftermiddagen igår kände jag hur jag bara tog slut. Jag blev tvungen att lägga mig en stund ovanpå sängen och blunda när jag hade stängt av jobbdatorn. Till ro kom jag inte, men jag telefonerade med min bästaste vän och det lindrade min ångest. Fästmön var och handlade och såg till att jag åt fisksoppa och valnötsbröd med grönsaker på från Korgtassen. Till kvällskaffet stack hon en glass i min hand. Det är en annan sorts omtanke, men en omtanke jag behöver. Mat och sömn är väsentligt för att jag ska orka. Anna har alltid så många som behöver henne, just nu är skaran större än vanligt. Jag försöker därför att inte belasta henne så mycket med mitt, men det är oundvikligt eftersom det i förlängningen berör henne vare sig jag vill eller inte.

Mackor på f’ärskt valnötsbröd och fisksoppa från Korgtassen.
Ja just det! Grönsaker!
Dajmstrut mini till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Idag skulle det bli dåligt väder, men jag vaknade faktiskt till både sol och plusgrader. Att sova på saker och ting kan ge vissa perspektiv, ibland till och med lösningar. Några lösningar vaknade jag inte med, men perspektiv. Det gjorde att jag tog några jobbkontakter på orden och bokade in möten samt hade socialt elektroniskt umgänge med två kollegor som också har det tufft just nu. En av kollegorna mår inte alls bra och det är egentligen en arbetsledaruppgift att ta tag i detta. Nu är det emellertid som det är. Jag kunde låna ut ett öra/öga och föreslå en promenad på lämpligt coronaavstånd framöver. Genom att ”lyssna” kunde jag ställa mina egna jobbigheter åt sidan en stund. Då såg jag till och med att pelargonerna i köket blommar och har knoppar.

Både blomma och knoppar.
Och även tvåan har blomma.


Jag tog en kafferastpromenad medan första tvättmaskinen jobbade. (Körde ett par till under dan och kvällen.) Idag styrde jag stegen till Höganäsparken igen, men från andra hållet. Det gäller att variera sig. Det såg riktigt mörkt ut vid den entrén – motljus i fotot, så klart. Jag passerade det som i vintras (det ska komma snö i morrn så den kanske återanvänds?) var pulkabacke för barna i området och så hittade jag en spännande lucka. Undras vad den leder till..? Jordens undergång?

Det såg mörkt ut ett tag, men det är bara motljus.
Kanske den före detta pulkabacken kommer till användning i morrn igen?
Lucka till jordens undergång?


Onsdagseftermiddagen var vikt åt ett långt möte, men är innehållet och agendan intressanta känns det helt OK att få lite träsmak i baken. Efteråt var jag emellertid ganska trött. Allting tar och tär på krafterna just nu, även det stimulerande. Jag får helt enkelt vila i kväll och efter middagen – en matlåda kycklingkorv och makaroner från frysen för min del, mammalagad mat för Gymnasistens del. Ska bara plocka ur diskmaskien på ren disk först.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 19 april och tisdagen den 20 april 2021: Dåliga beskedens dag

Publicerat den 20 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Anna och en båt med blommor

Inget slag vid Uppsalas Port Arthur, men en båt och Anna, som fann en strimma sol att stå i.

Måndagskvällen blev mycket bra. Vädret var fantastiskt och jag var väldigt mätt efter lunchen. Fästmön behövde jobba hemifrån hela eftermiddagen precis som jag, men sen lagade hon mat till sig och Gymnasisten. För min del räckte det med nåt ”kallt” ätbart senare.

Anna och jag tog en härlig kvällspromenad. Det var förstås inte lika varmt som det såg ut. Det blåste lite och vinden var kall. Men om en pinnade på gick det bra. Vi pinade (nåja…) i oss var sin glass också och jag drog iväg Anna långt bort för jag ville titta i ett skyltfönster i en affär på Väderkvarnsgatan. Sen hamnade vi utanför Port Arthur. Det är en otroligt vacker tegelbyggnad och den har ju ett väldigt annorlunda namn. Jag hittade en webbplats om bostadsrättsföreningen och det var intressant läsning. Huset byggdes och stod klart 1905 som bostäder för SJ:s personal. Eftersom järnvägen byggdes ut vid den här tiden var behovet av att ha personal nära jobbet stort. Inget jobba på distans där, inte, men helst bo en meter från jobbet. Namnet Port Arthur kommer från ett slag vid en hamn med det namnet. Slaget var en av dåtidens hetaste nyheter.

Grind Port Arthur

Grinden in till Port Arthur i Uppsala.


Vid hemkomsten till vårt 60-talshus bryggde vi kaffe. Lagom till Vem bor här? dukade vi fram var sin ostassiett och hyfsade vinflaskan från förra veckan. Det var fem spännande, men förstås otroligt välstajlade hem som visades upp. Jag gissade väl ett par fler rätt än förra gången. Det berodde nog på det goda vinet.

Ost kex vin och boken Striden om Dimön

Min måndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Tisdagen började soligt, men jobbmässigt inte alls bra. Jag gjorde en del uppdateringar eftersom jag mest satt och väntade på såväl underlag som mötesstart. Följden blev att ett väsentligt program inte fungerade. Jag skickade förstås in ett ärende, men efter autosvaret hördes ingenting. Jag hade mest lust att stänga ner och följa med Anna och Slottsfrun till Slottet alt. slänga mig i en skön fåtölj med en god bok. Men jag måste förbli vid min post och stå ut. Fåtöljmyset stod visst andra för…

Lucifer på kudden i zebrafåtöljen

Lucifer fåtöljmyser.

Jag tog dagens första/enda (?) promenad på förmiddagen, mellan möten. Bäst att passa på medan det är finväder. I morrn ska det enligt väderappen regna, men värst av allt… dagarna därefter, torsdag – söndag, är prognosen snö.

Tänk att få sitta där uppe i stolen i solen…
Till himmelen, till himmelen.
Vårblommor bland höstlöv.

Nästa måndag kan vi få skymta solen. Alltid något när en fyller primtal… Om jag finns kvar här till måndag, vill säga. De dåliga beskeden haglar och jag har i skrivande stund inte bestämt mig för hur jag ska förhålla mig till allt. Ibland känns livet bara övermäktigt, vid andra tillfällen kan jag tänka att somliga saker är bättre än ingenting. Den här känslan av att vara värdelös, den har slagit rot i mig, det går inte att bortse ifrån. Det finns andra människor som verkligen har det svårt. Dit hör inte jag. Men vet du, kära dagbok, värst av allt… det är mitt eget fel, ingen annans, att det som händer mig händer. Varför i helvete kan jag inte bara böja mig och bara hålla käften..? 

∼ ♦ ∼

Scilla

En del lever i skugga, andra i solen. Vilka besked är värst?

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 18 april och måndagen den 19 april 2021: En påse häxor, en glass, ett par solstollar och andra verktyg

Publicerat den 19 april, 2021 av Tofflan

 


Kära dagbok…

En påse häxor

En påse häxor till vinden.

Jag ville inte riktigt vara med igår på söndagen. Men nu har en ju på sätt och vis inget val. Eller… valet står mellan att ge upp och att kämpa. Jag kämpade. Använde nästan alla verktyg jag har i min må bättre-låda. Plötsligt hade jag klarat mig igenom dan och mådde ganska OK. 

Gymnasisten vaknade rätt tidigt, så jag kunde dammsuga redan vid lunchtid. Jag tömde kattpottorna och fyllde på sand också samt körde en maskin disk. Efter det gick jag och handlade på Korgtassen. Inte många själar där. Jag behövde kompletteringshandla lite till vår söndagsmiddag, en klassiker i det här hushållet, och en del annat.

När jag kom hem gick jag upp på vinden med en påse häxor. Ja det är sant! Eller… det var väl egentligen påskkärringar i påsen som jag irriterande nog hade glömt i hallen. Den hängde i vägen på tamburmajoren där det för övrigt hänger massor av saker i vägen. Nu hänger i vart fall inga häxor där.

Noggerglass

En Nogger för en tia.

Jag fixade kaffe till eftermiddagen, men jag hade ingen lust att bara sitta i fåtöljen och läsa och fika – det var ju sånt otroligt härligt väder. Promenad är ett annat må bättre-verktyg. På med paltorna igen, endast en hoodie över tischan och ut. Gymnasisten hade avslöjat att en viss kiosk har 50 procents rabatt på glass. Dit styrde jag mina steg, för även glass är ett verktyg. En Nogger för endast tio spänn blev min. Den smaskade jag i mig på hemvägen. Kanske var det smart för utanför huset i allén träffade jag Junior med Junior och en Spindelmannencykel. Det gick väl siså där att cykla och hade jag haft glass skulle nog den ha slagit hojen i den yngres ögon. Nu blev det en trevlig pratstund med far och son i stället. Jag fick bland annat veta att familjen begåvats med en liten dotter/syster häromdan. Skönt att allt hade gått bra!

Hemma låg solstollarna Mini och Lucifer på mattan i Pojkrummet och njöt. Lilla Citrus, familjens hund fast hon är katt, hade nog hellre följt med mig på promenad. Dessvärre funkar det inte med sele på den lilla.

Lucifer och Mini solar på mattan

Solstollarna Mini och Lucifer.


Jag satt ner en stund och värmde på en mugg kaffe och läste. Boken är så bra, men väldigt otäck. Det gjorde att jag måste släppa den ibland. Framåt eftermiddagen släppte jag den för att laga mat till mig och Gymnasisten. Korv och pommes frites funkar alltid och är som sagt en klassisk söndagsmiddag i det här hemmet. Gymnasisten fick korv med hög kötthalt, jag åt kycklingkorv.

Kycklingkorv pommes räksallad gurka

En klassiker på söndagarna i vårt hem.


Kvällen förflöt med lite mer kaffe och läsning. Jag kom ihåg att vattna balkongblommorna när solen hade sjunkit. Jag läste sen ut den obehagliga boken om sexuella övergrepp på barn och bytte till vad jag trodde var den sista boken om sekten på Dimön. (Författaren utlovade senare på kvällen ytterligare två delar i serien.) Striden om Dimön har jag också vunnit, som så många andra böcker, hos Omnible. I februari hittade den boken hit. Tyvärr har Omnible slutat att lotta ut böcker, men en kan förstås även i fortsättningen skicka in små recensioner till sajten.

Böckerna Ta min hand och Striden om Dimön

Bokbyte från obehaglig bok om sexuella övergrepp på barn till den sista (?) i serien om sekten på Dimön.


När Fästmön hade slutat jobba tog jag dans tredje promenad och gick och mötte henne i Svartbäcken. Igår gick jag 10 948 steg – eller 7,7 kilometer. På lördagen gick jag lika långt totalt, men bara 10 271 steg. Oavsett den oförklarliga skillnaden är jag mycket nöjd med helgens rörelse. Jag mår bättre, både till kropp och själ.

∼ ♦ ∼

Måndag… Såväl Gymnasisten som jag ”jobbar hemma” den här veckan. Första dan på min arbetsvecka omfattade bland annat ett Zoommöte på förmiddagen. Min vecka ska avslutas med samma lika fast en annan konstellation på fredag. Roligare möten förekommer däremellan, även om fredagsmötet är roligare än måndagsmötet. Det finns grader.

Citrus kom in och la sig på mattan i Bokrummet där jag jobbar för att kolla att jag just jobbar. När hon såg att så var fallet la hon ner huvudet, slöt ögonen och sov. Det är väldigt härligt att ha en levande varelse till sällskap i dessa isoleringens och ensamhetens tider!

-Jobbar du?
-Bra! då kan jag sova.


Vädret var lika underbart idag som i helgen. Det blev en kafferaspromenad mellan mötena med de nya solbrillorna som klämmer oskönt på näsan (den är ju rätt stor, min kran). På garageuppfarten såg jag en typisk vårleksak – en boll. Och faktum är att eftersom jag på min promenad även köpte TV-tidningen i kiosken blev inköpet kompletterat med en glass. Idag tyvärr inte till halva priset, dock…

Soligt och varmt idag också.
Typisk vårleksak.
Inköp under promenaden.

Glassen till trots kunde jag få ner indiska rester med vitt bröd och ett kokt ägg till lunch. Med vitt bröd och gott litterärt sällskap smakade det riktigt bra.

Indiska rester till lunch med bröd och kokt ägg och boken Striden om Dimön

Indiska resterna från fredagen smakade riktigt bra.


Morgondagens inomhusfika med enheten är nu flyttad utomhus. Men jag tänker inte delta i alla fall. En kollegas på en annan avdelning make blev smittad vid ett utomhusmöte med sitt jobb. Jag tänker inte riskera min hälsa utan följer rekommendationen om så mycket avstånd (två meter) och så lite umgänge som möjligt med andra än dem man vanligen träffar. Antalet bekräftade covid-19-fall i vårt län har ökat mycket under den gångna helgen, även antalet som är inlagda på sjukhus. Tänk lite!!!

∼ ♦ ∼

Nu när jag har dumpat en påse häxor och använt ett flertal verktyg händer inte så mycket mer här. I mitt spännande liv. Jag har huvudvärk idag, det mest avvikande.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer