Måndag kväll den 3 maj och tisdagen den 4 maj 2021: Plötsligt!

 



Kära dagbok…

Det var en omtumlande dag igår, med många känslor och upp- och nedgångar. Jag behöver träna på att lita på mitt eget omdöme och mindre på andra människors tolkningar av vad tredje part tycker och tänker. Dessutom fick jag oväntad hjälp från söder. Jag var inte för stolt för att ta emot den och det var det bästa jag kunde ha gjort. Arbetsdagen slutade med ett mycket positivt möte. Jag ser med glädje fram emot måndagen. Då blir jag utlånad till Kommunikationsavdelningen på universitetet fram till årsskiftet. Hittills har jag haft två möten med min blivande chef. Min magkänsla säger att den chefen är av samma höga klass som chefen som anställde mig för ganska exakt fem år sen. Bara en sån sak som att jag vi utbyter det som efterfrågas och ger återkoppling. Jag känner tillförsikt! Blir det här bra vill jag förstås hoppas och jobba för en fortsättning. Där är vi inte ännu. Men idag jobbade jag min sista dag på min nuvarande avdelning på nästan åtta månader. Jag ska vara flexledig resten av veckan, tack och lov.

UIT ogiltigt ord i Wordfeud

Ingen bildtext behövs här – bilden säger ALLT!

∼ ♦ ∼

Igår efter jobbet traskade vi iväg för att hämta en möbel som Fästmön betalat handpenning på. Det är inte första gången vi kånkar en möbel genom stan. Den här gången var det mest Anna som bar och jag höll låda. Ryggen är inte så samarbetsvillig.

Efter hemforslingen gick vi ut igen och tog en bit mat och en ölChurchill. Fräscht, nyrenoverat och rent, goda avstånd och handsprit på bordet, förstås. Vi åt var sin bookmaker sandwich, min vegetarisk, samt äkta pommes och god dip till. Mycket gott, mycket mättande och mycket pratsam mage efter det (även i natt och i morse).

Veggie bookmaker och London Pride öl på Churchill

Middag på Churchill igår.


Kaffe på maten tog vi hemma, 
men först ringde Anna sin snälla mamma. Vi tittade på Annas styvmoster som var på TV för att uppmärksamma att hon dels fyller 90, dels kom ut med en bok igår. Det är väl en bedrift om nåt! Och tänk om jag finge recensera boken… Nåja, jag är också glad att en annan bok för recension står i min TBR*-hylla samt att jag har en debutdeckare på ingång för recension.

Jag läste inte så mycket igår kväll, det var så mycket som snurrade i skallen, men vi tittade på Vem bor här? och jag hängde väl med hyfsat. Som vanligt gissade jag alla fel.

∼ ♦ ∼

Lucifer och Citrus myser bland kuddarna i Annas kökssoffa

Tisslingarna myser bland kuddarna.

I morse vaknade jag av salut. Domkyrkan ackompanjerade med klockspel lite senare och fåglarna kvittrade utanför sovrumsfönstret. Det är sånt en hör nu när det är så pandemityst i stan. 

Några som inte var särskilt tysta under morgonen var Tisslingarna. Lucifer stod utanför sovrumsdörren och pep och ville in till Anna. Citrus for runt som en toka i lägenheten så att varenda matta låg ihoprullad. Men de är onekligen söta när de softar tillsammas bland kuddarna i Annas kökssoffa.

Jag ägnade en stor del av förmiddagen åt att skicka över saker på mejl till min blivande chef. Återkopplingen var direkt och kortfattad, precis så som jag önskar, men också med en positiv ton. På så vis löstes många praktiska ting. Vidare har jag gjort vissa förberedelser och suddat i kalendrarna, såväl den elektroniska som den analoga. En del möten är extra sköna att slippa. Jag har också lagt in och accepterat inbjudningar till en hel del nya möten. Spännande! Under dan kom även flera hälsningar från goa kollegor som önskade lycka till och som uttryckte att de ska sakna mig. Det värmde så gott, så gott. Det känns som om allt plötsligt bara blir… lite bra igen…

Rosablommande träd

Plötsligt!

*TBR-hylla = böcker med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Söndag kväll den 2 maj och morfars 117:e födelsedag 2021: En gnutta finsk sisu uppblandad med Bergahumör

 



Kära dagbok…

Jag överlevde söndagen. Faktum är att jag gjorde allt jag hade föresatt mig att göra. Jag lagade till exempel pulled turkey till söndagsmiddag som vi avnjöt på kvällen tillsammans, Fästmön och jag. Det slank i alla fall ner med ett glas rött.

Pulled turkey

Pulled turkey med tillbehör till söndagsmiddag.

 

Morfar och jag i Motala hamn

Moffis och jag på promenad i Motala hamn.

En människa klarar mer än hon tror. Eller…  i vart fall gör jag det. Envis, på gott och ont. En gnutta finsk sisu uppblandad med Bergahumöret. Mina nära och kära är inte här längre mer än i det som finns i mina gener. Och jag finns ju här. Ett tag till. 

Idag är det min morfars födelsedag. Han skulle ha fyllt 117 år och så gammal blir knappast nån. Men så länge jag lever är han inte glömd. Han var den bästa morfar ett barnbarn kan ha. En morfar, som trots två jobb och ett ordförandeskap i en stor folkrörelseförening, alltid hade tid att leka med mig. Alltid.

Tack för att du fanns där för mig, Moffis!

Morfar var en sån trygghet för mig när jag var barn. Det gjorde väldigt ont i mig att se hur just barnen for så illa i den sista delen av Snöänglar. Visserligen var det bara en TV-serie, men jag tror att det kan vara precis så där för många barn. Vilken tur att jag aldrig satte några till världen!     

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan uppspärrade ögon på skylt

Ovisst och oroligt.

När jag började skriva det här inlägget hade jag ingen aning om hur arbetsdagen skulle bli mer än att den bestod av tre möten. Två av dessa visste jag inte om jag ens skulle vara med på. Saker och ting ändrar sig så snabbt. Jag har i skrift fått veta att vi har diskuterat saker. Ja visst, har vi diskuterat en del, men inte allt som påstås. Om en del har jag bara fått veta att ”så här blir det”. Om annat har jag inte fått veta nåt alls. Nån diskussion känner jag inte att jag har varit delaktig i, men några har lyssnat på mig. Sen har de diskuterat, utan mig. Så in i det sista kämpar jag med ovissheten och oron. Det enda jag kan hoppas på är att det blir bättre om en vecka.

Blommor på träd en oskarp

Att bli avpolletterad är som att bli oskarp…

Ytterligare en person på min enhet slutar, fick jag veta idag. H*n går tillbaka sin förra arbetsgivare efter att ha fått ett för den personen bättre erbjudande. Det tog i alla fall bara åtta minuter av dagens första möte, sen var jag avpolletterad, nästan på dagen fem år efter att jag tillträdde det som först var mitt drömjobb. Det går inte att beskriva hur det känns, det går att likna vid att bli oskarp. Men det är inte bara morfars födelsedag idag, det är också Pressfrihetens dag (jag fick TV-tidningen för halva priset när jag tog min kafferastpromenad). Jag är dubbelansluten och medlem i två fack. Ett av dem är Svenska journalistförbundet. Kanske kan jag bli tystad som medarbetare, men jag låter mig inte bli tystad som journalist. Inte den här gången. Den här gången fick jag bra coachning av en person som jag trodde tillhörde det förflutna. Ovärderlig coachning och peppning. Tusen miljoner tack, P!

∼ ♦ ∼

Jag klev upp i vanlig tid, hittade en kattspya som jag torkade upp före dusch och frukost. Katterna gnällde tidigt i morse och vid fyra-tiden var jag uppe och gav dem var sin halv påse mat. Uppenbarligen var det nån av dem som inte ville ha kvar maten i magen. Familjen Katt byter ju vinterpäls mot sommardito just nu. Det gör att de tvättar sig ofta och får i sig extra mycket hår – därav kräkningarna som ingen av oss förstås tycker är roliga. Men vackra är katterna i alla fall, som den här snygga killen ovanpå ekbyffén. För mig som är hemma så mycket (jobb och fritid) är katterna ett finfint sällskap. De är en trio som för det mesta blir glad när jag ger en eller flera av dem en stunds uppmärksamhet mellan varven.

Lucifer på ekbyffén

Snygga killen Lucifer.

∼ ♦ ∼

Blommande träd

Våren blommar utomhus.

Ryggen gjorde mindre ont igår än dan innan och ännu lite mindre ont idag. I stället drogs jag med ett irriterande illamående den här måndagen, kanske psykiskt eller för mycket kaffe är orsaken till det. Anna hann jag träffa som hastigast i morse. Efter en arbetshelg skulle hon ha en kort arbetsdag idag. Hoppades hon. Jag har sett henne alltför många måndagar jobba hemifrån efter ordinarie arbetstid. Hon hade lagt handpenning på en mindre möbel som eventuellt skulle hämtas på eftermiddagen. Vi får se hur det går med det. To be continued…

Ute blommar våren och inuti känns det som om världen håller på att dö och jag med den. Jag lyckades i alla fall avboka min tandläkartid, det är tämligen meningslöst just nu.

Men… efter dagens sista möte känns allt mycket, mycket bättre. Jag ser en definitiv ljusning från och med nästa vecka!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista kvällen i april, första dygnet i maj och början av den 2 maj 2021: Går sönder och tar mig samman. Alltid. Hittills.

 



Kära dagbok…

Nåt större sista april-/valborgsfirande ägnade jag mig inte åt. Fästmön jobbade fram till klockan 16 och jobbade även igår och idag och ska jobba i morrn. Så är det när en jobbar inom vård och omsorg. Sjuka och gamla människor tar ingen paus, utan de måste få omvårdnad och vård hela tiden. Jag är glad att Anna och jag kunde äta sill och potatis tillsammans på kvällen sista april. Medan jag gick iväg och köpte dessert (hallon- och lakritsglass) kokade Anna potatis. Sen hjälptes vi åt att duka fram i Djungelrummet. Ett par nubbar blev det för min del, Anna tog en. Jag drack en påsköl till maten. Det gick hur bra som helst. Snapsvisorna hittade jag på Instagramkontot @imbelupet

Kvällen avslutades med förlösande skratt åt mr Bean. Så underbart att få gapskratta!

∼ ♦ ∼

Den första dagen i maj vaknade jag och kände mig rastlös. Skör också, som ett tunt, tunt glas. Jag hade ont i ryggen och det gjorde att jag inte kunde städa gästtoan som tänkt. Det i sin tur gjorde att jag inte blev av med vare sig rastlösheten eller skörheten. Jag försökte ligga stilla i sängen ett tag på morgonen i alla fall och läsa. Boken var ju bra och så. Lugnet ville inte infinna sig. Inte ens Citrus verkade vara på humör, hon var inte leksugen alls under dan. Jag telefonerade helt kort med Annas snälla mamma på förmiddagen. Ibland önskar jag att jag hade ett uns av den styrkan hon har. Jag känner mig så jävla värdelös av och till.

När Anna kom hem tog vi en slät kopp kaffe. Mitt jag gick i kras av några ord som jag inte kan tänka mig var sagda för att såra. Men jag går bara sönder ibland. Jag var helt slut, grät och gick och la mig för att vila utan att komma till ro. Allt som har hänt de senaste åren… Allt dåligt som har hänt… Det överskuggar liksom allt det bra. Att må dåligt tar så mycket kraft. Jag kan inte förklara vare sig för dig, kära dagbok, eller nån människa. Men det lättar lite att skriva och jag tror att mina vänner börjar tröttna på att höra min röst och mitt ältande.

Men som alltid tog jag mig samman. Vi gick till Trattorian och åt pasta och drack vin. Vi var nästan den enda gästerna när vi kom, det var fler gäster när vi gick. handspriten var förstås med. Så gott att se Alex, Giovanni och Sarah igen. Maten smakade utmärkt, vinet var ljuvligt försonande och konsten… fick mig att skratta igen.

Vi avslutade den första dagen i maj med att se första delen av tre av en walesisk cold case-deckare på SvT 1. Det vill säga jag såg, älsklingen sov. Hon har ett krävande jobb och ett tufft liv med sin besvärliga sambo.

∼ ♦ ∼

Idag, min tredje och sista lediga dag den här gången, vaknade jag med svår ångest. Det är som om nån håller en klo om hjärtat mitt. Jag lyckades i alla fall läsa och det är jag tacksam för. Slutet av min första födelsedagsbok var så spännande! Nu har jag bytt till födelsedagsbok nummer två. Den påminner mig om verkliga livet där jag så sent som i oktober förra året tvingades iväg på en liknande övning. Nu kom jag därifrån med både liv och hälsa i behåll. Gruppen som skulle åka efter min slapp dock fara(n) – eftersom covid 19-smittan skenade…


Den här söndagen har bara börjat. 
Jag har som mål idag att gå iväg och handla lite nödvändigt, men också tömma kattpottor, bädda, duscha, äta frukost, städa av gästtoan och fixa middag. Sånt där som bara är… vanliga saker. I skrivande stund känns det nästan övermäktigt och jag vill helst göra som Mini nedan. Men, som sagt, jag tar mig alltid samman. Alltid hittills, i alla fall.

Mini sover i f d hallstolen

Älskade kisse, om jag bara kunde få göra som du, Mini!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Galgbergets väktare

Ett inlägg om årets första födelsedagsbok.



Anna Janssons bok Galgbergets väktareTill min födelsedag i förra månaden fick jag bara bra böcker.  
Tror jag. Jag har ju faktiskt inte läst dem ännu. Eller… En har jag nu läst och det är min favoritförfattare Anna Janssons senaste Maria Wern-deckare, Galgbergets väktare. Tänk att detta är den tjugoandra boken i serien… Bara det är en bedrift! Tack till Fästmön, som vet vad jag gillar.

Det är midsommarafton och unga, heta känslor är i dallring. Elin har blivit svårt förälskad i bästa vännen och kusinen Felicias kille Oliver och känslorna är besvarade. De bestämmer att han ska komma till Elins familjs stuga på natten. En kärleksnatt får de. Sen kommer föräldrarna – och hittar Oliver mördad utanför sommarstugan. De tvingar Elin att hjälpa till att bli av med liket. Galgbergets väktare är en grupp som anser sig ha till uppgift att peka ut förrädare och döma dem till straff som hör historien till. Oliver tycks vara gruppens offer. Maria Wern och hennes poliskollegor får hand om fallet. Samtidigt kämpar hon med att få tillvaron att fungera för sig och sin totalförlamade man Björn.

Nu känns det som om karaktärerna är gamla bekanta. Ja, huvudkaraktärerna förstås, de som återkommer. Inte ungdomarna och deras föräldrar som skildras i den här boken. Men även dessa känns väldigt väl gestaltade, de är trovärdiga i sina roller. Ganska mycket sjukvård och medicin innehåller boken, mycket få miljöskildringar. Det är lite synd, för Gotland är en spännande och intressant ö dit jag hoppas få åka nån mer gång.

Boken är spännande precis som föregångarna, men också sorglig. Jag försöker att inte se TV-seriens skådespelare framför mig, utan mina egna bilder av författarens karaktärer. Det är inte förrän alldeles i slutet – och med uteslutningsmetoden – jag lyckas lista ut vem mördaren är.

Omdömet? Tja det blir givetvis det högsta. Jag väntar redan på bok nummer 23.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2021: April, april, jag kan lura dig vart jag vill… Eller?

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste i april 2021.



April är inte bara vårmånad utan även födelsedagsmånad. Såväl Fästmön som jag fyller år i april. Det kan därför hända att böcker köps och ges bort i present. En bok är den bästa present jag kan få, men också den typ av present som jag gillar allra mest att ge.

Vad gäller min läsning i april har den i år varit lite grann som vädret – omväxlande. Månadens lästa böcker tillhör inte enbart spänningsgenren!

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

April månads böcker 2021:

Mariette Lindsteins bok Requiem på DimönLina Arvidssons bok Blåmärken

Casey Mc Quistons bok Rött vitt och kungligt blåttHenrik Bromanders bok Skymningstid

Harold Blooms bok Hur läsa och varförLisa Bjurwalds bok Ta min hand

Mariette Lindsteins bok Striden om DimönJan-Philipp Sendkers bok Ensamhetens språk

 

Påbörjad i april:

Anna Janssons bok Galgbergets väktare

 

Årets fjärde månad började i spänningens tecken (Requiem på Dimön) och fortsatte med ytterligare fyra stycken spänningsromaner/kriminalromaner (Blåmärken, Skymningstid, Ta min hand, Striden om Dimön). Jag läste även en roman med HBTQ-tema (Rött vitt & kungligt blått). Det blev också en kärleksroman (Ensamhetens språk). Vidare läste jag en bok inom litteraturvetenskap (Hur läsa & varför).

Av mina lästa aprilböcker är fem stycken (Requiem på Dimön, Blåmärken, Skymningstid, Ta min hand, Striden om Dimön) skrivna av svenska författare (Mariette Lindstein, Lina Arvidsson, Henrik Bromander, Lisa Bjurwald). Två böcker (Rött vitt & kungligt blått, Hur läsa & varför) är skrivna av amerikanska författare (Casey McQuiston, Harold Bloom). En bok (Ensamhetens språk) är skriven av en tysk (Jan-Philipp Sendker). Jag gjorde jag tre nya författarbekantskaper (Casey McQuiston, Henrik Bromander, Harold Bloom). Fyra av aprilböckerna ingår i serier (Requiem på Dimön, Ta min hand, Striden om Dimön, Ensamhetens språk).

Jag köpte två av aprilböckerna inbundna på årets bokrea (Requiem på Dimön, Rött vitt & kungligt blått). En bok (Blåmärken) köpte jag inbunden som julklapp från jobbet (presentkort). En bok (Ensamhetens språk) fick jag i pocketutgåva i julklapp av en vän. Två böcker vann jag (Skymningstid, Striden om Dimön). En bok köpte jag inbunden (Hur läsa & varför). En bok köpte jag i pocket (Ta min hand).

Sammanlagt läste jag åtta böcker i april 2021. Av dessa fick två högsta omdöme (Hur läsa & varför, Ta min hand) och sex högt omdöme (Requiem på Dimön, Blåmärken, Rött vitt & kungligt blått, Skymningstid, Striden om Dimön, Ensamhetens språk).

April månads bästa lästa bok enligt mitt tycke är 

Hur läsa & varför av Harold Bloom

∼ ♦ ∼

Min litterära resa från september 2020 till och med nu:


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 29 april och första delen av sista april 2021: Ett riktigt gott slut och en tur ut i spenaten

 



Kära dagbok…

Det blir rätt ofta som jag inte har tänkt mig. Igår var inte världens bästa dag för mig, full av missförstånd, besvikelser och uteblivna svar. Jag behövde helt klart piggas upp. Det gjorde både jag själv och Fästmön. Piggade upp mig, alltså. Dessutom visade det sig att jag har väldigt snälla, hjälpsamma och goda grannar.

För mig själv köpte jag två böcker och gick och klippte mig. Böckerna var de sista för julklappspresentkortet hos Akademibokhandeln från arbetsgivaren, jag behövde bara lägga till 23 spänn. Det blev den hett eftertraktade senast översatta Gamache-deckaren samt en Jojo Moyes i storpocket som såldes till vänpris. Klippningen stod Annas snälla mamma för, för jag använde födelsedagspengen jag fick av henne till det. Så för 23 kronor fick jag två nya böcker och en hårklippning. Inte illa, va, kära dagbok?!

Jag skyndade mig hem genom ett ganska tomt Uppsala, för jag skulle skjutsa ut Gymnasisten till hans pappa. Bara det att bilen vägrade starta. Det lät som om det satt en liten dum gubbe under motorhuven och knackade när jag vred om nyckeln. Ja, jag var nära att grina av flera skäl, ett för att bilen fortfarande är ganska ny. Men så har jag väldigt goda grannar. Tack vare två av dem kunde batteriet laddas med startkablar och löst batteri och bilen starta. Att jag skulle ut och köra en längre sträcka, ut till Förorten, var bra för då laddade jag upp batteriet.

Och när jag kom hem hade Anna dammat och dammsugit hela lägenheten utom två rum samt torkat av köksbänkar och gjort rent gallret i köksfläkten. Jag dammsög bara de två sista rummen innan vi dukade fram ett härligt skaldjursbord med enorma havskräftor och färska räkor från Korgtassen. I glasen serverades GW:s bubbel som jag hade köpt dan innan. Det blev trots allt ett riktigt gott slut på en mindre bra dag. Enda missen/frågetecknet var vart nötknäpparen som behövdes till klorna tagit vägen…

∼ ♦ ∼

Galgbergets väktare och kaffe på sängen

Början på sista april.

I morse var jag uppe klockan fyra och tassade runt i lägenheten. Jag hade sovit oroligt och rätt dåligt. Tisslingarna, det vill säga Citrus och Lucifer, fick dela på en påse kattmatslax innan jag gick och la mig igen och somnade till. Det var de nöjda med ända tills en bit in på förmiddagen när hela familjen Katt fick var sin påse mat.

Jag fixade kaffe och tog med in i sovrummet när jag vaknade nästa gång strax efter klockan sju. Medan jag läste i den första födelsedagsboken och drack kaffe på sängen körde jag några maskiner tvätt. Tvätten hängde jag i Pojkrummet som nu är ledigt några dar. Diskmaskinen och kattpottorna tömde jag på rent respektive skit. Jag var så glad att jag skulle slippa dammsuga. I stället kunde jag fokusera på att skura badrummet ordentligt. Det behövdes. Nu blänker det. Nästan… Ett par timmar tog det, så gästtoaletten har jag inte rört än. Det är en dag i morrn också.

Men det handlade även om att jag kände av ryggen, fast mest om att jag lyssnade på goda vänners råd. Vännen FEM och Finske Pinnen ordinerade mig ut på landet med bilen för att batteriet skulle laddas ännu mer. Efter en välbehövlig dusch och en lätt frukost tog jag med mig två soppåsar som jag slängde innan jag gick in i garaget. Jag var rätt nervös. På vägen dit träffade jag ytterligare en snäll granne som har lovat att hjälpa oss att se om golvvärmen funkar på vår gästtoa. Det ska snart vara kontroll efter stamrenoveringen som gjordes innan vi flyttade hit. Vi har aldrig använt golvvärmen och vi får den inte att funka. Grannen ville emellertid ta båda sina vaccinsprutor först innan hon gör ett försök.

Jag satte mig i bilen, beredd på det värsta och vred om nyckeln… Den startade! HURRA! Sen körde jag ut i spenaten en hel timme, så batteriet fick en rejäl dos kraft. Förmodligen berodde gårdagens urladdade batteri på att jag glömde låsa bilen i söndags när jag hade hämtat buketten, som låg i baksätet, jag fick av Annas snälla mamma.


Hemkommen igen träffade jag på ytterligare en trevlig granne. 
Vi har pratats vid lite grann tidigare, idag fick jag en stor del av hennes livs historia på fem minuter. Då skämdes jag och tänkte att min dag igår nog inte var så dålig, trots allt…

∼ ♦ ∼

Nu ska jag ta en kopp eftermiddagskaffe. När Anna kommer hem ska jag duka fram sill och potatis. Vi firar sista april i hemmets lugna vrå, som de flesta andra i ett Uppsala där många parker är stängda.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 28 april och torsdagen den 29 april 2021: Matprat och bokprat

 



Kära dagbok…

(matprat ==>) Så gott det var med varmrökt lax till middag igår! En annan bra sak med den rätten är att vi alla tre äter samma. Det är bara två olika sorters såser som ställs fram. Jag och Fästmön föredrar romsås, Gymnasisten hollandaise. Och jisses! Jag som hatar matlagning har väl aldrig pratat så mycket mat som det senaste året! Det finns ju liksom inte så mycket annat att göra än att äta och dricka gott, det sa också damen 70+ som jag träffade på utomhus igår på väg till affären. Men visst skulle jag önska att nivån på samtalsämnena ibland var lite högre än såser och nya smakar på än det ena, än det andra. Nu är det emellertid som det är. Äter gör jag dessutom med god aptit. Till i kväll ska det bli nån form av skaldjur. GW:s bubbel ligger på kylning.

Varmrökt lax potatis och romsås

Varmrökt lax och potatis för oss alla tre.


(bokprat==>) Jag gillar ju att prata böcker,
men mest gillar jag att läsa böcker. Igår kväll blev det bokbyte. Den kinesiska kärleksromanen, som egentligen var mer en västerlännings syn på det kinesiska samhället, byttes mot en alldeles nydoftande födelsedagsbok. Det var inte lätt att välja vilken i högen jag skulle ta. Den bok jag hetast önskade mig var dock Anna Janssons Galgbergets väktare – och den blev det. Starten har blivit både spännande och tragisk. Gotländsk sommarnattsspänning, med andra ord. Och doften av en alldeles ny bok är helt… magisk…

Böckerna Ensamhetens språk och Galgbergets väktare

Bokbyte från kinesisk kärleks- och samhällsroman till Gotländsk sommarnattsspänning.


Onsdagskvällen förflöt med lax i magen, läsning och Återskaparna på TV.
Anna telefonerade med sin mamma och vi hade en tanke om att vi tre skulle äta sill tillsammans i morrn. Nu är Annas snälla mamma inbokad på annat vis, så det det får bli ”snubbe” med oss nån annan gång. Anna jobbar dessutom till klockan 16 och det blir därför ingen sillunch utan snarare sill och potatis till middag. (<==matprat igen!) Min plan är att städa hela dan i morrn, åtminstone dammsuga och torka av i badrummet. Det behövs verkligen, för jag har inte dammsugit på över en och en halv vecka.

∼ ♦ ∼

Morgonen var även idag solig och kall, med ett par, tre plusgrader, dock. Båda datorerna, även jobbdatorn, startade fint och inga programvaror krånglade. Den här veckan har det varit åtminstone ett par möten, vad jag förstås, som berör mig, men som jag inte har fått delta i. Idag var ett av dem. Jag hoppas på att få information om det som utlovat. Annars gråter jag i hjärtat att en eventuell kommande förändring bara blir tillfällig. Den tid det handlar om kanske i alla fall gör mig starkare så att jag kan hitta nya vägar. Nu är det emellertid snart helg. Det innebär tre lediga dar när jag bara behöver försöka sluta tänka på det jag inte kan förändra och fokusera på det jag kan göra nåt åt.

Kafferastpromenaderna är stunder när jag annars känner att jag kan tänka friare. Idag styrde jag stegen under järnvägen upp till Svartbäcksgatan och runt.

Promenaden hade jag behövt göra efter jag fick ett rent förskräckligt mejl. Men nu är det som det är. Från och med den 10 maj och fram till årsskiftet är jag utlånad till en annan avdelning på jobbet. En avdelning jag är övertygad om vet vad kommunikation är för nåt. Tack för den möjligheten!

UIT ogiltigt ord i Wordfeud

∼ ♦ ∼


Jag skrev några rader och bifogade ett par bilder i ett mejl
till mitt fadderbarn Oscar. Vidare tackade jag ja till att recensera en framtidsthriller. Kanske lite utanför min sedvanliga boksfär, men ändå. En bok är en bok och ger mig glädje när andra saker är befriade från det. (<==bokprat) Dessvärre visade det sig att författaren inte kom åt sina exemplar på grund av pandemin och att förlaget inte vill skicka ut fler recensionsex. Då blir det inget med det heller.

Roligast i eftermiddag var telefonsamtalet från vännen M och chokladgiffeln som Anna hade köpt till fikat. Precis exakt vad jag behövde – en väns röst i örat och nåt smaskigt i mun och mage.

Chokladgiffel

Precis vad jag behövde.

∼ ♦ ∼

Det här är ett tidsinställt inlägg, som vanligt. Jag ska få kalufsen klippt. Efter det hastar jag hem för att hämta bilen och skjutsa ut Gymnasisten till Förorten. Runt 18.30 kanske jag kan slå ner rumpan vid middagsbordet tillsammans med Anna. (^==matprat!)

Jag lämnar dig med ett par bilder på några av blommorna i buketten jag fick av Annas snälla mamma. Tyvärr står vasen mest i sovrummet på grund av vissa fyrfotingar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ensamhetens språk

Ett inlägg om den andra delen av en kärlekstrilogi som utspelar sig i Kina.



Jan-Philipp Sendkers bok Ensamhetens språkI julklapp förra året fick jag många fina saker. 
Nåt som alltid gör mig glad att få är böcker. Vännen FEM gav mig den andra delen i Jan-Philipp Sendkers Kina-trilogi, Ensamhetens språk. Jag har tidigare läst både del ett och del tre, men tvåan saknades alltså. Och nu äntligen slog jag mig till ro i min födelsemånad och läste tvåan. Tack!

Den amerikanske journalisten Paul Leibovitz börjar hitta tillbaka till glädjen i livet tack vare sin kinesiska flickvän Christine Wu. Han sörjer fortfarande sin döde son, men trivs allt bättre i tillvaron på ön Lamma utanför Hongkong. En dag får Christine ett brev från sin storebror, en bror hon inte har träffat sen hon var liten, innan hon och modern flydde från Kina. Brodern ber henne om hjälp. Hans fru har blivit sjuk och hon är inte den enda som har drabbats i den lilla byn utanför Shanghai…

Det här är en sorts blandroman där huvudingrediensen är kärlek. Även spänning, miljöfrågor och samhällsfrågor ryms mellan pärmarna. Författaren, tysk ursprungligen, har ett förflutet som korrespondent i Asien. Här ger han sin bild av dagens Kina genom Pauls ögon. Detta gör att fokus ganska ofta ändå flyttas från huvudtemat till rena samhällsfrågor. Som västerlänning kan det vara svårt att förstå vidden av korruption och förnekelse i det kinesiska samhället. Detta tar udden av kärleksberättelsen som löper genom hela trilogin och gör att en inte kan läsa den här boken som en renodlad kärleksroman – det är det inte.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Böckerna i Kina-trilogin med länkar till mina inlägg om dem:

Viskande skuggor

Ensamhetens språk (se inlägget ovan!)

Vid nattens ände

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Tisdag kväll den 27 april och onsdagen den 28 april 2021: Fadd eftersmak efter jobbet och avslutat firande av födelsedag

 



Kära dagbok…

Arbetsdagen lämnade en fadd eftersmak i munnen efter sig. Det tycks vara många saker det går prestige i. Kan en inte ta efterfrågad återkoppling och kritik kanske en inte ska be om det. För min del var det tur att jag fick fina minttabletter av Fästmön i present. Tabletterna tar bort dålig smak i såväl manliga munnar som kvinnliga. Men… de är sockerfria och varning utfärdas för det sorbitol som finns i tabletterna. Sånt är inte bra alls för min mage – och därmed inte heller för eventuell mänsklig omgivning.

Gents and ladies mints

Bra mot fadd eftersmak i munnen.


På kvällen fick jag ett väldigt bra skrivflow.
Nej, nån roman blev inte skriven, men ett inlägg om mina födelsedagsböcker. För en gångs skull skrev jag om några böcker innan jag hade läst dem! Jag hjälpte Gymnasisten med hans middag mellan skrivandet – och leveransen av den sista födelsedagspresenten 2021. Igår kväll kom nämligen ett bud från Bokus varifrån Gymnasistens pappa hade skickat mig en mysdeckarbok. Tusen tack!

Jag åt min middag sent, men jag var inte så hungrig som jag brukar vara. Till kvällskaffet delade jag och Gymnasisten på det som var kvar av tårtan. Jag måste säga att tårtan kändes fräsch och fruktig och inte alls sötslibbig. Tack för den, Anna som köpte den, och Butiken på hörnet som bakade den!


Ett samtal med vännen FEM hanns med
också innan jag gjorde kväll och hällde ner mig i fåtöljen. TV:n inbjöd inte direkt till nåt sevärt, men jag startade nyheterna och hade på i bakgrunden när låset i ytterdörren rasslade till och Anna kom hem.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan konfunderad

Det bästa som går att åstadkomma just nu.

Den här veckan är en kort arbetsvecka och numera gillar jag ju sånt. Jag ska klippa mig i morgon eftermiddag och efter det väntar en ledig kväll och tre lediga dar. Efter klippningen skjutsar jag ut Gymnasisten till Förorten så att han får hänga några dar med sin pappa. Att leva isolerat i en pandemi är tufft för oss alla och kan vi hålla varandra sällskap är det gott. Distansundervisningen varannan vecka fortsätter terminen ut för Gymnasistens del. Det är förstås inte optimalt vare sig utbildningsmässigt eller smittspridningsmässigt sett, men det bästa som går att åstadkomma just nu.

Ctrl z bitmoji jag

Ångra!

Anna är ledig i morrn när jag jobbar och jag är ledig de tre kommande dagarna när hon jobbar. Så är det att leva med nån som jobbar i vården. Jag vill inte säga att hon är en hjälte, för det vet hon att jag tycker. Men jag tycker också att detta ”hjälteskap” skulle ge bättre avkastning varje månad vid löneutbetalningarna. Det är skamligt att hon inte ens fick den bonus som ”alla” i hennes fack fick för sitt coronaarbete förra året. Alltså alla i hennes fack som var anställda av kommunen. De andra, däribland Anna som då hade en privat arbetsgivare, fick inte en spänn. Då ska du dessutom veta, kära dagbok, att Annas arbetsplats var en av få i kommunen som hittills – ta i trä! – har varit smittfri från covid 19!

∼ ♦ ∼

Idag blev det en härlig kafferastpromenad. Vädret var OK och en del av promenaden fick jag sällskap av ordföranden i min bostadsrättsförening. Det var väldigt bra, för vi kunde avhandla några ärenden. Vi skildes åt vid ett övergångsställe och jag fortsatte upp mot och runt Höganäsparken. En del vägarbeten pågick på vägen. Träden börjar bli gröna och vårblommor finns det gott om. Flera av bänkarna i parken var upptagna. Jag hade gärna slagit mig ner en stund om jag haft tid. Det hade jag inte. Jag bara stannade och fotade detta onödiga och skitfula klotter.

∼ ♦ ∼

På seneftermiddagen gick vi och handlade mat och dryck till de närmaste dagarna. Allt fick vi inte med oss, men Anna tar nog en tur i morrn igen. Till middag i kväll blir det varmrökt lax med kokt potatis och såser av olika slag.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Födelsedagsböckerna FÖRE läsning

Ett inlägg om de fina böckerna jag fick till födelsedagen och mina förväntningar på dem.



Det bästa jag kan få i present 
är böcker. Jag läser enormt mycket. Litteratur är huvudämnet i min akademiska examen, men tyvärr har jag aldrig fått jobba med det. Böcker och läsning har därför varit – och får så fortsätta vara – mitt största fritidsintresse.

Alla böcker jag läser skriver jag om här på bloggen. Ibland får jag recensionsexemplar. Dessa inlägg är tydligt märkta med Recension i rubrikraden. Jag köper ganska ofta böcker. Eftersom bokhyllorna här börjar bli allt mer fulla har jag försökt hålla mig till inköp från min inköpslista.

Sen får jag böcker också. Till födelsedagen fick jag fem böcker. Jag blev väldigt glad för alla fem. Fyra av dem fanns på inköpslistan, en blev en spännande överraskning. Och för att göra nånting annorlunda tänkte jag skriva om böckerna innan jag läser dem först sen kommer givetvis ett inlägg om var och en av dem när de är lästa. Naturligtvis kan jag inte skriva först vad jag tycker om böckerna, men jag kan skriva om mina förväntningar och lite så. Nu kör vi!

Konferensen av Mats Strandberg

Det här är en alldeles nyutkommen bok (april) som jag nyligen satt upp på inköpslistan. Fästmön hade köpt den till mig. Jag har läst de flera av Mats Strandbergs böcker, såväl hans tidiga romaner med HBTQ-teman som ungdomsfantasyböckerna om Engelsfors och hans senare spänningsromaner för vuxna.

Konferensen handlar om teambuilding av värsta sorten. En arbetsgrupp som inte riktigt fungerar så bra är iväg för att lära sig samarbeta. När de blir jagade av en mördare måste de kunna samarbeta – för att överleva. Det här är en blodig thriller, enligt baksidestexten och

”[…] det handlar om de människor vi tillbringar större delen av vår vakna tid med, men inte valt själva: kollegorna. […]

För mig är detta en högaktuell bok – tankarna gick till vårt Medarbetarskapsprogram där vi tvingades iväg på internat av vår avdelningsledning pandemin till trots. Boken är skriven av en duktig författare som är bra på det här med obehaglig spänning. Hög förväntning, alltså!

∼ ♦ ∼

Galgbergets väktare av Anna Jansson

Det här är också en nyutkommen bok (mars) som stod på min inköpslista. Anna vet att Anna Jansson är en av mina stora svenska nutida favoritförfattare. Hennes serie om Maria Wern snubblade jag på en gång av en tillfällighet. Sen har jag fortsatt snubbla ända fram till Galgbergets väktare, alltså den tjugoandra delen… Handlingen i böckerna utspelar sig på Gotland, Sveriges svar på Midsomer. Ofta blandas lite historia och skrönor med nutida polisroman och blir till spännande böcker. Den här gången handlar det om mord på en ung man och en grupp som ser som sin uppgift att peka ut förrädare och döma dem till historiska straff.

Alla böckerna i serien håller kanske inte lika hög klass, men jag släpper aldrig taget om vare sig Anna Janssons böcker eller Maria Wern. (Däremot kunde författaren ha struntat i att sälja rättigheterna att göra TV-serie av böckerna.) Hög förväntning även på denna!

∼ ♦ ∼

Spring eller dö av Maria Adolfsson

Även detta är en nyutkommen bok (mars) från inköpslistan. Givare är Annas snälla dotter och Boy Wonder, med Anna som budbärare. Maria Adolfssons Doggerland-böcker har vi köpt tillsammans, Anna och jag. Vi gillade båda genast det fiktiva Doggerland, som ligger nånstans mellan Skandinavien och brittiska öarna. Landet är så realistiskt skildrat att en av oss började kolla på resor dit. (Detta var före pandemin, förstås.)

Spring eller dö är den fjärde boken i serien och det ska hållas Pridefestival. Plötsligt skjuter nån rakt in i folkmassan, men när polisen kommer fram är gärningsmannen död. Såväl HBTQ-tema som spänning bådar gott. Och ja. Hög förväntning, givetvis!

∼ ♦ ∼

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Den här boken är lite av en joker i födelsedagskvintetten, för den stod inte på inköpslistan. Men vännen FEM, som skickade den till mig, är en stor läsare själv och har god kännedom om mina preferenser när det gäller litteratur. Därför är det roligt när just hon väljer att skicka en bok som inte står på listan.

Där kräftorna sjunger kom ut på originalspråk 2018. I februari i år hade den här boken legat 124 veckor på The New York Times bästsäljarlista. Det här är Delia Owens debutroman. Innan hon ”blev författare” var hon zoolog. Owens är född i USA, men har bott i Afrika där hon har haft ett minst sagt spännande liv. Numera är hon skild och har flyttat tillbaka hem till USA.

Boken handlar om Träskflickan, eller Kya Clark som hon heter. Träskflickan lever nära naturen i North Carolina, men så en dag finner hon sig anklagad för mord. Med utredningen som följer uppdagas vem hon egentligen är. Hon är minsann inte nån obildad enstöring…

Det här låter väl verkligen annorlunda och spännande?! Självklart är min förväntning hög!

∼ ♦ ∼

När sista strofen klingat ut av Marianne Cedervall

Och så sist, men inte minst denna bok som levererades dan efter födelsedagen. Jag har läst Marianne Cedervalls Mirjam och Hervor-serie och gillat den. Ännu mer gillar jag serien om Anki och Tryggve, som liksom Maria Wern löser brott på Gotland.

När sista strofen klingat ut utspelar sig i juletid. Anki och hennes barnbarn förväntar sig en familjeinvasion till högtiden. Tomas och Nils, två bekantingar från en resa, dyker plötsligt upp för att lösa mysteriet med en gammelmosters försvinnande. Det blir spänt läge ju närmare sanningen Tomas kommer. Dessutom drar det in en snöstorm…

Det här är femte delen i serien som jag har kommit att gilla så mycket. Mysiga miljöer och lite halvaparta karaktärer gör att den här typen av deckare inte är så blodig. Icke desto mindre en spännande serie. Och javisst är förväntningarna på boken höga!

∼ ♦ ∼

Stort TACK till alla givare! Nu ni!
Nu ska jag grotta ner mig alldeles i böckerna ni gav mig.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer