Ta min hand

Ett inlägg om en bra, men väldigt obehaglig bok.



Lisa Bjurwalds bok Ta min handVissa författare blir bättre ju mer de skriver. 
Jag var inte helt övertygad om journalisten Lisa Bjurwalds förmåga som skönlitterär författare efter att ha läst första delen i hennes Rebecka Born-serie, Tills bara aska återstår. Men så köpte jag uppföljaren Ta min hand till mig själv i mars månad. Det var cirka 300 mycket tuffa sidor att sig igenom. Inte för att boken var dålig utan för att den var väldigt obehaglig och tog upp ett viktigt ämne: sexuella övergrepp på barn.

Rebecka Born är specialpolis (vad det nu är för titel..?), men har blivit avstängd från tjänst. Hon flyr till sin pappa i Italien med sina barn. Så får hon ett anonymt tips som hon först dissar. Ytterligare ett liknande tips kommer från annat och mer trovärdigt håll. Detta – och lite annat – tvingar tillbaka Rebecka till Sverige först och Tyskland sen, men också till de kriminella kretsarna som hon trodde ha lämnat bakom sig. Hon hamnar på Darknet i sin undersökning av vad som har hänt de försvunna flyktingbarnen.

Den här boken är oerhört obehaglig redan från start. Det handlar om barn, ibland så små som spädbarn, som utsätts för sexuella övergrepp. Skickligt skildrar författaren såväl barns som förövares tankar om det hela. Ibland blir det för mycket och jag måste lägga boken ifrån mig då och då. Men strax tar jag upp den igen, för det går inte att sluta läsa. Jag blir så berörd.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 17 april och söndag morgon den 18 april 2021: En skugga blott…

 



Kära dagbok…

Gårdagens inlägg var alltför glättigt och tramsigt och ger inte en hel bild av läget – såsom alltid. Här kommer därför en betydligt mörkare dagbokstext som bättre speglar hur jag känner just nu. Och trots att jag frenetiskt antecknade igår kväll vaknade jag denna soliga söndag med ångest. Verktyget skriva tycks inte fungera så bra längre, men här är i alla fall mina tankar från gårdagen:

Skuggan av mig och fåglar på en broAlla ska vara så vackra jämt. Vacker är jag inte. Jag är bara en skugga av den jag en gång var – och då var jag aldrig mycket av nåt. Det är som om jag inte finns kvar. Titta på bilden här intill! Till och med fågelns skugga har en verklig förebild. Min skugga har ingenting längre.

Vissa dar kan jag inte älska, för jag kan inte fördra mig själv. Står inte ut med den jag är, trots att jag bara är en skugga. Dessa dar är hjärtat bara tomt.

På nätterna numera kan jag vakna till och höra fiskmåsar. Då tror jag att jag ligger på en madrass på golvet i en lägenhet nära sjön. När jag sen kliver upp på morgonen slår mig insikten om att ingen finns kvar hårt i ansiktet. Häromdan kom jag på mig med att kolla bostäder i Motala. Men vad ska jag dit och göra? Där finns inget för mig, bara en grav. Några vänner, ja, men de har sina egna liv att vårda.

Vad är det jag söker? Vad har jag längtat efter hela livet? Jo, alltid till andra ställen än där jag har varit. Men det är inte bättre nån annanstans, för jag kan inte bli kvitt det faktum att skuggan av mig inte längre har nån verklig förlaga. Och så ställer jag bara plumpa frågor numera.

Vad är det jag önskar av livet? Lite värme, nåt bra att läsa, kanske en Saint Paulia eller två att vila ögonen på nu när jag jobbar hemifrån. Nybryggt kaffe, en smekning över kinden…

SolnedgångSaker spelar mindre roll ju längre tiden går. Ibland sörjer jag nåt som går sönder, ställts undan eller fläckas. En kort stund gråter jag. Sen inser jag att jag inte gråter för sakens skull utan för att det är jag som är trasig. För vad ska en skugga med grejor till egentligen? Helt onödigt! Några nya skor behöver jag inte alls, inte dit jag ska gå.

Jag är ingenting längre. Om ett år finns jag inte kvar här i nuvarande form. Ge mitt vaccin till dem som köar otåligt. Ge mina stålar till den föräldralöse, handikappade pojken i Uganda. Ge mina prylar till dem som uppskattar dem eller behöver dem. Ett ingenting som jag behöver ingenting när det har blivit ett med vinden.

∼ ♦ ∼

Nej, det var ingen bra dag igår för mig, solen och värmen till trots. Den började med grubblerier om mina tillkortakommanden. Efter duschen klippte ag mig i vänster stortå så att jag började blöda. Sen tappade jag mina braiga solbrillor i floden. På kvällen satte jag en fet fläck indisk sås på min fina duk och pappadumbrödet var verkliget dumt – och framför allt trasigt. Räkorna i min rätt var för små. Ingen tackade för maten, allra minst jag. Men jag sparade en låda mat till nästa vecka.

∼ ♦ ∼

Boken Ta min hand och kaffe på sängen

Boken är bra, men inte för mig att läsa just nu.

I morse kunde jag förstås inte sova. Jag vaknade halv sju, nödd och tvungen, och sen kunde jag inte somna om igen. Det blev läsning och kaffe på sängen ett tag, inte länge. Boken jag läser är så fruktansvärt… inte den bästa för mig att läsa just nu.

Idag måste jag gå och handla lite, jag måste tömma kattpottorna, damma, dammsuga. I skrivande stund känns allt sånt… övermäktigt. Men jag har en tonåring att utfodra förutom mig själv och jag har familjen Katts väl och ve att bry mig om. Och om jag går och handlar kommer jag ut en stund idag också. Ljuset behövs, men gjorde visst ingen större nytta igår trots två promenader. Jag gick 10 271 steg och 7,7 kilometer.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 16 april och första halva av lördagen den 17 april 2021: Den ena dan är den andra lik, men jag liknar föräldrarna

 



Kära dagbok…

Bitmoji jag Dear diaryDen ena dan är den andra lik. Mer eller mindre. Det är inte stor skillnad mellan vardag och helg. Jag vaknar nästan lika tidigt när jag är ledig som när jag jobbar och går upp 6.15. Skillnaden en ledig dag är att jag inte behöver ställa iordning min datorarbetsplats, starta utrustningen och jobba hela dan. Annars är mitt liv, som många andras, väldigt tråkigt just nu. Ensamt – och ändå inte, för jag har ju två sambor, Fästmön och hennes yngste son Gymnasisten. Och jag är, vad jag vet, frisk. Jag har rätt mycket att vara glad och tacksam över när jag tänker efter…

Vädret börjar arta sig och det gör att jag känner mig mer lockad att gå ut och röra på mig. Igår blev det två promenader och totalt 7 678 steg – eller 5,7 kilometer. Detta borde jag göra varje dag… Jag gick och mötte Anna när hon hade slutat jobba. På kvällen blåste det mindre och jag hade bara en t-shirt under jackan. Härligt! 

Vi försökte laga mat tillsammans, men sprang mest i vägen för varandra. Hur som helst blev det lax med citron- och dillsås samt basmatiris och färska grönsaker till.

Lax i dill o citronsås ris grönsaker Staropramen

Fredagslax.


På TV var det däremot mest skit.
Den stod på, men ingen av oss kollade direkt, jo, på nyheterna. Det känns som om jag har blivit som mina föräldrar – jag vill se på nyheter på TV! Annars läste jag mest och inte många sidor återstod i boken när jag släckte lampan för fredagen.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag skittidigt (som min pappa) och låg och grubblade (som min mamma). Just nu grubblar jag på en ny mobil. Jag både vill och behöver en ny, men jag är osäker på hur jag installerar den och framför allt, mobilt bank-id. Det verkar så jävla krångligt och jag är så jävla oteknisk. Det är ju heller inte läge att be nån utomstående om hjälp. Ja ja, det får vara, så länge.

Jag fixade kaffe och läste ut en otroligt intressant bok, skriven av en sann litteraturälskare. Sen bytte jag till en bok med lite mer modernt innehåll. Eller i vart fall… en bok som handlar om försvunna flyktingbarn. Den har börjat otäckt, men jag känner att det här blir en bra bok som jag nog läser ut snabbt.

 

Men lata sig hela lediga dan går inte. Jag gick upp och skrev föregående inlägg om Harold Blooms bok. Sen släpade jag fram strykgrejorna och gav mig på en strykhög. Högen bestod av blå kläder och dukar och tog trekvart att ta sig igenom. Sen vattnade jag krukväxterna inomhus och blommorna på balkongen och tömde kattpottorna. Jag duschade och ägnade mig så intensivt åt pedikyr efteråt att jag lyckades klippa mig i ena stortån så blodvite uppstod. Jag svimmar av blod och kunde inte titta, men fick dit ett plåster i alla fall innan strumpan drogs på.

Strykhög i strykkorgen

Strykhögen var ganska stor… Och blått gillar jag, som synes.


Före frukost telefonerade jag med Annas snälla mamma.
Hon hade förhoppningar om att kunna sälja en trehjuling för vuxna idag, men tyvärr blev det ingen affär. Nu får hon annonsera lite här och var. Jag erbjöd mig också att kolla runt lite i närområdet efter behövande.

∼ ♦ ∼

Och nu en liten story, ett episkt verk på rim och faktiskt en alldeles sann historia:

När solen lyser i Uppsala
och på Rio de la Plata

vill somliga nog mest sig lata…

Citrus utsträckt i Zebrafåtöljen

Andra ger sig ut när det är vår
– för att upptäcka att en glasskiosk plötsligt där står.

Glasskiosken vid ån intill Haglunds bro

Köper sig en bägare glass
så kall och salt

men vårvindar friskar i
och blåser bort… allt.

Solbrillan försvann ner i ån
och Tofflan ville inte doppa tån.

Lakritsglass med strössel vid ån

Fast om himlen är så där härligt blå,
måste hon på näsan nya solbrillor få.

Blå himmel och husfasad

Ett snabbt köp i en butik
botar vårvindens hyss

Och Tofflan är minsann
lika cool som nyss! 

Selfie med nya solbrillor

Eller???

∼ ♦ ∼

I kväll blir det indiskt till middag inomhus. Har inte råd med fler bortblåsta brillor. Men… jag kan avslöja att min pappa ägde många solbrillor under sin livstid…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hur läsa & varför

Ett inlägg om en guide till litteraturens olika genrer.



Harold Blooms bok Hur läsa och varförNånstans läste jag om Harold Blooms bok Hur läsa & varför
Som gammal (!) litteraturvetare blev jag förstås nyfiken på vad en litteraturkritiker hade för åsikter om olika genrer och författare. Ja hade. Harold Bloom avled i oktober 2019. Den edition jag läste gavs ut för ganska precis tre år sen (maj 2018) av Modernista. Första gången boken kom ut på originalspråk var år 2000. Boken fyndade jag hos Uppsala bokhandel.

Harold Bloom var alltså litteraturkritiker. Hans sätt att se på läsning var att läsningen i sig inte enbart skänker harmoni utan även vishet. I den här boken betar han av de stora litterära genrerna och ger exempel på verk och författare han gillar.

Jag trillar snabbt dit. Det här är en bok som tilltalar mig mycket. Nu är jag till och med villig att läsa fler noveller, en genre jag har lite svårt för. Min åsikt har varit: antingen är noveller för kortfattade eller bra men för korta, alternativt, för dåliga. Harold Blooms inledande del i den här boken har fått mig att ändra mig! Ett skäl till detta är att han i summeringen efteråt jämför två novellförfattare och ger olika, men hållbara argument för att läsa var och en.

Det är gott att läsa en bok av en person som verkligen älskade just att läsa. Jag fylls av positiva känslor och blir intresserad att läsa ännu mer. Inte bara flera noveller utan även författare jag har lyckats missa genom åren. En liten övervikt är det förstås till förmån för de anglosaxiska författarna, men det stör inte mig.

Toffelomdömet för den här boken kan bara bli det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Torsdag kväll den 15 april och fredagen den 16 april 2021: Färggrant och svängande med magiska slevar

 



Kära dagbok…

33 grader på balkongen 15 april 2021

Igår var det hela 33 grader på balkongen.

Så verkar det som om värmen är på väg! Nätterna är fortfarande kalla, men på vår balkong, där det är eftermiddags- och kvällssol, börjar det bli riktigt härligt. Familjen Katt ligger där av och till. Sällan alla tre samtidigt – de är ju så olika personligheter och alla vill väl sitta högst på klätterpelaren. Igår var Lucifer ute till ganska sent. Hans lilla huvud rörde sig som på en tennismatch när han följd turkduvornas flygturer mellan två träd i allén utanför. I morse låg han emellertid och sussade på en orange filt, alltför trött för fågelskådning.

Lucifer sover på orange filt på balkongen

En kisse kan inte fågelskåda jämt utan behöver också vila lite.


Fästmön har varit ledig två dar
och jag gissar att hon har försökt samla krafter inför de fyra dagars arbete som ligger framför henne. På söndag har hon ett sånt där djävulspass (min åsikt) – klockan 7 – 21.15 med två timmars rast mitt på dan. Jag är inte avundsjuk. Igår införskaffade hon blommor till vår inglasade balkong. Det blev med ens så färggrant och fint där ute, med penséer och ranunkel (tror jag det var).

Medan jag försökte arbeta (ja, jag menar verkligen att jag försökte!) och avslutade för dagen igår hann Anna både baka bröd och laga två rätter till middag. Ursprungligen skulle Gymnasisten på snabbvisit till Förorten igår och stanna över natt, men planerna blev ändrade. Anna är betydligt bättre än jag på att trolla så hon svängde sina magiska slevar och fick fram spaghetti och köttfärssås till Gymnasisten, ugnsbakade rotsaker med härlig chèvreröra (chèvre, turkisk yoghurt, honung och valnötter) till oss. Vegetarisk middag till oss äldre, alltså.

Till kvällskaffet fick jag smaka en skiva av det nybakade matbrödet. Det går givetvis att ha smör på, till och med ost, men jag åt det helt naturellt. Ljuvligt god smak av banan och kanel, gjort på mandelmjöl och inga andra mjöler.


Torsdagskvällen avslutades med att glo på Strömstedts som besökte Philipsons
(fru Philipson pratade konstant, herr Philipson undvek skickligt (?) att släppa nån in på livet) samt lite nyheter. På nyheterna förklarade en matematiker (!) så att jag fattade (!) riskerna och fördelarna med att ta Astra Zenecas vaccin eller låta bli. Ändå känns det knepigt för mig eftersom jag har haft flera tromboflebiter (ytliga proppar i benen, senast förra våren och sommaren) samt har dålig produktion av röda blodkroppar. Men men, ingen risk (!) att det är vaccinationsdag för mig än på länge. Det lär säkert dessutom komma nya rön med tiden. Jag tänker självklart vaccinera mig, för övrigt.

På tisdag tänker några i min enhet samlas på jobbet för att fika IRL och inomhus, men jag har avböjt eftersom jag inte är vaccinerad och inte bör umgås med andra än dem i mitt hushåll. Känns bara otroligt dumt att äventyra hälsan när smittan skenar och vårdpersonalen går på knäna.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag åter till en solig dag. Redan tidigt bestämde jag mig för att ta en friskvårdstimme för att gå ut och promenera. Friskvårdstimmen omfattade även ett ärende, men jag var ute och marscherade i nästan 60 minuter. Som vanligt fotade jag en del vackra hus – och fult klotter. Det var riktigt varmt och skönt idag och jag gick så att jag blev svettig och behövde köra en maskin tvätt! På lunchen hade jag sen ett avstämningsmöte via Zoom med en kollega.


I helgen ska det bli ännu varmare.
Det känns bra. Nu vet jag inte precis vad jag ska göra i helgen förutom att dammsuga och tvätta som jävla vanligt. Jag tittade förresten på nätet igår kväll efter dammsugare. Den vi har nu ylar på sista versen och när den är i farten riskerar vi alla att bli gravt hörselskadade. Dessutom suger den dåligt. Men att köpa en ny dammsugare lockar väl inte direkt vare sig mig eller Anna… Jag har i alla fall lagt pengar på att beställa blommor till en god vän som fyller jämnt och så kom kattförsäkringarna som e-fakturor på över 2 200 kronor totalt. Bye bye skatteåterbäringen!

Slutgnällt för ett tag.

∼ ♦ ∼

I kväll ska vi äta lax alla tre, kanske alla sex om även familjen Katt får det i kattmatsversion i sina skålar. Jag har mindre än 100 sidor kvar i min bok på gång, så vem vet, det är snart dags för bokbyte igen. Antalet böcker i TBR*-hyllan krymper, men jag hoppas att jag får nåt litterärt till födelsedagen. Annars köper jag nåt läsbar present till mig själv (för till böcker finns det alltid pengar). Vännen FEM har emellertid aviserat att ett blått paket är postat till mig, så lite hoppfull är jag allt.

Lax på tining

I kväll äter vi lax och jag kom ihåg att ta fram den på tining.

∼ ♦ ∼

Jag lämnar dig med ett citat i boken jag läser. Det är Hillel, en vis judisk skriftlärd, som enligt Harold Bloom var den mest mildsinnande av de skriftlärde:

”Är jag inte ämnad för mig själv, vem är då ämnad för mig? Och ämnar jag mig endast för mig själv, vad är jag? Och om inte nu, när?

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = hylla med olästa böcker, books ”To Be Read”


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Midveckokvällen den 14 april och midmånadsdagen i april 2021: För vem skriver jag och andra olösta galenskaper

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan cray cray

Jag kände mig smått galen efter jobbet igår.

Jag vet inte för vem jag skriver ibland. Käraste dagbok, de här inläggen skriver jag mest för mig själv. I tjänsten skriver jag för andra. I tjänsten förväntas jag ibland även vara synsk och kunna trolla. Det är inte nån underdrift att säga att frustrationen var hög igår. Att ägna en hel eftermiddag – av och till – åt att försöka göra ett bra jobb, vara tydlig och försöka få förståelse för vem som gör vad tog musten ur mig. Det är orimligt att lägga så mycket tid och energi på ett halvt ark papper, typ. (Ja jag kan inte skriva här vad det handlar om.) Många ska tycka, flera förstår inte uppdraget. Det blev bara en helt jävla crazy eftermiddag och jag kände mig smått galen (<== detta är en underdrift!) efter jobbet igår.

Fästmön lagade en storslagen middag med grekiskt stuk åt oss igår. Vi fick röror och vitlöksbröd, stekt kyckling och egengjorda potatisklyftor, färska grönsaker och oliver. Jag tog ett glas vin till maten och hyfsade därmed en flaska som stått ett tag. Senare till kvällen luftade jag en italienare, köpt ur ett specialsortiment. Av den tog vi var sitt glas till var sin assiett med goda och smakrika ostar och salta kex. Jag hade kunnat hälla i mig hela flaskan på grund av frustrationen nämnd ovan, men så gör en ju inte bara. Inombords skrattade jag rått åt mitt och NK:s* skämtsamma fråga när det blev för mycket på mitt förra jobb: ”Har du vin???” Frågan ställdes med stirrig blick. Sen kollapsade vi och gapflabbade och så kändes det mycket bättre. Tyvärr har jag ingen NK på mitt nuvarande jobb. En och annan god kollega finns dock, på distans, men ingen NK.

Ostassietten ställdes fram på soffbordet i Salen lagom till Återskaparna. Det var väl det enda TV-program jag såg igår kväll. Jag läste i stället en hel del i min bok på gång. Det var också så jag avslutade den galna midveckodan.

Sol och tunga moln

Vädret var galet det också igår.

∼ ♦ ∼

Idag var det soligt hela dan. Föga glädje hade jag av det eftersom jag måste dra för gardinerna och mörklägga Bokrummet där jag sitter och jobbar. Värmen har ännu inte infunnit sig, men kollar en väderappen ser en att den är på gång. Det blev en kafferastpromenad även idag, förstås, för även en sån som jag behöver ljus och luft. Himlen var alldeles blå och luften kall och frisk. På tillbakavägen tog jag tre minuter och kikade in genom ett av skyltfönstren till English Bookshop. Ville gå in, men…

∼ ♦ ∼

Anna har ytterligare spännande matlagning på gång i afton. Vi får se hur det blir med det. To be continued… 

Somliga verkar emellertid tycka att det är väldigt dålig matservice i det här hemmet, medan jag tycker att den är synnerligen god.

∼ ♦ ∼

*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin ur ett tillfälligt sortiment: Capo di Terra Valtellina Superiore 2012

Ett inlägg om ett vin jag hittade på en hylla med tillfälligt sortiment på Systembolaget.


Capo di Terra 2012

Fylligt och strävt utan att vara tungt.


Det händer inte så ofta numera 
att jag går och botaniserar på Systembolaget. Jag planerar mina inköp i förväg och går snabbt in och handlar. Sen går jag ut och hem. Men tidigare tyckte jag att det var roligt att kolla in hyllorna med tillfälligt sortiment. Vid ett sånt tillfälle inhandlade jag en flaska Capo di Terra Valtelina Superiore 2012. Detta innebär att det här vinet kan vara svårt att få tag i. Jag har kollat på Systembolagets webbplats och det går tyvärr inte att handla online heller.

Men ändå… Vi öppnade flaskan jag hade kommit över igår kväll och njöt av var sitt glas till var sin assiett med blandade, smakrika ostar och kex.

Vinet kostade 189 kronor. Det är fylligt och strävt med en hög fruktsyra. Alkoholhalten är inte så hög, endast 12,5 procent, sockerhalten har jag inte kunnat få fram.

Systembolaget rekommenderar vinet till mörkt kött såsom lamm, nöt och vilt. Vi åt som sagt smakrika ostar och salta kex och det gick utmärkt.

Vinet är gjort på den blåa druvan nebbiolo. Det är en druva som främst odlas i norra Italien. Druvan ger sträva viner med hög fruktsyra.

Så har skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, jordgubbar, nypon, nötter och svart te. […] Nyanserad, kryddig, utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, rönnbär, tobak, jordgubbar, kanel, hasselnötter och pomerans.

Jag doppade ner min stora kran (= näsan) i glaset. En härlig blandad doft slog emot mig. Jag anade nåt svagt citrus blandat med kryddor, bär, lite kanel, kanske och nåt blommigt. Vinet var strävt i munnen och hade en kraftfull smak. Däremot kändes det inte tungt och eftersmaken var lagom lång.

Det här är ett vin jag gärna dricker igen, men jag inser förstås att det kan vara svårt att få tag i. Vinet går bra att lagra och jag ångrar att jag inte köpte ytterligare en eller två flaskor.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 13 april och onsdagen den 14 april 2021: Tröttma men hopp

 



Kära dagbok…

Pizza och öl… Det är väl aldrig fel till middag? Så blev det för min del igår. Eftersom vår varuleverans inte skulle komma förrän idag på eftermiddagen insåg vi att det ekade rätt tomt i kyl och frys. Fästmön ordnade hemkörning från foodcourten i Gamlis. Gymnasisten valde nåt annat, men Anna och jag delade på en pizza med lite extra på. Det var fullt tillräckligt och magarna blev lagom mätta. Det fanns en tanke om att ta en bit ost senare på kvällen. Den tanken avstyrdes dock eftersom maten anlände ganska sent, mellan 18 och 18.30. I stället blev det ett glas rött. Enbart.

Pizza och Staropramen

Pizza och öl till middag igår.


Tröttma tycks vara det allmänna tillståndet just nu.
Jag tänker ibland att jag ska ta en promenad även på kvällen, men jag kommer mig inte för. Anna har ofta ”promenerat” ganska mycket på jobbet och jag kan inte begära att hon ska ut och gå igen. Och ensam är inte alltid så kul att gå.

Nej, i stället åkte TV:n på. Lite nyheter lyssnade jag mest på och ett trädgårdsprogram. Mitt fokus låg i stället på att läsa. Med bara några få sidor kvar läste jag ut en spionliknande historia som jag vunnit från Omnible till en litteraturkritikers guidebok till de stora genrerna inom litteraturen. Den senare boken stod tidigare på min inköpslista och vid ett av mina besök hos Uppsala bokhandel stod boken plötsligt där på en hylla. Dessutom kostade den inbundna utgåvan bara 79 kronor. Klart den fick följa med hem! Jag började läsa boken när jag krupit ner i sängen och den är väldigt intressant. Först ut är noveller och där skriver Harold Bloom initierat om de i hans tycke bästa författarna och deras verk.

Böckerna Skymningstid och Hur läsa och varför

Bokbyte från spionliknande historia till en litteraturkritikers guide till de stora genrerna inom litteraturen.

∼ ♦ ∼

Träd i motljus

Hoppas på varmare och ljusare tider.

Onsdagen startade soligt. Vi kan vänta oss soligare och varmare dagar, men än så länge är nätterna kalla. Kafferastpromenaderna hindrar mig från att bli komplett galen och bidrar till min stimulans. Med varmare temperaturer tror jag nog att jag kanske pallar att vara utomhus mer. Smittan skenar här i Uppsala och igår skrev jag kort här om personlig lockdown, nåt som regionen tillsammans med länsstyrelsen och länets kommuner lanserar. Jag försöker att följa detta även om det inte går till 100 procent. Igår kväll kom också ett nytt rektorsbeslut som förlänger bland annat tiden för att arbeta hemifrån till och med den 30 juni. Det känns mer än ”lite tungt”, men det känns också nödvändigt. I och med detta hemarbetande prövas många ting och relationer i tillvaron. Vi försöker göra så gott vi kan för att ha det drägligt och få det att fungera. Det går. Det måste gå. Vi hoppas på varmare och ljusare – och framför allt bättre tider med minskad smittspridning.

Dagens kafferastpromenad gick upp mot Höganäsparken. Solen lyste och min chef ringde en kortis som avtalat. Vi hade ett möte sent på dan igår och jag hade en kompletterande fråga. Det var friskt i luften och en och annan medmänniska var också ute och spatserade.

∼ ♦ ∼


Somliga i familjen tog det mera lugnt idag. Polis Mini 
hade uppenbarligen åtagit sig att vakta Gymnasistens säng.

Mini vaktar säng

Polis Mini vaktar Gymnasistens säng.

∼ ♦ ∼

Det har kommit två brev till mig, det ena från Oscar, det andra från hans mormor. I kuvertet från Oscar låg en nytagen bild på ”min” fotbollskille. Härligt att se! Jag blev också glad för brevet från hans mormor. Där kunde jag läsa att de futtiga slantar som jag ger till Oscar varje månad via Barnfonden har räckt till en get, kläder, höns och mat. Det är verkligheten och den är nånting helt annat än det… TRAMS jag möter varje nästan dagligen. Sånt ger mig verkligen tröttma. Oscars brev och den härliga bilden på honom gav mig i stället hopp – mitt i allt elände.

∼ ♦ ∼

Jag har tömt kattpottor, gått till soprummet, tagit reda på tre maskiner ren och torr tvätt, bäddat samt tagit emot sex kassar och fyra lådor hemkörda varor. Inte så mycket nytta gjord här hemma kan tyckas, men jag har även jobbat (i motvind) mina åtta timmar. I kväll tänker jag bara koppla av med läsning. Tror jag. Anna, som har varit ledig, har visst nån matöverraskning på gång.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skymningstid

Ett inlägg om en vinstbok från Omnible.



Henrik Bromanders bok SkymningstidInte brukar jag vinna nånting särskilt ofta, men… 
När jag skriver recensioner hos Omnible har jag ofta deltagit i utlottningar av nyutgivna böcker. (Tyvärr ska Omnible sluta med att recensenterna kan tävla om att vinna böcker.) Och tro det eller ej, jag har inte bara vunnit en gång utan flera. En av böckerna jag vann i mitten av mars var Henrik Bromanders bok Skymningstid. Författaren är 20 år yngre än jag, serietecknare och dramatiker också.

Det här boken börjar på 1960-talet, men huvuddelen av den utspelar sig under 1970-talet. Boken inleds med en flygplanskapning, men det är Gunnar Björk som står i centrum av berättelsen, bland fåglar och träd. Men har har en oro inuti sig. Och hans hustru Heidi beter sig underligt. Säkerhetspolisen Monika Nilsson får upp ett spår på en högerextrem grupp, en grupp som kanske har förgreningar långt upp i staten. Kan det verkligen finnas hemliga nätverk och underjordiska celler i välfärdssamhället? Rädslan för en sovjetisk ockupation är i alla fall stor.

Ingångarna i den här romanen är flera, vilket till att börja med förvirrar mig. Men jag fastnar för språket, det fantastiskt målande språket. Tänk om alla skrev så vackert – även om det otäcka! Berättelsen i sig är en blandning av spionhistoria och extrema grupper i socialdemokratins Sverige, mellan 1960-talets upproriska decennium och 1980-talets yuppyera. Personerna som figurerar är beskrivna ganska kortfattat, men som läsare kan jag ändå göra mig bilder av hur de ser ut, låter, är rent generellt och till och med luktar.

Det här är en annorlunda roman. Bokens författare har med all säkerhet gjort gedigna efterforskningar innan han har satt sig ner för att skriva även om den här boken är fiktion. Till största delen… Slutet är… intressant.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndag kväll den 12 april och tisdagen den 13 april 2021: Personlig lockdown?

 



Kära dagbok…

Trött selfie

Trött och seg Toffla.

Gårdagen går inte till historien som nån speciellt rolig dag. Jag kände mig seg hela dan och kvällen. Det gick oerhört trögt att få nåt vettigt gjort, både jobbmässigt och här hemma. Men medan Fästmön lagade maten plockade jag undan påsken och bytte ut en del dukar. Våra två påsklådor bar jag sen upp på vinden. Maten blev färdig samtidigt som jag. Det var perfekt att sätta sig till bords och tugga i sig kycklingkorv och idealmakaroner tillsammans med mina mänskliga sambor. Fast de som åt falukorv till sin pasta. Familjen Katt hade jag utfodrat tidigare med kyckling på påse.

Kycklingkorv och makaroner

Måndagsmat. Oj, jag ser att knivbladet ligger åt fel håll på bilden…


Efter maten, undanplockning och disk tog vi en fika
när Anna hade duschat. Det fanns var sin tårtbit kvar som behövde (!) ätas upp. Härligt kvällskaffe, med andra ord. Sen måste Anna jobba en stund. Jag läste min spionroman på gång (har ungefär 80 sidor kvar i skrivande stund) och kollade säsongspremiären av Vem bor här?. Det var lagom underhållning för mig.

Tårta kaka kaffe

Vi hyfsade Annas födelsedagstårta till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Lucifer på skrivbordsstolen från jobbet

Lucifer överanstränger sig inte heller.

Tisdagen var solig, men det hjälpte inte mycket eftersom jag ju skulle stanna inomhus större delen av dan. Jag passade på att köra några maskiner tvätt på förmiddagen så att inte tvättkorgen ska bli full genast. Tvättmaskinen är nog den hushållsmaskin jag kommer bäst överens med här hemma. Jag tömde kattpottorna efter dusch och frukost och väckte sen Gymnasisten som vanligt 7.30.

Idag hann jag göra en del jobb som har legat lite på vänt. Jag överanstränger mig inte just nu och frustrationen lurar bakom ryggen. I vanliga fall är jag snabb, men när jag i nio fall av tio inte får det (dvs det snabba) tillbaka har jag bestämt mig för att slå av på takten. Kollegor som inte svarar i telefonen kunde jag tidigare gå i taket över. Nu struntar jag i att vissa av dem har låtit sina tjänstemobiler ligga kvar på jobbet – i över ett år. Eller att de har tid att mejla en massa under möten, men inte ringa tillbaka vare sig efter mötet eller dan därpå. Den här verkligheten jobbar jag i. På eftermiddagen hade jag själv Zoommöten från klockan 13 – 16, men ingen ringde då. Hade nån gjort det hade jag kanske svarat hastigt och bett att få ringa upp i morrn. Jag är rätt väluppfostrad, tro det eller ej.

I morse grattade jag en kollega som fyller år. H*n skulle ge sig själv en extra lång promenad idag. För egen del tog jag sedvanlig kafferastpromenad på en kvart på förmiddagen. Jag betraktade underliga, nybeskurna träd på gatan där jag bor, jag passerade ett modernt konserthus och jag passerade ett underbart mörkrosa Leche-hus.

∼ ♦ ∼

Länsstyrelsen, kommunerna i länet och regionen har gått ut med en uppmaning åt oss att gå in i personlig lockdown. Det är inte det lättaste när vi har en tonåring som tvingas till lektioner i klassrum varannan vecka. Nu är han noga med handhygien etc, men ändå. Det går inte att lägga hur mycket ansvar som helst på en 18-åring. Anna är ju dubbelvaccinerad och torde vara bäst skyddad av oss, men varken Gymnasisten eller jag har fått nån spruta. Det klart att vi är oroliga!

∼ ♦ ∼

För egen del umgås jag med vänner via mobilen, mest. Igår kom en film som visar hur vännen FEMs och Finske Pinnens nya kök växer fram. Så fint det blir!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar