Måndag kväll den 10 maj och Chokladbollens dag 2021: Solen skiner

 



Kära dagbok…

Det var en ganska slut och medtagen Toffla som lufsade omkring här hemma igår kväll. En god vän undslapp att en ju inte är 25 år längre. Sant! Det tar tid att lära sig nya saker och jag blir väldigt trött. Samtidigt är det en utmaning, det är roligt och spännande. Än så länge. Jag vill tro att dessa känslor stannar kvar, för det är så jag vill känna inför mitt jobb. Det plus att jag gör nån sorts nytta för nån, helst fler än en person. Mina nya kollegor är väldigt snälla och hjälpsamma. Jag försöker lyssna mest, men kommer med en del inpass som inte skrattas eller hånas bort. Det är väl den största skillnaden, den att jag numera jobbar med människor som också jobbar med kommunikation.

Vi hjälptes åt även här hemma igår i köket. Två sorters korv stektes (vi tog var sin panna) och till det spaghetti. Som alltid blev det gott och mättande, men till kvällskaffet åt jag upp den sista tredjedelen i godiset från Lakritsroten.

Kycklingkorv och spaghetti

Måndagsmiddag.


Jag läste en del igår kväll.
Inte bara min bok på gång utan även det senaste numret av Situation Stockholm som Fästmön hade köpt häromdan. På omslaget tronade Stina Wollter. Det var roligt att läsa artikeln om henne, men den innehöll inga större nyheter. Jag gläds med Stina Wollter i alla fall för att hennes bok redan är slutsåld och att det kommer en ny upplaga, ett tilltryck, i slutet av månaden.

Ett TV-program såg jag och det var Vem bor här?. Det visade sig vara fem kvinnors hem i Östergötland vi fick besöka. Ett av hemmen fanns i Motala a k a Metropolen Byhålan.

Jag tror att jag slocknade sekunden jag la huvudet på kudden.

∼ ♦ ∼

Sol och växt skymtar bakom gardinen

Jag fick stänga solen ute med gardinerna.

I morse var det strålande sol och varmt. Jag fick förstås dra för gardinerna i Bokrummet där jag sitter och jobbar, men det gick bra. På förmiddagen hade jag två möten, på eftermiddagen ett. Jag tar in, lyssnar och försöker lära mig.

Men jag har inte bara goda nya kollegor, jag har goda vänner som peppar mig också. Såna som frågar hur det går och om jag trivs. Särskilt tack till vännen FEM och f d kollegan F!

Varje morgon på nya jobbet har vi morgonmöte en kvart. Så var det lite på gamla IT-avdelningen. Eller vi samlades borta i OC, en person från varje team/motsvarande, och avrapporterade vad som skulle hända under dagen. Trots att vi kunde vara upp till tio pers tog dessa möten runt fem minuter. Men jag minns att det var guld värt att träffas och jag tycker att det känns bra att få göra det på nya jobbet också.

Citrus väntar på mattan i Bokrummet

Kan jag få lite godis?

Min arbetsdag idag började med att jag läste mejl och letade efter en tänkbar illustration till min artikel som jag knåpade ihop igår eftermiddag. Mellan mötena hann jag tömma kattpottor och bädda. Lunchägget kokade jag medan jag åt frukost. Den här gången glömde jag inte bort det…  Gymnasisten väcktes och vinkades iväg.

Citrus tycker att det är kul att jag sitter och pratar med konstiga saker runt huvudet och på öronen. Men hon är fortfarande mest intresserad av det jag har i höger skrivbordslåda – kattgodis. Det blir små avbrott i mötesvardagen när hon kommer på besök.

Kafferastpromenaden tog jag på lunchen. Det blev bästa tiden även idag. Härligt varmt var det och jag såg en söt fågel som tog ett dopp för att svalka sig. Utöver det hade jag ett självpåtaget uppdrag att inhandla bollen vars dag det är idag. Det blev fyra stycken för 90 pix, till och med, hos Butiken på hörnet.


I kväll blir det go-fika och därefter 
ett nytt förstaavsnitt av Maria Wern. Middag blir det nog först, förstås. Och det blir en överraskning.

∼ ♦ ∼

I morrn har jag bara ett möte, för det andra inbokade mötet blev inställt. Jag måste flytta på bilen ett par timmar på morgonen medan garaget städas. Tur att jag kan ställa larmet på mobilen! Sen väntar fyra lediga dagar för min del. Torsdagsvädret ser lovande ut och det kanske kan bli ett besök i Slottsträdgården. På fredag ska jag få service och lära mig mer om min bil på bilverkstan. Utöver detta har jag handlingar att plöja till nästa styrelsemöte, handlingar kring fyrspåret som vi ska lämna yttrande över.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 9 maj och måndagen den 10 maj 2021: Omställning i vardagen

 



Kära dagbok…

Vi var tre vid matbordet i Djungelrummet igår kväll. Fästmön hade lagat kött och potatisgratäng till sig och Gymnasisten. Jag fick också potatisgratäng, men en grillad kycklinghalva i stället för kött. Det var gott och jag blev rejält mätt. Med andra ord behövde jag inte ta nånting till kvällskaffet, kors i taket! 

Kycklinghalva potatisgratäng grönsaker vatten

Söndagsmiddag.


Kvällen förflöt och TV:n var avstängd.
Det räckte med ljuden som kom från Pojkrummet. Jag är väldigt ljudkänslig och ibland blir det för mycket omkring mig. Nu kunde jag finna ro och läsa. Den senaste Gamache-boken är riktigt bra och jag har redan läst ungefär en tredjedel.

∼ ♦ ∼

Grönt ägg som matchar servisen

Jag kokade ägg i morse till lunchen, men glömde bort det. Nästan.

I natt sov jag väl lite oroligt, men kände mig ändå utvilad när jag vaknade. Idag började jag på sätt och vis ett nytt jobb. Fram till årsskiftet ska jag jobba vid Kommunikationsavdelningen. Det ser jag fram emot med spänd förväntan, som sagt. Jag väckte Gymnasisten 7.30 och vinkade av honom en knapp timme senare. Kattpottorna tömde jag när jag kände att jag behövde räta på ryggen. Jag kokade ett ägg i morse till lunchen, men glömde bort att jag hade satt på hällen och undrade vad det var för konstigt ljud jag hörde. Nej, jag och kök är ingen bra kombo.

De första morgontimmarna ägnade jag åt att läsa mejl, fylla i tidrapportering, ändra e-postsignatur, ansöka om semester med mera. Jag har fått OK av min nya chef att ta en lång semester i sommar. Jag hoppas att den blir bättre än förra året. I år är jag vaccinerad med två sprutor och bör ha ett bra skydd mot covid-19 samt ha en fungerande bil. Bara det, liksom… Anna messade att hon får delvis nytt schema från och med nästa månad, men jag tror att vi får semester ganska samtidigt, nån veckas skillnad hit och dit dock, plus att min är längre.

Nya bilen från sidan i Ulva

En förhoppningsvis fungerande bil…


Det tog faktiskt ett antal timmar att fixa dessa småsaker,
trots att jag hade varit inne och skummat inkommen post under mina lediga dagar. Det fanns ett par längre dokument att läsa också. På förmiddagen följde sen tre möten via Zoom, förstås. Hantverkare var aviserade att klampa in mitt under ett av mötena för att kontrollera nåt på balkongen. Inte optimalt, men så är det ibland och inget jag kan styra över. Besöket gick emellertid snabbt och smidigt – hantverkaren som kom kunde inte kolla det han skulle eftersom vi har inglasad balkong.

Det blev ingen kafferastpromenad på förmiddagen, men jag sprang ut en stund på lunchen och köpte en TV-tidning. Det var väldigt kvavt utomhus, fuktigt. Såväl ogräs som blommor blommar…


Jag har som sagt mest suttit i möten idag, 
men jag har också direkt fått ett skrivuppdrag, Det handlar om klarspråk och sånt gillar jag att skriva om. En utmaning blir dock att hitta rätt ton för målgruppen som är våra anställda. En skriver liksom inte hur som helst för universitetets medarbetare… Jag började givetvis gripa mig an uppgiften på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi korv och spaghetti. Jag ska se på Vem bor här? och så har jag lovat höra av mig till såväl kollegor som vänner. Det värmer att folk frågar – och vill veta! – hur det går. Sen ska jag vila hjärnan som har fått jobba en hel del idag. Det känns verkligen som att jag är ny på jobbet – vilket jag ju är, på sätt och vis. Men sammantaget känns omställningen vad gäller avdelning och arbetsuppgifter spännande.

∼ ♦ ∼

Idag kom den, dårå, med snigelposten, inbjudan till vaccination mot covid-19. Kuvertet innehöll också en hälsodeklaration som var enkel att fylla i. Om två veckor får jag första spiken i armen. Tacksam!!! Nu gäller det att hålla sig frisk till dess.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 8 maj och söndagen den 9 maj 2021: Nya arbeten och samarbeten

 



Kära dagbok…

Grön växt

Växande förväntan!

Mina lediga dagar går mot sitt slut. Tänk, jag har varit ledig i fem dagar snart. Dags att jobba lite – med betoning på lite. För nästa vecka innebär tre arbetsdagar och därefter ledigt igen i fyra dar. Men i morrn börjar mitt gästspel på en annan av universitetets avdelningar. Det ser jag fram emot med spänd förväntan. Mina förväntningar har liksom växt under de här lediga dagarna. Jag har två möten i olika konstellationer med mina nya kollegor i morgon. Sen ska jag fippla med en del praktiska saker som att skicka in semesteransökan efter att ha fått mina önskemål godkända av min nya chef. Det känns roligare att göra det nu när jag vet att jag ska få vaccin och kan röra mig friare i slutet av juli. 

∼ ♦ ∼

Lördagskvällen ägnade vi åt matlagning. Som du förstår, kära dagbok, tog Fästmön the lead som köksmästarinna medan jag var mera kökspojke. Mina insatser begränsade sig till att skala räkor, krydda lite och duka. Vi gjorde fiskgratäng och det blev ett väldigt gott resultat av samarbetet. Det funkade också hur bra som helst med bubblor i glasen till maten.

Efter maten körde vi igång diskmaskinen. Sen såg vi andra delen av Morden vid kustvägen. Kvällen i Salen avslutades med Rocketman (2019).

∼ ♦ ∼

Det ondas väsen och kaffe på sängen

Söndagsnjutning.

I morse vaknade först vid sjutiden av nån jävla maskin utanför. Jag vet inte vad de tänker när det ska röjas sly eller vad det nu var tidigt en söndagsmorgon. Så jävla dåligt. Sen slumrade jag i alla fall av och till fram till 8.30. Sedvanlig söndagsmorgon blev det då med läsning och kaffe på sängen. Jag började läsa den elfte delen i Gamache-serien. Riktigt spännande och obehaglig var boken redan från början – samtidigt som vissa av karaktärerna är så udda att jag fnissar åt dem.

Idag är det visserligen vilodag, men se vila hade jag inte ställt in mig på. Jag tömde diskmaskinen på ren disk och kattpottorna på skit. Två maskiner tvätt körde jag och hängde. Anna bäddade rent. Sen dammade jag och dammsög. Efter halva lägenheten, ungefär, tog Anna över promenaden med Helvetesmonstret*. Nu är det hyfsat rent igen och knastrar inte under tofflorna. Vi samarbetade rätt bra idag. Belöningen blev kaffe och en bit längd med bärfyllning inuti och mormors hosta ovanpå. Anna nöjde sig med en banan.

Längd med mormors hosta på och bär inuti

Städbelöning.


Jag har suttit och skrivit lite
och försökt beställa ett recensionsexemplar från ett förlag, men för att göra det senare var jag tvungen att gå igenom en registreringsprocess. Det orkade jag inte. Anna gick och handlade middagsmat och jag ska strax åka och hämta hit Gymnasisten från Förorten.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = vår hörselskadande dammsugare


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Rocketman (2019)

Ett inlägg om en musikalisk film.



RocketmanEn artist som har funnits genom hela mitt liv 
fast mest i bakgrunden är Elton John. Jag har hört ganska många av hans låtar, men inte varit nån stor beundrare. Vissa låtar har jag förstås gillat mycket, andra lite mindre och somliga har lämnat mig oberörd. Fästmön påminde mig om att det finns en film om Elton John. Rocketman (2019) hittade vi på Netflix och glodde på under lördagskvällen.

Filmen handlar om Elton Johns liv och leverne, det vill säga såväl hans privatliv som hans karriär som artist. Den ger en bild av en liten pojke som inget hellre vill än att bli kramad och älskad av sina föräldrar, två till synes ganska självupptagna personer. Pojkens musikaliska förmåga upptäcks tidigt och han får stipendium för att utveckla sitt pianospelande. Så småningom träffar han på Bernie Taupin och börjar tonsätta hans texter. Plötsligt är han en stjärna, såväl hemma i England som i USA. Men framgångarna har förstås sitt pris… Insprängt i filmen är en hel del musik och sång.

Jag gillade den här filmen mycket! Musikaler brukar inte tilltala mig alls, men det här är ett mellanting mellan musikal och en film baserad på verkliga händelser. Det blir ett ganska stort utrymme för Elton Johns barndom och tittaren får verkligen veta hur den påverkade honom genom hela livet, hur oälskad han känner sig. Filmen är verkligen rörande och jag får en riktig aha-upplevelse – jag hade ingen aning om att Elton John var så här stor. Filmen för mig är både sorglig och rolig, men också såväl lärorik som underhållande.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 7 maj och lördagen den 8 maj 2021: Hurra för vårt potatisland… med mera

 



Kära dagbok…

Fredagskväll, lediga och bara vi. Fästmön lagade god kyckling, jag bjöd på vin. Gott, gott vid köksbordet. Efter maten flyttade vi in i Salen och tog kvällskaffe med godis från Lakritsroten till. (Det var nämligen inte bara glass som handlades där igår på dan.) Sen blev det lite mer vin av annan sort, del två av Maria Wern och – hör och häpna! – en film från Netflix. Filmen började trevande men artade sig. Plötsligt hade klockan slagit midnatt och det var dags att sussa.

∼ ♦ ∼

Klockan fem ville en kattkille bli serverad frukost. Det var bara att masa sig upp. Som tur var kunde jag somna om och sova ett par, tre timmar till sen. Lördagsmorgonen fortsatte i sedvanlig stil med läsning och kaffe på sängen. Senare på eftermiddagen läste jag ut boken jag fått för recension och bytte till den senast till svenska översatta boken i Gamache-serien. Den sistnämnda var faktiskt en julklapp från jobbet som jag köpte så sent som förra månaden. Recensionen av Rummet kommer förresten inte här förrän den 15 maj, det vill säga samma datum som boken släpps. Förlaget och jag håller hårt på första recensionsdag!


Men idag skulle vi inte ligga på latsidan. 
Vädret visade sig från sin bättre sida. Vi snabbade på uppstigningen och frukosten. Jag skenade ner till Butiken på hörnet och köpte fikabröd. Tack och lov samarbetade bilen och startade så vi kunde åka till Slottet och Slottsträdgården som planerat – för att plantera! Jag var lite för varmt klädd med t-shirt, luvatröja och fleecejacka, men den riktiga värmen har faktiskt inte kommit än. Det gick i alla fall att hålla värmen uppe med att sätta potatis, så fröer och dra upp en och annan maskros. Belöningen blev den utlovade go-fikan till Slottsfrun/Annas snälla mamma som tack för att hon skjutsade mig till bilverkstan två gånger den gångna veckan.

 

∼ ♦ ∼

Det blev några sköna timmar utomhus. Vi åkte hem, ställde bilen i garaget, bytte om och traskade iväg för att kompletteringshandla ingredienser och tillbehör till lördagsmiddagen. På matbordet ska vi ställa fisk i kväll. Gissningsvis blir det lite spänning på TV senare i form av andra delen av Morden vid kustvägen.

Sista lediga dan den här veckan är det i morrn. Då ska det regna, så det passar ju bra att trava runt med Helvetesmonstret* då och bli ännu mer hörselskadad.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren, en hushållsapparat som verkligen låter som helvete


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

The Good Liar (2019)

Ett inlägg om en annorlunda thriller med vuxna människor i huvudrollerna.



The Good LiarVarje månad betalar Fästmön för Netflix
men vi utnyttjar det sällan. I kväll blev det ett undantag. Vanliga TV-kanalerna visade inget sevärt. Vi bestämde oss för att se en film. Valet föll på The Good Liar (2019). Dels ville vi se en thriller, dels lockade skådespelarna oss. I huvudrollerna är nämligen Helen Mirren och Ian McKellen.

En äldre man och en äldre kvinna nätdejtar, men bestämmer sig för att ses för att äta middag. Ingen av dem har uppgett sitt rätta namn – och det är bara två av de lögner som filmen handlar om. Roy Courtney är en man som lurar andra på deras tillgångar. I Betty McLeish ser han ett lätt byte. Han nästlar sig in i hennes liv och plötsligt är de inte bara sambor utan ska dela på ett gemensamt konto med alla pengar de har.

Men så enkel är inte den här historien, trots att den inledningsvis mest verkar vara en komedi. Lyckas du hålla ut får du vara med om en film som har många bottnar och en överraskande grundberättelse med hämnd som en framträdande ingrediens.

Skådespelarprestationerna är givetvis fantastiska. Såväl Helen Mirren som Ian McKennen kan se både gamla och skröpliga ut för att i nästa scen vara hur vitala – och iskalla – som helst. Vuxna, med andra ord.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 6 maj och fredagen den 7 maj 2021: Räkmackor, Rummet, riktigt kletigt och roliga sockar för inte så runda fötter

 



Kära dagbok…

Det går inte att låta bli att lägga ut ytterligare en bild på min torsdagsmiddag. Räkmackan från Butiken på hörnet var verkligen suveränt god. Räkorna var som alltid stora och brödet av kavringtyp, vilket jag föredrar framför tekaka eller annat sött bröd. Mums helt enkelt. Men när Fästmön kom hem från jobbet hade jag inget emot att äta ostassiett och dricka ett och ett halvt glas Amicone till. Jag tror att vi slöglodde på nån gammal brittisk deckare, typ Frost, medan vi åt. Och ända till midnatt var vi vakna, kors i taket!

∼ ♦ ∼

Idag var klockan i alla fall nästan åtta innan jag vaknade på riktigt. Även Anna var ledig och är ledig lördag och söndag, så vi vill ju inte bara sova bort tiden. Men vi tog det lugnt, drack kaffe på sängen som vanligt. Jag började på kapitel 18 i Rummet och jag måste nog erkänna att jag får kämpa lite med den här tredje delen i serien om Raili och Ylva.

Efter dusch med hårtvätt och frukost tömde jag kattpottorna medan somliga latade sig, typ låg kvar i nästan samma ställning i soffan som kvällen innan. Vi gick upp till stan för ett par ärenden.

Det var ganska lite folk på stan, tack och lov, men det känns ändå som att en skyndar sig att utföra det en ska. Vi tittade in till Lakritsroten och köpte var sin bägare lakritsglass i halvlek. Den åt vi utomhus i en dragig gränd. Fy te rackarns, det var blåsigt, kallt och regnigt idag, som en höstdag, inte som en majdag, precis. Vi gjorde ett par ärenden till på vägen tillbaka hem. Där fick vi värma oss med kaffe och kladdig, men supergod bulle från Butiken på hörnet.

 

Fyra par Happy Socks

Fyra par Happy Socks blev min julklapp från Annas snälla mamma.

Jag hade tänkte köpa kläder idag, men när jag såg min förskräckliga kroppshydda och alla veck och traktordäck i provhyttens speglar la jag ner. Det blev i alla fall så att jag satte sprätt på ett presentkort på Åhléns som jag hade fått av Annas snälla mamma i julklapp. Fyra par glada strumpor följde med hem – fötterna är inte så runda i alla fall.

Några coffeetableböcker har jag flyttat runt på sen Annas senaste möbel tog plats i Salen och ett av mina bord åkte ut. Några av böckerna ställde jag i hyllan i Salen, efter att ha lyckats stuva undan några DVD-boxar. Andra böcker lyckades jag trycka in i Bokrummet. Annars har jag inte gjort många knop här hemma idag. Vi tänker oss kyckling i ugn till middag framåt kvällningen.

∼ ♦ ∼

PS Notera att jag inte köpte en enda bok idag…


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 5 maj och torsdagen den 6 maj 2021: Socialt och laddat med nytt batteri och vaccin på gång

 



Kära dagbok…

Joraåsaatte… Igår kväll, minsann, stod jag vid spisen och fixade mig en måltid. Det händer inte så ofta, så därför berättar jag det för dig, kära dagbok. Jag snodde all kokt potatis vi hade och tärnade. Till den stekte jag tre kycklingkorvar i mindre bitar och två ägg. Riktig kolesterolfälla, men gott blev det med senap och ketchup, förstås. Sällskapet blev magasinen från mina båda fack.

Stekt potatis korv o ägg o mina facktidningar

Hemlagad kvällsmat igår.

 

Lucifer utsträckt i soffan

Inte tog lååånge Lucifer åt sig direkt för att jag gormade på honom och hans syster…

I övrigt hände inte så mycket igår kväll. Jag blev ilsk på Citrus som två gånger hoppade upp på min dator för att försöka tugga i sig av min fina, blåa hortensia som jag fick av Annas snälla dotter och Boy Wonder till födelsedagen. Lucifer gjorde sig väldigt lång när jag förberedde min kvällsmat. Faktum är att han blev så lååång att han med tassen nästan nådde upp till skärbrädan med mat på bänken… Så jag gormade lite på djuren. Som synes verkar i alla fall inte Lucifer ha tagit nån skada. Han softade rejält i soffan igår kväll.

Jag telefonerade med mammakusinen B och fick äntligen chansen att tala om för henne hur mycket jag uppskattar våra telefonsamtal. Hon är skarp och rolig och inte ett dugg tråkig. Och så kör hon bil som Annas snälla mamma. Jag hade också sms-kontakt med sysslingen H och vännen FEM. Riktigt socialt alltså med såväl familj/släkt som en vän.

∼ ♦ ∼

I morse kunde jag äntligen sova lite längre även om jag vaknade av att jag bet mig i tungan på grund av att Fästmön gjorde ljud. Anna har konstiga läten för sig ibland och uppenbarligen skrämmer de mig.

Rummet och kaffe på sängen

Lite okoncentrerad läsning i morse.

Kaffe och bok på sängen inledde min andra flexlediga dag, dock inte så koncentrerad läsning. Jag funderade på om jag skulle få min bil fixad idag eller om verkstan var ett sånt där ställe som lovar runt och håller tunt. Vidare hörde en före detta kollega från en annan avdelning av sig och vi hade en trevlig sms-dialog. Det är så synd att h*n har slutat nu när jag ska börja jobba med dem som tidigare var före detta kollegans närmaste kollegor.

Idag blev det dusch före frukosten. Och efter frukosten tömde jag kattpottorna. Sen kom sms från verkstan att bilen var klar för hämtning, så jag borstade tänderna och ringde Annas snälla mamma som så gulligt skjutsade mig dit även denna dag. Som tack hade jag lovat att bjuda på go-fika. Detta sköts dock fram till helgen när vi bör stråla samman vid Slottet och sätta potatis i Slottsträdgården.

Jag fick bilen tidigt och kunde skjutsa Anna till jobbet. Den startade så fint, så fint. Det var jag nöjd med eftersom batteribytet gjort mig 2 000 spänn fattigare. Men så grävde jag för säkerhets skull efter mina startkablar i bilen och fann dem inte. Antagligen blev de kvar i gamla bilen, Clark Kent, God rest his soul. Det jag däremot hittade var kablar och ett hjälpbatteri som verkstan hade glömt i mitt bagageutrymme. Efter ett samtal dit åkte jag tillbaka och återlämnade apparaturen som bilmeken glömt grejorna. De behövde ha den före fredag nästa vecka när jag ska tillbaka och få lite service light samt en genomgång av displayer och knappar och lite annat, typ hur en fäller baksätet. För det gör en inte som på gamla bilen.


Men så ville jag göra nåt mer än åka till och från bilverkstan och läsa 
nu när jag är ledig. Jag traskade ner till stan för ett par ärenden på Claes Ohlson och passade på att bli medlem där samtidigt. Där träffade jag en före detta kollega från ett annat universitet här i stan där jag också har jobbat och fick en trevlig pratstund – på viss distans, förstås.

Bäst av allt var dock sms:en jag fick från 1177. Nu har jag fått tider för vaccination på UKK. Första sprutan får jag den 24 maj, andra sprutan den 5 juli. Det torde bli perfekt läge till semestern som jag har önskat ska börja den 19 juli. Det som gäller tills jag är fullt vaccinerad är förstås att fortsätta vara försiktig och inte utsätta mig för onödiga risker att bli smittad. Lite mer än två veckor kvar till första dosen, alltså… Så tacksam!!!

Vaccintiderna firade jag med att köpa en liten godsak till eftermiddagskaffet och en räkmacka till middag hos Butiken på hörnet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Tisdag kväll den 4 maj och onsdagen den 5 maj 2021: Tur? Otur? Tja, det kunde faktiskt vara värre

 



Kära dagbok…

Eftermiddagsfika med Antik o auktion jordgubbar o choklad

Go-fika på eftermiddagen igår.

Det blev en intensiv arbetsdag igår. Mycket skulle fixas innan jag kunde stänga ner och logga ur. Fästmön var ledig och passade på att ta en promenad samt handla när jag satt i möten. Jag fick ett gott avbrott vid 15-tiden för kaffe med jordgubbar och choklad – och en titt i Antiktidningen som trillade ner på hallmattan. Månadens nummer handlade bland annat om pinnstolar. Det var riktigt roligt att både läsa och titta på den fina bilderna.

Vi åt tidig och kall middag – skivor av kalkon med mimosasallad, söta, röda tomater och salta, svarta oliver. Anna gjorde nån variant på potatissallad utan potatis som även jag fick smaka. Och den smakade finfint trots att den var nyttig.

Senare på kvällen dukade vi fram var sin assiett med ostar och kex. Vi hyfsade Amicone-flaskan som vi öppnade härom kvällen.

Kvällen avslutades med första delen av två på TV4 av säsongens Maria Wern. Det var ganska spännande, men jag vidhåller att Anna Janssons böcker är bättre. Nu känns det emellertid mer som om TV-serien bara är baserad främst eller enbart på karaktärerna i Anna Janssons böcker och då försöker jag ”blunda” lite. Andra delen går i kväll, men då jobbar Anna så vi får titta på TV4 Play vid tillfälle.

Citrus tyckte i alla fall att det var både bra och spännande det som hände på TV:n.

Citrus ser på TV

Spännande med Maria Wern på TV, tyckte Citrus.

∼ ♦ ∼

Konferensen och kaffe på sängen

Ledig-dag-start.

Idag var det så första dan av tre vardagar när jag har tagit ledigt. Flexledigt, för att inte släpa med mig för mycket plustid till ”nya” jobbet på måndag. Och det kan en tycka var tur att jag kunde ta ut. Otur var det emellertid med vädret (ösregn och kallt) – och med annat… Vänta bara så ska Tofflan berätta, kära dagbok…

Jag vaknade av att några i familjen var hungriga – gissa vilka! I vanlig jobb-gå-upp-tid fick jag släpa mig upp ur sköna sängen och utfodra familjen Katt. Mor och son nöjde sig med kött, det gjorde inte fröken Citrus. Därför serverade jag två lamm och en tonfisk till familjen Katt till frukost. Sen kunde jag inte somna om, givetvis. Låg och mobilsurfade tills Anna vaknade och jag kunde fixa kaffe på sängen. Det blev en härlig läsmorgon och fram på förmiddagen var det dags för bokbyte. Boken om skräckkonferensen i en stugby byttes mot en bok om ett rum i sekt. Den senare boken har jag fått för recension. Första recensionsdag är den 15 maj, samma dag som boken kommer ut i den här nya pocketutgåvan. Därför blir det ingen recension tidigare än så av Rummet, den avslutande delen i Lisa Hågensens trilogi om Raili och Ylva.

Böckerna Konferensen och Rummet

Bokbyte från skräckkonferens i en stugby till ett rum i en sekt.

 

Kvittolapp bilen

Nya bilen är på verkstad.

Frukost åt jag tillsammans med Anna idag. Sen tyckte jag väl att jag skulle erbjuda henne skjuts till jobbet eftersom det ösregnade. Bara det att… gissa vad! Bilen startade inte. Anna fick kasta sig iväg och leta upp en scooter, medan jag då fick ringa både bärgare (jag har assistans i min försäkring) och bilverkstad. Jag lyckades för övrigt ringa fel bilverkstad först. Stresspåslaget var enormt. Det är såna här händelser som gör att jag inte vill namnge bilen, vill inte fästa mig för mycket vid den eftersom jag hela tiden är katastrofberedd.

Nu hade och har jag emellertid tur. Bärgaren kom efter utlovad tid, konstaterade att det bara är fel på batteriet och inte generatorn. Bilverkstan kunde ta emot min bil, som jag efter starthjälp kunde köra dit själv. Jag lyckades avstyra felsökningen och fick då ner kostnaden till strax över 2 000 kronor för ett batteribyte hos verkstan. Roligare kan en ju ha för två tusenlappar, men jag är glad att jag har pengar så att jag kan betala.

Annas snälla mamma är snäll på riktigt och när jag ringde och frågade henne om hon kunde hämta mig, så kunde hon det. Hon ska även skjutsa ner mig i morrn när jag har fått löfte om att bilen ska vara klar, med nytt batteri. Så ja visst var det en otursdag, denna min lediga dag när jag bara skulle koppla av och vila efter all skit som har varit. Men samtidigt var det ju en turdag. För alla kan nog inte få hjälp lika snabbt som jag. Håll nu en tumme, kära dagbok, att jag får hämta bilen i morrn och att det inte är nåt annat fel på den, så som det var med Clark Kent, God rest his soul…

Liljor från födelesdagsbuketten jag fick av Annas snälla mamma

Otur eller tur idag? Här lever i alla fall några av blommorna från födelsedagsbuketten jag fick av Annas snälla mamma. Arrangemanget är gjort av Anna.

∼ ♦ ∼

Två lådor kattmat

Nu klarar sig familjen Katt ett tag med mat.

Diskmaskinen hade diskat färdigt när jag kom hem, så den ska plockas ur. Men jag satt ner en stund för att skriva lite, fixa en del ekonomiska ting samt beställa blommor till en begravning först. Därefter rev jag fram Dramaten formerly known as Roland. Vi rollade till Korgtassen främst för att köpa två lådor kattmat. Nu klarar sig kissarna ett tag till vad gäller mat. Det var väldigt bra att två stora lådor fick plats i Dramaten. Då slipper vi gå och småhandla kattmat.

Kvarnen mötte jag Savvas som låste dörren till lokalen där han tidigare har drivit restaurang med Theo. Idag ska nyckeln lämnas in till hyresvärden. Och det, kära dagbok, det är otur på riktigt, det!

Men… jag håller även tummen idag för att Savvas och Theo kommer igen när de har vilat ett tag. Jag har lovat att hjälpa till med marknadsföringen då och naturligtvis kommer jag och äter deras goda, grekiska mat som gäst också.

I kväll ska jag laga egen mat och det blir lite rester från kyl och frys. Det kunde faktiskt vara värre… Familjen Katt har fått biff respektive räkor på påse (kattmat, alltså). Det rynkade somliga på nosen åt, åt lite grann och skrapade med tassen. Men nu får fröken lov att hålla tillgodo med det som serveras.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Konferensen

Ett inlägg om årets andra födelsedagsbok.



Mats Strandbergs bok KonferensenTvå böcker fick jag av Fästmön när jag fyllde år förra månaden. 
Hon känner mig uppenbarligen väl, men så har vi också varit tillsammans 14 år i höst. Nu har jag läst den andra av de två böckerna. Mats Strandberg kan uppenbarligen vara riktigt inkännande han också, nu senast kring ett arbetslag. Konferensen är alldeles nyutkommen, men handlar om en delvis bekant historia kring ett icke fungerande gäng kollegor. I Mats Strandbergs konferens går det emellertid riktigt illa. Vissa delar påminner mig starkt om verkliga händelser, andra delar är som värsta skräckfilmen. Tack för boken, Anna!

En arbetsgrupp ska ha konferens i en stugby vid en sjö. Konferensen handlar om ett kontroversiellet projekt, ett projekt som väckar starka känslor både inom och utanför gruppen. Alla har åsikter, få luftar dem offentligt. Men en hämnare iakttar deltagarna och snart försvinner de en efter en. Enligt baksidestexten är det här…

”[…] en blodig thriller om den värsta teambuildingen någonsin. Det handlar om människor vi tillbringar större delen av vår vakna tid med, men inte valt själva: kollegorna. […] 

Asså det här är så på pricken redan från början! Deltagarna skildras med både sympati och avsky. De har alla sina svaga sidor, men också starka. En del egenskaper är positiva, medan andra mest är negativa. Och vem kan en lita på när det gäller kollegor? Jag skulle inte lita på nån och tro mig, det borde inte karaktärerna i den här boken heller. Det är väldigt fascinerande att uppleva spelet mellan personerna i boken. Se hur de försöker samarbeta med varandra och se vilka som oväntat hugger sin(a) så kallade arbetskamrat(er) i ryggen – förutom mördaren.

Det här är en bok med riktigt goda karaktärsskildringar. Detta vittnar om en författare som kan konsten att observera och se de flesta sidor hos en människa, även de mindre smickrande. Att sen få till en riktigt läskig roman om dessa klarar Mats Strandberg utan problem.

Toffelomdömet blir det absolut högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer