Ett inlägg om en musikalisk film.

En artist som har funnits genom hela mitt liv fast mest i bakgrunden är Elton John. Jag har hört ganska många av hans låtar, men inte varit nån stor beundrare. Vissa låtar har jag förstås gillat mycket, andra lite mindre och somliga har lämnat mig oberörd. Fästmön påminde mig om att det finns en film om Elton John. Rocketman (2019) hittade vi på Netflix och glodde på under lördagskvällen.

Filmen handlar om Elton Johns liv och leverne, det vill säga såväl hans privatliv som hans karriär som artist. Den ger en bild av en liten pojke som inget hellre vill än att bli kramad och älskad av sina föräldrar, två till synes ganska självupptagna personer. Pojkens musikaliska förmåga upptäcks tidigt och han får stipendium för att utveckla sitt pianospelande. Så småningom träffar han på Bernie Taupin och börjar tonsätta hans texter. Plötsligt är han en stjärna, såväl hemma i England som i USA. Men framgångarna har förstås sitt pris… Insprängt i filmen är en hel del musik och sång.

Jag gillade den här filmen mycket! Musikaler brukar inte tilltala mig alls, men det här är ett mellanting mellan musikal och en film baserad på verkliga händelser. Det blir ett ganska stort utrymme för Elton Johns barndom och tittaren får verkligen veta hur den påverkade honom genom hela livet, hur oälskad han känner sig. Filmen är verkligen rörande och jag får en riktig aha-upplevelse – jag hade ingen aning om att Elton John var så här stor. Filmen för mig är både sorglig och rolig, men också såväl lärorik som underhållande.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Livet är kort.