Kära dagbok…

Växande förväntan!

Mina lediga dagar går mot sitt slut. Tänk, jag har varit ledig i fem dagar snart. Dags att jobba lite – med betoning på lite. För nästa vecka innebär tre arbetsdagar och därefter ledigt igen i fyra dar. Men i morrn börjar mitt gästspel på en annan av universitetets avdelningar. Det ser jag fram emot med spänd förväntan. Mina förväntningar har liksom växt under de här lediga dagarna. Jag har två möten i olika konstellationer med mina nya kollegor i morgon. Sen ska jag fippla med en del praktiska saker som att skicka in semesteransökan efter att ha fått mina önskemål godkända av min nya chef. Det känns roligare att göra det nu när jag vet att jag ska få vaccin och kan röra mig friare i slutet av juli. 

∼ ♦ ∼

Lördagskvällen ägnade vi åt matlagning. Som du förstår, kära dagbok, tog Fästmön the lead som köksmästarinna medan jag var mera kökspojke. Mina insatser begränsade sig till att skala räkor, krydda lite och duka. Vi gjorde fiskgratäng och det blev ett väldigt gott resultat av samarbetet. Det funkade också hur bra som helst med bubblor i glasen till maten.

Köksmästarinnan spritsar mos med mammas handskar på händerna.

Räkorna skalade vi tillsammans.

Snabbsallad dvs färska grönsaker med olivolja och italiensk salladskrydda.

P Lex Prosecco till maten. Pilen pekar ut Slottsdagboken där allt vi gör i Slottsträdgården dokumenteras.

Fiskgratäng och prosecco för två.

Efter maten körde vi igång diskmaskinen. Sen såg vi andra delen av Morden vid kustvägen. Kvällen i Salen avslutades med Rocketman (2019).

∼ ♦ ∼

Söndagsnjutning.

I morse vaknade först vid sjutiden av nån jävla maskin utanför. Jag vet inte vad de tänker när det ska röjas sly eller vad det nu var tidigt en söndagsmorgon. Så jävla dåligt. Sen slumrade jag i alla fall av och till fram till 8.30. Sedvanlig söndagsmorgon blev det då med läsning och kaffe på sängen. Jag började läsa den elfte delen i Gamache-serien. Riktigt spännande och obehaglig var boken redan från början – samtidigt som vissa av karaktärerna är så udda att jag fnissar åt dem.

Idag är det visserligen vilodag, men se vila hade jag inte ställt in mig på. Jag tömde diskmaskinen på ren disk och kattpottorna på skit. Två maskiner tvätt körde jag och hängde. Anna bäddade rent. Sen dammade jag och dammsög. Efter halva lägenheten, ungefär, tog Anna över promenaden med Helvetesmonstret*. Nu är det hyfsat rent igen och knastrar inte under tofflorna. Vi samarbetade rätt bra idag. Belöningen blev kaffe och en bit längd med bärfyllning inuti och mormors hosta ovanpå. Anna nöjde sig med en banan.

Städbelöning.

Jag har suttit och skrivit lite och försökt beställa ett recensionsexemplar från ett förlag, men för att göra det senare var jag tvungen att gå igenom en registreringsprocess. Det orkade jag inte. Anna gick och handlade middagsmat och jag ska strax åka och hämta hit Gymnasisten från Förorten.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = vår hörselskadande dammsugare

Livet är kort.