Kära dagbok…
Det är inte många ting som slår en ljummen paj, gjord på årets första, späda rabarber. Rabarberpaj med glass var det jag hade önskat till middag igår – och det fick jag. Fästmön hade tillbringat stor del av dan i Slottsträdgården där det nu har börjat växa för fullt. Inte bara gräs och maskrosor utan även rabarberna frodas alltså samt en del av de de fröer vi sådde. Trist nog ska det bli dåligt väder till helgen, så jag gissar att jag inte får se härligheterna då. Men, men, väderappen har haft fel tidigare.
Det är inte många ting som slår detta…
Till Maria Wern serverade köket på Main Street sen ostassietter med kex och var sitt glas Coste di moro. Vinet har vi druckit tidigare, men detta var en ny årgång (2016). Den var lika fin som den förra.
Anna avslutade kvällen med andra delen av första semin i Eurovision Song Contest. Jag vet ju att hon och Familjen har lyssnat i förväg, gjort listor etc, men jag har inte blivit inbjuden att delta och mitt intresse är tämligen svalt. Nu tycker jag att det har blivit aningen högre kvalitet de senaste åren, åtminstone inte så mycket falsksång av artisterna. Jag drog mig i alla fall tillbaka till sovgemaket och läste min bok på gång en stund innan jag släckte den 18 maj 2021.
∼ ♦ ∼
Ryggen är bättre, men än svingar jag mig inte i kristallkronan.
I morse vaknade jag och kände mindre av min onda rygg än igår. Tro det eller ej, men jag dammade och dammsög igår kväll. Faktum är att ryggen mådde bra av att jag rörde mig med Helvetesmonstret* och dammvippan mellan rummen i lägenheten. Kompletterat med lite Linnex går det onda förhoppningsvis snabbt över den här gången. Annas rygg är också bättre, men frågan är om den håller för att jonglera med tanter och farbröder. Vi får se hur det går i kväll när hon jobbar.
Jag började min dag med lite korrekturläsning. Det gick på nån timme och då var jag noga och kollade lite mer än jag skulle. Svårt att låta bli, liksom. Vidare läste jag redan igår, men tänkte mer på det idag, att ytterligare en person lämnar min ordinarie enhet, men bara för att jobba vid en annan enhet. Det blir nog toppen, det är en både trevlig och kompetent medarbetare. En annan kollega, upptäckte jag, ska gå i pension i förtid. Fullt förståeligt.
Arbetsdagen fortsatte med diverse möten via Zoom. Det kom ett nytt rektorsbeslut igår och jag räknar med att vara fysiskt på jobbet från och med september. Jag deltog i mitt första enhetsmöte på nya avdelningen, men det var alltså via Zoom. På agendan fanns i slutet en diskussion om vinster och förluster med allt distansarbete och zoomande under pandemin och hur det kan tänkas bli sen. Mycket intressant och värdefullt var det också att få vara med och gå igenom avdelningens verksamhetsplan. Alla nya kollegor är så snälla och jag blir inbjuden hit och dit i olika konstellationer, till olika grupper, med olika innehåll. Mina ordinarie kollegor svarar som vanligt inte ens på mejl. Sån trist attityd…
På lunchen tog jag en kvarts promenad upp till Höganäsparken för att få ljus och luft och sträcka på ryggen. Skönt nog kändes ryggen bättre vartefter dan gick. Promenaden var varm och jag hade inte behövt vare sig snusnäsduk runt halsen eller tröja – men jag tänkte lite på att inte bli kall om ryggen. S:t Olofsgatan bjöd på både asfalt och grönska och på en balkong såg jag… en julgran! (Förstora bilden genom att klicka på den!) Trädet i Höganäsparken hade en skum utbuktning. Så även om jag promenerar titt som tätt i området upptäcker jag varje gång nya ting.
Lite senare tog jag ytterligare en promme för att hämta ett paket. Det kom också ett bokpaket på eftermiddagen från Akademibokhandeln. Synd att det ska vara så svårt att ringa på och säga att man har ställt ett paket vid ytterdörren. Det var först när Anna gick till jobbet som hon upptäckte paketet.
Paketet som jag hämtade var en gåva från Anna.
Tusen tack älskling för den fina, fina signerade boken Kring denna konst.
∼ ♦ ∼
I kväll är jag solokvist med familjen Katt. De har fått lamm till middag. Jag tinar en frusen kycklinglasagne till middag. Den räcker till två dagar, säkert, eftersom det landade lite mer rabarberpaj och glass i magen vid eftermiddagsfikat. Andra delen av Maria Wern går i kväll, men jag inväntar att Anna ska vara ledig så vi kan se den tillsammans på SvT Play.
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = familjen Katts och mitt namn på vår dammsugare som låter fruktansvärt illa – som ett rytande monster.
Livet är kort.
För några månader sen köpte 
Under våren 2021 har jag fått chansen att läsa några av 
Jag blev så glad, så glad när jag upptäckte att ytterligare en bok i 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 