Kära dagbok…
Kaktusen härmade mig!
Det har varit höstmarknad i Uppsala igår och idag. Eftersom Fästmön idag, tisdag, har lämnat stan för Göteborg, gjorde vi en liten runda på Vaksala torg på måndagen efter jobbet. Där fanns massor att skratta åt, såväl ting som levande varelser. En av de roligaste grejorna var en kaktus som spelade in det jag sa. Och ja. Jag sa bland annat ”bajskorv”. (Jag är barnslig.)
Sen fanns det sånt som var ganska hiskeligt också. Jag gjorde av med en hel hundralapp på strumpor. Tio par blev det. Ibland har dessa strumpor OK kvalitet, ibland inte. Men för tio spänn styck behöver en inte gråta om strumporna inte håller i evighet amen.
Fulingar!
Tio par marknadsstrumpor.
Nåt marknadsgodis köpte vi inte, men på hemvägen tittade vi in till Korgtassen för att Anna skulle handla ett par saker till resan. Då slank det ner var sin brownie. I morrn är det Kanelbullens dag, men jag fikar inte i min ensamhet. Det fick bli en Browniens kväll i stället. (Passar ju bra för en som fortfarande gillar kiss-och-bajs-humor.) Och till brownien en liten… sidekick.
Brownie med sidekick.
Anna både tvättade och packade, men Det sitter i väggarna tittade vi på.
∼ ♦ ∼
Kanelbullens dag blev en härlig höstdag i Uppsala. Morgonen var kall, Anna stressade iväg till tåget och jag drömde om Örebro. Ja jag ska på en konferens i Örebro senare i månaden och efter den ner till vännerna FEM och Finske Pinnen i Metropolen Byhålan. Hoppas de har lika härligt höstväder där och då som här och nu, för Motala kan vara fantastiskt om hösten där det ligger vid sjön. Jag längtar efter många promenader längs med Vätterpromenaden, i tanken tillsammans med lilla mamma. Nästa vecka är det sex år sen hon gick bort. Den dan jag åker ner till Motala skulle min pappa ha fyllt 95 år. På lördagen är det mammas namnsdag. Så ja. Jag ska till graven och göra fint med ljungträd, tror jag.
Härlig höstdag – och höstlönn – i Uppsala idag.
Men än så länge är jag i Uppsala och Anna i Göteborg. Jag tror inte att jag hinner känna mig ensam, för jag jobbar ju vardagarna och har sällskap av Tisslingarna på kvällarna. På onsdag efter enhetsdagen går jag hem och jobbar ett par timmar och hela torsdagen jobbar jag hemma. Jag tror inte att de heller känner sig ensamma så mycket då. På onsdag kväll ska jag jul-KBT:a mig tillsammans med vännen Mimmi och på fredag blir det en stunds AW med favoriter från min tidigare avdelning. Dagarna lär gå fort.
En kanelbulle jag åt hemma en gång, dock inte i kväll.
Det var en hel del att fira idag. Dels nobelpristagaren i medicin – Svante Pääbo är alumn och disputerad vid vårt universitet – dels är det ju Kanelbullens dag. Vitt skilda ting, men båda värda att firas. ==> Fast för min del blev det dock ingen bulle – inte kul att fika ensam. <== Svantes avhandling står nånstans i mina bokhyllor. Sist jag såg honom var han på min inflyttningsfest. Jag fick bröd och salt av honom, bland annat en finsk sedvänja (vi har båda lite finskt i oss). Att ge bort bröd och salt symboliserar gemenskap (tänk på uttrycket ”bryta bröd”) och välstånd (saltet). Brödet representerar då livets nödtorft och saltet, som användes förr till konservering, välstånd – det var ju dyrt.
Annars var det som vanligt på jobbet. Samtliga mina arbetskamrater jobbade på distans idag på förmiddagen (en kom in på eftermiddagen), så jag tog en hel del av konsultande och frågor på plats. Det är lite roligt, tycker jag, även om jag är långt ifrån så erfaren som mina kollegor. Lunchen idag blev vegetarisk pasta och den intogs som alltid nån gång mitt på dan.
Vegetarisk pasta och boken Hus av glas till lunch idag.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet mellanlandade jag hemma och gav katterna mat innan jag satte mig i bilköer för att hämta några bokrullar och tillbehör för Annas och mitt kommande projekt.
Några bokrullar…
… tillbehör och verktyg…
… samt tio liter lim…
Hemmakvällen omfattade även jobb, tvätt, kattpottömning (för andra gången idag eftersom nån skiter illa), sandpåfyllning och julklappsinslagning. Årets första julklappar ska nämligen delas ut i morgon kväll.
Årets första julklappar delas ut i morrn.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis, igår kväll bestämde jag mig för att inte förlänga mitt styrelseuppdrag. Jag ställer inte upp för omval vid årsstämman i december. Det finns flera skäl till detta, bland annat krånglande teknik och hög arbetsbelastning, men också att jag är för gammal för att ta skit från en väldigt liten människa.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det finns i dagsläget 18 böcker i Louise Pennys serie om kommissarie Gamache i Three Pines. Men alla är inte översatta till svenska. Varje gång en bok i serien kommer ut på svenska tar det en kvart innan jag har köpt den. Den här kanadensiska serien är så bra! Den trettonde boken i serien är den senast översatta och nu har jag läst även Hus av glas, som den heter.
Gå till Toffelprofilen
