Som man sår

Ett inlägg om den sjunde delen i Sebastian Bergman-serien.


 

Hjorth o Rosenfeltdts bok Som man sårFör snart tolv år sen inleddes min bekantskap med kriminalpsykologen Sebastian Bergman. I julklapp fick jag den första boken i serien om honom (länkar till samtliga böcker i serien finns nedan). Samtidigt gick en TV-serie baserad på boken under mellandagarna. På årets bokrea inhandlade jag den sjunde delen, Som man sår av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt.

Sebastian Bergman, som är en komplicerad person, har lämnat Riksmord och arbetar deltid som psykolog. Hans dotter Vanja Lithner har blivit mamma, men också ny chef vid Riksmord. Det första fallet som hon och hennes team får handlar om en prickskytt som på kort tid mördar flera personer i Karlshamn. Det finns vissa samband mellan offren, men fallen är inte solklara. Vanja konsulterar Sebastian trots att hon inte vill släppa in honom.

Läsaren får följa olika personers perspektiv. Ganska snart står det klart att morden handlar om såväl utsatthet som hämnd. Personteckningarna är rätt ytliga. Fokus ligger bitvis alltför mycket på Sebastian Bergman och varför han agerar som han gör och är som han är. Det blir understundom snudd på lite tradigt, faktiskt. Som alltid är det dock spännande läsning. Många i persongalleriet har hemligheter, inte bara mördaren, vars identitet blir känd för läsaren, utan även en och en annan polis. Och så den mystiske Tim. När jag inser Tims roll i det hela finns ingen tradighet kring Sebastian. Bara en längtan efter den åttonde och sista delen i den här serien. Jisses vilken cliffhanger och vilket spännande slut!

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sebastian Bergman-serien:

  1. Det fördolda
  2. Lärljungen
  3. Fjällgraven
  4. Den stumma flickan
  5. De underkända
  6. En högre rättvisa
  7. Som man sår (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Pi-dagen 2022: Spännande dagar

 



Kära dagbok…

Den första dagen i vecka 11 var solig och kall. Tre minusgrader var det i morse, vilket kräver att en packar på sig rejält när en som jag ska promenera till jobbet. På eftermiddagen vid hemgång behöver en inte vara lika påpälsad. I morse släpade jag också på min jobbdator eftersom jag hade jobbat hemifrån torsdag och fredag förra veckan.

Bitmoji Tofflan gungar i kristallkronan

Kondisen kunde ha varit bättre, men det händer spännande saker på jobbet.

Det var väldigt tomt på jobbet när jag kom fram, men framåt halv nio, nio dyker de flesta upp. En i min grupp är ledig idag och en jobbar hemifrån, så jag var ganska ensam på plats. Jag hade fått mejl från företagshälsovården med en inbjudan till att boka tid för hälsoprofil med anledning av det antal år jag fyller. Jisses, jag fick ingen tid förrän om två månader. Men nu är det gjort och jag är inbokad. Vidare har jag besvarat en hälsoenkät. Min kondis kunde ha varit bättre, så jag förväntar mig inga fantastiska resultat. På morgonen samma dag ska jag med bilen till service, så den dagen passar det utmärkt att jobba hemifrån.

Den här veckan händer som vanligt en massa spännande saker på jobbet och även denna vecka jobbar jag hemifrån, fast bara på fredag. På torsdag har avdelningen ett heldagsmöte i en lokal ”på stan”, med efterföljande middag. Nytt och nöje, med andra ord. I morgon, tisdag, ska jag luncha med en av tjejerna i växeln. Det är en sån där snäll och serviceinriktad kvinna som verkligen passar att jobba där hon gör. Dessutom förser hon mig med litteratur då och då. Samma eftermiddag ska jag ha mitt första medarbetarsamtal med min nya enhetschef. Utöver det har vi börjat fördela arbetsuppgifter och ansvar mer på enhetschefens initiativ. Det behövs! På den privata sidan ska jag träffa M på fredag. Vi ska testa ett nytt ställe den här gången. Och så kom Antiktidningen och boken jag har fått för recension. Den senare var lite i tjockaste laget för att jag ska hinna, men… Den måste gå.

∼ ♦ ∼

Efter arbetsdagen packade jag ihop och traskade hem till Tisslingarna och Gymnasisten. Den senare håller sig mest på sitt rum, men katterna är sällskapssjuka som tusan. Jag ska läsa en stund, försöka orka stryka en hög kläder, starta diskmaskinen och köra en maskin tvätt. Det blir nog lite TV också. Igår såg vi premiäravsnittet av Harry Palmer. Ytterligare fem avsnitt återstår av denna spionserie som utspelar sig i början av 1960-talet. I kväll ska jag se på Annika, ytterligare en brittisk kriminalserie som jag tror är bra.

Citrus sover med ryggen mot kameran

Citrus tycker om att sova i soffan när jag läser eller ser på TV.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 13 mars 2022 (som är den riktiga Mazarinens dag): Utflykt och första utomhusfikan för året

 



Kära dagbok…

Katten Lucifer i zebrafåtöljen

Trött ungdom (Lucifer, 42.)

Som jag ofta skrivit tidigare går en helg så fort. Det är så mycket en vill göra och/eller måste hinna med – och så blir knappt hälften gjort. Tid för återhämtning ska också inrymmas i veckans två lediga dar. Nu, när saker och ting har löst sig på jobbfronten, känns det skönt nog som att jag får energi av jobbet, trots att vi är inne i en hektisk period. Men det klart. Jag är ingen ungdom längre. Samtidigt blir jag lite full i skratt när ungdomen kommer hem efter en dag 8 – 16.30, säger sig må dåligt och är helt slut. En tant som jag, betydligt äldre, måste bara orka jobba med huvudet minst åtta timmar varje vardag. Det är ingen annan som betalar mina räkningar och min mat, nämligen. Samtidigt… jag har det bra nu. Att trivas på jobbet, att ha givande arbetsuppgifter och bra arbetskamrater betyder så otroligt mycket. Det ger kraft! Alla har det inte lika bra som jag på jobbet. Det vet jag.

Boken Som man sår och kaffe på sängen

Söndagsmorgon.

Söndagen inleddes med kattkrafs vid halv sju-tiden. Jag pytsade upp mat, slumrade en stund till innan jag gav upp. Klev ur sängen, startade Moccamastern, fördelade veckans medicin och tömde kattpottor. Diskmaskinen tömde jag igår kväll och det var jag glad över. Den fylls snabbt på. Sen kunde jag krypa ner i sängen igen, ta med mig kaffe till Fästmön och mig själv och läsa en god stund. Den sjunde delen i Sebastian Bergman-serien går snabbt att läsa. Den är välskriven och spännande, helt klart motsatsen till seg. Men jag gissar att jag får lägga den åt sidan i veckan för att gripa mig an boken jag ska  förhandsläsa för Akademibokhandeln.

Det var en härlig marsdag med sol och en temperatur upp mot tio grader på eftermiddagen. Vi åkte och hämtade upp Annas snälla mamma för en liten utflykt till Fullerö handel. Och tänk – vi handlade nåt alla tre. Jag slog på stort och köpte en väldoftande tvål. Eftermiddagskaffet hade Annas snälla mamma med sig till oss i termos med gott fikabröd i burkar. Det intog vi på en bänk i solen i Gamla Uppsala.


Innan vi åkte till ICA Maxi i Gnista för att veckohandla
skjutsade jag hem Annas snälla mamma. Hon behövde inte ha nåt hemhandlat. Vi behövde mest färskvaror som frukt och grönt, fil och yoghurt och lite mat till oss och katterna. Jag höll på att smälla av när jag skulle betala nästan 1 300 spänn för fyra kassar mat och två lådor kattmat. Sen tillkom ytterligare 80 spänn för en kolsyrepatron. Jaa, nu märker en att priserna stiger, nästan från en dag till en annan. Utöver detta ska jag sen betala för mina luncher på jobbet. Det är över 100 spänn om dan.

Nu är klagovisorna slut. Vi har i alla fall mat och i kväll åt vi söndagsmiddag av hög klass, för min del kycklingkorv, potatisklyftor, räksallad och bostongurka med en öl till. Det är snart dags för kvällskaffe och läsning. Klockan 21 vill jag se premiäravsnittet av Harry Palmer på SvT1. Jobbväskan är packad, rena kläder framlagda/-hängda och jag är redo för en ny utflykt – till jobbet.

Kycklingkorv potatisklyftor bostongurka räksallad och öl

Söndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredag kväll den 11 mars och Mazarinens dag 2022: DUM-konsert, en massa ostar och en och annan mazarin

 



Kära dagbok…

Mot slutet av arbetsdagen igår fick jag det bekräftat: nu är överflyttningen av mig och min tjänst klar. Jag läste ett inlägg på ex-avdelningens intranätblogg som min numera före detta chef hade skrivit. Innan jag loggade ut för dagen och veckan kollade jag ”systemet” – och fick flytten bekräftad. Det känns… oerhört skönt. Jag har fått en del återkoppling på chefens inlägg, en text vi formulerade stora delar av tillsammans. Fast ”många år” har jag inte jobbat där, bara fem. De flesta före detta kollegor tiger, som vanligt eller vågar inte visa utåt var eventuella sympatier ligger eller sina tankar kring det hela. När jag la ut på Instagram, en delvis maskerad skärmdump av inlägget, var en före detta kollega modig nog att skriva att de saknar mig. Det uppskattar jag väldigt mycket.

Förändringar i staben UIT CRs blogginlägg om mig

Före detta chefen på bloggen. Fast många år vet jag inte om fem är…


Det blev en ganska rask fredagsmiddag. Fästmön
lagade som vanligt mat till Gymnasisten. Till oss hade jag föreslagit räkstubbe. Det är ju bara att ställa fram och äta. Vi skulle ju iväg på konsert.

Räkstubbe och vatten

Fredagsmiddag – vatten och bröd (med räkor).

Konserten i domkyrkan gavs av kören DUM, Domkyrkans ungdomsmusiker. De sjöng modern profan popmusik. Nästan alla i kören fick hoppa fram som solister. Det var inte alltid… så bra. Men i stort var det skönsång. Och så roligt att vi kunde göra nåt för en gångs skull en kväll tillsammans, Anna och jag. Dessutom en för oss lite ovanlig grej samt att den gick av stapeln i domkyrkan. Mer sånt är önskvärt!


Konserten höll på cirka en och en halv timme.
Det var lagom, för kyrkbänkarna i Dômen och min onda rygg går inte så bra ihop. Ryggen fick både Linnex och behandling av Annas massagekudde när vi kom hem. Och på det var sin ostassiett och var sitt glas appassimento.

Ostassiett vin Ecoltura Appassimento boken Förmörkelsen och katten Citrus

En ostassiett och ett glas rött intogs, under Citrus överinseende.

∼ ♦ ∼

Lördagen började som vanligt tidigt, men ändå senare än vanligt. En hel kvart senare jämfört med en vardag, för min del. Då var det nån som krafsade uppfodrande på sovrumsdörren och ville ha frukost. Nej, det var inte Gymnasisten. Han skulle inte upp förrän klockan sju… Idag var det nämligen dags för hans första högskoleprov, ett prov som tog hela lördagen i anspråk. Anna gick upp och såg till att han kom iväg med en rejäl matsäck. Sen blev det läsning och kaffe på sängen för min del, för jag hade kunnat sova mer, men… Boken jag läste var en ganska tung psykologisk thriller som blev lite seg i mitten. Men… mot slutet repade den sig och blev riktigt bra. Jag läste snabbt de sista sidorna innan jag bytte till den sjunde delen om Sebastian Bergman och hans kollegor på Riksmord.

 

Mazarin på Ofvandahls

Vi firade Mazarinens dag på Ofvandahls.

Sen satte vi lite fart. Först blev det frukost. Anna dammsög så många rum hon orkade, innan jag tog över och gjorde de sista. Jag tömde kattpottorna. Duschen var extra skön i morse av nån anledning. Utanför lyste marssolen underbart. Termometern visade över sju grader när vi traskade iväg på våra lördagsärenden. Först fick Ostboden i Saluhallen ett besök. Där köpte jag tre ostar som vi valde tillsammans. Jag kollade inte på priset när jag betalade…

Innan vi gjorde de sista ärendena stannade vi till på Ofvandahls för att fira Mazarinens dag. Där var knökfullt som vanligt samt även en hel del megafonröster av olika slag. Somliga lockade till skratt, dessutom. Och ärligt talat ärade vi inte bara mazarinen utan även wienerbrödet. Anna bjöd på lördagsfikat, som hon tyvärr mådde lite illa av efteråt.


Vi traskade iväg till Lutis, men gjorde ett stopp på vägen
så att min sambo kunde shoppa lite kläder. Vad och var får hon själv berätta om, förstås. Hemkomna tog vi var sin kopp kardemummakaffe. Anna hittade för övrigt en fin Muminmugg i sina gömmor i morse. Den muggen hade hon köpt till sig själv när hon köpte till mig – på Alla hjärtans dag. Anna påminde mig starkt om min farmor, hon lyckades ofta glömma presenter. Kanske inte till sig själv dock, men till sitt enda barnbarn. Nåja, Anna och jag fick ett gott skratt – och Anna fick plötsligt en ny mugg.

Eftermiddagen gick fort. Jag ringde Annas snälla mamma och i morrn ska vi på en liten utflykt med bil. Gymnasisten kom hem vid 17-tiden och ”mådde skit”. Jag försökte säga att 8 – 16.30 är en vanlig arbetsdag, men att jag är övertygad om att han har gjort ett bra första prov. Det ger i alla fall tilläggspoäng till betyget. Anna påbörjade lördagskycklingen så att vi ska kunna äta tidigt. I kväll är det ju final i melodifestivalseländet, nåt som två tredjedelar av människorna som bor i vår lägenhet på Main Street vill se och lyssna på. För övrigt gjorde jag ostbrickan. Det syns.

∼ ♦ ∼

Och kära dagbok… Det är väl tur att det finns vin och att jag inte heter Lena… Tack @rappakaljan på Instagram. Detta gav mig ett av många skratt.

Lena du kan inte dricka mer vin

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Förmörkelsen

Ett inlägg om en julklappsbok.


 

Karin Fossums bok FörmörkelsenTänk att jag fortfarande har julklappsböcker kvar att läsa! Jag valde ju ett presentkort i en bokhandel som julklapp från arbetsgivaren förra året. För det köpte jag med mig en riktigt härlig hög böcker i början av januari i år. En av pocketarna som följde med hem var Karin Fossums bok Förmörkelsen. Det är den fjortonde boken i serien med polisen Konrad Sejer som huvudkaraktär. Jag har nu läst samtliga böcker som har kommit ut på svenska, men jag har inte bloggat om dem alla. Några länkar till inlägg finns emellertid nedan.

Karin Fossum skriver egentligen inte regelrätta deckare eller kriminalromaner även om Konrad Sejer-serien handlar om brott. Jag klassar böckerna mer som psykologiska thrillrar. Förmörkelsen är inget undantag. Den börjar riktigt ruggigt. Ett par har tagit in på hotell tillsammans med sin lille son Elias. Morgonen därpå händer nåt hemskt. Pojken faller – eller blir kastad – från balkongen och dör omedelbart. Men vad har hänt? Konrad Sejer får hand om fallet. Föräldrarna skyller på varandra, men är nån av dem skyldig till mord? Båda frikänns ju…

Oerhört obehaglig är boken redan från början. Hur kan nån vilja döda ett litet barn? Eller var det en olycka? Författaren lotsar läsaren genom händelserna via föräldrarnas respektive berättelser. Båda föräldrarna skyller mycket trovärdigt på varandra. Mina sympatier skiftar under resans gång. Konrad Sejer hamnar i ett svårt dilemma när han ska bedöma vem som är skyldig. Till sist kommer sanningen fram – men inte via Konrad Sejer

Det här en ett psykologiskt drama där känslor och åsikter hela tiden kastas omkring och omkull. Persongalleriet är litet, men varje karaktär får stor plats. Nånstans mellan början och slutet blir berättelsen lite seg. Slutet kompenserar detta helt klart. Den här lilla boken är oerhört tung att läsa.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Konrad Sejer-serien:

  1. Evas öga
  2. Se dig inte om!
  3. Den som fruktar vargen
  4. När djävulen håller ljuset
  5. Älskade Poona
  6. Svarta sekunder
  7. Mordet på Harriet Krohn
  8. Den som älskar något annat
  9. Den onda viljan
  10. Döden skall du tåla
  11. Carmen och döden
  12. Helveteselden
  13. Viskaren 
  14. Förmörkelsen (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 10 mars och fredagen den 11 mars 2022: Missad stjärna, passad (!) tid och förhandsläsare, minsann!

 



Kära dagbok…

På torsdagskvällen var jag förvånansvärt pigg. Det är väl lite så att jag får en kick när det är mycket att göra, mycket roligt att göra, ska tilläggas. Eftersom jag var borta en bra stund på förmiddagen igår åt jag lunch vid jobbdatorn och så jobbade jag lite till på kvällen. Men bara lite. Det finns alltid nåt att göra.

Diplom Antikkunnig i Håbo 10 mars 2022

Skyller en missad stjärna på en strulande app.

Jag tvättade igår kväll igen ett par korta maskiner. Torkade av i badrummet, för det var inte gjort på skämsigt lång tid. Hann preciiis klart till Antikrundan. Tyvärr krånglade appen så jag missade de två första värderingarna. Dem fick jag göra i efterhand. Nej, jag fuskade inte. När appen krånglade fokuserade jag på den, inte på värderingarna som gjordes i TV-rutan. Strulet i sig orsakade nog att jag kom av mig lite. Det blev bara två stjärnor på gårdagens diplom.

 

Katten Citrus bland soffkuddarna vaken

Citrus vilar bland kuddarna efter Bajskorvsjakten.

Fästmön jobbade ända till 21.30 igår, så det blev inte nån längre stunds samvaro på kvällen. Jag var trött och gick och la mig för att läsa min bok på gång runt en 22.30, medan Anna behövde äta nåt och fixa frukostmackor till Gymnasisten och lunchlåda till sig själv.

Katterna var rätt lugna igår kväll. Det berodde kanske på att de blivit helt slut efter Bajskorvsjakten igår morse. Citrus låg en stund bland soffkuddarna och snusade ljudligt. Bilden togs strax innan hon slocknade.

∼ ♦ ∼

Kattpottor

Vi har två pottor till våra två kissar. Då går det åt sand.

I morse vaknade jag tidigt. Jag hade kommit på att Anna började jobba först 7.30 och då vill hon sova lite längre. Det innebär att jag får sova lite mindre. Men det spelar ingen roll, för jag skulle ju upp och jobba hemifrån. Jag började med att ge katterna mat och tömma deras pottor. Igår kväll hade jag fyllt på med den nya sanden vi fick hemlevererad häromdan. Det är jättesvårt att veta hur länge den räcker. På påsen står att innehållet ska räcka för en katt i 80 dar. Nu har vi två katter, men jag är inte säker på att en påse räcker 40 dar… Vi får se. Det blev en tur ner till soprummet också med ett sopberg, men 6.45 satt jag vid jobbdatorn och jobbade. Just nu går jag igenom ett antal intranätsidor och texter samt läser in mig på diverse material. Inte nåt upphetsande, men tillräckligt intressant. Vidare var det en kalendariegrej som jag grejade med igår kväll som behövde följas upp. Och så var det förstås det övriga kring kalendariet. Men nu är min vecka som Kalle, det vill säga kalendarieadministratör, slut. Nästa gång ska jag ha två veckor på raken – påskveckan och veckan efter.

Marssol vid Fyrisån

Marssolen värmed vid Fyrisån.

På lunchen hade jag en tid att passa (!) hos polisen. Nej då, jag har inte gjort nåt kriminellt eller varit vittne till nåt skumt, jag skulle fixa pass. Det blev en kort och skön promenad bort till polishuset denna soliga, men lite  kyliga marsdag. Marssolen värmde dock gott, det var bara i skuggan som det blåste och kändes vintrigt.

Hos polisen var det… rörigt. Jag kom en hel halvtimme för tidigt, trodde att det tog lång tid att gå. Trots bokad tid fick jag inte ta nån kölapp förrän tidigast 20 minuter före den bokade tiden. Klart att det kom massor av folk under de tio minuter jag fick vänta. Till sist blev det bingo och jag fick min nummerlapp 11.40. Sen pajade nummerlappssystemet… Halvkaos i polishusets entré. Jag hade tur igen och var på hemväg redan före klockan tolv. Eftersom vädret var så underbart gick jag upp i lägenheten, hämtade Dramaten formerly known as Roland, och gick till Systembolaget. Vi kanske vill ha lite vin till ostarna i kväll när vi återvänder från vårt musikaliska äventyr – se längre ner! Det blir andra flaskan från höger i afton ifall vi ska dricka vin, för övrigt.

∼ ♦ ∼

Jag har blivit utsedd av Akademibokhandeln som förhandsläsare av en manlig debutants verk inom deckargenren. Det ska bli både roligt och spännande! Boken ska läsas och recensionen skickas in senast den 24 mars. Min recension, tillsammans med fyra andra förhandsläsares, publiceras den 25 mars på Akademibokhandelns webbplats. Givetvis publiceras recensionen även här på bloggen.

Bitmoji Tofflan med bok och röd fåtölj

Jag ska förhandsläsa och recensera en deckardebut.

∼ ♦ ∼

Vägningen då? Glädjande nog blev det en liten viktminskning denna fredagsmorgon jämfört med förra fredagen. Hela 300 gram har jag gått ner på en vecka. Dessvärre har procenten fett i kroppen ökat med nio tiondelar och muskelmassan minskat med lika mycket. Vattenmängden i kroppen var lite för låg. Bentätheten ligger kvar på samma procent som tidigare, men BMI har minskat med en tiondel.

∼ ♦ ∼

I kväll äter Anna och jag räkmacka igen, denna gång köpes. Gymnasisten får lagad mat, förstås, men Anna och jag äter snabbt eftersom vi ska iväg till Domkyrkan på konsert. Vi ska hänga med rockkören DUM, Domkyrkoförsamlingens ungdomsmusik, ”Into the Unknown”. Det här inlägget är därför tidsinställt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Onsdag kväll den 9 mars och torsdagen den 10 mars 2022: Rena kläder och tänder, men grå dag

 



Kära dagbok…

Vår tvättmaskin

Vår tvättmaskin är inte längre så ny… Den har fått jobba hårt under de tre år den har bott hos oss.

Så snart jag kom innanför dörren här hemma igår startade jag en maskin tvätt. Tvättkorgen var verkligen knökfull och smutstvätten hoppar inte ner i maskinen av sig självt och startar den. Nu blev så mycket som möjligt tvättat och hängt på våra torkställningar. Ibland vore det bra med en torktumlare, men samtidigt vet jag att det sliter ganska mycket på kläderna.

Jag hade lite sms-kontakt med vännen M på kvällen och vi försöker få till en träff nästa vecka. Just nu är det en väldigt hektisk period jobbmässigt och även lite privat, så det är inte helt enkelt. Idag var det tandläkarbesök och i morrn ska jag till polisen och fixa nytt pass. Det är sånt som liksom inte går att göra annat än på dagtid. Då måste den tiden jobbas igen.

Kelda tomatsoppa tomt paket

Det blev tomatsoppa till kvällsmat.

Men igår kväll… Ryggen var hyfsad, den gjorde bara ont när jag bar tvättkorgen full med tvätt och när jag stod för länge och hängde. Annars var den ganska OK. Jag läste lite grann medan maskinen jobbade. Och åt tomatsoppa och mackor till kvällsmat. Kalkonen och potatisgratängen äter jag i kväll. Det känns inte juste mot tandpersonalen att hoppa upp i stolen och stinka vitlök.

Lite TV kikade jag också på. Nyheterna fick mig nästan att gråta. Sen såg jag nåt entreprenörsprogram där två gäng tävlar mot varandra. Naturligtvis kan bara en vinna och den får förmånen att få uppbackning med mera av en stenrik och überkompetent företagsledare. Igår skenade de omkring i Rom…

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag onödigt tidigt till en ganska grå dag. Jag skulle ju jobba hemifrån. Men jag kunde sopa och tömma kattpottor i lugn och ro och därefter duscha och äta frukost. Katterna fick förstås också mat. Sen startade jag diskmaskinen. Det är sånt en kan göra när en jobbar hemifrån. Även i morrn jobbar jag här. Annars föredrar jag som sagt att jobba på jobbet. Hemma är det för många saker som distraherar. Idag var det främst katterna som var helgalna och jagade varandra. Strax innan jag skulle in i Zoommöte upptäckte jag att Citrus hade en bajskorv hängande i baken. Jag försökte få bort den utan framgång och fick be Fästmön om hjälp. Under mötet pågick en vild kattjakt i närheten och jag hade svårt att koncentrera mig. Sagda korv uppfångades och kastades till slut. Nej, ingen bild på korven. Kära dagbok, du får i stället titta på Lucifer som hittade en bra låda i hallen.

Lucifer i apotekslåda

Lucifer hittade en bra låda i hallen.

Den här veckan är jag kalendarieadministratör, så det blev en del sånt jobb idag. Vidare har jag läst in mig på lite material inför såväl avdelningsmötesdagen som medarbetarsamtalet – jag ska ha mitt första medarbetarsamtal med min nya enhetschef på tisdag. Vidare har jag nagelfarit ett gäng sidor på intranätet som jag och en arbetskamrat har gjort om struktur och innehåll på. Vi får se hur det går hem hos beställaren och beställarens överordnade, framför allt…

Jag pep iväg till min tandläkarmottagning på förmiddagen. Eftersom jag bytt mottagning, men före corona-pandemin, hade jag inte varit där än. Däremot kände jag mycket väl tandhygienisten som också jobbat på min gamla mottagning. Den som klickar på länken tror att jag har varit i Stockholm och vänt, men det finns en mottagning i Uppsala också nere vid ån, på Östra Ågatan, där det ska bli forsränning sista april i år igen. Naturligtvis var jag jätterädd eftersom jag inte har haft nåt proffs som har tittat på mina tänder på två och ett halvt år. Som tur var behövdes ingen annan åtgärd än putsning. Notan slutade på 1 200 spänn, men tänderna blev röntgade och ordentligt genomgångna. Tack Rolla, bästa tandhyggan!

 

Bitmoji Tofflan med kakor och godsaker

Jag ska umgås och äta middag med arbetskamraterna efter arbetstid nästa torsdag.

Nästa vecka blir det ytterligare en dags jobb från hemmet, på fredagen. På torsdag, om en vecka, alltså, ska jag delta i min första avdelningsmötesdag under en hel dag med nya avdelningen. Vi ska träffas på ett ställe i centrala Uppsala, så det tar mig typ fem minuter att gå dit. På kvällen är det middag för dem som vill och jag har anmält mig, förstås. Jag tycker att det är viktigt att vi ses även mer avslappnat och dessutom gillar jag att umgås med mina arbetskamrater på Kommunikationsavdelningen.

I kväll är det fortfarande torsdagen den 10 mars. Jag har tagit reda på gårdagens tvätt och ätit lite rester från helgen. De slank ner med ett glas av ett av mina favoritviner. Den här veckan tänker jag inte missa Antikrundan, nåt jag gjorde förra veckan eftersom jag var på AW och lär göra nästa vecka eftersom jag är på jobbmiddag. Klockan 20 – 21 är jag strängt upptagen i afton, alltså. Svarar inte på kommentarer, sms, telefonsamtal etc.

Kalkonmiddag rester och ett glas rött

Rester från helgen slank ner fint med mitt favoritvin till.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 8 mars och onsdagen den 9 mars 2022: Ljusare utsikter

 



Kära dagbok…

Det var som om dimman i själen lättade lite igår. Även om det är oerhört hög arbetsbelastning på jobbet just nu och min dumma rygg bråkar känns det som om utsikten är… ljusare. Det var bara bra möten under gårdagen. Även om mötena innebär att jag måste jobba hårt fick jag energi av dem alla. För mig är till exempel det bästa mötet ett arbetsmöte. Ett sånt hade jag på eftermiddagen. Fyra ögon ser mer än två och dessa ögon samt personerna de tillhör gjorde en riktigt bra arbetsinsats. Ett och annat möte gjorde mig lättare och ljusare till mods rent generellt. Samtidigt ser jag hur vissa i min närhet drabbas hårt. Nej, livet är inte rättvist, framför allt inte arbetslivet. Jag hoppas att jag kan skänka en del av dem lite bra energi och goda tankar.

Uppsala slott

Ljusare utsikter…


På hemvägen stannade jag till vid Butiken på hörnet
och köpte med mig ett levainbröd hem. Fästmön hade köpt två burkar av Korgtassens underbara fisksoppa och jag fick ta en av dem. Vi åt tillsammans på kvällen och det var trevligt.

Mackor och fisksoppa

Underbar fisksoppa från Korgtassen blev tisdagsmiddag.


Från jobbet hade jag plockat hem tre gamla högskoleprov
från åren 2019-2021. Egentligen fick en bara ta två, men jag fick ett extra bara för att H är så himla snäll. En av oss tre här hemma ska göra årets högskoleprov på lördag. Inte jag och det är jag glad för. Det var mastiga buntar papper och ärligt talat vågade jag inte titta på innehållet.

Tre gamla högskoleprov

Nej, jag vill INTE göra högskoleprovet.


Tvättkorgen är knökfull,
men jag tvättar nu i kväll, så mycket jag bara kan. Anna hade ledig dag igår och skulle på ett läkarbesök samt handla. Det tog större delen av dan. Sen är det uppdelat så att jag gör veckotvätten. Då ska Anna inte göra den. I stället satt vi och skrev och jag läste en stund igår kväll. Det är viktigare än att tvätta ibland. Tillsammans såg vi sen första delen av sex av årets Bäckström på TV4.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan working from home

Torsdag och fredag ska jag jobba hemifrån.

Det har blivit varmare nu, men det är fortfarande minusgrader om morgnarna. I morse var det nästan minus tre. Det är riktigt behagligt att promenera till jobbet. Onsdagen var fulltecknad av möten, bland annat ett enhetsmöte där jag i förväg hade lovat att skriva minnesanteckningar. Den här gången pajade inte min dator. Den släpade jag för övrigt med mig hem i kväll efter jobbet. I morrn och på fredag ska jag jobba på distans, det vill säga hemifrån. Jag ska till tandläkaren i morrn förmiddag och det bävar jag för. Det brukar bli dyrt och göra ont.

Jag hade missat att jag lagt in ett avstämningsmöte i kombo med lunch med Lisbeth*, hon som egentligen heter nånting heeelt annat. Tiden gick alltför snabbt, jag hann inte ens fota maten…

Ris kvar på tallriken

Plötsligt var det vara ris kvar av lunchen…

∼ ♦ ∼

Och så vill jag ha fred på jorden. Jag kan vara hetsig och arg, men slåss och mördar gör jag aldrig. Varför gör andra det? (Har sökt svaret i snart 60 år…)

∼ ♦ ∼

*Lisbeth = ursprungligen en kollega från ett annat universitet i stan, numera en kollega på universitetet där jag jobbar nu, men framför allt – en vän


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 7 mars och tisdagen den 8 mars 2022: Att trivas och bli sedd

 



Kära dagbok…

OK, det är tuffa dagar på flera sätt. Jag beklagar mig en del över att de är mötesfyllda på arbetstid. Men det är inte enbart klagovisor ska du veta, kära dagbok. Jag tycker ju att det är så roligt att gå till jobbet igen och önskar att dygnet hade flera timmar. Det är som att jag vill hinna göra mer både på jobbet och privat. Nu känns det som om jag inte riktigt hinner med nåt till den kvalitet jag vill uppnå. Det är där frustrationen ligger. Jag gillar att ha mycket att göra, men jag vill också göra bra ifrån mig.

Citrus sover ihoprullad

Gulligt ljud från snarkande Citrus och rofyllt!

Att trivas på jobbet igen är underbart. Stegen är lätta när jag går dit på morgnarna. Är de tunga när jag går hemåt beror det på att jag har jobbat mig trött. För trött blir jag. Jag är fortfarande ovan vid alla ljud och alla människor. Fästmön avslöjade igår att hon också har lite svårt med ljud, om än på ett annat sätt än jag. Och lilla Citrus låg och snarkade i soffan, helt bortvänd från världen. Det var ett gulligt ljud. Dessutom finns det inget mer rofyllt än en sovande katt.

Selfie nyklippt mars 2022

Flera såg att jag hade klippt mig och kommenterade det igår.

Men mest blir jag glad. En sak jag verkligen blev glad över och insåg igår är att jag blir sedd av mina arbetskamrater. Det var till exempel flera som kommenterade att jag hade klippt mig (i fredags). Bara en sån enkel sak betyder så mycket och gjorde mig… glad…

Kvällarna hemma är ganska lika under vardagarna. Det är roligt att Anna skriver igen och inte bara står vid spisen. Visst önskar jag ibland att vi åt tillsammans om kvällarna som ”en riktig familj”, men för att bespara Anna mer jobb eller för att undvika trängsel vid hällen är det enklare om jag äter huvudmålet lunchen och mackor på kvällen. Igår kväll, före och efter Anna lagade och åt middag med Gymnasisten, satt hon och skrev och jag läste. Vi såg också Strömstedts på TV4 när de besökte Anders Borg och Dominika Peczynski.

När jag hade gått och lagt mig blev det bokbyte. Brightonboken, som handlade om försvunna flickor, byttes mot en norsk bok om ett tappat barn. Riktigt otäck start på den boken. Och det är faktiskt en julklappsbok, från arbetsgivaren julen 2021.

Böckerna Now you see them och Förmörkelsen

Bokbyte från försvunna flickor i Brighton och tappad pojke i Norge.

∼ ♦ ∼

Idag var det också en mötesrik dag. Jag var spänd inför ett sista möte med min snart före detta chef, men det avlöpte bra. Det fanns inte mycket kvar att avhandla, det mesta är liksom klart. Frågan om avtackning lämnades öppen. Det känns inte riktigt som jag vill det. Fast egentligen kanske jag vill. Men i stället för att ta nåt beslut bokade jag in en lunch med en snart före detta arbetskamrat. Ett inlägg på avdelningsbloggen från min f d chef får informera avdelningen om det de flesta egentligen redan vet. Från mötet fick jag med mig ett lycka till och en flaska fin sauternes, ett vitt vin som ska passa till desserter och ostar. Tack! Det betydde mycket.

∼ ♦ ∼

Vill du se och läsa nåt av det jag jobbar med? Varsågod, här är min artikel, som jag publicerade på intranätet i morse, med lästips om starka kvinnor.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Now you see them

Ett inlägg om den femte delen i Brightonmysterierna.



Elly Griffiths bok Now you see themSå blev det dags för den femte delen i Elly Griffiths Brightonmysterier, Now you see them. Det är också den sista boken i serien som jag fick i julklapp av Annas snälla dotter och Boy Wonder. Del sex är nu hett önskad och jag har sett en skymt av den på The English Bookshop. För tillfället får dock bokinköp ligga på is. Jag har en härlig hög att läsa och även ett par inkommande böcker för recension.

Men åter till del fem. Det har gått elva år sen sist och det är 1964. Tonårstjejer svärmar för popidoler och filmstjärnor. Rhonda gillar Bobby Hambro. När hon försvinner från sin internatskola är både lärare och elever övertygade om att hon har stuckit till London för att försöka träffa Bobby. Men så hittar en polis som är med och utreder försvinnandet hennes skolhatt i en tunnel under skolan… Edgar Stephens, nu mera högre polischef, får hand om fallet. Hans fru Emma, tidigare polis, har svårt att låta bli att lägga sig i, men som den hemmafru hon har blivit måste hon prioritera hemmet och de tre barnen. Max Mephisto, Edgars gamle kompis, är tillbaka i England för en begravning av en gemensam vän, men också för att bli filmstjärna. Givetvis träffar han Edgar och hamnar mitt i fallet.

Som vanligt går det snabbt att komma in i handlingen. Denna gång börjar det emellertid inte med mord utan med ett försvinnande. Författaren är knivskarp i sina korta, men träffande beskrivningar av olika karaktärer. Det blir så lätt att föreställa sig dem! Spännande blir det också när ett mordoffer hittas och flera personer försvinner. Det kommer farligt nära flera av huvudkaraktärerna och kampen mot tiden ger den här deckaren en snabbhet, särskilt mot slutet. Roande är också att läsa om upploppen mellan mods och rockare i Brighton 1964, men det är egentligen en annan historia, baserad på verkliga händelser.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Brightonmysterier-serien:

  1. The Zig Zag Girl
  2. Smoke and Mirrors 
  3. The Blood Card 
  4. The Vanishing Box 
  5. Now you see them (läs om boken i texten ovan!)
  6. The Midnight Hour

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar