Kära dagbok…

Det var som om dimman i själen lättade lite igår. Även om det är oerhört hög arbetsbelastning på jobbet just nu och min dumma rygg bråkar känns det som om utsikten är… ljusare. Det var bara bra möten under gårdagen. Även om mötena innebär att jag måste jobba hårt fick jag energi av dem alla. För mig är till exempel det bästa mötet ett arbetsmöte. Ett sånt hade jag på eftermiddagen. Fyra ögon ser mer än två och dessa ögon samt personerna de tillhör gjorde en riktigt bra arbetsinsats. Ett och annat möte gjorde mig lättare och ljusare till mods rent generellt. Samtidigt ser jag hur vissa i min närhet drabbas hårt. Nej, livet är inte rättvist, framför allt inte arbetslivet. Jag hoppas att jag kan skänka en del av dem lite bra energi och goda tankar.

Ljusare utsikter…

På hemvägen stannade jag till vid Butiken på hörnet och köpte med mig ett levainbröd hem. Fästmön hade köpt två burkar av Korgtassens underbara fisksoppa och jag fick ta en av dem. Vi åt tillsammans på kvällen och det var trevligt.

Underbar fisksoppa från Korgtassen blev tisdagsmiddag.

Från jobbet hade jag plockat hem tre gamla högskoleprov från åren 2019-2021. Egentligen fick en bara ta två, men jag fick ett extra bara för att H är så himla snäll. En av oss tre här hemma ska göra årets högskoleprov på lördag. Inte jag och det är jag glad för. Det var mastiga buntar papper och ärligt talat vågade jag inte titta på innehållet.

Nej, jag vill INTE göra högskoleprovet.

Tvättkorgen är knökfull, men jag tvättar nu i kväll, så mycket jag bara kan. Anna hade ledig dag igår och skulle på ett läkarbesök samt handla. Det tog större delen av dan. Sen är det uppdelat så att jag gör veckotvätten. Då ska Anna inte göra den. I stället satt vi och skrev och jag läste en stund igår kväll. Det är viktigare än att tvätta ibland. Tillsammans såg vi sen första delen av sex av årets Bäckström på TV4.

∼ ♦ ∼

Torsdag och fredag ska jag jobba hemifrån.

Det har blivit varmare nu, men det är fortfarande minusgrader om morgnarna. I morse var det nästan minus tre. Det är riktigt behagligt att promenera till jobbet. Onsdagen var fulltecknad av möten, bland annat ett enhetsmöte där jag i förväg hade lovat att skriva minnesanteckningar. Den här gången pajade inte min dator. Den släpade jag för övrigt med mig hem i kväll efter jobbet. I morrn och på fredag ska jag jobba på distans, det vill säga hemifrån. Jag ska till tandläkaren i morrn förmiddag och det bävar jag för. Det brukar bli dyrt och göra ont.

Jag hade missat att jag lagt in ett avstämningsmöte i kombo med lunch med Lisbeth*, hon som egentligen heter nånting heeelt annat. Tiden gick alltför snabbt, jag hann inte ens fota maten…

Plötsligt var det vara ris kvar av lunchen…

∼ ♦ ∼

Och så vill jag ha fred på jorden. Jag kan vara hetsig och arg, men slåss och mördar gör jag aldrig. Varför gör andra det? (Har sökt svaret i snart 60 år…)

∼ ♦ ∼

*Lisbeth = ursprungligen en kollega från ett annat universitet i stan, numera en kollega på universitetet där jag jobbar nu, men framför allt – en vän

Livet är kort.