Söndag kväll den 6 mars och måndagen den 7 mars 2022: Fulltecknat

 



Kära dagbok…

Ja det har ju rätt mycket varit jag som har ansvarat för maten den gångna helgen. Fästmön har bidragit, men jag har försökt ta lite mera aktiv roll. På lördag kväll stekte jag kalkonfilé. På söndag kväll ordnade jag… pizza. Vid 17-tiden, efter att ha strukit en megahög med kläder, traskade jag iväg till Trattoria Alessandro för att köpa pizzor. Det var jag inte ensam om, men när Alex själv tog emot beställningen fick jag både ”förtur” och en öl med jag väntade. Det var helt klart bättre doft än sist på restaurangen, så nu tänker jag att vi snart ska gå dit och sätta oss för en middag. På söndagskvällen blev middagen emellertid hemburen. Anna och jag delade på en pizza och åt hemgjord sallad. Gymnasisten åt en hel pizza själv, förstås. Jag blev ordentligt mätt.


Söndagskvällen avslutades med kardemummakaffe,
sista delen av Allt för Sverige och läsning. Det går undan rejält med läsningen av min bok på gång –  bara jag känner att jag kan koncentrera mig.

Elly Griffiths bok Now you see them

Det går undan med den här.


Tisslingarna
var förstås med oss,
inte bara i kväll utan hela helgen. Men snacka om att de är olika. Medan Citrus sträcker ut sig kurar Lucifer ihop sig…

∼ ♦ ∼

Måndag och en ganska fulltecknad mötesdag. Däremellan skulle jag jobba operativt. Vidare ansvarar jag för kalendariet den här veckan. Jag kände redan i helgen att arbetsveckan skulle bli riktigt tuff. Och jag hade inte fel… Det är tur att det finns möjligheter att slå ifrån sig – om det blir en stund över. Pingisbordet hamnade plötsligt hos oss i december förra året. Ingen har flyttat undan det.

Pingisbord på jobbet

Möjlighet att slå ifrån sig på jobbet.

∼ ♦ ∼

Morgondagen är ännu mer mötesrik än dagen var idag. Bland annat ska jag ha ett sista (?) möte med min snart före detta chef.

I morrn är det internationella kvinnodagen. Jag har skrivit en artikel till vårt intranät på jobbet med lästips på temat ”starka kvinnor”. Ska du fira kvinnodagen, kära dagbok?

Rostig kvinna på Fullerö

Firar denna rostiga donna kvinnodagen, månntro?

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 5 mars och söndagen den 6 mars 2022: Vad är viktigare än livet?

 



Kära dagbok…

Tårar i ögonfrans

Deprimerande…

Det är deprimerande tider. Just som jag försökte peppa nån annan igår drabbades jag själv som en klubba i huvet. Människor flyr, far illa, förlorar sina hem, förlorar sina liv… Vart ska eländet ta vägen? Då blir sorgen över att ha en väldigt liten familj – Fästmön – ganska… trivial. Samtidigt… Ja, Anna finns där, men jag kan inte hänga upp hela mitt liv på henne. Hon är ”mitt allt”, visst, men hon har också en egen familj som jag aldrig nånsin blir del av. Sen blev det uttalat att hon pressar sig att göra saker för min skull. Jag å min sida pressar mig för att göra saker – eller avstå från saker – för hennes skull. Det är inte bara av godo. Vi borde dra åt samma håll.

Boken Now you see them i mitt knä

Utan böcker går jag under.

Nu är vi emellertid ”kristränade” tack vare pandemin. Jag har för övrigt hela livet varit van vid att klara mig på egen hand och lära mig vilka verktyg som funkar i vilka sammanhang. Det är viktigt att vara stark nu, inte bryta ihop. Lita på sig själv.  Men jag blir så ledsen, så ledsen. Igår kväll kände jag mig så jävla… utanför. Utanför flera kretsar. Det är en känsla som inte går att beskriva för nån som inte är i samma situation som jag. Så jag kröp in i Bokrummet och satt och läste, omgiven av mina och Annas älskade böcker. Utan det här rummet vet jag att jag helt klart skulle gå under. Men det är bara saker. Är böcker viktigare än… liv? Igår morse fick jag ett oerhört ledsamt besked om en liten pojke som bara hann bli två dagar gammal. Vad är viktigare än livet?

Vi åt och drack ganska gott igår kväll. Kanske drack jag lite för mycket. Alkohol gör mig ledsen, men den lindrar också värken i ryggen och höften. Jag stekte kalkonfilé till Anna och mig. Det blev gott med potatisgratäng till och hemgjort vitlökssmör. Rödvinet hjälpte till att smeka gom och smaklökar. Ja, än så länge har vi mat och dryck och kan både äta oss mätta och berusa oss.

Kalkon potatisgratäng oliver tomater rödvin

Kalkonmiddag.

Jag började titta på en film som jag har sett tidigare (långt innan jag började blogga). Igår såg jag den i ett annat sken beroende på situationen. Men jag tittade inte färdigt.

∼ ♦ ∼

Citrus på blåa filten i sovrummet

Citrus var så söt igår när hon hälsa på i sovrummet.

I morse var jag uppe vid femtiden och utfodrade De pipande och krafsande hungrigas skara. Ytterligare nån gång var jag upp, men nästa gång jag vaknade var klockan närmare nio. Det blev kaffe och läsning på sängen, samma bok och mugg som igår, men nytt kaffe. Jag lägger inte ut nån bild. Det blir i stället en annan bild på Citrus från igår.

Annas snälla mamma fick ett telefonsamtal innan jag åkte och tankade och handlade. En halv tank soppa kostar nu dubbelt så mycket som i somras. Sen skulle jag inte handla så mycket, men det blev i alla fall nästan 1 150 spänn. Jag fick tag i allt som behövdes – förutom storpack med stilla vatten. Folk hamstrar.

∼ ♦ ∼

En tuff arbetsvecka väntar. Måndag – onsdag är nästan fulltecknade med möten. När ska jag hinna jobba operativt? På torsdag och fredag jobbar jag hemifrån eftersom jag behöver smita ifrån till såväl tandläkare som polis dessa dar. Anna har köpt (ja jag har givetvis betalat min biljett) konsertbiljetter åt oss till fredag kväll i Domkyrkan. Det blir nog fint och bra. Vi behöver göra andra saker än måsten tillsammans.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 4 mars och lördagen den 5 mars 2022: Stora Unnaredagen och verkligheten

 



Kära dagbok…

Selfie nyklippt mars 2022

Nyklippt!

Fredagar är ibland Stora Unnaredagen – i bemärkelsen unna mig själv. Igår slank jag in till Igor och blev tvättad i håret och klippt/rakad. Det finns säkert synpunkter från folk på min frisyr och hur en ska se ut när en snart blir si och så gammal. Det skiter jag i. Jag vill ha en enkel och lättskött frisyr – och det har jag. Och vem vet hur gammal jag blir..?

En liten stund fick jag vänta på min tur. Då passade jag på att läsa ut en bok som var så blodig och spännande i slutet att den hade fått följa med in på toa tidigare på eftermiddagen på jobbet. Då hann jag inte läsa färdigt. Hemkommen blev det förstås bokbyte. På tur stod den femte Brightonmysterieboken, den sista av kvintetten jag fick av Annas snälla dotter och Boy Wonder i julklapp. Den blir en bra kontrast till boken jag läste ut. Fabian Risk-serien är så väldigt grym och brutal.

Böckerna Den sista spiken och Now you see them

Bokbyte från grymt och brutalt till Brightonmysterie från 1964.

Till fredagsmiddag hade Fästmön gjort räkmackor på danskt rågbröd. Så gott! Lite senare intogs osttallrik och var sitt glas rött. Härliga tulpaner stod på bordet. Jag öppnade en flaska Masi Campofiorin, ett riktigt bra vin som jag köpte en hel del flaskor av i somras – och gav bort.

∼ ♦ ∼

Boken Now you see them och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Jag var astrött i morse, men steg upp vid sextiden för att ge katterna mat. Sen somnade jag om ordentligt. Lördagen började på riktigt vid 8.30 med läsning och kaffe på sängen. Jag läser på engelska igen, men det är ingen krånglig engelska utan det går nästan lika snabbt att läsa Elly Griffiths böcker på originalspråk som på svenska.

Men någon pep och krafsade utanför sovrumsdörren. I morse var det faktiskt inte pojkkatten utan flickkissan. Eller vadå pojke och flicka… Omräknat i människoår är de väl cirka…42 år.

Nåväl, den lilla hoppade upp i sängen och låg en stund på blåa filten och purrade. Helst ville hon ligga på nån resväska, men Anna har städat bort dem under sängen. Till sist upptäckte Citrus att det låg rena kläder på en stol. Där var det perfekt att lägga sig.

Citrus på besök i sovrummet

Citrus hälsade på i morse.


Efter pottömning (katternas) blev det frukost och dusch.
Där emellan, nånstans, dammsög jag medan Anna skötte appen till Robert*. Han fick både suga och våttorka i sovrummet, köket och hallen, medan han bara fick suga i Salen. Med vanliga dammsugaren tog jag badrummet, gästtoan, katternas toa, smatten utanför sovrummet, Bokrummet och Matsalen.

Minichokladstrutar från Tehörnan

Minichokladstrutar till eftermiddagskaffet.

Marssolen var härlig idag och en kunde för ett kort ögonblick tro att det inte fanns några som helst problem i världen eller livet. Ja jag vet, jag har fel. Tro inte för ett ögonblick att jag blundar för verkligheten. Det är lite svårt när kriserna avlöser varandra på flera plan. Nu blir det intressant att se om spådamen hade rätt. Om så är fallet slutar jag mina dar… den 18 mars. Idag slutade jag ingenting utan tog med mig Anna ut på en liten promenad runt ett par kvarter. På vägen köpte vi kardemummakaffe och minichokladstrutar på Tehörnan samt middagsmat och tillbehör på Lutis. Sen gick vi hem och fikade. Lucifer hade legat i solen på balkongen en stund. Eftersom vi smaskade på nåt kom han in, men choklad får katter inte äta (det är giftigt för dem), så han hittade en solig fläck på golvet i Salen.

Lucifer i solen på vardagsrumsgolvet

Solkatten Lucifer.


Nu har jag suttit och skrivit en god stund
och det börjar bli dags att tänka på matlagning. Gymnasisten får nåt nötkött (jag vet inte vad, jag bara betalade) och Anna och jag ska äta kalkon till potatisgratängen. Läsa mer gör jag nog i kväll eftersom det är schlagerelände på TV. Tänk så snabbt en ledig dag passerar…

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Den sista spiken

Ett inlägg om den sjätte delen i Fabian Risk-serien. 


 

Stefan Ahnhems bok Den sista spikenFör några år sen led jag brist på nåt bra att läsa. Fästmön tipsade mig då om Fabian Risk-serien. Det är en serie kriminalromaner som är väldigt annorlunda. Böckerna är ofta väldigt otäcka och de slutar för det mesta inte lyckligt. Nu har jag kommit fram till del sex, Den sista spiken, en bok jag gav Anna i julklapp. För det är Annas böcker jag lånar och läser.

Två parallella historier löper i den här boken: dels den om Fabian Risks son som tagit livet av sig i ett danskt fängelse, dels den om den danske underrättelsetjänstemannen som hittas död i en bil på botten av en sjö tillsammans med en kvinna. Eller egentligen är det tre berättelser, för Dunja Hougaard har lämnat polisen för att utreda sin tidigare chef, polischefen i Köpenhamn, Kim Sleizner.

Trots det ganska tunga och obehagliga innehållet kommer jag snabbt igång med läsningen. Plötsligt, bara så där, är jag nästan halvvägs in i boken på nolltid trots att den är ganska omfångsrik (470 sidor). Boken är välskriven och det är en fröjd att läsa en författare som kan behandla det svenska språket korrekt. Detta trots att det finns en hel del dansk dialog också. Karaktärerna känns levande främst genom sätten de uttrycker sig på. Perspektiven växlar från de olika inblandade, vilket gör att det kan bli nästan filmiska klipp mellan olika scener. Detta snabbar också upp handlingen och gör boken riktigt… läskig. Det här är inget för känsliga läsare att gripa sig an!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Fabian Risk-serien:

  1. Offer utan ansikte
  2. Den nionde graven
  3. Arton grader minus
  4. Motiv X
  5. X sätt att dö
  6. Den sista spiken (se texten i inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 3 mars och fredagen den 4 mars 2022: Tårar, tack och vikt

 



Kära dagbok…

Torsdagen var en dag med tårar. Inte så mycket mina tårar. Jag fällde kanske bara en liten tår, av sentimentalitet. Vissa av mina snart före detta kollegor finns ju kvar – om inte i samma hus som jag på jobbet så utanför jobbet. Och arbetsplatsen i sig som jag lämnar sörjer jag inte. Men ändå. Liten tår.

Lapp med texten This too shall pass

Ett sanningens ord.


Flera tårar blev det för arbetskamraten som tackades av igår.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att hennes val blir bra och att hon ska trivas när hon återvänder hem. Vi hade avtackningsfika på eftermiddagen på jobbet, men till AW:n följde hon inte med. Vi blev i stället en skara om åtta personer som samlades på The Bishops Arms för att äta, dricka, prata och garva. Ett trevligt gäng, avspänt umgänge och inget skitsnack. Lustigt nog anlände ett gäng från min snart före detta arbetsplats till samma ställe för att dricka öl. Bland dem fanns en och annan favorit och vi pratade en liten stund. En liten tår till.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonen var skitkall, sex komma nånting minusgrader. Jag tog min lättviktsjacka med luva på mig, för idag efter jobbet var det dags för klippning. Då kan det hända att jag fryser om skallen eftersom en del av håret rakas ganska kort (en millimeter). Tidigare i veckan har jag använt lättviktsjackan jag köpte av Fästmön, en jacka som var för liten för Gymnasisten. För mig är den faktiskt lite stor, trots att jag har luvatröja under. Och trots morgonens miserabla vägningsresultat (mer om det nedan).

Och eftersom jag hade klipptid efter jobbet gick jag genom stan till mitt arbete för att kunna passera en bankomat. Min frisör är nämligen så ovanlig att han bara tar kontanter. Då passerade jag Stora torget där plattorna ska läggas om för miljonte gången. Dyrt och onödigt. Men lite spännande var det att se arkeologer gräva ut.

Utgrävningar Stora torget Uppsala

Dyrt och onödigt att byta plattor på Stora torget, men spännande med utgrävning.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan I dont know

Hur ska jag kunna gå ner i vikt?

Vägningen? Ja den är ett sorgligt kapitel. Jag befarade en viktuppgång eftersom jag fuskat rejält den här veckan: semla i tisdags och fikabröd, öl och halloumiburgare igår. Viktuppgången blev 600 gram jämfört med förra veckan. Trots detta har emellertid min fettprocent sjunkit, tre tiondelar. Min muskelmassa har ökat lika mycket. Mängden vatten i kroppen har minskat med tre tiondelar, men bentätheten ligger på samma. BMI har ökat med en tiondel. Nu jäklar behöver jag skärpa mig.

Men äta bör man annars dör man. I kväll blir det räkmacka för de två kvinnliga samborna och lite senare nåt gott smått att plocka med och stoppa in i munnen tillsammans med nåt rött gött fast inte sött. (Okänt vad i skrivande stund.) Hur ska jag kunna gå ner i vikt..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 2 mars och torsdagen den 3 mars 2022: Tömningar och hej dåor!

 



Kära dagbok…

Om onsdagskvällen finns inte mycket att orda mer än att jag hann slänga i mig ett par mackor, köra två maskiner tvätt och läsa en stund medan maskinen jobbade – innan jag gick iväg på styrelsemöte. Mötet började klockan 19 och cirka 20.40 avslutade vi det. Jag gick upp och skrev protokollet på min dator samt skickade iväg det till ordförande för genomläsning. Hon svarade ganska omgående och hade endast en rättelse som jag utförde i morse. Därefter mejlade jag utkastet vidare till resten av styrelsen för granskning.

∼ ♦ ∼

Kontorstömning

Kontorstömning.

Det kom ett jobbmejl igår kväll i vilket min chef på plan ett, snart min före detta chef, anmodade mig att å det snaraste utrymma mitt kontor. Ja han formulerade sig inte riktigt så, men det var kontentan av det hela. Det som saknas för att hela flytten ska bli klar är underskrifter av två direktörer och sen tillhör jag Kommunikationsavdelningen. Det har varit en tuff kamp under flera år. Tråkigt, tungt och ledsamt många gånger eftersom jag 2016 tyckte att jag hade fått mitt drömjobb. Men det har också varit lärorikt och långt ifrån alla jag har jobbat med har varit ”dumma”, majoriteten har varit – och är! – ”snälla”. Det svåraste har nog varit att få se en väl fungerande verksamhet, med vissa fel och brister, men strukturerad, brytas ner och bli till kaos. Det är min åsikt –jag har förstås flera om det hela – men just denna står jag för klart och tydligt. Min snart före detta chef har också uttryckt att han trivs bäst att jobba i kaos. Jag däremot, föredrar att jobba i en strukturerad verksamhet.

När jag närmade mig jobbet i morse stod en av mina snart före detta arbetskamrater och rökte. Hon var ett sånt gott stöd för mig när jag var nyanställd. Idag sa vi lite ”hej då” och kramades. Det är ovanligt. Jag kramas nämligen inte med vem som helst – och det handlar inte om smitta, pandemi, bacillskräck eller nåt. Det är bara jag.

Nästan direkt på morgonen när jag kom till jobbet tömde jag mitt kontor på mina få privata ting. Jag rensade ett antal pärmar med papper som ingen ville ha, jag gav bort ”spermadukarna” (internt skämt!) och så tog jag mina tre kassar som en riktig baglady med mig in i hissen upp till plan tre. Tack till alla som har gjort detta möjligt!

Fruktskål med äpplen, ett päron och ett plommon på jobbet

Under fruktskålen fanns en gång en av spermadukarna.

∼ ♦ ∼

Förutom att tömma mitt kontor sa jag och mina arbetskamrater hej då till en duktig tjej som lämnar oss för ett annat jobb lite längre norrut. Tanken var att ha en AW efter jobbet i kväll. Nu blir det lite… gravöl – dels för att vår kamrat som slutar inte ville följa med, dels för min flytt. Kamraten sörjer jag, men tro inte för ett ögonblick att jag sörjer jobbflytten.

Så… i afton blir det ingen amatörvärdering av antikviteter. Jag tittar i stället djupt ner i ett ölglas. Och det här inlägget är förstås tidsinställt.

Krusevic öl

Hej då, kamrat och kontor!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fettisdagskväll och onsdagen den 2 mars 2022: Trendbrott för fettisen och en tur till tropikerna

 



Kära dagbok…

Igår var det Fettisdagen. En fettis är jag, men… jag gillar inte semlor. Semlor är nämligen det en äter på Fettisdagen, i alla fall vanligt folk/normala människor/svenskar. Skälet till att jag inte äter detta bakverk är att jag och en kompis, en dag under ett februarilov, bakade 14 semlor – och åt upp dem. Alla. I år är det alltså 46 år sen jag åt semlor, för kompisen och jag var lika gamla som antalet semlor. År 2022 var det emellertid dags att vara lite wild and crazy och bryta trenden.

Vaniljsemla kaffe och boken Den sista spiken

Fettisdagsbulle till kvällskaffet.

Fästmön köpte hem semlor från Forsa hembageri – och en var till mig. Hon vet att jag varken gillar mandelmassa eller vispad grädde, så till mig inhandlade hon en vaniljsemla. Anna och Gymnasisten åt middag först i Matsalen, medan jag åt mackor i köket. Semlan intogs till kvällskaffet.

Vad tyckte jag då? Tja, det var godare än jag trott. Jag åt inte upp all grädde och semlan smakade inte vanilj, men bullen var god och smakrik och lite grädde mjukade upp den. Kort sagt: vaniljsemlan blev klart godkänd, tack!

Kvällen avslutades i Köping via TV. Jag orkade inte se några nyheter eller nåt annat seriöst, jag orkar inte med ytterligare en kris även om jag inte kan springa ifrån den här heller. Dessutom biter inte vaccin på vissa galningar.

∼ ♦ ∼

Onsdagen var inte lika mötesrik som måndagen och tisdagen, förutom eftermiddagen. Ett möte på förmiddagen bara och det gjorde att jag kunde ta ut en friskvårdstimme, nåt som ryggen med flera kroppsdelar tackar för. Från klockan 13 var det sen möten i olika konstellationer och bara lite operativt arbete. Och i kväll är det för säkerhets skull också styrelsemöte klockan 19.

Jag skulle ha ett avstämningsmöte under friskvårdspromenaden, men personen jag skulle träffa, en före detta arbetskamrat, avbokade. En annan före detta arbetskamrat tittade upp till mig för att lämna tillbaka en bok jag hade lånat ut för bra länge sen. Det blev en kort men trevlig pratstund. Till sällskap fick jag i stället vännen M – både på promenaden till Tropiska växthuset och på den efterföljande lunch.en Jag tankade sol, ljus, värme, rörelse, social gemenskap och ett och annat skratt. Tack!

∼ ♦ ∼

I kväll är jag som sagt på möte så det här inlägget är tidsinställt för publicering.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 28 februari och tisdagen den 1 mars 2022: Och mötestisdag…

 



Kära dagbok…

Lucifer sover i soffan

Katten som har förmågan att koppla av – Lucifer.

Efter en mötesmåndag följde en ganska långsam kväll med läsning, lite skrivande och TV. Jag skrev en förberedande text, läste en del i min bok på gång och sen… var det två TV-program som krockade, hundprogrammet på Sjuan och Strömstedts på TV4. Fästmön sa att jag fick bestämma och jag valde Strömstedts som träffade Löfvéns. Det var ett mycket fint program, inspelat i ett vintrigt Örnsköldsvik. Lucifer Katt låg i soffan och smyglyssnade lite, men sov mest. Jag önskar jag hade hans förmåga att koppla av.

∼ ♦ ∼

 

Bitmoji Tofflan so busy

Mötesdag idag också…

Min rygg har blivit bättre, men i stället har jag fått ont i höften. Det värker ner i högerbenet. Dessutom är domningarna kvar i vissa fingertoppar och högeraxeln gjorde sig också påmind för säkerhets skull. Det är väl Gammeln som knackar på ordentligt. Eller också blir det för mycket sittande. Mötesmåndag var det igår, mötestisdag var det idag. Jag grinade nästan när min chef hade klämt in ett sista möte för dagen klockan 16. Mötet jag hade innan skulle sluta tidigast klockan 16… Så jag tackade faktiskt nej till chefens inbjudan och sammanställde i stället en lista med saker på gång. På gång var nämligen det som skulle tas upp på mötet. Tänk, liksom, jag hade inte tid att ha möte om arbetsbelastning… Nöjd med mig själv blev jag ändå att jag löste det och jag fick ett tack från chefen. För övrigt mejlade chefen på lunchen och skrev att jag hade glömt att ta upp en sak. Nog blir jag sedd på min ”nya” avdelning, alltid.

Mötet, som skulle sluta klockan 16, slutade inte alls då utan senare. När jag kollade e-posten hade jag fått en inbjudan till stående möten varje måndag fram till början av september kring ett visst projekt. Jag trodde att jag skulle smälla av. Detta betyder att jag ju sitter i möten i princip hela måndagen minus lunchen. Jag tackade bara preliminärt ja…

Så kanske behöver jag den däringa semlan som Anna har köpt till mig idag, trots att jag inte gillar semlor…

Semla

Kanske behöver jag en sån här i kväll…

∼ ♦ ∼

I morgon, kära dagbok, har jag bestämt att ta friskvårdstimme och efterföljande lunch med en kollega på min f d avdelning. Från den timmen lovar jag att lägga ut några fina bilder! Men det kanske dröjer, för i morrn kväll… är jag på styrelsemöte…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2022: Februari med lov – att läsa brittiskt

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i februari 2022.



Februari och redan har årets andra månad passerat.
Det blev en brittisk månad, min läsmånad februari. Jag fick i slutet av januari personligen levererad en julklapp om fem band i en brittisk deckarserie. Den kastade jag mig över förstås. Dessutom läste jag dessa böcker på originalspråk, det vill säga engelska. Men några andra nationaliteter fick också lov att bli lästa av mig under månaden – trots att jag varken har februarilov eller läslov.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Februari månads böcker 2022:

Jessie Burtons bok BekännelsenElly Griffiths bok The Zig Zag Girl

Florences Wetzels bok Annikas förrådElly Griffiths bok Smoke and Mirrors

Christina Wahldéns bok Enbart kvinnorElly Griffiths bok The Blood Card

Britt Peruzzis bok Stilla vattenElly Griffiths bok The Vanishing Box

 

Påbörjad i februari:

Stefan Ahnhems bok Den sista spiken


Den första boken jag läste ut under årets andra månad
var en roman (Bekännelsen). Men tro inte att jag för den skull dissar deckare. Näst lästa bok blev en spänningsroman/kriminalroman och totalt blev det sju sådana lästa i februari (The Zig Zag Girl, Smoke and Mirrors, Enbart kvinnor, The Blood Card, Stilla vatten, The Vanishing Box). Jag läste en skräcknovellsamling (Annikas förråd: en ondskefull novellsamling).

Av de böcker jag läste i februari är två (Enbart kvinnor, Stilla vatten) skrivna av svenska författare (Christina Wahldén, Britt Peruzzi). Fem böcker (Bekännelsen, The Zig Zag Girl, Smoke and Mirrors, The Blood Card, The Vanishing Box) är skrivna av brittiska författare (Jessie Burton, Elly Griffiths). En bok (Annikas förråd: en ondskefull novellsamling) är skriven av en amerikansk författare (Florence Wetzel). Jag gjorde en ny författarbekantskap (Jessie Burton). Sex av februariböckerna ingår i serier (The Zig Zag Girl, Smoke and Mirrors, Enbart kvinnor, The Blood Card, Stilla vatten, The Vanishing Box). Fyra av böckerna läste jag på engelska (The Zig Zag Girl, Smoke and Mirrors, The Blood Card, The Vanishing Box).

Jag köpte en av februariböckerna nya i pocket (Bekännelsen). Fem av böckerna jag läste i februari var julklappsböcker (The Zig Zag Girl, Smoke and Mirrors, The Blood Card, Stilla vatten, The Vanishing Box). Två böcker fick jag för recension (Annikas förråd: en ondskefull novellsamling, Enbart kvinnor).

Sammanlagt läste jag åtta böcker i februari 2022. Av dessa fick x högsta omdöme (Bekännelsen, The Zig Zag Girl, Annikas förråd: en ondskefull novellsamling, Smoke and Mirrors, Enbart kvinnor, The Vanishing Box). Två  böcker (The Blood Card, Stilla vatten) fick högt omdöme.

Den bok jag läste i februari och som jag utnämner till månadens bästa är

Annikas förråd: en ondskefull novellsamling av Florence Wetzel

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista (mån)dagen i februari 2022: Mötesmåndag – och dito vecka

 



Kära dagbok…

Det var en händelserik helg. Jag trivs när det är fullt av mest roliga saker att göra (dammsugning är inte så kul eller storhandling, men det är kul när det är gjort), men det blir inte så mycket tid till återhämtning utan intryck. Nåja, jag har fått energi av det jag har gjort och även en rejäl dos av sol och ljus. Vädret var nämligen kanon både på lördagen och söndagen. I morse var det åter en solig dag, men ett par minusgrader och isfläckar här och var. Det kändes som om våren var på väg i helgen och trots kylan den här morgonen hoppas jag att vi är på rätt väg.

Barockträdgården 28 feb 2022

Ljusare utsikt över barockträdgården.

 

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Fullt upp på jobbet.

Idag var det mötesmåndag på jobbet med hela fem möten. Det första började 8.30, det sista klockan 15. Jag hann i alla fall publicera en artikel i morse innan det hela drog igång. En ganska ny kollega ska sluta, informerade oss vår enhetschef om i morse. Jag visste det redan eftersom personen själv berättade för mig, men jag har hållit tyst om det. Lite tur är det för oss att vi har två andra rekryteringar på gång, då kan vi i bästa fall anställa tre. Men tills vidare får vi fördela arbetsuppgifter från den som slutar mellan oss och vi har ju redan skrivborden fulla…

∼ ♦ ∼

Den kommande veckan har jag tre aktiviteter på lika många kvällar – eller i vart fall efter jobbet. På onsdag kväll är det styrelsemöte, på torsdag är det avtackning med efterföljande AW* för en kollega (inte den nya ovan nämnda utan en som har jobbat här längre) och på fredag ska jag klippa mig. Kollegan som ska sluta firas av med fika och present från arbetskamraterna, men eftersom vi båda har deltagit i ett regelbundet återkommande möte/konstellation har jag införskaffat en egen liten present som jag hoppas ska passa och roa en som ska lämna såväl arbetsplatsen som Uppsala.

∼ ♦ ∼

*AW = avslappnad sammankomst efter arbetstid, After Work


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer