Ett inlägg om den sjunde delen i Sebastian Bergman-serien.
För snart tolv år sen inleddes min bekantskap med kriminalpsykologen Sebastian Bergman. I julklapp fick jag den första boken i serien om honom (länkar till samtliga böcker i serien finns nedan). Samtidigt gick en TV-serie baserad på boken under mellandagarna. På årets bokrea inhandlade jag den sjunde delen, Som man sår av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt.
Sebastian Bergman, som är en komplicerad person, har lämnat Riksmord och arbetar deltid som psykolog. Hans dotter Vanja Lithner har blivit mamma, men också ny chef vid Riksmord. Det första fallet som hon och hennes team får handlar om en prickskytt som på kort tid mördar flera personer i Karlshamn. Det finns vissa samband mellan offren, men fallen är inte solklara. Vanja konsulterar Sebastian trots att hon inte vill släppa in honom.
Läsaren får följa olika personers perspektiv. Ganska snart står det klart att morden handlar om såväl utsatthet som hämnd. Personteckningarna är rätt ytliga. Fokus ligger bitvis alltför mycket på Sebastian Bergman och varför han agerar som han gör och är som han är. Det blir understundom snudd på lite tradigt, faktiskt. Som alltid är det dock spännande läsning. Många i persongalleriet har hemligheter, inte bara mördaren, vars identitet blir känd för läsaren, utan även en och en annan polis. Och så den mystiske Tim. När jag inser Tims roll i det hela finns ingen tradighet kring Sebastian. Bara en längtan efter den åttonde och sista delen i den här serien. Jisses vilken cliffhanger och vilket spännande slut!
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Sebastian Bergman-serien:
- Det fördolda
- Lärljungen
- Fjällgraven
- Den stumma flickan
- De underkända
- En högre rättvisa
- Som man sår (läs inlägget ovan!)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Stort tack för bokrecensionen. Det låter som en alldeles fantastisk bok. Har inte läst något av honom tidigare så det är en helt ny bekantskap.
GillaGilla
Hej Hanna! Nej, nån recension är det inte, bara ett blogg inlägg om en bok jag har läst. Recensioner är tydligt märkta med Recension i rubrikn. MEN… det var tur att det inte var just en recension eftersom jag hade glömt nämna författarna. Du skrev att du ”inte läst något av honom”. ”Honom” i det här fallet är två – Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt är författarna bakom serien om Sebastian Bergman. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta! 😛
GillaGilla
Jag läste alla sju böckerna i serien inom loppet av ett par veckor och älskar dem. Spännande intriger, intressant persongalleri och intressanta relationer inom arbetsgruppen. Det är inga supersnutar utan i högsta grad människor det handlar om.
Men – och det kanske beror på att jag läste alla böckerna på kort tid – jag måste erkänna att Vanja går mig på nerverna. Alla – Sebastian, Torkel, Anna, Valdemar, Billy, Jonathan – verkar gå på tå för att vara henne till lags. Hon får sin vilja igenom, t.ex. när hon begärde att Torkel skulle slänga ut Sebastian ur gruppen. Alla försöker ängsligt anpassa sig till hennes skiftande sinnesstämningar och hon använder det som en sorts utpressning för att få sin vilja igenom. I verkligheten skulle en sådan person göra sig omöjlig i en arbetsgrupp där alla måste anpassa sig till varandra.
GillaGilla
Nu var det nästan ett år sen jag läste den här boken och jag läser väldigt många böcker, så jag minns inga detaljer av boken. Jag gillar den här serien, det vet jag, men jag har svårt för när relationer tar upp för mycket plats i en spänningsroman. Sen ser jag Lassgård i rollen som Sebastian, för så är den filmad för TV. Det minns jag störde mig under läsningen, jag vill skapa mina egna bilder av karaktärerna efter vad jag läser.
GillaGilla