OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, uppe före tuppen…

Häftig och fascinerande byggnad, UKK. Här i soluppgången i morse.

Trött som fan igår kväll gick jag till sängs redan vid 22-tiden. Läste bara ytterligare nåt kapitel i Skuggriket innan jag släckte och somnade direkt. En enda gång vaknade jag i natt och det var framåt småtimmarna, vid en kvart över tre. Jag somnade om efter att ha kollat tiden och vaknade sen före tuppen, det vill säga två minuter innan mobillarmet tillrade igång.

Det var åter igen en kall morgon med frost på taken, men det blev strax soligt och varmare. UKK var magnifikt som vanligt i soluppgången. Byggnaden kan kanske inte skyllas för att vara vacker (jo, jämfört med stora parkeringen, som jag försöker att inte få med på bild så ofta, är den det). Jag tycker att den är häftig! Och när solen speglar sig i fasaden blir den otroligt fascinerande. Så ja. Det är skälet till att jag fotar den så ofta. Skulle jag kliva ut på balkongen kan jag zooma in Uppsala slott på avstånd. Det är på andra sidan slottet jag jobbar i vanliga fall. Gångavstånd, ja för den som är frisk, kryckavstånd… asjobbigt, men jag fixade det i måndags. Sedan i tisdags jobbar jag tack och lov hemifrån.

Precis som igår startade jag dagen med filfrukost och en stunds läsning efter morgonduschen. Oroväckande nog känner jag svid i halsen, så jag har hinkat bubbelvatten med citron hela dan (men utan alkohol medan jag jobbade, förstås).

Torsdagsfrukost som igår, men med nya bär i filen. Av boken återstår inte många sidor nu, för jag kom framåt i den en del igår kväll.

Klockan sju satt jag vid datorn och jobbade. Jag fick mycket gjort de första timmarna, bland annat kunde jag kontrollera fakta i en artikel jag jobbar med och få hjälp att hitta bild till den tack vare en annan morronpigg mänska. Förmiddagen bestod av två möten, lite statistik och sen var det lunchdags, ungefär.

Hemmalunch med rostat nötbröd med übergod cheddarost på, ägg och kaffe.

Efter lunchen med rostat nötbröd med übergod lagrad cheddarost samt ett ägg var det handling på schemat innan jag fortsatte att jobba igen. Jag dök ner i statistiken en aning djupare.

∼ ♦ ∼

Sånt som inte var jobb idag

Hemhandlat idag. Det var tungt och jobbigt, men allt gick bra.

Efter lunchen gick jag med en krycka till Korgtassen. Det fick bli en sorts friskvårdshalvtimme, för en halvtimme var ungefär vad det tog. Och jag rörde på mig. Det var mycket att bära, en full ryggsäck och en kasse, men nu har jag påfyllt i kylen och rostbröd i frysen. Då klarar jag mig långt. Givetvis köpte jag en bit smörgåstårta, bara det att den var till i kväll i stället för till i morrn. Håll nu en tumme att jag inte blir dödssjuk i förkylning – med min hjärtsjukdom i botten kan jag nämligen bli det. Jag vill så gärna gå och äta med de få släktingar jag har på fredagskvällen och även äta födelsedagsmiddag på lördag. Stora A är förvarnad också eftersom tanken är att han ska komma hit och fika i helgen.

Och foten då? Ja den kändes knappt av innan, men jag fick ont av den korta promenaden. Inte jätteont, fast… det bevisar ju att jag undvika att belasta foten. Det kan nog bli så att jag får ta två kryckor till helgens middagar som ska avnjutas på ungefär samma gångavstånd som Korgtassen.

Efter jobbet dammade och dammsög jag. Jaa, jag gjorde det. Det är förvånansvärt hur man löser ett knepigt läge. Jag tog två rum/utrymmen i taget och vilade i fåtöljen emellan. Det går att hänga på möbler, det går att sitta på stolar, pallar, sängar och soffor och dammsuga. Allting går! Så där jättenoga blev det väl inte, men good enough.

Belöningen blev att jag fick dregla över ett bokpaket som levererades idag. Det var inte den boken jag hade trott i paketet, utan översättningen av Freida McFaddens bok Never Lie, på svenska utgiven av Modernista såsom Psykiatern. Boken är ett recensionsexemplar och står därför i tur att läsas.

Ett paket från Modernista…

…med Freida McFaddens bok Psykiatern.

Belöning nummer två blev veckans bit smörgåstårta. Jag hade inget vitt vin hemma, så det fick bli en Krusovice till.

Smörgåstårta och en Krusovice – på en torsdag!

Och nu ska jag läsa ut Skuggriket för det är inte många sidor kvar. Det kommer nog ett inlägg om boken här senare i kväll.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll är det säsongsstart för femte säsongen av Förrädarna på TV4. Jag har bestämt mig för att titta vid ett annat tillfälle på TV4 Play. I stället ska jag försöka se andra delen av dokumentärserien Victorias hjärta på SvT1. Det är gott att veta att det finns andra som förstår hur tufft det är att ha ett hjärta som inte slår som det ska. Andra som förstår den ångest det skapar både före och efter eventuella ingrepp i detta centrala organ. Sånt som den som inte själv är drabbad aldrig kan fatta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.