Helgen 4 – 6 november 2022: Mot högre höjder samtidigt som ett nytt rum blir till

 



Kära dagbok…

Jag lagade mat i fredags. Det är inte ofta Fästmön får hemlagat, jag har dåligt samvete för det, men äntligen blev det av. Till middagen serverade jag en flaska amarone. Vi har druckit en tidigare årgång av det och det fick förstås högsta betyg.

Resten av kvällen tillbringade vi i fåtöljerna. Vi såg Tyst vittne medan Citrus försåg sig från drinkvagnen, den lilla fyllkattan. Vi behövde ta det lugnt och ladda inför lördagens äventyr. Först skulle vi göra nåt spännande här på Main Street och sen skulle vi göra nåt riktigt spännande på stan.

Citrus under drinkvagnen

Citrus försåg sig från drinkvagnen.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart med boken Djävulens advokat och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Vi sov ganska länge på lördagen. Därefter fortsatte den lediga dan i vanlig stil, med läsning och kaffe på sängen. Men inte så lång stund, för vi har ett nytt bokrum att greja med.

Anna har tapetserat allt själv. Tanken var att vi skulle hjälpas åt, men diverse resor, sjukdomar och krämpor kom emellan. På lördagsförmiddagen satte Anna upp taklister. De vägde ingenting och jag kunde hjälpa till lite grann.

Så flyttade vi in de två första bokhyllorna, dammade alla böcker och fyllde hyllorna. Det blir så fint, så fint!

 

∼ ♦ ∼

Det regnade när vi gick upp för Mördarbacken till norra tornet på Uppsala slott. Det var nämligen dit vi skulle för att promenera. På taket. Det var en obeskrivligt häftig upplevelse. Benen darrade och inget att hålla sig i mer än säkerhetslinan. Det gällde att ha koll på balans och framför allt att inte halka. Men det var sååå häftigt att få göra detta ihop med Anna. Nu kan jag stryka ytterligare en grej på min bucket list! Och nya slottsfrun kan stoltsera med att hon har besökt Uppsala slott också, fast på ett väldigt annorlunda sätt. De flesta av bilderna tog Anna, nån bild tog guiden och jag fotade bara från marken.

Efteråt landade vi på Iberico där vi drack cava och rött vin och åt smårätter. På Main Street kollade Chelsea Detective och åt ostassiett och lite mer rött. Jag gick och la mig ganska trött i kroppen, men väldigt lycklig…

∼ ♦ ∼

Söndagen startade lugnt, men inte heller idag så länge. Jag läste en stund och drack kaffe på sängen. Därefter hjälptes vi åt att flytta in en tredje bokhylla i nya Bokrummet. Jag åkte och handlade och tankade, men så togs dammiga tischan på och vi hjälptes åt att fylla tredje hyllan.

∼ ♦ ∼

Den här fina helgen avslutades med söndagsmiddag hos Annas snälla mamma. Vi bjöds på bubbel när vi kom och öl och gubbröra till förrätt. Huvudrätten bestod av kyckling och potatis, sallad, gelé och sås samt rött vin. Och före desserten fick vi ost och kex. Pannacotta med bär avslutade måltiden. Jag orkade nästan inte förflytta mig från matbordet till en fåtölj.

Det regnade idag, så vi var lata och tog bussen både till middagen och hem. När vi skulle hem hade det visserligen slutat regna, men vem orkar gå med paltkoma?

∼ ♦ ∼

Nu ska det här inlägget ut och sen ska jag packa min jobbväska. I morrn ska jag till jobbet, där jag nästan inte har varit på två veckor. Förkylningen och hostan är nästan borta, bara den onda handen och tummen kvar att plågas med.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 3 november och fredagen den 4 november 2022: Tusen bitar, tusen tack, men inte tusen kilo

 



Kära dagbok…

Gårdagskvällen liksom smög sig iväg. Fästmön stekte kyckling och gjorde bulgursallad till. Jag är inte så förtjust i bulgur, vilket är lite av ett internt skämt. Men salladen blev god – det var ju en massa annat gott i den.

Kyckling och bulgursallad

Torsdagsmiddag.

 

Böckerna Tusen bitar och Djävulens advokat

Bobkyte från hjärtskärande debutroman till en kriminalroman om blod utan kropp.

Jag ägnade min kväll därefter mest åt att äta upp tårtan från onsdagskvällen och läsa. Det var en mycket, mycket, mycket stark och hjärtskärande debutroman jag läste ut. Nu har jag bytt till en kriminalroman om blod men ingen kropp. Marcus Jarl ska jag helt klart läsa mer av. Hans boktitlar har musikalisk anknytning och just Tusen bitar alluderar på låten med samma namn med Björn Afzelius. Danska Anne Linnet gjorde låten 1988 och året därpå spelade ”Affe” in en svensk version av den. Tusen bitar har betytt mycket för mig tidigare i livet. Kolla bara och lyssna, kära dagbok. Texten är helt underbar.

 


Kvällen avslutades med att vi såg tredje och sista delen
av ett program på TV3 om ett olöst mordfall. Det är inte klokt att en journalist kan göra så mycket bra utredningsarbete när polisen har misslyckats under så lång tid. Stackars de anhöriga som inte får veta vad som hänt eller ens har fått en kropp eller kvarlevor att begrava. Riktigt uselt polisarbete, är mitt omdöme utifrån sett.

∼ ♦ ∼

Det var tur att jag skulle upp och jobba i morse, för Anna hade glömt ställa sitt larm. Nu fick hon företräde till badrummet eftersom jag skulle jobba hemifrån, så jag satt fem minuter senare än vanligt vid datorn. Helt OK, jag har ju flexibel arbetstid. Jag hann tömma kattpottorna och fylla på sand medan Anna gjorde sig iordning. Idag hade jag också förmånen att ha förkortad arbetsdag och skulle bara jobba fyra timmar. Om arbetsdagen som sådan kan jag säga att den var lugn. Jag läste och besvarade mest mejl, faktiskt. Medan jag jobbade körde jag en maskin tvätt. Vid 11.30 avslutade jag mitt arbete och gick ner på stan för att klippa mig. Det behövdes, jag hade en riktig Bad Hair Day


Jag vägde mig i morse utan att ha nån som helst förhoppning om bra siffror.
Nu blev det inte så fruktansvärt som jag trodde. Trots att jag har ätit godis, glass och tårta i veckan har jag bara gått upp 100 gram. BMI och bentäthet låg på samma siffror som förra veckan. Fettprocenten hade minskat med två tiondelar, medan mängden vatten i kroppen ökat med lika mycket. Muskelmassan hade otroligt nog ökat med tre tiondelar. Detta får jag vara mycket nöjd med!

Rosa marsipantårta från Triller fr BRF

Sista biten av denna åt vi igår kväll.


I kväll har jag lovat att fixa middag.
Det blir en av mina paradrätter, stekt kalkonfilé med klyftpotatis, såser och grönsaker. Jag behövde inte kompletteringshandla, men gick ändå iväg efter klippningen. Det är ju helg och jag tycker att vi kan unna oss att äta lite gott då. På Kvarnen mötte jag för tre sekunder en väldigt liten människas blick. En ond människa med en riktigt förkrympt själ. Jag tycker inte att han ska vara här i krokarna.

Livsmedel

Jag handlade lite gott och nyttigt blandat.

Och nu ska jag gå till vinskåpet och välja ut nåt riktigt gott vin.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Nu går vi in i allhelgonahelgen. Även i år erbjuder Fonus sin förnämliga ljuständningstjänst. Jag har önskat tre ljus i år. Det första tändes redan igår förmiddag i Norrköping vid farmors, farfars och mostrarnas grav. Två ljus hade jag önskat till graven i Motala och mormor och morfar, pappa och mamma. Tusen tack Fonus och alla ljuständare! Det är ovärderligt det ni gör för en som är långt bort från sina nära och käras gravar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tusen bitar

Ett inlägg om en relationsroman.



Marcus Jarls bok Tusen bitarI augusti 2018 debuterade Marcus Jarluppvuxen i Borghamn först, Vadstena sen, sin relationsromanen Tusen bitar. Fyra år senare köpte jag boken på antikvariat – i Vadstena. Vännen FEM rekommenderade författaren och jag blev nyfiken, förstås, på denne östgöte, numera stockholmare, och hans bok.

Det här är en relationsroman med två par i centrum. Dels är det bögparet Nils och Benke som kämpar för att kunna leva tillsammans trots Nils föräldrars, framför allt pappans, avsky. Dels handlar boken om Robert och Ebba, ett i mina ögon ganska destruktivt förhållande där Robert är en som misshandlar och Ebba en som bara stannar kvar i förhållandet utan att förstå varför. Robert hatar dessutom homosexuella. Men plötsligt rycks en älskad ifrån nån och den älskade lever kvar i nån annan – nån som hellre dött än tagit emot det som gavs…

Redan från början sugs jag in i berättelsen om de två väldigt olika paren. Jag känner med killarna som vill nå nån sorts frid med föräldrar/svärföräldrar och jag känner med Ebba som inte riktigt orkar lämna sin flänga man. Sen får berättelsen en rejäl twist orsakad av en hemsk händelse som får flera konsekvenser. Och det är så bra, så bra (be)skrivet! Mästerligt, faktiskt, trots en del mindre korrekturfel.

Marcus Jarl, specialistsjuksköterska på nyföddhetsavdelningen på Södersjukhuset, har skrivit tre böcker. De hänger inte ihop sins emellan, men två av dem har blivit nominerade till priser eller prisade: Tusen bitar blev nominerad till Årets bok på QX-galan 2019 och Dina färger var blå vann priset för Årets feelgood 2021 samt blev nominerad till Adlibrispriset och till Storytel Awards. Där du en gång gick kom ut i somras. Gissa om jag tänker läsa de två senaste!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 2 november och torsdagen den 3 november 2022: Avtackad, men håll ett öga på oss!

 



Kära dagbok…

Det blev ett bra möte igår kväll. Till det finns det en främsta orsak och biorsaker. Vad som är vad tänker jag inte gå in på här. Men jag blev fint avtackad med rosa tårta från Butiken på hörnet och en dubbelamaryllis i vacker kruka. Jag återlämnade nycklar och ordföranden var snäll nog att följa med mig hem som bärhjälp. Högerhanden är nämligen inte att lita på. Jag blev så glad och tacksam och jag kände ett tag att jag kanske ångrade mig. Sen tänkte jag att två år får vara nog. Det finns andra som kan bidra också. Och jag slipper utsätta mig för en persons otrevligheter. Notera att jag verkligen inte känner mig som nåt offer – jag känner mig stark som tog det här beslutet att inte finna mig i att bli oförskämt och respektlöst bemött. Jag är nöjd med mitt beslut.


När Fästmön kom hem från jobbet
fick hon också en tårtbit. För det som blev över – cirka en halv tårta! – fick jag ju ta med hem. Inte bra, men väldigt gott… Och Citrus blev nöjd och glad när både Anna och jag satt en stund i våra fåtöljer så att kattan slapp vara ensam med sin busige bror som leker lite för tufft med sin något äldre, men till storleken mindre syster.

Citrus sträcker ut sig längs med soffan

Citrus blev nöjd och glad när vi satt i våra fåtöljer.

∼ ♦ ∼

Onda tummen

Tummen, detta väsentliga finger, är ond.

Den tredje dagen i november kändes lite varmare och något ljusare. Men jag var inte ut idag heller, så säker är jag inte. När jag vaknade kändes förkylningen bättre. Ett par timmar senare snöt jag ur mig litervis med otrevligheter efter att ha hostat i en kvart, så… nja… Kurant är jag inte. Även tumleden kändes bättre när jag vaknade efter att ha sovit med handledsstödet. Men så snart jag har suttit vid datorn och skrivit och grejat en stund får jag ont. Jag kan inte böja tummen särskilt långt bakåt vilket ställer till det till exempel när jag ska hålla i nåt som är tjockare än ett par centimeter. Tummen är alltså ett rätt väsentligt finger.

 

Lucifer och Citrus i soffan

Katterna zoonade inte, men höll förvånansvärt sams idag och kunde ligga en stund i soffan båda två samtidigt.

Vid jobbdatorn gjorde jag väl inga jättestorverk idag, mer än att jag publicerade en artikel, som egentligen har varit klar en månad, på intranätet. Fördröjningen har främst berott på andras sjukdom, konferensvistelse och egen ledighet. På tal om ledighet verkar en hel del på avdelningen gå på långledighet. Idag hade vi ett enda möte för hela avdelningen. Vi var 21 som deltog via Zoom och det är nog ändå fler än på andra håll i förvaltningen, tror jag bestämt. En och annan jobbar hemifrån, så även jag eftersom jag snorar och hostar rejält fortfarande. Tar visst aldrig slut…

Dagen passerade med jobb och kattsällskap. Min enda utflykt från hemmet var att åka ner med kattskiten till soprummet. Jag tog flera korta pauser för att stretcha såväl tumled som rygg, vattna krukväxter och bädda. Jag läste en del i min bok på gång. Det är en väldigt bra debutbok, mer avslöjar jag inte nu. Lunchen blev lätt idag också. Vi var överens om att jag skulle ta fram kyckling ur frysen till middag i kväll. I morrn tänker jag laga kalkon åt oss, men jag måste handla en del tillbehör först. Det får bli efter klippningen. Jag tar eventuellt bilen som behöver tankas.

∼ ♦ ∼

Det hände en del tråkiga saker under dagen. Och samtidigt som jag fick veta det inkom ett akutjobb, ett papper behövde undertecknas IRL och magen gjorde en volt. Jag har emellertid överlevt och jag är inte den värst drabbade. Blir bara så förbannad på folk som inte respekterar skillnaden mellan mitt och ditt.

Bitmoji Tofflan Current mood

Att folk inte kan respektera skillnaden mellan mitt och ditt…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… allhelgonahelgen närmar sig och vi ska göra både sedvanliga saker och osedvanliga. Kära dagbok, du får helt enkelt hålla ett vakande öga på mig och Anna

Jag håller ett öga

Håll ett vakande öga på oss.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 1 november och onsdagen den 2 november 2022: Håll tummen för att det blir bättre – och för det jag har lovat mig själv

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan tummarna upp

Ont i tumleden, men det blev bättre med handledsstödet.

På tisdagskvällen hade jag ganska ont i tumleden efter en dag när jag skrev mycket. Under natten hade jag handledsstödet på och det tyckte tumleden om. I morse kände jag nästan ingenting – tills jag satte mig vid datorn och började skriva.

Förkylningen och hostan är bättre, men jag är långt ifrån frisk. Det är kopiösa mängder jag snyter ur mig varje dag. Hostan kommer i attacker och jag får liksom inte upp slemmet. Men… ingen feber och inga andra symtom.

Bitmoji Tofflan No

Nej till umgänge med såna som inte är snälla.

Ganska sent igår kväll råddades det om kvällens möte. Jag vet att jag lovade höra av mig kring min närvaro, men tänkte vänta till idag. Mötet står och faller inte med mig. Men så var det nån annan med sjukdom i familjen som inte tänkte delta och plötsligt diskuterades en flytt av mötet till nästa vecka. Då sa jag stopp och att jag verkligen, verkligen inte kan kvällen innan jag ska hålla den där kursen. Jag behöver förbereda mig och jag behöver vara så pigg jag kan. Så nu blir det möte i kväll. Mitt sista, tack och lov. Jag har nämligen lovat mig själv att jag inte ska tvinga mig att umgås med människor som inte är snälla. Detta löfte går inte att hålla i yrkeslivet, men i privatlivet tänker jag vara stenhård. Tyvärr är det en enda person som gör att jag avstår från styrelsearbetet. Resten av folket är hur trevliga som helst. Nu kan den mindre trevliga lägga ytterligare post på sitt CV – glädjedödande besserwisser. Utöver detta är det förstås flera saker som gör att jag avstår, till exempel hälsan och teknikstrul. Det känns tråkigt att det blev så här, men, som sagt, jag har lovat mig själv att inte tvinga mig till visst umgänge.

∼ ♦ ∼

Tre bokinöp från antikvariat Munkavle Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig o Tusen bitar

Jag läser boken längst till höger nu, men alla tre böckerna är köpta på antikvariat i Vadstena.

Fästmön satt i sin fåtölj och fixade med bilder och skrev. Jag satt i min fåtölj och läste bok nummer två från antikvariatet i Vadstena. Bokens författare Marcus Jarl är uppvuxen i Borghamn och Vadstena, men bor numera i Stockholm. Det är extra kul att läsa författare med lokal anknytning antingen till mitt barndomsland eller där jag bor just nu. Just den här boken är hans debutroman. Den kan vara svår att få tag i, men jag såg två personer som säljer den på Bokbörsen för 499 kronor. Mitt exemplar, som är signerat av författaren och med en hälsning till Jane, kostade 40 pix…

 

∼ ♦ ∼

Träd mot novemberkvällshimmel

Grå och fuktig dag idag. Det här spöklika trädet fotade jag för ganska precis fem år sen.

Den andra dagen i november var grå den också. Grå och fuktig och ganska kylig. Jag höll mig inomhus idag också. På fredag ska jag gå och klippa mig och det blir en lagom promenad halvvägs till jobbet, ungefär, utan Mördarbacken, det vill säga Carolinabacken. På fredag slutar jag vid lunchtid och hade planerat att jobba på distans ändå. Jag hoppas att åtminstone förkylningen vänder snart. Tumleden lär jag få vänta längre tid på att få hjälp med, men du får gärna hålla tummen (!), kära dagbok, att såväl infektion som inflammation (?) snart går över.

Idag stod det möten på agendan, möten hela dan. Det är tur att det finns Zoom så att jag kan vara med den vägen. Bara styrelsemötet i kväll är IRL. Jag åt qwarj, kokt ägg och rostat bröd till lunch och Annas linssoppa till middag. Kokerskan själv var tvungen att ge sig av extra tidigt till jobbet för utbildning med mera.

∼ ♦ ∼

Och när det här inlägget är publicerat är jag på… möte…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 31 oktober och tisdagen den 1 november 2022: Bland plastspindlar och kapade lemmar knoppas det i november

 



Kära dagbok…

Så mysigt det var ändå att komma till ett Halloweenhem igår efter jobbet. Jag brukar alltid säga och tycka i förväg att högtider och annat ger mig allergi, ungefär. Sen är det bra trevligt ändå. Fästmön, som inte heller mådde bra igår, hade med enkla knep fixat fint på Main Street. Och pricken över i blev den godisskål med en massa smaskens – och plastspindlar! – som stod på bordet i Salen. Jag fick visserligen ont i magen efter kycklingkorvsmiddagen (jag lagade mat, remember?!), men godis kan jag alltid klämma ner.

Halloweengodis

Anna bjöd på godis och spindlar.


Infektionen och övriga krämpor gör mig emellertid trött.
Vid 22.30-tiden låg jag i sängen och beundrade (?) mina armar och de markeringar som vårdpersonalen hade gjort vid gårdagens undersökning. När jag kom tillbaka till jobbet efteråt och nån frågade hur det hade gått, visade jag upp markeringarna och sa att ”här och här ska de kapa”. Mina arbetskamrater blev förskräckta, men lättade när jag sen skrattade och sa att jag skojade. Men det klart att ont gör det och hjälp vill jag få. Dock inte avkapning av lemmar…

∼ ♦ ∼

BitmojiTofflan har ont i magen

Fortfarande ont i magen i morse.

I morse vaknade jag ganska utvilad, men fortfarande med ont i magen. Det var stökigt av arbetsfordon utanför fönstret. I övrigt var det ovanligt tyst. Nån gapande unge hördes i huset, annars var det… tyst – förutom min egen hostattack. Anna har varit ledig idag och därför vaknade hon också tidigt, säkert. Det var nog ändå skönt för henne att slippa stressa iväg. Utomhus var det inte många som rörde sig tidigt på morgonen denna gråa första dag i november. Tänk… det är redan november.

Mini Tip top-glass

Bra medicin och perfekt till eftermiddagskaffet.

Lugnt var det också jobbmässigt idag. I morrn blir det desto mer, då har jag tre möten på arbetstid och mitt sista styrelsemöte på kvällen. Jag försökte förbereda en del inför kursen jag ska hålla nästa vecka, men det är svårt. Det får bli som det blir. Idag skrev jag nån form av pratmanus. Hoppas att det håller. Kursen ska en arbetskamrat och jag hålla nästa vecka, på det som är min fjortonde förlovningsdag… Och så gjorde jag en riktig tråkgrej på intranätet som jag fick väldigt ont av i tumleden. Tur att en snäll arbetskamrat kunde fixa sidan på engelska. Och glass är som bekant alltid bra medicin när man är sjuk. Anna hade köpte mini-tip-top-strutar och det var perfekt till eftermiddagskaffet.

Till lunch idag åt jag två kycklingkorvar som blev över från middagen igår. Och så blev det bokbyte, från en bok om sexuella övergrepp till en bok om relationer med fokus på HBTQ. Båda böckerna köpte jag på antikvariat Mikrokosmos i Vadstena, ett härligt ställe som tyvärr inte har nån webbplats. Antikvariatet finns dock på Bokbörsen.

Böckerna Munkavle och Tusen bitar

Bokbyte från sexuella övergrepp till relationer med fokus på HBTQ.


I kväll till middag kokade Anna linssoppa.
Det blev kanongott (och kanonsaluter senare på grund av soppans ingredienser. Tur för dig, kära dagbok, att bloggen är doftfri!). Det blev soppa över så jag får härlig lunch i morrn igen.

Ostmacka och linssoppa

Ostmacka och Annas linssoppa till tisdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

November blev det alltså idag och dagen till ära upptäckte jag att två av våra novemberkaktusar har knoppar.


Utöver det har vi som sagt förlovningsdag nästa vecka,
den fjortonde gången. Detta ska vi fira på lördag kväll på ett mycket annorlunda sätt. På söndag tar vi igen hos på middag hos Annas snälla mamma. November börjar… hisnande… Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Klarar man inte det får man anlita proffs.

Tunghantering på lastbil

Hjälp med tunghantering kanske man kan få av den här firman.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Munkavle

Ett inlägg om en självbiografisk bok.



Sofie Sarenbrants bok MunkavleUnder vistelsen i Motala gjorde vännen FEM och jag också en utflykt till Vadstena på lördagen. Där finns många spännande affärer. På gågatan hittade vi en helt fantastisk bokhandel, en blandning av antikvariat och second hand. Där köpte jag flera böcker, bland annat Sofie Sarenbrants bok Munkavle, en självbiografi om sexuella övergrepp hon råkat ut för som barn. För 50 spänn fick jag läsa en mycket tung liten bok på strax över 200 sidor.

Författaren bar länge ensam den börda sexuella övergrepp i barndomen är. Men som ung vuxen blev det ohållbart efter år av anorexia och självskadebeteende. Hon sökte hjälp på olika håll utan att riktigt få det stöd hon behövde. Så därför berättade Sofie Sarenbrant först för Tommy, som blev hennes man, och därefter för en efter en i familjen. Det lossnade, hon blev trodd på trots skammen hon kände. Och så småningom skrev hon den här boken.

Sofie Sarenbrant är journalist, men kanske mer känd som deckarförfattare. Bland annat har hon skrivit serien om Emma Sköld, böcker som jag har läst och gillat. Det här är en helt annan bok, för den handlar om verkligheten.

Kapitlen är ganska korta och det är verkligen tur. Jag orkar inte läsa mer än ett par kapitel åt gången. Sen måste jag lägga boken ifrån mig och pausa. Jag känner hur tungt det är för författaren att beskriva det hon har varit med om. Men jag känner också lättnaden efteråt.

Det här är en viktig bok, skriven av en mycket modig Sofie Sarenbrant.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2022: Oktoberfestligt litterärt

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i oktober 2022.



Hösten är som alla årstider för mig en tid när jag läser. 
Den här hösten har emellertid varit ganska hektisk och jag har inte haft lika mycket tid över för litteraturen. Men… böckerna jag läste i oktober har varit mycket bra och majoriteten har fått högsta omdöme. Bara det, liksom. För det mesta är ju kvalitet bättre än kvantitet. Så sammanfattningsvis har jag haft en litterär oktoberfest.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Oktober månads böcker 2022:

Louise Pennys bok Hus av glasAnne Fadimans bok Ex Libris Confessions of a Common Reader

Christian Unges bok Det första skottet det sista stegetUlrika Ewermans bok Ormens år

Liza Marklunds bok KallmyrenD J Palmers bok The new husband

Madeleine Swanströms bok Ego tenebris


Påbörjad i oktober:

Sofie Sarenbrants bok Munkavle

Den första bok jag läste ut i oktober var – surprise, surprise! – en kriminalroman (Hus av glas). Under månaden läste jag ytterligare tre deckare/kriminalromaner/spänningsromaner (Det första skottet, det sista steget, Kallmyren, The new husband). Jag läste en essäbok om att vara bokälskare (Ex libris Confessions of a common reader) och jag läste en roman (Ormens år). Månaden avslutades med en skräckroman (Ego tenebris).

Av de böcker jag läste i oktober är en (Hus av glas) skriven av en kanadensisk författare (Louise Penny). Det blev två böcker (Ex libris Confessions of a common reader, The new husband) av amerkanska författare (Anne Fadiman, D. J. Palmer). Fyra böcker (Det första skottet, det sista steget, Ormens år, Kallmyren, Ego tenebris) jag läste var skrivna av svenska författare (Christian Unge, Ulrika Ewerman, Liza Marklund, Madeleine Swanström). Jag gjorde två nya författarbekantskaper (Anne Fadiman, D. J. Palmer, Madeleine Swanström). Fyra av böckerna ingår i serier (Hus av glas, Det första skottet, det sista steget, Kallmyren, Ego tenbris). Två böcker läste jag på engelska (Ex libris Confessions of a common reader, The new husband).

Av oktoberböckerna hade jag köpt tre nya inbundna (Hus av glas, Ormens år, Kallmyren). Två böcker jag läste köpte jag nya i pocket (Ex libris Confessions of a common reader, The new husband). Två böcker lånade jag (Det första skottet, det sista steget, Ego tenebris).

Sammanlagt läste jag sju böcker i oktober 2022. Av dessa fick fyra högsta omdöme (Ex libris Confessions of a common reader, Det första skottet, det sista steget, Ormens år, Kallmyren). Två böcker fick högt omdöme (Hus av glas, The new husband). En bok fick lågt omdöme (Ego tenebris).

Den bok jag läste i oktober och som jag anser vara den bästa av oktoberböckerna är…

Ormens år av Ulrika Ewerman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 30 oktober och Halloween 2022: Ut på tur, jobb och undersökningar

 



Kära dagbok…

Jahapp. Ut en liten tur med bilen igår kväll. Skymningen anlände en timme tidigare än dan innan, så när Fästmön och jag närmade oss Slottsträdgården började det redan bli mörkt. Anna lämnade sina viktiga papper i för detta ändamål låst låda och så for vi hem. Båda två var trötta och sega. Då var det extra skönt att kunna värma maten i micron. Anna gjorde en fräsch sallad och sen åt vi resterna från lördagsmiddagen till söndagsmiddag. Fetaostpastan var inte lika krämig som kvällen innan, men den smakade ändå ljuvligt gott.

Fetaostpasta och vin rester till söndagsmiddag

Inte lika krämig som på lördagen, men smakade ljuvligt gott.


På kvällen kände jag hur jag fick mer och mer ont i luftrören.
Jag började hosta lite. Trött blev jag också. Inte ens två avsnitt på raken av Father Brown kunde hålla mig vaken (rena sömnpillret, faktiskt). Jag gick och la mig redan vid 21-tiden och Anna följde snart efter. Då hade hon nästan somnat i sin fåtölj tidigare. Tyvärr väcktes vi båda lite senare av blåljus och upprörda röster utanför fönstret. Mycket obehagligt!

∼ ♦ ∼

Höstträd mot disig himmel

Den här bilden är exakt två år gammal, men det ser likadant ut idag.

Måndagen jag vaknade till var grå och disig. Jag trodde att det skulle vara kallare än det var, så jag byltade på mig luvatröja över tischan och lättviktsjacka och handskar. Nu stod det i kallelsen till eftermiddagens undersökning att man skulle se till att ha varma händer, så det där med handskarna var väl ändå rätt bra att jag tänkte på.

Det var roligt att träffa arbetskamraterna igen, fast jag var ju inte jättepopulär eftersom jag låter som jag låter. Jag pratade med min chef om att få jobba på distans, det vill säga hemifrån, resten av veckan och fick klartecken på det.

Lunchen jag åt idag var lätt, för Anna hörde av sig att hon inte mådde bra hon heller och skulle vara hemma från jobbet. Vi bestämde att äta tillsammans i kväll – som tur är hade vi köpt hem lite mat som går snabbt och lätt att tillaga.

I väntrum på Ackis

I väntrummet behövde jag inte sitta jättelänge, bara tillräckligt länge för att rita smärta med färgpennor.

Efter att ha preppat med nässprej, ingefärsshot och halstabletter gick jag iväg till Sjukstugan i Backen. Ja jag hade munskydd på mig. Det kostade 260 spänn att bli plågad över en timme, men jag vill ju gärna veta vad problemet med min dumma kropp är – och helst bli botad.

I väntrummet fick jag sitta och rita med färgpennor på en bild på vilket sätt jag har besvär och ont. Sen fick jag ligga på en skön brits och mina nerver testades av först en, sen två personer. Det gjorde förstås mest ont (läs: skitont!) på ena sidan. På den andra var det mest obehagligt att få ström i nerverna och inte ha nån kontroll på ryckningarna. Resultatet får jag om några veckor via min ordinarie läkare. Så det var det. Bara att vänta och se.

Jag blev lite trött efter promenaderna och undersökningen, men vädret hade skärpt till sig till det bättre. Solen lyste igenom de allt mer glesnande lövverken i träden. Det var också skönt att få röra på sig idag mer än jag gjort på nästan hela förra veckan.

Höstträd

Det blev en fin höstdag.

∼ ♦ ∼

I kväll tror jag att vi fortsätter att ta det lugnt hemma. I morrn jobbar jag hemifrån Bokrummet och Anna är ledig. Hon mådde bättre på eftermiddagen, men det är skönt att hon har en dag till att vila sig på.

Hjärtat tog emellertid några extra skutt när jag kom hem. I Pojkrummet stod ett spöke och i nya Bokrummet var det dukat för Halloweenmiddag. Den senare lagade jag till, tro det eller ej: grillade kycklingkorvar med bröd.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 29 oktober och söndagen den 30 oktober 2022: Ondska och godis och rent på det

 



Kära dagbok…

Varken jag eller Fästmön kan (göra) allt. Men båda kan göra nånting. Bäst går det när vi försöker hjälpas åt, det vill säga vi gör saker var och en som vi är bra på och som behöver göras. Det hade varit en tuff dag för Anna på jobbet igår, det förstod jag. För mig, som håller på att tillfriskna från infektionen, men fortfarande hade ont i ryggen och handen, var det viktigt att komma ut och röra på mig igår. Jag gick och handlade, två gånger, så att säga, samt hämtade medicin till Anna. Sen blev jag väldigt slut. Men jag gjorde det jag orkade. När Anna kom hem lagade hon mat. Det var ingen krånglig tillagning – jag såg receptet – men ändå. Nån klagosång upplät hon inte och vid 18-tiden satt vi till bords i köket och åt fetaostpasta med en massa vitlök.

Fetaostpasta med sallad och vin

Annas fetaostpasta till lördagsmiddag.


Efter undanplockning och viss handdisk
förflyttade vi oss till Salen. Där intog vi kvällskaffe med var sin halv bit morotskaka och godis.

Godis och kaka till kvällskaffet boken Munkavle

Kvällskaffe med morotskaka och godis – det var ju lördag igår.

 

Böckerna Ego tenebris och Munkavle

Bokbyte igår från verklighetsupplevd ondska till verklighetsupplevd ondska!

Jag läste en stund. För min del blev det bokbyte igår till en bok jag köpte second hand på min resa förra veckan. Om jag tyckte att boken jag läste ut på eftermiddagen igår var tung är denna ännu tyngre. Från meditation och insläppt ondska bytte jag till en bok om en annan verklighetsupplevd ondska: sexuella övergrepp mot barn.

Klockan 21 vände vi blickarna mot TV:n och fiktiv ondska i form av en ny brittisk kriminalserie, Chelsea Detective. Vi gillar verkligen brittiska serier och funderar starkt på att ta BritBox.

Till deckaren gjorde vi iordning var sin ostassiett med några kex och var sitt glas rött. Det slank ner fint, men inte genast, förstås.

Ostassiett vin äpple o ingefärsmarmelad boken Munkavle

Till TV-deckaren.

∼ ♦ ∼

Boken Munkavle och kaffe på sängen

Söndagsstart.

I morse fick kunde vi i Sverige sova en timme längre utan att få dåligt samvete. Jag avskyr verkligen detta tramsiga fram- och tillbakaflyttande av tiden och vill ha normaltid året om. Den där timmen stör min dygnsrytmn mer och mer, har jag noterat. För Annas del tror jag det var skönt att få sova längre i morse eftersom hon började jobba klockan sju. Jag vaknade vid sjutiden och det var onödigt. Men samtidigt kände jag att jag kanske ändå hade sovit tillräckligt. Infektionen och värken gör mig trött och jag sov nog hela sju timmar. I morrn ska jag upp 6.15 som vanligt och för första gången på två veckor gå till jobbet. Nån infektion känner jag inte av då eftersom jag ska till Sjukstugan i Backen på eftermiddagen för att testa mina nerver i händerna. Man får inte gå dit om man är förkyld, så jag slutar vara det då. Ärligt talat mår jag rätt OK nu, förutom värken. Även ryggen är bättre. Men jag låg inte mer än 45 minuter och läste och drack kaffe i sängen för att ryggontet inte skulle köra klorna djupare i mig.

Kattströ 40 liter

Det nya kattströet verkar vara till belåtenhet för Tisslingarna.

Jag inledde dan med att tömma kattpottorna. Igår kväll blandade jag i lite av den nya sortens strö i pottorna. Det verkar funka och Tisslingarna har både kissat och bajsat normalt. Diskmaskinen tömde jag på ren disk och fyllde på med  skitig. Därefter rev jag ur dubbelsängen och plockade fram rena lakan. Klockan var inte nio än när jag dessutom hade dammat överallt utom i de rum vi stökar i. Det är liksom ingen idé.

Det blev ett par pauser när jag satt vid datorn, men sen dammsög jag och var klar även med det på förmiddagen. Sängen fick stå och lufta till eftermiddagen.

Renbäddat med blårutiga Newportlakan

Renbäddat med rutor.


Det har varit ytterligare en solig dag, men kall.
Jag har inte varit utomhus, men ska åka och hämta Anna när hon slutar jobba klockan 16. Då ska vi fara och lämna några papper som är viktiga för henne.

Tisslingarna och jag har jobbat hårt idag, så nu får vi vila en stund. Om jag orkar tar jag tag i strykhögen. Jag tror knappast att jag får nån hjälp av syskona K(att)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer