Kära dagbok…

Så mysigt det var ändå att komma till ett Halloweenhem igår efter jobbet. Jag brukar alltid säga och tycka i förväg att högtider och annat ger mig allergi, ungefär. Sen är det bra trevligt ändå. Fästmön, som inte heller mådde bra igår, hade med enkla knep fixat fint på Main Street. Och pricken över i blev den godisskål med en massa smaskens – och plastspindlar! – som stod på bordet i Salen. Jag fick visserligen ont i magen efter kycklingkorvsmiddagen (jag lagade mat, remember?!), men godis kan jag alltid klämma ner.

Anna bjöd på godis och spindlar.

Infektionen och övriga krämpor gör mig emellertid trött. Vid 22.30-tiden låg jag i sängen och beundrade (?) mina armar och de markeringar som vårdpersonalen hade gjort vid gårdagens undersökning. När jag kom tillbaka till jobbet efteråt och nån frågade hur det hade gått, visade jag upp markeringarna och sa att ”här och här ska de kapa”. Mina arbetskamrater blev förskräckta, men lättade när jag sen skrattade och sa att jag skojade. Men det klart att ont gör det och hjälp vill jag få. Dock inte avkapning av lemmar…

Här ska vänsterarmen kapas…

…och på högerarmen kapas det lite här och var.

∼ ♦ ∼

Fortfarande ont i magen i morse.

I morse vaknade jag ganska utvilad, men fortfarande med ont i magen. Det var stökigt av arbetsfordon utanför fönstret. I övrigt var det ovanligt tyst. Nån gapande unge hördes i huset, annars var det… tyst – förutom min egen hostattack. Anna har varit ledig idag och därför vaknade hon också tidigt, säkert. Det var nog ändå skönt för henne att slippa stressa iväg. Utomhus var det inte många som rörde sig tidigt på morgonen denna gråa första dag i november. Tänk… det är redan november.

Bra medicin och perfekt till eftermiddagskaffet.

Lugnt var det också jobbmässigt idag. I morrn blir det desto mer, då har jag tre möten på arbetstid och mitt sista styrelsemöte på kvällen. Jag försökte förbereda en del inför kursen jag ska hålla nästa vecka, men det är svårt. Det får bli som det blir. Idag skrev jag nån form av pratmanus. Hoppas att det håller. Kursen ska en arbetskamrat och jag hålla nästa vecka, på det som är min fjortonde förlovningsdag… Och så gjorde jag en riktig tråkgrej på intranätet som jag fick väldigt ont av i tumleden. Tur att en snäll arbetskamrat kunde fixa sidan på engelska. Och glass är som bekant alltid bra medicin när man är sjuk. Anna hade köpte mini-tip-top-strutar och det var perfekt till eftermiddagskaffet.

Till lunch idag åt jag två kycklingkorvar som blev över från middagen igår. Och så blev det bokbyte, från en bok om sexuella övergrepp till en bok om relationer med fokus på HBTQ. Båda böckerna köpte jag på antikvariat Mikrokosmos i Vadstena, ett härligt ställe som tyvärr inte har nån webbplats. Antikvariatet finns dock på Bokbörsen.

Bokbyte från sexuella övergrepp till relationer med fokus på HBTQ.

I kväll till middag kokade Anna linssoppa. Det blev kanongott (och kanonsaluter senare på grund av soppans ingredienser. Tur för dig, kära dagbok, att bloggen är doftfri!). Det blev soppa över så jag får härlig lunch i morrn igen.

Ostmacka och Annas linssoppa till tisdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

November blev det alltså idag och dagen till ära upptäckte jag att två av våra novemberkaktusar har knoppar.

Här var det en knopp…

…och på en annan såg jag två.

Utöver det har vi som sagt förlovningsdag nästa vecka, den fjortonde gången. Detta ska vi fira på lördag kväll på ett mycket annorlunda sätt. På söndag tar vi igen hos på middag hos Annas snälla mamma. November börjar… hisnande… Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Klarar man inte det får man anlita proffs.

Hjälp med tunghantering kanske man kan få av den här firman.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.