Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Jag gick på bio med en kompis.

Tänk att det går! Jag menar… det är möjligt, det går att lära gamla hundar sitta. Den gamla hunden är undertecknad. Hon, som i stället för att frossa i säsongsstarten av Antikrundan, gick på bio med en kompis! Märkligt nog är det som om jag prioriterar om en del i mitt liv. Kanske handlar det om den stundande operationen där jag har och även själv sätter vissa restriktioner. En sån restriktion är att inte träffa för mycket folk samtidigt. Veckan före operationen tänker jag isolera mig – så gott det nu går – på Main Street. Jobba på distans, inte träffa fler människor än nödvändigt etc. Jag vill verkligen inte riskera att åka på nån simpel förkylning eller irriterande magsjuka så att operationen måste ställas in.

Underhållande och läskig.

Så igår träffade jag M och vi gick på bio. Nästa gång vi ses blir efter operationen, så är det bara. Filmen var underhållande och läskig. Vi var totalt åtta personer i salongen. En bonus var det förstås att träffa Biografmaskinisten, som jobbade på plats, och sålde goda popcorn till oss. Fint långhårig var han, dessutom, men jag vet att en hårtrimmer står överst på önskelistan. Kanske jag iggar det (han fyller år snart). Nåja, jag vet hur det är. Jag har själv kort hår och höll på att bli tokig på barret de senaste veckorna – men idag hade jag tid för klippning efter jobbet.

Efter filmen gick M och jag på Taps och åt. Jag åt nästan samma som till lunch, det vill säga en grillad macka. Middagsmackan hade dock fyllning av ost och spenat. Till den en öl. Och jorå. Jag tog bilder både på mig själv i biosalongen och på maten och M, men ingen är publicerbar. Jag ser helt galen ut och bilden på M var totalt oskarp. Annars fick jag komplimanger från kända och okända att jag ser pigg och fräsch ut och att jag är fin i kroppen. Det var nån som inte trodde att jag är 60 år. (Jag sa inte att jag fyller 61 om tre månader, utan svarade att jag är rätt barnslig.)

Min torsdagskväll avslutade jag med att ringa Fästmön och prata en stund om våra respektive dagar. Jag är trött på detta messande fram och tillbaka, det funkar bättre just nu att prata för mig, bland annat på grund av händerna.

∼ ♦ ∼

I natt sov både jag och Tisslingarna bra, dock med stängt fönster. Citrus krafsade på sovrumsdörren strax efter att väckningslarmet tillrat igång på mobilen. De fick mat och jag tömde pottorna innan jag hoppade upp på vågen och därefter in i duschen.

Det har blivit kallare och i morse var det sex minusgrader. Till frukosten hörde jag saluten med anledning av doktorspromotionerna idag. Solen tittade fram över Uppsala. Himlen var nästan ljus när jag satte mig vid jobbdatorn strax före 7.30.

Nästan ljust redan tidigt i morse.

Men jag hann också med ett bokbyte i morse! Nu har jag bytt bok från den om Galna Greta till boken som ramlade in häromdan för recension av formatet. Titeln på den senare, Lektioner i kemi, lockar mig inte nämnvärt, men det gör däremot baksidestexten! För den här boken handlar på sätt och vis om kemi, fast mer om kvinnors plats i tillvaron i 1960-talets USA.

Bokbyte i morse från en bok om Galna Greta till en bok om kemi – och kvinnors plats i 1960-talets USA.

Ett annat gult hus på Main Street och inte riktigt lika blå himmel som igår.

Jag bestämde mig för att ta en kort promenad på lunchen. Det blev bara runt kvarteret, men jag skulle ju ut igen senare. Före och efter försökte jag jobba, men, som sagt, tjatigt, tummarna var onda och fingrarna domnar av och till. Det blev många korta avbrott och jag passade på att tvätta. Jag dammsög även ett par rum i taget. Det funkar med handledsstödet på och det är bra för min onda rygg och proppbenen att jag reser på mig och går runt lite. Jag är numera van att stå och jobba, men det kan jag bara göra på jobbet. För att musklerna i händer och fingrar inte helt ska förtvina behöver de också röra på sig.

Efter jobbet var det äntligen dags för klippning. Jag kände mig så långhårig och med alla virvlar som är på fel plats ser det inte snyggt ut. Nu blev det betydligt bättre. Vacker har jag aldrig varit och lär aldrig bli, men jag har en bra frisör i Igor.

Nyklippt av Igor.

I kväll blir det lugna puckar. Jag har skrivit det här inlägget i etapper. Nu ska jag unna mig nåt gott: till middag blir det helt enkelt goda ostar med kex och Annas äpple- och ingefärsmarmelad. Till senare blir det ostbågar och en öl. (Anna gissade det på ett tidigt stadium.) Givetvis ska jag se gårdagens Antikrundan på SvT Play. Jag är som hund inte helt ”platsbenägen”.

∼ ♦ ∼

Varken betydligt eller vackert men lite bättre, var veckans siffror från vågen. Nu har jag laddat ner appen och siffrorna kom in finfint direkt efter att jag klivit av vågen. Jag har gått ner 100 gram och BMI har sjunkit en tiondel sen förra fredagen. Fettprocenten har minskat med nästan två procent och muskelmassan har ökat med mer än två procent. Bentätheten har ökat en tiondel. Mängden vatten var betydligt högre än sist jag fick fram den siffran – och det var årets första vecka. Ganska nöjd får jag vara, för jag har inte rört på mig lika mycket som vanligt och jag har ätit sämre den gångna veckan, för många mackor, framför allt.

∼ ♦ ∼

Och med detta avslutar jag som alltid de senaste dagarna med dagens shelfie. Idag är det Förintelsens minnesdag och i hyllorna finns en del mycket viktiga böcker om detta.

Dagens shelfie den 27 januari 2023 innehåller en del viktig litteratur.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.