Kära dagbok…

Kalkonmiddag trots rökutveckling och tappade redskap.

Lite rökutveckling till trots blev kalkonmiddagen ätlig. Jag tappade också redskap inne i ugnen, men fick ut dem snabbt. Om jag var dålig på matlagning tidigare är jag usel nu med mina risiga händer som bara vill släppa greppet om saker, främst små saker. Nåja, maten kom på bordet och i glasen blev det en skvätt rött. 

Kvällskaffe blev det i Salen och lite senare även några bitar ost och kex. Vi såg först Stjärnorna på Slottet på TV. Det var Jon Henrik Fjällgrens dag och fy 17, jag blev väldigt berörd när han berättade om hur mobbad han blivit sen han var barn. Efter det såg vi del tre av Händelser vid vatten på SvT Play. Då blev jag också väldigt berörd, men mer illa berörd än… rörd. Nej, jag har väldigt svårt för den här TV-serien, jag tycker att den är fruktansvärt obehaglig.

Berörde mig.

Berörde mig illa.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag tidigt bara för att jag var ledig. Jag låg och ältade att vi måste tömma balkongen, för den 7 februari kommer gubbar och ska ta mått inför renoveringen av hela husets balkonger. Även om jag visste att de skulle ske nu i vår känns det jobbigt, mest för att jag har ont och ska opereras. Förhoppningsvis påbörjas dock inte arbetet förrän i mars. Men ändå. Det blir Fästmön som får göra det mesta av röjandet, mina händer är inte så samarbetsvilliga för tillfället.

NEJ! Jag vill sova när jag är ledig!

Söndagsmorgonsstart.

Efter ett kort besök uppe gick jag och la mig igen och kunde faktiskt somna om. Klockan var runt åtta när jag vaknade. Då blev det sedvanlig start på en ledig dag för mig. Boken jag läser har jag nu cirka 100 sidor kvar av och ärligt talat… den ballade ur ganska tidigt. Jag är besviken, faktiskt. Det som började som en spännande skräckroman har nu blivit mer som en dålig skräckfilm. Jag tror att Anna tyckte likadant.

Vid tiotiden gick jag upp, duschade och fixade frukost. Pottorna hade jag som vanligt tömt medan kaffet bryggdes. Då fyllde jag även Anaboxen med veckans medicin. Det går så snabbt nu, för jag har bara en tablett om dan, den för magen. Medan jag dukade fram frukosten kom Citrus och tog plats i min röda galonsoffa. Hon är så söt och nyfiken, den katten. Citrus höll sig på soffan, vilket aldrig Lucifer skulle ha gjort – han hade hoppat upp på köksbordet och försett sig… Ah well, han anlände till köket sen också när jag satt och åt. Och ja, de fick väl var sin ostbit att leka med.

Citrus är nyfiken på min frukost, men håller sig på soffan.

Efter frukosten plockade jag ihop ett nytt sopberg och åkte ner till källaren med. Sen tog jag bilen och körde en sväng. Det var en ganska vacker vinterdag. Vägarna var torra och fina. Jag borde ha tagit en promenad. I stället åkte jag till Rusta där jag köpte två stora lådor kattmat, toapapper och nån rengöringsgrej. Efter operationen får jag inte köra bil, så stora inköp måste planeras och utföras innan dess. Troligen blir det en tur till för att införskaffa kattmat.

Men varken kattmatslådor, toapapper eller soppåsar är roliga att se på, så här kommer en bild tagen genom Pojkrummets fönster. Man ser domkyrkotornen bakom vinterträden. Det ska visst vara fortsatt kallt i morrn också, men sen blir det mildgrader igen.

En vacker vinterdag med domkyrkotornen som skymtar bakom träden.

∼ ♦ ∼

I kväll ska vi prova en ny grekisk restaurang, Opa, som har öppnat i S:t Per, alltså på gångavstånd från oss. Det besöket skriver jag om i morgon. När jag kommer tillbaka till Main Street i kväll är det dags att packa jobbväskan igen för en ny arbetsvecka. Den kommande veckan blir lite sönderhackad för mig. Jag ska jobba både på jobbet och på distans hemifrån.

I kväll blir det grekiskt!

Anna och jag har ett viktigt onlinemöte tidigt tisdag morgon. Sen åker hon bort på onsdag och kommer hem på söndag. Jag ska hänga med katterna, träffa en kompis, simma en sista gång före operationen, få hjälp med fötterna och klippa mig, så jag ska inte bara jobba.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.