Dubbelexponering

Publicerat den 15 maj, 2023 av Tofflan

Ett inlägg om första delen i Östgötamorden-serien.

 

Sebastian Avindells bok Dubbelexponering

Extra glad blir jag när jag upptäcker lokala författare. Med lokala författare menar jag författare från antingen mina hemtrakter där jag är född eller där jag bor sen över 40 år tillbaka. Jag minns inte vem det var, men nån tipsade mig om Sebastian Avindell från Borensberg, en byhåla mellan Motala och Linköping. Att han sen visade sig vara son till en gammal klasskamrat från grundskolan blev lite extra krydda. Nu har jag läst första delen i hans serie Östgötamorden, Dubbelexponering. Det var en av tre böcker jag nätshoppade till mig själv i födelsedagspresent tack vare Bokus fina födelsedagsrabatt.

Händelserna i den här boken utspelar sig i Linköping. Boken har flera ingångar, men dessa och karaktärerna som skildras hänger givetvis ihop. Mitt i Linköping sker en skjutning med tre offer och en hotellbrand. Poliserna Caspar Ekberg och Liv Larsson arbetar med utredningen. Den visar sig ha kopplingar till såväl offrens yrken inom socialtjänsten som terrorism. Utöver detta är det nån som promenerar i Caspars trädgård om nätterna. När sonens kanin hittas uppspikad blir det uppenbart att det inte var nån fantasi.

Som sagt, flera ingångar gör starten lite rörig, men som driven läsare fattar jag att allt hänger ihop. (På tal om att hänga ihop nämns såväl Varamon som Uppsala… Bara det ger pluspoäng.) Boken är blodig och otäck samtidigt som den har ett djup. Detta gör att den sticker ut i deckarfloran.

Mest grips jag av att polisen Caspar har nåt oerhört skört över sig. Han har varit med om svåra händelser som har påverkat honom starkt, gjort honom extremt känslig. Författaren lyckas oerhört väl med skildringen av just den här karaktären. Övriga karaktärer blir dock ibland en aning platta och lite för typiska.

Bokens slut är så spännande! Jag läste på lunchen och övervägde starkt att ta ut flexledigt för att läsa de sista 40 sidorna (det kunde jag förstås inte). Den här deckaren/polisromanen blev också en psykologisk thriller.

Det som tyvärr skämmer är att det förekommer en del fel – stavfel, korrekturfel och andra fel (som att morfar blir farfar). Det här är nåt en redaktör borde ha noterat och sett till att författaren korrigerat.

Toffelomdömet blir högt. Jag väntar ivrigt på nästa del – och hoppas som vanligt på mord i Motala.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Östgötamorden-serien:

  1. Dubbelexponering (läs texten ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Måndagen den 15 maj 2023: To be continued..?

Publicerat den 15 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

En underbar värme har dragit fram över Uppsala den senaste veckan. Det är nästan som utomlands. Jag har som tidigare nämnts här känt mig ”lite förkyld” eller ”lite allergisk”. Idag var en arbetskamrat hemma från jobbet med förkylning. Själv gick jag till jobbet – med allergitabletterna i jobbryggan. Jag vill inte ta nån tablett i onödan eftersom jag blir så trött av dem. Men… mina symtom, mest i näsan, är inte värre. Jag lutar åt en reaktion mot att det är väldigt mycket pollen just nu. To be continued…

Vitt hus på Drottninggatan mot blå himmel

Som utomlands i Uppsala. Här ett av husen mitt på Drottninggatan.

 

Bitmoji Tofflan med grinningskylt

Fokusstöd är bra, men inte alltid.

Då var det lite värre med Anna, som sov på Slottet i natt. I morse hade hon messat mig när jag stod i duschen om att hon glömt insulin till pumpen, som skulle fyllas på, hemma. Eftersom jag har fokusstöd på fram till klockan sju hade jag inte hört. Sen kom ett sms till och då hade hon hittat insulin trots allt. Men gissa paniken… Fokusstöd släpper visst bara fram samtal från dem en har markerat som favoriter, inte sms. Det är förstås bra och rätt – men inte alltid. Jag får helt enkelt stänga av detta när Anna sover på Slottet ifall jag måste ge mig iväg dit. Nåja, för egen del sov jag bra i natt och hela natten. Katterna var tysta och Annas insulinpump hörde jag inte larma. Ändå kände jag mig jättetrött och seg i morse när jag vaknade.

Bitmoji Tofflan med katt

Duvan var kvar i morse och Citrus var busig.

Duvan låg i boet i morse och några byggjobbare såg jag inte till. Jag mejlade BRF-ordföranden i helgen om boet – det kan ju inte vara kvar på byggställningarna där det i skrivande stund står ett räcke som ska monteras på balkongen ovanför vår. To be continued dä määä… Renoveringen, alltså.

I morse fick jag vara dubbelmamma/-is till katterna och ge dem mat och tömma pottor. Citrus var busig och rusade genom lägenheten så snabbt och våldsamt att hon sprang in i tvättställningen med Annas tvätt och vippade den. Katten skadade sig inte, men blev ganska rädd. Vilken busa!

På jobbet var det ganska lugnt för min del och en del andras. Det är ju kort arbetsvecka, det vill säga jag är ledig torsdag och fredag. Det känns rätt skönt. Jag har en del saker att fixa innan dess dock, men mest under morgondagen när jag ska iväg på en intervju det första jag gör (jag jobbar hemifrån nån timme först med korrekturläsning).

Från jobbfönstret har jag noterat, eftersom jag lyfter blicken från datorn då och då under en arbetsdag, att de nya trekantiga barrbuskarna, ”pyramidbuskarna”, växer till sig. De gör så fint i Barockträdgården. Färgglada blommor tittar upp. Turister börjar dyka upp i stan och många stannar och fotar trädgården. Min bild är tagen genom jobbfönstret. Jag tänkte nog ta en promenad endera dan, men vill att min näsa är lite bättre först.

Barockträdgården 15 maj 2023

Fint i barockträdgården med nya ”pyramidbuskar”.


Avbrott mitt på dan som vanligt för lunch. Idag åt jag lax. Boken var så jädra spännande att jag hade god lust att ta flexledigt en stund extra för att läsa ut den. Men det sja jag göra i kväll.

Laxlunch med boken Dubbelexponering

Laxlunch med spännande läsning.


För övrigt har avdelningens personal fått ett förslag på fasta platser. Jag är nöjd med förslaget för min del, eftersom det innebär att jag i princip kan stå kvar och jobba där jag brukar stå. Jag önskar bara att jag slapp att plocka bort hjälpmedel varje dag när jag går hem. En del saker är ganska tunga. To be continued, eller slipper jag? Svaret kom nästan omgående: jag slipper. Värt att fira!

En flaska champagne i papper i växtväggen

Värt att fira min fasta plats och att jag slipper bära vissa saker dit och därifrån.

∼ ♦ ∼

Firat i kväll har vi också gjort. Det är Kardemummabullens dag och Anna införskaffade var sin bulle till kvällskaffet. Men först försökte jag vara lite nyttig och äta ett par mackor. Eftersom tomaterna var slut blev det druvor till. Gott!

Nyttigt först med mackor och druvor…
…sen kardemummabulle.

∼ ♦ ∼

Balkonggubbarna flyttade på duvboet nu i kväll och jag såg att det låg ett ägg i. Duvan/duvorna har letat efter sitt bo och det skär i mitt hjärta, förstås. Men vad ska man göra, det går ju inte att ha ett fågelbo på byggställningarna.

Jag ska nu kasta mig över min bok på gång och läsa ut den, äntligen. Den är såå spännande! Jag hoppas verkligen på en fortsättning av den här serien.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 13 maj och söndagen den 14 maj 2023: Lite förkyld eller lite allergisk, trött och slut oavsett

Publicerat den 14 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Det finns inte mycket att säga om lördagskvällen. Jag ordnade middag – kallskuret (kyckling och kalkon) med mimosasallad och kokt potatis samt små söta, men skrynkliga plommontomater och svarta oliver. Till Anna hade jag köpt alkoholfri öl, själv drack jag öl.

Kallskuret kyckling o kalkon och öl

Kallskuret till lördagsmiddag.


Lite senare tryckte jag i mig resten av lösgodiset. Jag gjorde var sin ostassiett och till det tog vi var sitt glas appassimento och hyfsade flaskan. Jag öppnade en ny flaska, men tog bara en liten slurk av det vinet, så mer om det vinet kommer i ett senare inlägg när jag har smakat mer.

Musiktävlingen på TV stod på och jag satt och läste min bok på gång. Men så kände jag mig som sagt lite förkyld och trött och gick väl och la mig nånstans mellan 23 och 23.30.

∼ ♦ ∼

Gräsklippare och trimmer

Ett bra pris för hela paketet gräsklippar, trimmer, batteri och laddare.

När vi fyllde år i förra månaden, Anna och jag, fick vi av Annas snälla mamma en gemensam present. Det var en peng som var avsedd till en ny gräsklippare till Slottsträdgården. Slottet och Slottsträdgården är Annas och jag kan inte tillföra nåt där, känns det som. Eftersom mina händer är som de är är till exempel gräsklippning inget jag kan ägna mig åt, men självklart skulle pengen användas till det den skulle. Nåt jag kan göra är köra bil och på så vis frakta grejor. Sagt och gjort, i morse stack vi iväg tidigt till Bauhaus och köpte både uppladdningsbar gräsklippare och trimmer, men också en parasollfot i granit. Gräsklipparen och trimmern såg Anna en annons på till ett bra pris, förutsatt att man blev medlem.  Det blev hon och HEPP! så kostade hela paketet, inklusive batteri och laddare, cirka 1 300 spänn mindre än för icke medlemmar hos Bauhaus. Och när vi ändå var där inköptes parasollfoten eftersom en sån behövdes.

Vi åkte direkt till Slottet med grejorna. Där gick Annas snälla mamma och påtade i trädgården. Skönt att hon tar sig dit och är där. Anna och jag var tvungna att åka tillbaka till Main Street för att äta frukost innan Anna skulle börja jobba klockan 13. Men i natt ska hon sova i Slottet, ensam, för i morrn är hon ledig och kan stanna där så länge hon vill. Jag hänger med katterna på Main Street för jag är inte ledig i morrn.

Duvboet på byggställningarna söndag 14 maj 2023

Svartbygge på Main Street.

På Main Street händer inte mycket, men förutom balkongrenoveringen pågår ett svartbygge. Inga ägg ligger i boet än så länge.

För att kolla om jag har ”en liten förkylning” eller är ”lite allergisk” tog jag en antihistamintablett. Anna hade köpt åt mig förra våren när jag blev getingstucken och armen svällde upp. Jag vill gärna tro att det är ”lite allergi” i stället för ”en liten förkylning”, för jag har sett fram så mycket mot den kommande ledigheten i veckan. Totalt blir jag ledig fyra dar. Jag ska bland annat träffa en kompis och ta en öl på onsdagskvällen. Plötsligt drabbades jag av en lust att resa och det kunde jag ju ha gjort när jag ska vara ledig flera dar. Idag kom ett mejl med erbjudanden om rabatterade priser både till Gotland och till Italien, den senare en vinresa… Igår fick jag mejl från Tate om en Queer and Now-festival i juni Suck… Men jag känner mig för trött och slut för att resa, vill bara vila. De lediga dagarna ska tillbringas i Slottsträdgården och i bilen – det är flera säckar skräp och annat som ska till sopstationen. Och resa ska jag göra i sommar, ända till Stockholm och kanske till Motala. (Vart annars?)

Läsning och kaffe vid lunchtid i fåtöljen

Eftermiddagsläsning.

När Anna hade gått till jobbet tog jag det sista av förmiddagskaffet och satte mig i fåtöljen för att läsa. Det blev lite fel ordning den här dan – en ledig dag ska ju alltid inledas med läsning och kaffe på sängen om jag får bestämma. Ibland behöver även jag lära mig att allt inte ska vara som det alltid har varit.

Med det uttalat – liksom ärlighet som jag skrev om för ett tag sen – har jag bestämt mig för att också vara ärlig. Jag ska inte kolla eller snoka där jag har tappat intresset. Om andra gör så får det stå för dem. Jag är likgiltig. Genom viss handling och efter att ha uttalat detta hoppas jag att det gör mindre ont inuti mig.

Min middag i kväll blev rester från igår och från en tidigare middag. Jag åt kallskuret med en klick potatissallad, en klick mimosasallad, småtomater, oliver och två mackor. Allt sköljdes ner med en kall Staropramen. Mitt sällskap var, som så ofta, en bok, givetvis den jag läser just nu.

Kallskuret o boken Dubbelexponering

Kallskuret i litterärt sällskap.

∼ ♦ ∼

”Den lilla förkylningen” eller ”den lilla allergin” är inte värre. Jag har packat jobbväskan och lagt ner min rentvättade jobbtröja i en påse. I kväll fortsätter jag nog att hänga över boken. Jag har kört en diskmaskin och jag har vattnat alla krukväxter samt slängt tomglas i garaget. Citrus har lagt sig tillrätta i Annas fåtölj. Om jag vill höra en mänsklig röst kan jag alltid starta TV:n.

Citrus i Annas fåtölj

Citrus har intagit Annas fåtölj.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Fredag kväll den 12 maj och lördagen den 13 maj 2023: Glömska och lite förkyld, men godis och böcker ändå (bara lite städning)

Publicerat den 13 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Det blir allt viktigare för mig att skriva ner mina dagboksanteckningar. Skälet är enkelt. Jag glömmer numera inte bara ord och uttryck, jag glömmer vad jag gör. Det är fan oroväckande, jag har nyligen fyllt 61…

Men… jag minns att jag gjorde lite mer under gårdagskvällen än vad jag skrev om i förra inlägget. Till exempel provade jag shorts, säsongen närmar sig ju. Några snygga ben har jag inte, det har en inte efter flera ytliga proppar och inflammerade venväggar (tromboflebiter). När jag är privat kan jag i alla fall tänka mig att ha shorts. Tre par provade jag och alla kan jag ha. Ett par får jag dra åt rejält med ett snöre som sitter i linningen. Jeansshortsen kräver bälte. Samtliga par kan jag ta av mig utan att knäppa upp några knappar. De ser ändå OK ut på.

Tre par shorts

Alla tre kan jag ta av och på utan att knäppa upp, men de funkar med bälte.


Efter detta kunde jag njuta av lite fredagsmys med antiktidningen, ostbågar och en kall öl, tyckte jag. Jag gjorde mig ingen direkt brådska. Anna skulle jobba till klockan 21. Vinet behövde luftas och tas fram vid 20-tiden. Trodde jag. Bara det att Anna slutade klockan 20. Cirka 20 minuter senare stacks en nyckel i låset… Jag hade glömt att hon slutade redan klockan 20. Nåja, vinet stod faktiskt på luftning och ostarna slängde jag fram snabbt. Jag hade fått tag i ett par riktigt spännande ostar, bland annat en hårdost med ramslök och en orange grönmögelost (som jag har glömt namnet på). Allt smakade så bra att jag bara ville ha mer. Därför tog jag fram en karamellskål och hällde i några bitar lösgodis som jag hade köpt till lördagskvällen. Hur gott var inte det???

Fredagsmys à la Tofflan.
Goda ostar med tillbehör.
Och lite lösgodis på det…


Kvällen avslutades med ett bokbyte som Lucifer hjälpte till med. Jag läste ut en deckare som utspelar sig i början av 1980-talet i Dalarna och bytte till en deckare som utspelar sig i Östergötland och är skriven av en person som är född i början av 1980-talet. Ninni Schulman skriver alltid bra böcker och Sebastian Avindell är ett namn du ska lägga på minnet, kära dagbok. Han har tidigare gett ut böcker på egen hand, men Dubbelexponering är utgiven av Modernista. Honom får jag inte glömma!

Lucifer med böckerna Som vi lekte och Dubbelexponering

Lucifer hjälpte till med bokbytet igår kväll.

∼ ♦ ∼

Boken Dubbelexponering och kaffe på sängen

Otäck lördagsstart.

I morse vaknade jag och klev upp – för att finna Anna i köket. Jag hade glömt att hon började klockan åtta. Nåja, jag inser att jag behöver ha nåt att skylla glömskan på. Det är att jag känner mig lite förkyld. Eller också reagerar jag på pollen. Jag har inte varit överkänslig mot pollen, men det är extremt mycket just nu. Jag hade också lite ont i huvet, så jag tog faktiskt en alvedon.

När kaffet var klart återvände jag till sovrummet för att läsa en stund och dricka kaffe på sängen. Det är en otroligt otäck bok jag har börjat läsa, en bok med många teman och inte bara poliser med alkohol- och/eller äktenskapsproblem. Det är mer än så.

Lucifer i vardagsrumsfönstret

Lucifer spanar på ”husockupanten”.

Sen gick jag upp och tömde kattpottorna och fyllde på nästan det sista av sanden vi har. Jag satte mig vid datorn en stund och skrev. Därefter åkte dammsugaren fram till katternas förtret. Lucifer blev störd i sin spaning i fönstret i Salen efter vår nya ”husockupant”.

Efter dammsugningen gjorde jag mig en rejäl frukost innan jag duschade och bäddade. Jag gick sen iväg till Kvarnen för att köpa middagsmat och öl.

Klockan var runt 13 och jag tänkte att jag skulle ta en åktur och hitta nåt trevligt ställe att lördagsfika på. Men bilen uppförde sig märkligt. Den stod olåst med lysena på när jag kom in i garaget och jag var bombis på att den inte skulle starta för att jag hade glömt låsa den efter handlingen härom kvällen. Den startade så fint, så fint dock. Men sen försökte jag ringa Annas snälla mamma för att kolla om hon på nåt vis väntade att jag skulle komma till Slottet. Då funkade inte kopplingen mellan min mobil och bilens handsfree, så jag fick avsluta samtalet kvickt eftersom jag körde. Eftersom motorn måste vara på när en gör inställningar blev det lite krångligt och jag lyckades ringa både Anna och vännen FEM utan att det gick så bra. Till sist funkade det. Då hade jag stannat till vid en parkering, men körde sen vidare medan jag pratade lite med FEM – som satt i sin bil, på väg till affären. Jag undrar ändå om det inte är bilbatteriet som spökar trots allt. Nån mysig fika på nåt trevligt ställe blev det inte, utan jag köpte gofika från Butiken på Hörnet när jag kom hem. Det var jag värd efter allt strul.

Rejäl frukost…
…och rejäl lördagsfika.

Lördagseftermiddagen rundades av med en stunds läsning och att softa. Tisslingarna är riktigt bra på det senare.

Solkatten Lucifer softar.
Söta Citrus softar.

∼ ♦ ∼

Anna slutar klockan 18 idag – det har jag inte glömt. Jag har köpt kallskuret, för hon ville ha nåt enkelt och lätt att äta. I kväll ska hon se den där musiktävlingen på TV:n som det känns som om allt färre människor glor på, bara min sambo och en massa kufar, den ena konstigare än den andra, har jag noterat. Jag ska ägna mig åt min bok på gång och sitter med framför TV:n – för att kunna äta godis. Godis och musiktävling på TV hör nämligen ihop. Det har jag inte glömt!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Som vi lekte

Publicerat den 13 maj, 2023 av Tofflan

Ett inlägg om första delen i Siljanserien.


Ninni Schulmans bok Som vi lekteEn författare som både jag och Fästmön har gillat länge är Ninni Schulman. Vi har också haft förmånen att få träffa Ninni Schulman IRL, nu senast på deckarfestivalen i Nora. Deckare är Ninni Schulmans huvudgenre. Och hon skriver riktigt läskiga såna. (Den som vill läsa en bok som Ninni Schulman skrivit om sig själv kan läsa Flickebarn nr 291. Det är också på sätt och vis en läskig bok.) Som vi lekte är den första delen i en ny serie av författaren, Siljanserien. Jag gav boken till Anna i födelsedagspresent. När hon läst den bad jag att få låna den. Nu har även jag slukat boken.

Det är sommar och året är 1983. Ingrid Wolt, före detta polis, släpps från kvinnofängelset Hinseberg. Hon flyttar till Dalarna där hon hyr ett hus för att starta sitt nya liv. Målet är att få tillbaka dottern Anna som bor i fosterhem. Då behöver Ingrid fixa ett jobb. Men vem vill anställa nån som har suttit i fängelse? Inte många. Därför startar Ingrid Siljans Spaningsbyrå. Och tursamt nog får hon snart sitt första uppdrag. Vad hände egentligen med den tolvårige Mattias som ett år tidigare försvann spårlöst? Enligt polisen drunknade han, nåt som Mattias mamma inte accepterar. Ingrid får i uppdrag att ta reda på vad som har hänt. Hon gör det tillsammans med Benny, en bekant från Polishögskolan.

Det här är en deckare som puttrar på bland det småputtriga, som under ytan inte alls är särskilt puttrigt och gulligt. Här finns många skummisar, många som har skäl till att göra Mattias illa, att få honom att försvinna. Ninni Schulman placerar sina karaktärer i början av 1980-talet när mobiltelefoner inte användes och barn lekte. Men det här barnet, Mattias, och hans bästa kompis Kaj, har en kassettbandspelare som de använder inte bara till blandband utan också till att spela in människor på. Det visar sig vara farligt. Många misstänkta, men bara en är skyldig till Mattias försvinnande. Och den personens identitet kan jag inte lista ut innan Ingrid Wolt gör det. Perfekt!

Ninni Schulman lyckas utmärkt i såväl personteckning som miljöskildring. Ibland slutar kapitlen lite abrupt och understundom aningen förnumstigt. Men det funkar. Att det här boken avslutas med en cliffhanger gör mig glad – det blir en fortsättning.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Siljanserien:

  1. Som vi lekte (läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Fredagen den 12 maj 2023: Återtåg – av ondo och av godo

Publicerat den 12 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Fyrisån från Nybron

Jag har dröjt med simningen, trots att till och med Fyrisån ser lite inbjudande ut.

En del återtåg/återvändanden kan vara bra och av godo. Andra kan vara mindre bra. Idag inleder jag dagboksanteckningarna med att vägningen. Den tyder på en återgång till mindre bra vanor. Jag har gått upp 700 gram i vikt sen förra fredagen. Fettprocenten i kroppen har ökat en procent, medan muskelmassan har minskat 0,9 procent. Hmmm… BMI har ökat tre tiondelar. Benmassan var som förra veckan, men mängden vatten i kroppen var sju tiondelar lägre. Det här är inte bra alls. Men det visar resultatet av ett osunt leverne och att jag dröjde med simningen. I veckan har jag druckit två öl, ätit en kexchoklad, en glass och en chokladboll. Igår åt jag dessutom varm mat två gånger. Lite svårt blir det att ta sig i kragen eftersom helgen närmar sig. Nästa vecka är jag också ledig några dar – jag jobbar bara måndag till och med onsdag. Tanken var att vi skulle greja lite vid Slottet och Slottsträdgården, bland annat forsla bort skräp och göra en del stora inköp, men också mysa. Nu visar väderappen en prognos om regn. Typat!

Jag hade mycket ont i den opererade handen i natt och vaknade flera gånger av såväl domningar i fingrarna som värk. Kanske tog jag i för hårt med simningen? Lite träningsvärk har jag i armar och axlar, men axlarna har redan tidigare värkt också. Min tanke är att försöka stärka musklerna i den svaga handen, armen och axeln utan att pressa mig för hårt.

Nåja, idag är det fredag och det har varit soligt och varmt hela dan. Jag hade min klarblå gamla älskade luvatröja enbart i morse och frös inte ett dugg. Hem gick jag i bara tischa. På väg till jobbet såg jag ett positivt återtåg: kandelabern var på väg tillbaka till Stora torget.

Kandelabern på väg tillbaka till Stora torget

Kandelaberns återtåg till Stora torget.


På jobbet var det… väldigt tomt. När jag anlände var det ingen mer på min avdelning. Strax dök det upp några till. Jag visste delvis varför många inte var på plats. Idag hade jag två intervjuer inbokade på olika håll, den ena på förmiddagen på Evolutionsbiologiskt centrum, den andra Blåsenhus under eftermiddagen. Jag tog med mig datorn för att kunna anteckna. Mellan intervjuerna åt jag lunch. Här och nu kan jag inte avslöja vad jag höll på med, men jag kan säga att jag träffade två intressanta och engagerade personer och fick mellan besöken tillfälle att njuta av såväl Botaniska trädgården som Tropiska växthuset.

På väg till Evolutionsbiologiskt centrum via Botaniska trädgården.
En innergård vid EBC.
Jag väntade och solen värmde nacken.
Vid näckrosdammen i Tropiska växthuset jobbade jag en stund.
Fantastiskt ställe!
Underbar…
…orkidé.
Sen på Blåsenhus.
Rymdskepp? Nej laborativa lärosalen på Blåsenhus underifrån sett.

Jag åt lunch på Café Victoria, som drivs av Triller, i trädgården. Tyvärr blev jag även i år besviken på dålig service bakom kulisserna. Personalen pratade varken begriplig svenska eller engelska. Den grillade mackan, som var tudelad, fick jag vänta på i 40 minuter. Den var mest flottig och jag fick ingen tallrik att äta på. Mackorna var inlindade i ett papper med hål i botten och låg i en plastkorg tillsammans med sallad, sallad och sallad – och nån rimpa morot. Nej, det var inte värt pengarna, hög mysfaktor till trots.

I det här huset finns Café Victorias kök.
Flottig macka och sallad, sallad, sallad!

∼ ♦ ∼

Efter jobbet gick jag och handlade nåt gott att tugga på till kvällen. Anna hade köpt ett par saker till oss och nåt till sig till i kväll och i morrn. Jag kompletterade med ostar till oss, bågar och godis till mig. Kvällens vin blir ett appassimento, ett vin vi druckit tidigare årgångar av. Detta är från 2021.

Gott till helgen. (Ja fil är gott när det är varmt.)
Kvällens vin.


Nu har jag snart hämtat mig från chocken efter att ha läst ett protokoll som är ett mästerverk i särskrivning. Det är dags för bågar, öl och senaste numret av antiktidningen. Bara av godo, det är ju helg.

∼ ♦ ∼

För övrigt… Nåt gott att tugga på såg Tisslingarna i morse. Anna tog bilderna nedan. Katterna har till och med trängt ihop sig på mammas gamla kökspall för att beundra läckerbitarna som bygger bo på byggställningen utanför vårt sovrumsfönster. Enligt Stora A är det ringduvor.

Spanarna på Main Street, Lucifer och Citrus.
Ny, men objuden hyresgäst har byggt bo på byggställningarna.
Byggmästare Ringduva, en riktig läckerbit att få tugga på för Tisslingarna.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 11 maj 2023: Blå himmel igen

Publicerat den 11 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Om onsdagen finns inte mycket mer att berätta än att Citrus spydde tre stora högar just som jag skulle fixa kaffe och kvällsmackor. Den lilla blev rätt medtagen och höll sig på sin kant resten av kvällen. Jag torkade upp, tvättade händerna och gjorde mina mackor.

Domkykotornen bakom Walmstedtska gården

Blå himmel i morse också.

I morse åt katterna som vanligt och ingen spydde. Jag hade dock lovat Anna att starta diskmaskinen så snart jag kunde. Den gick igång, pep och hade sig. Efter tre omstarter fortsatte den jobba – och sen var jag tvungen att gå. Jag hoppas verkligen den inte pep igen. Kan tänka mig en och annan granne som skulle bli lite putt. Skickade ett sms till Anna och hon svarade att den verkade funka, så jag släppte det hela.

I morse gick jag min nästan gamla vanliga väg till jobbet. Det var redan runt elva grader, sol och blå himmel. Jag ångrade att jag inte hade hängt fram en tunnare tröja. Nu blåser det i och för sig och jag är rädd om ryggen, men när jag går hem har jag inte kunnat ha på mig både tröja och jacka den här veckan.

Gustavianumkupolen bakom St Eriks torg

Gustavianum öppnar om ett år, ungefär.

Redan på håll såg jag att Gustavianums kupol hade byggställningar omkring sig. Det pågår en stor renovering sen ett tag tillbaka, både interiört och exteriört. Byggnaden, som bland annat omfattar flera fina museer, öppnar inte förrän våren 2024. Det är långt till dess…

Det har inte varit så mycket folk på jobbet de senaste dagarna. Det hänger till viss del ihop med vädret. Många föredrar att jobba hemifrån till exempel för att de är överkänsliga och pollenhalterna är höga. Det hedrar flera av stockholmarna att de tar sig till jobbet, för en tågstrejk är aviserad och det har varit oklart om, när och hur många tåg som ställs in.

Den här dan var också ganska lugn på jobbet. För min del. (Det blev lite hetsigt med anledning av att en av våra professorer blev invald i Svenska Akademien. Den ”bollen” tog en kollega.) Redan igår bestämde jag att jag ska ta friskvårdstimme i eftermiddag för att simma. Torsdagar är ganska bra simdagar, för då gör det inget om min frisyr blir ful (fluffig) eftersom jag brukar tvätta håret på fredagsmorgnarna, efter vägningen. När en har kort hår behöver en nämligen inte schamponera håret mer än en gång i veckan. Sen sköljer jag igenom håret däremellan.

Idag stod det strömming och potatismos på lunchemenyn hos Feiroz. Det kunde jag förstås inte motstå. Maten kan verka stabbig, men är alltid en bra grund när jag ska simma. Ofta klarar jag mig bra då, även om jag jämt blir hungrig efter ett besök på Centralbadet. Dessutom hade jag ett bra samtal om jobb vid lunchbordet eftersom Stora A satt mitt emot.

Strömming och potatismos

Bra mat inför simningen, gott samtal över bordet till strömmingen.

∼ ♦ ∼

Idag simmade jag 40 längder, det vill säga 1 000 meter. Det var fjärde simturen efter operationen. Kondisen är inte riktigt som den var tidigare. Jag kände mig seg och trött, bland annat eftersom händerna plågade mig i natt med både värk och domningar i fingrar i den opererade handen. Vilken tur att Anna hade mat över, för jag var vrålhungrig igen trots strömmingslunchen efter simningen. Det smakade bra med en kycklingfilé med potatis och tillbehör. Själv köpte jag på vägen hem en påse från Butiken på Hörnet. Det är ju en viss kakdag idag och den ska firas. Tjejen hos Triller påminde mig om att det är kardemummabullens dag på måndag också. Kardemummabullar är Annas favoriter, jag föredrar kanelbullar. Men det klart att det går att trycka i sig en kardemummabulle också, jag är inte den som är den.

Mer mat efter simningen!
En liten påse från Butiken på Hörnet…
…med en chokladboll dagen till ära!

∼ ♦ ∼

Nu har jag hängt tvätt. Sånt behöver också göras. I morrn kväll blir det en kort tur med dammsugaren i Bokrummet och Matrummet som Anna inte tog i tisdags.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 9 maj och onsdagen den 10 maj 2023: Nöjd och belåten trots värk

Publicerat den 10 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Jag var så himla trött igår. Trist när träffen med vännen Mimmi äntligen blev av. Men det är ju så att min kropp är värkig och värk gör en trött. Det blev ändå ett par trevliga timmar på Tegels uteservering. Där fanns inte så många bord/platser, så vi hade tur. Dessutom var det soligt på uteplatsen och det är ju skönt när en känner sig lite svältfödd på sol, ljus och värme. Jag valde en Caesarsallad till middag, utan bacon, förstås. Två starköl sänkte jag. Sen var jag nöjd och belåten. Men mest nöjd och belåten blev jag av nåt som Mimmi berättade. Den här månaden ser jag extra mycket fram emot löningsdagen. Då ska jag utrusta mig med mörka solglasögon, kamera med rejäl lins samt mjuka skor som inte knarrar. (Mimmi fattar.)

Mimmi var nöjd och glad och jag också.
Caesarsallad utan bacon var mycket gott.


Innan jag träffade Mimmi, det vill säga efter jobbet och före träffen, hoppade jag in på Rituals för att köpa bodylotion. Det visade sig att jag fortfarande är medlem (det är omöjligt att avsluta sitt medlemskap där har jag kommit fram till!). Bara för det och för att jag har fyllt år fick jag välja en lotion gratis. Så jag betalade för en Mehr och fick en Sport, som jag har när jag simmar. Rätt bra ändå. Mer än nöjd, snarare belåten.

När jag kom hem hade Anna dammsugit nästan alla rum och det blev jag väldigt glad för. Jag har ont i händerna och nu också axlarna, vilket innebär att jag därmed har svårt att ratta dammsugaren. I kväll hade bestämt att jag skulle försöka ratta bilen för det behövdes stora lådor med kattmat, bland annat.

Nåt jag inte har rapporterat om så mycket är balkongrenoveringen, kom jag på. Golv och tak är slipade, spacklade och målade. Fästena till räcket är på plats. Igår ställdes själva räckena ut på balkongerna på vår sida av huset. De är inte fastsatta ännu, dock, men finns på respektive balkong. Jag tog en bild genom glaset i vår plomberade balkongdörr. Balkongerna åt innergården går det visst långsammare med. Samtidigt lär vi inte kunna använda vår balkong förrän den också är inglasad och framför allt inspekterad.

Balkongräcke

Vi har ett räcke – men det är inte monterat ännu.

∼ ♦ ∼

Klocktornet till Missionskyrkan

Ännu en solig dag. Här Missionskyrkans klockstapel mot den blå majhimlen.

Ännu en solig och varm dag vaknade jag till. Det var hela tio grader när jag gick till jobbet och det har det inte varit sen förra året nån morgon. Idag skulle det delas ut medaljer för nit och redlighet och en av arbetskamraterna på avdelningen skulle motta utmärkelsen. Häftigt! Jag lär aldrig få ihop tillräckligt med arbetsår inom staten för att få nån medalj. Ärligt talat vet jag inte hur jag ska orka jobba fram till pensionen ens. Varje morgon vaknar jag med hjärtklappning. Kanske hjärtat också håller på att lägga av? Vore skönt med en snabb död samtidigt som jag skulle bli arg för att jag inte finge läsa alla böcker som står på TBR*-hyllan.

Men just nu håller jag på med en del både annorlunda och passande texter på jobbet. Dels skriver jag lästips inför sommaren, dels ska jag skriva om ett speciellt vin. Mer än så kan jag inte avslöja ännu. Hela min fredag är dessutom inbokad med möten som rör projektet jag jobbar med. Det behövdes fisk till lunch! Idag var den panerad och jag åt grönsaksris, grönsaker och en knäckemacka också. Mitt sällskap var min bok på gång, en riktigt spännande deckare. På eftermiddagen fortsatte jag med diverse, pratade bland annat med såväl fotograf som intervjuoffer i telefon och en del annat.

Panerad fisk grönsaksris grönsaker boken Som vi lekte

Dagens fisklunch.

∼ ♦ ∼

Jag åkte nästan direkt för att handla när jag kom hem från jobbet. Det var mest katterna som behövde mat, men även Anna och jag fick en kasse med mest ätbart. Jag var trött och hungrig när jag handlat klart, så det fick bli en lakritsglass som belöning på Coops parkering i Boländerna. Det var länge sen jag handlade där, men i kväll passade det bäst eftersom jag köpte kattmatslådorna på Rusta intill. Totalt blev jag närmare 800 spänn fattigare, men då var kattmaten på extrapris.

En kasse mat till oss och en till katterna.
Min belöning – lakritsglass!


Utöver detta har jag betalat årsavgiften för att få köa till hyreslägenhet inom Uppsala bostadsförmedling. Några konkreta planer på att flytta har jag inte, men en vet aldrig hur snabbt livet kan förändras. Det är bättre att vara lite beredd än att stå där utan bostad. Jag är vuxen och har inga föräldrar som kan hjälpa mig numera.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Det visade sig att en bok jag nyligen har köpt är skriven av sonen till en klasskamrat till mig från grundskolan. (Pappan måste vara nöjd, belåten och framför allt stolt!) En annan klasskamrat informerade mig om detta. Dessutom sägs denne son som barn ha varit kär i min andra klasskamrats dotter. Jag är glad att det har gått bra för ”grabben”, nu närmare 40 år, och ser med spänd förväntan fram emot att läsa hans bok.

Sebastian Avindells bok Dubbelexponering

Ny författarbekantskap som även är som till en gammal klasskamrat från grundskolan.

∼ ♦ ∼

Men NU ska jag fixa mackor och kaffe. Jag är nöjd med dan och blir belåten också när jag har fått nåt mer i kväll i magen än glass.

∼ ♦ ∼

TBR*-hyllan = hylla med olästa böcker, To Be Read

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 8 maj och tisdagen den 9 maj 2023: Planerat strömavbrott och fel fingrar röntgade. Annars är det bra…

Publicerat den 9 maj, 2023 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Måndagskväll blev tvätt- och läskväll. Jag körde två maskiner tvätt och läste ut en födelsedagsbok jag fått av vännen FEM. Nu läser jag en födelsedagsbok som jag har gett bort – och lånat.

Citrus och böckerna Hon kallades Daisy och Som vi lekte

Citrus tyckte att jag skulle byta från en födelsdagsbort jag fått till en jag gett bort.

∼ ♦ ∼

I morse gick jag upp en halvtimme tidigare än vanligt. Till ingen nytta, faktiskt. Men ändå. Jag fick en skön morgonpromenad upp till Sjukstugan i Backen. Jag bjuder på några lugnande och rätt fina bilder från min promenad, för nedan kommer en ilsken rant.

Skön promenad längs Västra Ågatan.
Hörnan på andra sidan.
Flustret skymtar mellan grenarna.
I väntrummet på röntgen

I förhoppningsvis rätt väntrum.

Inne i Sjukstugan är skyltningen sämre än i Segis, där en uppryckning nu är på gång tack vare en nitisk person (inte jag, men en själsfrände). Jag och en kvinna till trodde att vi hade hittat rätt väntrum. Vi skulle till samma. Den skylt som fanns var minimal och satt helt felplacerad.

Vi satt i alla fall och småpratade medan väntrummet fylldes på utan att nån personal kallade in nån patient. Strax före åtta kom en kvinna ut och meddelade att det pågick ett PLANERAT strömavbrott, som BRUKAR VARA KLART vid åttatiden. Men varför i helvete kallas då en massa patienter till 7.40? Beats me. Ungefär en kvart, tjugo över åtta hade strömmen fortfarande inte kommit, meddelande avdelningens chef. Då reste sig flera patienter och gick. Jag stannade dock kvar och blev inkallad 8.30. Äntligen! Bra, va?! HA! Det visade sig att jag trodde att mina HÄNDER skulle röntgas eftersom jag har problem med dem och flera fingrar. Det står också händer på kallelsen. Nej, det var enbart TUMMARNA som skulle röntgas. Värsta problemfingrarna är ju långfingrarna i skrivande stund. Jag kan inte böja dem. Pratar inte läkare och arbetsterapeut med varandra? Jag var så arg och upprörd när jag kom till jobbet att jag blev tvungen att goffa en kexchoklad. Tvungen. Jag var för övrigt vrålhungrig efter att ha klivit upp och ätit frukostfilen extratidigt.

Det var tur att jag inte hade nåt viktigt möte inplanerat på jobbet. Och jag hann vara med på morgonmötet, det hade just börjat när jag anslöt. Jag har sen jobbat med lite diverse under dan, försökt boka in möten för min campusturné, bokat en intervju, påbörjat en artikel med mera.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag träffa vännen Mimmi och försöka svinga en bägare så gott det nu går med mina onda händer. Om vädret tillåter gör vi det utomhus. Återkommer i morrn om hur det gick!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Hon kallades Daisy: att finna en farmor

Publicerat den 8 maj, 2023 av Tofflan

Ett inlägg om en litterär födelsedagspresent.


Prinsessan Christina fru Magnusons bok Hon kllades Daisy att finna en farmorDet händer att det dimper ner ett blått paket till födelsedagen eller jul. (Ja, det finns uppenbarligen människor som tycker att jag är snäll.) Avsändare är vännen FEM och innehållet är nästan alltid litterärt. I slutet av april hade vännen skickat prinsessan Christina fru Magnusons biografi Hon kallades Daisy: att finna en farmor till mig i födelsedagspresent. Nu har jag läst den lilla boken. Tack!

Prinsessan Christina fru Magnuson träffade aldrig sin farmor, kronprinsessan Margareta, Gustaf VI Adolfs första hustru. Margareta, eller Daisy som hon kallades, dog bara 38 år gammal höggravid med sitt sjätte barn. Hon lämnade inte bara familjen i förlamande sorg – hon sörjdes av ett helt folk. Hur kom det sig? Och varför blev det så tyst efter henne? Prinsessan Christina fru Magnuson har sökt i familjearkiven efter svar, läst brev och dokument, kollat fotoalbum och pratat med släktingar. Den här boken, skriven i samarbete med Carl Otto Werkelid, är en sorts biografi där hon visar en vacker brittisk prinsessa som blev jättekär i en ung svensk prins.

Boken må vara liten till omfånget, men har ett djup som förundrar mig. Prinsessan Christina fru Magnuson har gjort en gedigen forskning. Hon skriver medryckande i det att hon blandar text som mest är fakta med text som är väldigt känslosam. Meningarna är en aning för långa för att passa mig till 100 procent – jag tappar ibland tråden – men samtidigt passar detta i en sån här bok.

Jag hade ingen aning om att kronprinsessan Margareta, Daisy, var så här intressant och spännande. Prinsessan Christina fru Magnuson har lyckats väl att beskriva den här personen som levde ett alldeles för kort liv och lämnade fem minderåriga barn och en ganska ung make efter sig.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar