Lördagen den 10 februari 2024: Trevlig helg, typ

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det finns inte så mycket mer att säga om gårdagen än det jag skrev sist. Jag gick inte ut på hela dan, jobbade mest och sen blev det kväll och ungefär som vanligt: jag och Anna åt ostar och kex och drack vin, jag åt lite choklad och avslutningsvis såg vi de två sista avsnitten av Crime på Britbox. Det gick inte att sitta uppe längre än till nånstans 22.30 för min del.

∼ ♦ ∼

The Great Deceiver och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag strax efter klockan sex. Jag låg och drog mig en stund, men så blev det medicindags och då hörde katterna att jag var vaken. Jag klev upp och gav dem mat och fixade kaffe till mig själv. Det blev läsning och kaffe på sängen till klockan åtta, halv nio, ungefär. Vid ett tillfälle vaknade jag av en smäll. Det var ingen skjutning och inte heller katterna som busade utan Anna som hade kraschat en lykta som var min på balkongen. Jäkla trist eftersom den var en present från en god vän, men som sagt… Saker går att ersätta, människor (och framför allt förtroenden för människor) är det svårare med. 

Frukost åt jag vid köksbordet med tänt ljus. Jag var inte alls hungrig, men eftersom vi hade en hel del att göra den här lördagen behövde jag äta. Det blev fil med tillbehör.

Filfrukost i köket med The Great Deceiver

Lördagsfrukost.

Sen skulle vi då åka och lämna saker till återvinning. En del saker gick att återvinna som de var, andra behövde skrotas först.  Hela jävla hallen var full. Jag undrar hur mycket katterna fattar…

Saker till återvinning

Hela jävla hallen var full med saker som skulle återvinnas.


En kall lördag, runt åtta minusgrader och lätt snöfall,
men på återvinningen gick det bra. Därefter delade vi upp ärendena oss emellan. På min lott föll att hämta helgkassarna med mat samt kompletteringshandla på Korgtassen. Anna handlade annat uppe i stan, men åkte på att att köpa lördagsgodis till mig, för hör och häpna, det glömde jag. En jädra massa kex kom jag hem med i alla fall. Och fikabröd. För sen fikade vi med kalkonsalamimacka och cookie innan vi fortsatte lördagen med rensning i köket.

Rensning av skafferiet

Skafferiet är rensat.

Två hemska ställen i köket skulle rensas. Vi började med skafferiet. Och här kommer ingen före-bild för det hade varit rentav pinsamt. Det blev väldigt mycket utrensat och nu får vi plats att slänga in sånt som inte ska stå framme vid fotograferingen på fredag. Vi gjorde bara en paus inför sista hyllan, som egentligen är skafferiets golv. Då tog vi påtåren av eftermiddagskaffet och Anna ringde ett samtal.

Att ha en fruktansvärd diverselåda med mest skräp i köket är väl jättevanligt? Jag har då alltid haft en och vi har en nu. Fy te rackarns så mycket grejor det låg i den! Den blev rejält utrensad, som synes, och nu har en chans att hitta nåt betydligt snabbare.

En drink hade varit gott efter detta, men klockan hade sprungit iväg så vi värmde maten. Blomkålssoppan blev jag väldigt mätt av, så halva huvudrätten, kyckling med potatis och basilikasås, sparade jag i en matlåda till i morrn, kanske. Desserten, hallon- och vitchokladpizza, och kaffe tog vi senare i Salen.

Och nu återstår bara att önska alla trevlig helg. Den här dan har varit produktiv, trots ryggont som dagens krämpa. Det blir lite TV i afton, för min del Shetland, om jag kan hålla mig vaken.

Trevlig helg hjärta

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag troligen beställa en säng för leverans till mitt nya hem. Men först ska jag bädda rent den säng jag sover i nu. Kanske blir det en fika på stan med en kompis också.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 8 februari och fredagen den 9 februari 2024: Folk och saker från ett annat liv (eller två)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår kväll hann jag med att prata med en god vän från ett annat liv. Ett liv när vi stod närmare varandra och var tämligen… oskyldiga, ovetande och… tja, främst naiva. Idag vet vi bättre. Vi är vuxna, vi har passerat 60 och vi har levt merparten av våra liv. Allt fler människor fattas mig i mitt liv, så den här vännen är viktig. Det hoppas jag att hon vet!

Antikkunnig i Karlskrona 8 feb 2024

Antikkunnig i Karlskrona igår kväll.

Efter samtalet amatörvärderade jag gamla grejor från Karlskrona. Det gick ganska bra. Jag fick två stjärnor och omdömet Antikkunnig från Duo-appen på kvällens Antikrundan.

Nog borde detta ha bäddat för en god natts sömn. Det blev det dessvärre inte. Grubblerier hemsökte mig. Jag har mycket att tänka på, en hel del relaterat till idag. Sånt jag egentligen inte alls vill göra, men sånt jag måste gå igenom för att komma vidare ut i mitt nya liv.

∼ ♦ ∼

I morse var det cirkus på Main Street. Det är alltid så mycket som ska hända på fredagsmorgnar. Senare i vår blir det färre saker. Dubbla känslor, givetvis. Jag skulle duscha och tvätta håret och innan dess väga mig. När jag skulle ställa tillbaka Annas våg i sovrummet smet Citrus in dit. Det var ett h-e att få ut katten. Som pricken över i krånglade magen mer än vanligt.

Vägningen då? Jodå, jag har gått upp 300 gram i vikt sen förra fredagen och BMI har ökat med en tiondel. Muskelmassan har minskat lika mycket och fettprocenten i kroppen ökat lika mycket. Bentäthet och vattenprocenten var samma som för en vecka sen. Inte så stora förändringar trots hejdlöst svullande i onsdags.

Småsaker från kastet

Saker från det som snart är mitt förra liv.

Efter duschen startade jag jobbdatorn och publicerade en artikel med lästips. Sen borde jag ha ätit frukost. I stället tömde jag mitt kast i köket på saker från det som snart blir mitt förra liv. Jag har plockat lite till när jag har behövt resa på mig från skrivbordet.

Frukosten blev sen och lite stressig eftersom jag skulle jobba. Det var tre onlinemöten på förmiddagen. Utöver det fastställde vi datum för den skräddarsydda utbildningen i nya webbverktyget. Två timmar en måndag framöver viks till det.

Frukost med boken The Great Deceiver

Lite stressig frukost idag trots den lugna bilden.

 

Blå himmel över gult tegelhus

Utomhus hade jag gärna varit idag.

Utanför fönstret var det en sju, åtta grader kallt, men strålande sol och blå himmel. Jag satt och jobbade flitigt och hann även köra en maskin tvätt. Fast så klart hade jag kanske hellre valt att vara utomhus den här dan än göra det som var bestämt. En del av dagens möten var tuffa. Fler grubblerier… Mötet med banken gick bra och var avklarat på 30 minuter. Detta inkluderade ett telefonsamtal där jag sa upp min livförsäkring. Inte en spänn går till nån när jag dör nu – jag har varken testamente eller bröstarvingar.

Vår bostad ligger ute som ”kommande objekt”. Nästa fredag kommer en fotograf och efter det läggs lägenheten ut till försäljning. Hjärtat vill brista, men det är ju redan trasigt i det här livet. Inte troligt att det blir helt i nästa. För mig är det bara att gilla läget. Fast självklart finns det mycket jag inte gillar.

Lunch blev det mitt på dan. Den var väldigt lätt: rostad macka, kokt ägg och ett äpple hemburet från jobbet. Detta nersköljt med kolsyrat vatten och brittisk deckare. Före och efter lunchen, medan jag jobbade, hade jag herrbesök. Idag låg herrn, Lucifer, fint och stilla på sin blåa filt.

Anna kom med bullar till eftermiddagskaffet och knappt hade vi svalt dem (jag glömde fota!) så kom flyttfirmans representant på ett kort besök. Jag visade runt och han fotade. Strax efter att han hade gett sig av ringde flyttfirmans administratör och så kom en ny offert. Den har jag accepterat. Det bär av från ett liv till ett annat. Den 2 maj packas mina grejor och den 3 maj går flyttlasset… Hjärtat bultar…

∼ ♦ ∼

I morrn åker vi och slänger skräp och sånt som kan återvinnas, samt rensar på Main Street. Nånstans måste vi liksom börja med slutet…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 7 februari och torsdagen den 8 februari 2024: Avdelningsdag utanför jobbet och på jobbet och det andra stället

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Onsdagen var vikt för en hel dag med avdelningen men utanför avdelningen. Det vill säga, vi höll till på Clarion Hotel Gillet i centrala Uppsala. Supernära Main Street och hade jag varit normal i mina sömnvanor hade det gett mig en fin sovmorgon. Jag sover som bekant sisådär. Jag klev upp i vanlig tid och slevade i mig fil och läste vid köksbordet och läste såväl facktidning som bok. Kaffe bryggde jag i pressobryggaren och stressad som jag var av nån anledning brände jag mig på handen när locket till vattenkokaren föll av. I mitt inre noterade jag kaffebryggare på inköpslistan. För jag måste nog införskaffa en även om pressokaffet är mycket gott.

Vardagsfrukost med tänt ljus facktidning och boken Dottern

Vardagsfrukost med brännskadad hand.


Så gick jag upp till hotellet och konferenslokalen.
Det blev en bra och lång dag, ganska utmattande för min del. Sen tycker jag att avdelningsdagar ofta kan vara bra och givande – tills man kommer tillbaka till verkligheten på avdelningen på avdelningen, så att säga. Det erfor jag idag och det sänkte mig förstås. Jag tycker nämligen också att det är ett sånt slöseri att jag ska jobba med det jag inte är bra på, rentav dålig, när dessutom mina insatser behövs inom det jag är bra på. Men jag är inte chef, jag bestämmer inte. Jag är medarbetare och måste acceptera.

Onsdagsförmiddagen ägnades åt en föreläsning om kränkande särbehandling. Föreläsaren är psykolog på vår företagshälsovård. Det var en bra föreläsning och även om den inte gav så mycket nytt gav den en del att fundera på. Som mönstret på mattan och godis. Ja jag åt hela tiden igår, kändes det som. Allt var så gott! Men ärligt, det var inte bara mönstret på mattan (nån tyckte att det såg ut som trosskydd) som jag funderade på givetvis utan det som sades. Det är bara det att en är så ovan vid att dels sitta en hel dag och dels inte jobba med det vanliga utan mest lyssna. Kanske var det just det jag blev utmattad av..?


Så blev det lunch… och då åt jag…
Vegetariskt – råkost, bröd och halloumi – och dessert och kaffe… Sen blev det verksamhetsplanering. Godis och eftermiddagsfika med goda kakor. Inga stora bitar, men söta. Magen var i uppror!


Men själva avdelningsdagen och verksamhetsplaneringen
tillsammans med enheten var bra. Alla vid mitt bord (totalt åtta pers) var engagerade. En av oss skrev ihop anteckningar som sen skickades till avdelningsdirektören i morse.

Efter avslutad dag gick vissa vidare till annat ställe, för det var en timme ledigt fram till middagen som serverades på The Social Bar & Bistro. Jag sjönk ner i en soffa med en öl och njöt av först en ensam stund, sen av GB:s sällskap. Vi pratade vin och mat och italienskt, så då förstår du, kära dagbok, att jag var i rätt sällskap.

Även middagen – utan tryffelsås för min del – (tack AS!) – var vegetarisk och förvånansvärt god. Jag åt upp allt. Och orkade även med kladdkaka med tillbehör. Två glas rött sänkte jag dessutom, men jag blev inte berusad. Jag var mycket nöjd, mycket mätt och mycket trött när jag lämnade hotellet och gick till Main Street.

En stund satt jag uppe i solidaritet med Anna som väntade på kattsandsleverans, men när klockan närmade sig 22 blev det god natt för min del. PostNord kunde inte leverera som utlovat och sanden kommer visst inte förrän i morrn kväll. Jag somnade snabbt – och vaknade 23.30. Fast bara en kort stund. Under natten blev det ytterligare ett par uppvaknanden, vissa på grund av kramp, men en förhållandevis bra natt sammantaget.

∼ ♦ ∼

Domkyrkotornen ljus februarihimmel morgon

På väg till jobbet som vanligt igen i morse.

Ganska utvilad vaknade jag till torsdagen. Idag kände jag emellertid av hjärtat. Inte så mycket på väg till jobbet som på jobbet. Det kan bero på att jag blev stressad på grund av en jobbgrej. Mina chefer vill att jag ska ha typ en delad tjänst och det vill väl ingen normalt funtad arbetstagare. Men nu är det som det är. Jag är som sagt inte chef utan bara medarbetare, så jag får finna mig i det hela. Jag håller på att ordna en utbildning åt mig genom en arbetskamrat vid en annan avdelning. Det enda som normalt sett erbjuds är utbildningsfilmer på webben (funkar inte för mig) och redaktörsutbildning i stor grupp (funkar inte heller för mig eftersom jag ska vara lite bättre än alla andra – som i dagsläget är bättre än jag är eftersom de har använt verktyget betydligt mer). Ibland undrar man hur det tänks… Ja ja, jag ordnar på egen hand och känner mig optimistisk inför det.

Jobblunch med boken The Great Deceiver

En vanlig jobblunch idag.

Arbetsdagen inrymde också artikelpublicering. Jag hade intervjuat två personer vid vår engelskainstitution om deras litteraturprojekt som fick särskilda medel förra året till detta. Vidare lärde jag mig lite grejor i nya webbverktyget samt läste en del dokument, svarade på mejl och korrekturläste. Mitt på dan åt jag lunch. Tro det eller ej, men jag var hungrig idag. Tack och lov blev det en vanlig jobblunch utan sötsaker. I muggarna är det inte heller kaffe utan varm choklad (sötsaker i och för sig).

∼ ♦ ∼

Nu är det kväll och jag har nätshoppat linser och betalat en räkning samt ätit. I kväll blev det tomatsoppa och mackor. Men först fick katterna mat och sen torkade jag kattspyor. Igen. Anna hittade ytterligare en hög när hon tittade. Det är dags att prata med en kompis som har varit på läkarbesök i veckan för att kolla läget. Därefter blir det Antikrundan förstås, det är ju torsdag. Jag har rotat fram rena lakan för i helgen ska jag bädda rent. Dessvärre är alla enkelunderlakan använda som kattskydd. Ännu mer irriterande är de täcken jag nyligen slängde som nu skulle komma till pass. I mitt nästa liv ska jag fan aldrig rensa eftersom en inte vet vilka trevliga/otrevliga överraskningar som står för dörren.

Putte Pudding a k a Lucifer ska få lite extra gos. Bara för att han är så söt. Citrus är också söt, men Busan har kommit på ett sätt att ta sig in i Bokrummet när jag har stängt för… Medan jag skrev det här fick jag faktiskt locka ut dem för att få skrivro en stund.

∼ ♦ ∼

Dagen inleddes vid köksbordet på Main Street där jag läste de sista sidorna ur boken om den svenska dottern och folkhemmets upplösning. Bokbytet har tagit mig till 1960-talets Brighton igen och läsning på engelska.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om andra delen i Folkhemmet-serien.



Lena Anderssons bok Dottern en berättelse om folkhemmets upplösningSommaren 2021 fick jag en sommarpresent av min nya chef. När nån ger mig böcker som jag inte har läst blir jag gladast. Jag blev gladast! Av chefen fick jag Lena Anderssons bok Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning. När jag sökte på boken insåg jag att den liksom var andra del av en serie om Folkhemmet. Första delen fick jag i julklapp av vännen FEM 2023. Den blev den första boken jag läste ut i februari 2024. Uppföljaren Dottern blev den andra.

I den här boken möter läsaren folkhemmets barnbarn, framför allt Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet. Jag får följa Elsa som barn tills hon är ung kvinna och konfronteras med de nya idéerna den här tiden. Folkhemmet börjar sakta men säkert lösas upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron utmanas – på alla sätt och vis.

Även den här boken är intressant ur ett historisikt perspektiv. Karaktären Elsa får större utrymme än fadern i den förra boken. Del två i serien har alltså mer fokus på en person än på miljön, tycker jag. Det känns helt OK och rätt. Elsa ger sig ut i världen och det är mycket jag känner igen av dett från min egen ungdom. Till skillnad från fadern studerar också Elsa vid universitet – och Ragnar förstår inte vad hennes forskning går ut på.

Den här serien är lättläst och läsvärd. Kanske att första delen är snäppet ”bättre” i mina ögon.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Folkhemmet-serien:

  1. Sveas son: en berättelse om folkhemmet 
  2. Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 6 februari 2024: Den som tror att jag är lycklig…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Hjärta i asfalten

Mitt trasiga hjärta är stängt.

Den som tror att jag är lycklig tror fel. Men jag försöker att inte falla. Jag försöker att stå upp och ta konsekvenserna av mitt handlande. För även om det jag går igenom just nu inte är mitt val är jag givetvis skyldig till att det har blivit så här. När jag smakar på ensamheten känns den ibland inte så pjåkig – till dess att jag inser att jag verkligen är ensam. Att inte ha nån familj är emellertid nåt jag sakta har vant mig vid genom åren. Från att ha tillhört har jag både förlorat och ställt mig utanför. Till viss del kan man välja sin familj, till viss del inte. Vänner kan man välja helt och fritt. Så nu tar jag konsekvenserna av att vara inte bara föräldralös utan familjelös. Jag väljer vänner i stället. Nån ny familj är inte aktuellt att jag skaffar mig. Min resterande tid här är kort och jag tänker inte blanda in nån annan känslomässigt i den. Mitt trasiga hjärta är stängt. Måste vara stängt för att orka gå vidare.

Den som tror att jag är lycklig har fel. Men jag tror att det finns många som är mycket lyckliga nu när det blev som det blev. Skål för er! Glöm inte bort att allt kan gå i tusen bitar, dock.

∼ ♦ ∼

Kylan har återvänt. Det har blivit kallt igen. Vinter. Inte skitkallt men ganska kallt. I morse var det neråt en åtta minusgrader. Jag tände ljuset på frukostbordet mest för värmens skull – som så ofta en natt med dålig sömn. Två gånger vaknade jag och klev upp. Från klockan fyra låg jag klarvaken och spelade först ett par mobilspel och sen läste jag. Strax före klockan sex gav jag upp och klev ur varma sängen.

Fyrisån 6 feb 2024

Åvattnet brusade.

Vattnet i ån är inte fruset, det brusar men ser jävligt kallt ut. Precis som det var inuti mig den här morgonen. Jag hade en arbetsuppgift som jag bestämt mig för att utföra efter mitt vårdbesök för att inte bli stressad. Det spelade ingen roll, jag var spänd som en fiolsträng ändå. När jag mötte Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat, brast det bara för att hon sa att jag såg så pigg och fräsch ut. Jag är fan inte pigg och fräsch, vissa stunder står jag på kanten till ett större sammanbrott på grund av sömnbrist, kris x 2, hjärtat eller whatever. Men Lisbeth känner mig och jag var ju inte arg på henne. Vi bokade in en pratlunch nästa vecka, dan innan hennes operation.

 

Så gick jag mot utgången och mötte bästa E i trappan. Då kom nästa mindre sammanbrott. Vad händer? Fina E följer mig hela vägen till mottagningen! Vi pratar hela vägen och jag lugnar ner mig så mycket att jag orkar ge stöd, vid öppna spisen, till fina receptionisten som ville be om ursäkt för nåt som hände vid förra besöket, nåt jag inte ens noterade. På två goda samtal följde ett tredje där jag var helt i fokus och till och med fick beröm. Jag kan! Jag är stark. Men jag är också svag ibland och, som sagt, rädd för det stora sammanbrottet. Rosengången var väldigt frusen, hal och grusig idag. Lika lite lycklig som jag.

Pastalunchrester och boken Dottern i tysta matsalen

Pastalunchrester från igår blev dagens lunch.

Samtal är emellertid utmattande. Jag blev väldigt trött efteråt och känslorna satt på utsidan. På jobbet kämpade jag med ”bakläxan”. Det var en del trixande och jag skrek på hjälp några gånger. Kanske att jag fixar det hela på egen hand nästa gång? (Stora A är nog galen på mig.)

Dagens lunch blev kycklingpastaresterna från igår. Jag värmde nere i lunchrummet och åt i sällskap med Dottern i Tysta matsalen. Men fan, Tysta matsalen är ju inte tyst längre. Man fååår prata, lite grann. Där fördes minst två konversationer och jag stod ut tio minuter.

På eftermiddagen jobbade jag med att lägga ut artiklar. Jag behöver träna på detta, eftersom jag inte fått nån utbildning. I fredags var det eventuellt jag som råkade stoppa hela artikelarkivet i papperskorgen. Allt gick att rädda dock. Dagens fadäs drabbade enbart mig själv eftersom jag raderade alla mina morgonmöten, både dem med samordnaren och dem med avdelningen… Vidare pratade jag med en utbildare och bad att få en skräddarsydd utbildning. Det skulle jag få när jag så önskar. Vilken fin service av EL!

∼ ♦ ∼

Thaisoppa och mackor tänt ljus boken Dottern

Thaisoppa passade bra denna kalla kväll.

Det blev en kall kväll, så när jag kom till Main Street micrade jag en skål thaisoppa och sörplade i mig tillsammans med två mackor. Jag körde en maskin tvätt, för det är ju så att oavsett vad som händer lever jag här och nu och kläder blir skitiga.

Igår hade vi mäklaren på besök, på fredag kommer min tänkbara flyttfirma plus att jag har onlinemöte med banken och nästa fredag är det fotografering av lägenheten. Det ska bara fungera, jag ska klara av det, komma igenom och ut på andra sidan. Men det lär bli fler sammanbrott. Tro inte att jag är lycklig.

Nån hade i alla fall piffat på Main Street. Det var inte jag. Kan det ha varit Citrus eller Lucifer? Så lite drog jag på smilbanden också denna annars tårfyllda dag.

∼ ♦ ∼

I morrn deltar jag i avdelningsdag med efterföljande middag på kvällen. Jag tror inte att det blir nåt inlägg då, kära dagbok.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Delar av mitt horoskop, som jag läste tidigt i morse, visade sig för första gången vara rätt så på pricken…

”Det finns människor som vill göra något för dig. Känslan av att du är helt ensam är därför inte berättigad. Kanske kan du också ge en hjälpande hand oftare. […] Du är till exempel alldeles för generös med dina pengar. Innan du vet ordet av är de borta. […] Säg inte ja till allt, du kan inte splittra dig själv.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Måndagen den 5 februari 2024: Ljust..?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Anna Bågstams bok Fallet Mikaela

Recension i morse av denna!

Måndag, ny arbetsvecka och vinter igen. Men innan jag gick till jobbet publicerades min tidsinställda recension av Fallet Mikaela. Anna Bågstam är en författare vars namn är värt att lägga på minnet. Hon är jurist i botten, men har lagt juridiken på hyllan för att skriva kriminalromaner.

Under natten hade det snöat och marken var vit. Termometern i köket visade neråt fyra minusgrader. Jag är inte överraskad, vintern skulle återvända. Senare i veckan ska det bli ännu kallare och komma mer snö. Jag satt vid frukostbordet med ett tänt ljus, men i morse var första morgonen på flera månader som jag inte behövde sätta på mig reflexer när jag en stund senare gick till jobbet – det var ljust.


Idag var det en rejäl mötesdag både på jobbet och på Main Street.
Därför passade det väldigt dåligt att jag mådde illa när jag kom fram till jobbet. Jag har medicin mot illamående, men när jag kollade upp den på nätet stod det att man skulle undvika att ta läkemedlet om man har rubbad hjärtrytm… Det är precis det jag har, ju… Ett eftermiddagsmöte blev inställt, vilket var trist eftersom det var med en person jag gärna träffar privat också. Annars var det OK för mig att ta bort ett möte från kalendern så jag kunde jobba med annat. Jag hann också ringa en firma som jag kanske ska ha ett samarbete med när det är dags för flytt.

Kycklingpasta med MD

Kycklingpastalunch med M.

Mitt på dan hade jag en fin lunch med min första chef på universitetet. Såväl M som jag har sen dess bytt avdelningar. Men jag glömmer aldrig när hon ringde mig 2016 på min födelsedag och erbjöd mig en tjänst som kändes skräddarsydd till mig. Jag och Anna skålade i Gula änkan. Those were the days… Nu har vi en annan relation än chef-medarbetare och pratar bland annat mycket om böcker.

Under hela förmiddagen brottades jag med det där mer eller mindre intensiva illamåendet. Att äta nåt hjälper ibland. Idag orsakade lunchen annan output. Så ja. Nåt är inte helt OK i mitt system, det som kallas kroppen. Kycklingpastan var god och knappt hälften tog jag med tillbaka till jobbet i matlåda till i morrn. Till kvällsmat blev det därför bara ett par mackor och kaffe. Och medicin och tranbärsjuice, förstås. (Kompletterat med choklad under tiden jag skrev det här.)

Kvällsmackor kaffe medicin och tranbärsjuice

Mackor, kaffe och medicin samt tranbärsjuice till kvällsmat.


Eftermiddagen flöt på, jag har fått en del uppgifter
som innebär att jag får jobba med det nya webbverktyget. Det blir bra träning för mig de kommande dagarna. Utom på onsdag, för då har vi avdelningsdag hela dan och middag på kvällen.

I morrn är det tisdag och jag ska på ett besök i vården, denna gång till min husläkarmottagning. Det känns OK.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet fick jag skena till Main Street fort som attan. Mäklaren hade tackat ja till en av våra föreslagna tider och det var just i kväll klockan 17. (Kanske inte den bästa kvällen för detta, för i morse vaknade jag klockan fyra. Men, men, sova får en göra i graven.) Nu var mäklaren väldigt punktlig och efter en dryg timmes sittning kändes det OK. Mäklaren gjorde ett bra intryck. Jag fick tillfälle att fråga om sånt jag funderade på. Utöver det ska mäklaren kolla en flyttfirma där jag eventuellt kan få rabatt och lite annat. Den andra flyttfirman jag har på gång känns en aning seg. Jag får liksom inget säkert besked om hembesök och om det blir av ska de efter det kanske skriva en ny offert. Nu har jag tid på mig, men ändå. Ibland undrar man om firmorna vill ha jobb eller om de bara lämnar offerter ändå. De borde vara måna om att redan från början göra rätt och lämna klara besked.

Mäklaren hade en massa positivt att säga om vår lägenhet och tror att den kan bli såld, kanske med en liten vinst. Det är jag inte så säker på. Men det viktigaste är att den blir såld och att vi båda hittar var sitt nytt hem. Vi börjar med att lägga ut den som kommande objekt. Fotografering är också på gång. Ett alternativ, om lägenheten inte blir såld, kan vara… uthyrning ett tag. Det ser lite ljust ut, vill jag tro.

Uthyrt på affärslokal Stora torget

Kan uthyrning vara ett alternativ?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: Fallet Mikaela

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en ny kriminalroman.



Anna Bågstams bok Fallet MikaelaEn fredag i januari 2024 hittade ett spännande bokpaket fram till mig. Med både krossat och omstartat hjärta blev jag på lite bättre humör. Tack Norstedts förlag för recensionsexemplar av Anna Bågstams bok Fallet Mikaela, den andra i hennes Pegasus-serie.

Leon, 23 år, sitter häktad, misstänkt för att ha mördat sin flickvän. Den 18-åriga Mikaela knivskars till döds i TV-rummet hemma hos Leon. Bevisningen mot honom är stark, men hans mamma. övertygad om att sonen är oskyldig, tycker inte att nuvarande advokat gör tillräckligt. Hon vänder sig till den nystartade advokatbyrån Pegasus. Advokaten Lydia och henns biträdande jurist Alex hittar oväntade spår och börjar undra vad som hänt. Men om det Leon inte är skyldig, vem har i så fall mördat Mikaela?

Persongalleriet i den här boken är inte så stort och det tycker jag är bra. Det gör berättelsen mer överskådlig. Att det är avskalat gör också att det blir tempo. En modern kriminalroman som är bra ska ha ett ganska snabbt förlopp, enligt min mening. Det har denna. Karaktärerna skildras inte så detaljerat och ingående. Detta till trots får jag bra bilder av hur personerna ser ut och hur de är. Miljön är Stockholm och det kan väl vara liiite trist att det så ofta i spänningsromaner är just det.

Även om karaktärernas privatliv också är delar av det hela tar dessa inte över, tack och lov. Samtidigt är det ganska vanliga sidoteman som jag kunde ha klarat mig utan. Men ändå. Den här boken är spännande.

Som vanligt gissar jag på motiv och mördare. Jag gissar… helt fel. Och det i sig ger pluspoäng.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Pegasus-serien:

  1. Hemligheten
  2. Fallet Mikaela (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 3 februari och söndagen den 4 februari 2024: Goffat godis, nätshoppat dito och kompisköpt böxer

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Är det lördag så är det! Jag korkade upp en flaska ripasso, gjorde mig en assiett med goda ostar och kex och goffade marknadsremmar. Lustigt, men då mår jag minsann inte illa. Kanske är det för att jag äter lite av varje i stället för stora portioner? Ja jag vet inte, men feta saker som ostar och söta saker som godis slinker ner utan problem.


Notera dock att jag inte åt några snacks igår
och inte heller nån choklad. Ibland köper jag för att jag är sugen och sen blir det liggande i skafferiet. För övrigt, den som tror att jag är snål och elak kanske har rätt i vissa fall, men jag köpte faktiskt lördagsgodis till Anna också. Och vi såg första delen av säsong åtta av Shetland på TV när hon kom hem från jobbet. Därefter var det god natt, jord för min del. 

Mjölkchoklad och marknadsremmar

Lördagsgodis till Anna.

∼ ♦ ∼

Boken Dottern o kaffe på sängen

Söndagsstart med Dottern och Ninni.

Natten blev ganska OK sömnmässigt, men två gånger vaknade jag med kramp. Den ena gången krampade insidan av höger lår och det gjorde fasansfullt ont. Jag vet inte varför jag får dessa kramper. Flera gånger har jag tagit upp saken med läkare och fått råd och medicin. Inget funkar. (Nej tack, inga fler råd i nån kommentar.) Ärligt talat tror jag att det hänger ihop med min dåliga cirkulation och hjärtat.

Så småningom klev jag upp och fixade kaffe. Fram till strax efter nio låg jag sen och läste Dottern och drack kaffe på sängen med Ninni.

Därpå strök jag och så gick jag igenom lådorna i linneskåpet i smatten mellan Pojkrummet och Bokrummet. Innehållet, främst dukar, var ganska bra uppdelat, jag behövde bara stuva om lite grann. När det gäller gardiner har jag lämnat önskemål till Anna och hon är mycket generös. Det var ju inte så länge sen jag gav massor av mammas gardiner till återvinning. Det som finns kvar i min ägo är ett par mörkläggningsgardiner, två julkappor och två gula kappor. Inte så användbara…

När jag satte mig vid frukostbordet hade jag vattnat kruväxterna. Så jag tyckte att jag var värd en rejäl söndagsfrukost. Idag gick det bättre att äta och jag mådde inte illa alls.

Söndagsfrukost med bok o tänt ljus

En rejäl söndagsfrukost.


Innan jag hoppade in i duschen
nätshoppade jag fyra böcker på årets bokrea. Riktigt bra priser fick jag på den här kvartetten:

Planerna för dagen blev annorlunda än de ursprungliga. Jag tog bilen för en motionsrunda med den. I samband med det tackade jag nej till en inbjudan att fika hos en kompis. I stället föreslog jag middag – på lokal – varpå kompisen kontrade med att inbjuda till middag i afton klockan 17 hemma hos henne. Jag blev bjuden på en dry martini och därefter fisk och ugnsbakade rotfrukter med ett glas verdicchiovin till. Mycket gott! (Jag lovade att bjuda på raclette i mitt nya hem.)

Och tänk… värdinnan har ögonmått, minsann! Ett par svarta böxer trodde hon skulle passa mig – och det gjorde de. De satt som gjutna, som om de hade varit mina hela livet. Mycket mätt och glad gick jag hem i den kyligare februarikvällen med nya brallor, inköpta till ett suveränt kompispris, i en kasse från British Museum. Tusen tack!!!

Svarta byxor

Nya svarta böxer till mig!

∼ ♦ ∼

I morrn börjar en ny arbetsvecka. Efter jobbet kommer mäklaren till Main Street. Blandade känslor inför det i mig, men jag tror mer nu att det här blir bra. Så småningom.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 2 februari och lördagen den 3 februari 2024: Gottis, marknad och smågnabb

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Fredagskväll och gottiskväll för min del. Jag har ju på sätt och vis önskekost nu. Det blev därför ostassiett och två (2) glas Boira’ till middag. Utöver det åt jag också  parmesanchips blandat med några cheddarbågar i en skål. Allt slank ner finfint och sen sov jag väldigt bra för att vara jag. Det blev ett par hastiga uppvaknanden med kramp i fötter och tår, men sammantaget hyfsat med sömn.

Ostassiett tända ljus o boken Sveas son

Fredagsmiddag.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag tidigt, men det gjorde inget. Jag kände mig utvilad. Det gick till och med bra att ta det lugnt, koppla av, läsa och dricka kaffe på sängen. Men sen åt jag frukost. Ingen konstig sådan alls utan fil med bär, banan, kanel, flingor och flytande honung, en rostad macka med marmelad och ost och ett kokt ägg med kaviar. Jag mådde illa som fan, på ren svenska. Visst är det väl märkligt? Fett och skräpmat går bra, men inte det nyttiga…

Jag försökte plocka och rensa lite. Det blev betoning på lite. En del har jag sorterat ut och ska åka med till återvinningscentral. I morse gick jag igenom badrumsskåp och mina grejor i skåpet i smatten vid sovrummet och badrummet. Men där är ganska utrensat. Vidare dammade jag, mest i Bokrummet, och torkade av en del i badrummet.

Det mesta gör mig utmattad och yr, även den lilla utrensningen. Därför blev det paus i Farfarsfåtöljen där jag läste ut julklappsboken om en son och bytte till en sommarpresentbok om en dotter. Allt övervakat av Lucifer som fick tillåtelse att komma in och ligga ovanpå skyddslakanet på min säng.

Idag stod både nytta och nöje på agendan. Jag postade ett brev innan jag strålade samman med en kompis på Distingsmarknaden på Vaksala torg. Där var massor av folk – och underbart väder, soligt och hela sju plusgrader. Vi travade mest runt runt runt. Det enda jag köpte var fem remmar. Hälften ska Anna få när hon kommer hem från jobbet. Kompisen (som lite fåfängt kollade frisyren i mobilkameran) och jag fikade på ett av Linnékaféerna. Jag mådde fortfarande illa, men tryckte i mig en bit morotskaka. Sen mådde jag mindre illa. Visst är det skumt..?


Stärkta av fikat gick vi åt var sitt håll.
Jag gick till Main Street för att hämta bilen. Vi åkte iväg några ärenden. Jag kom hem med kaffe, fil och en räkmacka. Räkmackan och en öl blev min lördagsmiddag, men först fick jag torka kattspya. Det var Citrus som välkomnade mig med två uppkastningar inklusive en hårboll just som jag klev innanför dörren.

Räkmacka och öl tänt ljus boken Dottern

Räkmacka och öl till lördagsmiddag.


Mörkret har nu sjunkit
och jag ska rensa i en av mina tre byråar. Gårdagens rena och torra tvätt har jag tagit hand om. Kanske stryker jag, det beror på orken. Men trots illamåendet har jag orkat en del idag. Det är tack vare kompisen som ger mig energi och som jag kan smågnabbas med om färdväg och dejtingappar och bara vara mig själv med. Hon ser och hör när jag inte orkar och behöver vila en stund. Lyhörd kanske är hennes mellannamn?

∼ ♦ ∼

I morrn funderar jag på att besöka antikmässan på Fyrishov, men det är inte roligt att göra utan sällskap. Kanske tar jag i stället bilen och bara åker en sväng. När jag vill (!) är jag välkommen till kompisen på fika.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Sveas son: en berättelse om folkhemmet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den första delen i Folkhemmet-serien.



Lena Anderssons bok Sveas son

Förra året hade jag visst varit snäll. I vart fall fick jag julklappar. Flera av dem var av litterär natur. En del kastade jag mig över, andra sög jag lite på. I slutet av januari 2024 högg jag tag i Lena Anderssons bok Sveas son: en berättelse om folkhemmet. Den boken hade funnits ett tag på min inköpslista eftersom jag hade fått uppföljaren som sommarpresent av min avdelningschef sommaren 2021. Och böcker i serier ska ju läsas i rätt ordning. Tack till givaren, vännen FEM!

Författaren själv skriver i sin presentation av boken att hon ville skriva en bok om en människa som gjorde folkhemmet möjligt och som tog ansvar för det. Möbelsnickaren Ragnar Johansson föds 1932 och är både en handens man och tankens. Han dyrkar själva idén om staten, medan människan faller hela tiden, tyngd av svagheter. Ragnars mor Svea Svensson kommer från en annan tid och det fattiga bondesamhället. För Ragnar representerar hon en kvarleva från en värld som aldrig kommer tillbaka. Men det är Ragnars dotter Elsa som konstaterar att Ragnar är svensken – och det är inte beröm…

I den här boken är karaktärerna mest typer. Det intressanta är miljöskildringarna, det vill säga skildringarna av tiden, folkhemmet och utvecklingen av Sverige från bondestat till välfärdssamhälle. För det får en ändå säga att sossarna byggde. Ragnar, bokens huvudperson, är en stelbent och underlig figur med fasta åsikter. Hans åsikter är de rätta och sina nära och kära är han ganska empatilös gentemot. Ibland blir Ragnar inte riktigt trovärdig, han är som en träklabb. Men det är givetvis intressant att läsa miljöskildringarna även om de stundtals staplas på varandra. Författaren är en driven skribent. Det är bra flyt i texten och det jag trodde var en lite tråkig bok visar sig vara en historisk pärla om vårt land. Jag ska genast kasta mig över nästa del som har varit i min ägo sen sommaren 2021.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Folkhemmet-serien:

  1. Sveas son: en berättelse om folkhemmet (läs inlägget ovan!)
  2. Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer