Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Nä, igår eftermiddag och kväll kände jag mig riktigt hurven. Det är väldigt kallt på kontoret, så det kan i och för sig bero på det. Men en rinnande näsa, ont i halsen och ömmande muskler kan också tyda på att det verkligen är en infektion på gång. Jag som aldrig blir sjuk?! Under gårdagskvällen försökte jag på alla vis mota Olle i grind. Eftersom min påse med äckliga, men bra halstabletter är försvunnen fick jag ta till lite andra knep. Först grävde jag i burken med whiskeyfudge och fick fram en stenhård kola som jag sög på. Whisky ska vara bra mot halsont, har jag hört, Därefter åkte mintkrokantchokladen jag inte åt i helgen fram – mint är väl verkligen bra för halsen? Slutligen blev det glass, det är ju en beprövad kur mot halsont. Kexen bara liksom följde med. Det hjälpte föga och sista delen av Agatha Raisin sov såg jag faktiskt i horisontalläge från sängen. Sen snarkade jag som en gris. Mamma mådde inte heller bra, förresten, när jag telefonerade henne tidigare på kvällen, men det var annat än infektion.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tre väldigt aktuella mappar.

I morse hade jag just startat jobbdatorn när chefen dök på mig angående kommunikationsplanen jag har jobbat med. Under sommaren har jag filat lite och gjort några ändringar och tillägg, men det är inte många som har lämnat synpunkter på planen. Nu hade min chef och högsta chefen tittat på den och kom med några småjusteringar. Dessa fixade jag till efter att jag hade varit på en genomgång med Tesslan angående de ändringar jag gjorde på nya webben igår. Jag hade lyckats med det mesta! På tisdag ska jag presentera kommunikationsplanen och nya externwebben på vårt stabsmöte. Samtidigt håller jag på med en text till en sida på intranätet om ett projekt. Den sidan ska ut så snart som möjligt. Och så har jag jagat underlag till mitt nyhetsbrev som ska publiceras i morgon förmiddag – tio punkter som är målet är precis vad jag har fått ihop!

Full fart på jobbet, med andra ord. Det gillar jag, även om jag skulle föredra att jag kände mig fullt frisk så jag orkar. Meeen... jag bekämpar infektionen som synes ovan. Och till helgen blir det kräftor och sprit – det senare tar död på många virus, tror jag.

Pannkakor med sylt och grädde är säkert bra mot eventuella infektioner också.

Lunchen intog jag ensam idag och det blev vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Jag tog med mig min bok på gång, men inte mina läsglasögon – big fail! Ärtsoppa kanske inte är det smartaste att äta när en ska lägga sig på en brits och bli lite behandlad. Det är tur att det mest var fötterna som skulle hanteras. På grund av smärtan från hälsporren är jag riktigt spänd i främst vaden, men det gör faktiskt ont ända upp i höften. Dessutom upptäckte jag en knuta under den andra foten härom kvällen och den ville jag gärna att Klara skulle kolla på. Hon både kollade och klämde. Sen fick jag nålar i hälsporrefoten men också en i knutan. Jag tror inte att jag behöver berätta hur jävla ont det gjorde, du kanske fattar ändå? Efter sticken laserbehandlades båda fötterna och tejpades. Eksemen har gått bort, men möjligen ska jag ha tejpen på lite kortare tid den här gången, typ fyra dar.

Vid 16-tiden satte jag mig i bilen för avfärd hemåt. Då började HELVETET! Asså… de fula ord jag sa om kommunens paradgatearbete och andra vägarbeten kan inte upprepas på den här bloggen. Min naprapatmottagning ligger i närheten av Samariterhemmet. Jag blev tvungen att åka halvvägs tillbaka till jobbet, ta gamla E4:an en bit och sen vika av in på Fyrislundsgatan (där det också pågår vägarbeten). Det tog mig… läs nu ordentligt… en hel jävla timme att ta mig hem från centrum eftersom jag fick köra världens omväg. Det kan inte vara andra än X-partister, du vet såna som vill ha en bilfri innerstad, som har beslutat om tönterierna kring paradgatan OCH att detta arbete ska ske samtidigt med alla andra vägarbeten i centrum. Tänkt kan de i alla fall inte ha gjort. Stackars busschaufförer, säger jag bara, som tvingas jobba i det här! Jag överväger starkt att skicka nästa bensinräkning till kommunen. Den lär bli lång…

Det borde stå 500 miles för så kändes det…

Nu ska den här arga tanten hinka C-vitamin och äta en smörgås innan hon hoppar i duschen. Det går i och för sig att duscha utomhus för det ösregnar, men det är skönare här i hemmet, nu när jag äntligen fick komma hem efter en timmes körning. Morr!

PS I kväll blir det Agatha Raisin igen – TV4 sänder visst de två sista avsnitten!

Livet är kort. Kan inte Uppsala kommun bara SLUTA att bestämma att alla vägarbeten i centrum ska göras samtidigt?