Lördagen den 27 augusti 2016: Feelgood och timeout

 



Kära dagbok…

 

Biljetter till Eva Dahlgren

Vi ska på konsert i november!

Idag är det nio år sen Fästmöns och min första dejt. En kan knappt fatta att det har gått nästan ett decennium. Vi telefonerade i morse en lång stund. Det är gott att finnas där för varandra, även om det var genom en iPhonelur idag. Jag jobbar mycket på det där med Feelgood för tillfället. Hitta balansen, komma på rätt spår, inte… svikta, åka vilse. Men jag vill ha Anna med på den resan, naturligtvis. Anna, som jag träffade ganska sent i livet. Ibland önskar jag att vi hade mötts tidigare. Det känns som om vi inte hinner med att uppleva det vi vill och borde tillsammans. Men vi är rörande överens om att det gäller att ha nåt att se fram emot. Och det har vi nu! I november ska vi på konsert på Uppsala Konsert & Kongress. Vi har inte varit på sånt på nio år, nästan. Hösten 2007 var vi på en show med After Dark där. Det var väl nån av våra första dejter också. Nu ska vi lyssna på Eva Dahlgren. Och förhoppningsvis fira åttaårsdagen av vår förlovning och kanske, kanske att min provanställning har blivit en tillsvidareanställning. Vidare har vi kvar våra fina presentkort på Hambergs fisk som vi fick i julklapp av Annas snälla mamma. Dem ska vi använda nån fredagskväll i höst, har vi bestämt. Vi har saker att se fram emot, verkligen! Feelgood!

Presentkort på Hambergs fisk

Presentkort på Hambergs fisk att använda i höst.


Jag försöker hitta (på) sånt jag mår bra av. Feelgood. 
Samtidigt som jag känner att jag behöver lite timeout från vissa saker. Jag skalar bort det jag kan som stressar mig just nu. Letar lösningar, har idéer. OBS! Timeout är inte nåt negativt för mig. Böcker hör definitivt till sånt jag mår bra av. Jag läser som aldrig förr och igår var det bokbyte igen.

I stället för dig och Pianostämmaren

Igår läste jag ut I stället för dig och började på Pianostämmaren.

 

Kaffe och Pianostämmaren

Lördagsstart – svart kaffe och läsning i sängen.

Jag bytte från en kvinnlig deckarförfattare till en manlig. Ibland märker jag ingen skillnad i sättet att skriva. Stefan Tegenfalk har till exempel en kvinnlig polis i en av huvudrollerna och han skildrar henne bra. Faktum är att Pianostämmaren, som jag egentligen började läsa i morse, är riktigt bra. Av dess cirka 400 sidor har jag läst 150 idag. Och då har jag hunnit med att göra andra saker också!

Först vaknade jag 5.45. Det kändes lite tidigt även om jag slocknade redan klockan 23 igår kväll. (Det var knappt jag kunde hålla mig vaken för att se tredje och sista delen av Saknad, aldrig glömd, men jag gjorde det!) Jag lyckades somna om i morse och nästa gång jag vaknade var klockan 8.15. Fram till klockan tio låg jag sen i sängen med kaffe och bok – en riktig feelgoodstart på lördagen!

Dammsugare

Odjuret… Men efter promenaden med det känns det bra.

Men allt kan inte vara feelgood hela tiden, även om jag jobbar på att försöka göra sånt jag mår bra av. Att dammsuga är bland det tråkigaste jag vet – och dessutom ogillar jag ljudet från snabeldraken. Eftersom jag hade bäddat rent och dammat på fredagskvällen tog jag mig i kragen och gick en promenad med odjuret. Efteråt kändes det bra – mitt hem är rent! Nu återstår bara att ta reda på en del tvätt och vika den samt skura badrummet och duschrummet/toan. Det tar vi… sen.

Frukosten blev som vanligt mera lunch. Igår kväll duschade jag, så i morse blaskade jag bara av mig innan jag tog bilen för att göra några ärenden. Men först hjälpte jag en granne som låst sig ute från garaget – garagenyckeln låg inlåst i hennes bil.

Första stoppet på shoppingturen blev Tokerian. Visserligen var jag där igår kväll, men eftersom jag handlade utan lapp då glömde jag köpa kaffe. Idag är det dessutom lördag, så självklart blev det en påse godis också. Det blir jag visst aldrig för vuxen för och feelgood är det ju så det förslår.

Lördagsgodis

Lördagsgodis blir jag visst aldrig för vuxen för.


Nästa stopp på resan blev Stormarknaden. 
Nu har jag varit där så många gånger på sista tiden att nån snart tror att jag älskar stället. Det gör jag inte. Men där finns så många affärer och det är perfekt att åka dit om en ska göra lite olika ärenden. Alla ärenden är inte roliga att göra, så även där måste en jobba för lite feelgood under shoppingen också. Därför hoppade jag först in till Akademibokhandeln, vars vän jag är, och köpte en feelgooddeckare till vänpris.

Sen skulle mat inhandlas och annat tråk och så… blev det en jacka. Det är inte precis frysväder nu. De senaste dagarna har det varit jättevarmt. Men snart blir det kallt igen och jag har frusit i min luvatröja. Inte vill jag ha min fina skinnjacka när det regnar heller. Jag hade tur! På KappAhl hittade jag en höstjacka – jackornas promenadsko*? – för 800 spänn. Hade jag aldrig haft råd med om jag varit arbetslös. Nu slog jag till! Det känns mest feelgood, men också lite… jobbigt. Är jag verkligen värd detta..? Kunde jag inte ha nöjt mig med min gamla fleecejacka som är 13 år gammal och varm när det regnar..?

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu ska jag städa färdigt och sen ska jag faktiskt laga mat. 
I morse tog jag ut en kycklingfilé ur frysen. Den ska jag steka och inta till potatisklyftor, hot béarnaisesås och ett glas zinfandel Amarone. Mamma har fått ett samtal. Min lördagskväll tillbringar jag i bästefåtöljen sen med godispåsen ovan, Pianostämmaren och de två sista avsnitten av Indian summers för den här säsongen. Men vad har DU för dig? Har du orkat läsa ända hit orkar du säkert berötta om det i en kommentar nedan!

Oavsett vad du gör önskar jag dig en skön lördagskväll med massor av feelgood!


*promenadsko = ett internt skämt mellan Anna och mig

 


Livet är kort. Att ta timeout är inte farligt utan ingår i mitt feelgoodande just nu.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

I stället för dig

Ett inlägg om en bok.


 

I stället för digDet gick ju inte att låta bli att läsa den uppföljande Brantevikdelen av Sofie Sarenbrant, I stället för dig, efter att jag läst Vecka 36. Även om mitt intresse för del ett var ljummet ville jag ändå veta hur det skulle gå. Lika trevande börjar författaren den här delen, men slutet… Jag har insett att sluten, summeringen, är författarens riktiga styrka! Också denna bok köpte jag när Fästmön och jag var på året loppistripp till Emmaus i Gryttby i juni.

Det har gått 16 år sen händelserna i Vecka 36 utspelade sig. Agnes födde sin son i fångenskap och han togs ifrån henne. Hon såg honom aldrig mer, men hon överlevde. Nu lever hon tillsammans med dottern Nicole och maken Tobias i Bromma. Men nåt konstigt är på gång med såväl Nicole som Tobias, inser Agnes. Och plötsligt inser Agnes att det är många från det förflutna som har sökt sig till Brantevik igen. Nicole har till exempel gjort det för att ta reda på sanningen om sin bror. Tobias, däremot, ljuger.

En sedvanlig trevande början mynnar ut i ett spännande slut som bland annat omfattar en jakt mot tiden. Slutet är inte det jag tror att det ska vara utan bättre! En oväntad twist gör att den här boken får högre omdöme än den första delen, tycker jag.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Två fall av ”göra fel”: Internt i cyberspace och kontroll av borttaget organ

Ett tisdags-hatiskt inlägg.


 

Jag lyfter två ”fall” av göra fel – sånt som inte är mina fel – här:

  • Internt mejl

    Internt mejl existerar inte varken i cyberspace eller i offentlig verksamhet.

    Uppenbarligen är det nån sorts problem inom länets psykiatrivård. Lokalblaskan har påtagit sig rollen som granskare.* I morse gick tidningen ut med en artikel vars rubrik påtalade att chefen för den kritiserade vården har gått ut med ett internt mejl till sina anställda. Ett internt mejl till sina anställda, folk som jobbar i en offentlig verksamhet…

Två saker ser jag som fel här:

  1. Lokalblaskan skriver om interna mejl… jag trodde mejl är elektronisk post som flyger i cyberspace, inte i det egna rummet, så att säga.
  2. Internt mejl i en offentlig verksamhet… nej, det finns inget som heter så! Möjligen kan brev/mejl/handlingar skyddas från offentligheten om det handlar om sånt som patientsäkerhet och sekretess. Det här mejlet handlade om att bemöta kritik från media.

 

  • Brev från sjukhuset

    En icke samkörd påminnelse. Fel igen!

    Idag fick jag brev igen från Sjukstugan i Backen. Sjukstugan i Backen ansvarar nämligen inte enbart för länets psykiatriska vård utan även om den somatiska (kroppsliga). Fast så stor koll verkar de inte ha. Varför skulle de annars skicka ut inte bara en kallelse utan även en påminnelse om att jag ska kontrollera ett organ som är bortopererat – av Sjukstugan i Backen?! Men hallå! Hur svårt kan det vara att samköra patientregister och journaler?! Mottagaren av såna här brev kan faktiskt bli jävligt ledsen. Själv blev jag förbannad.

 

*Media granskar inte av välgörenhet – all journalistik handlar om att tjäna pengar. Ibland handlar det om att journalisterna vill bli kända också, dock inte här, skulle jag tro.

 


Livet är kort. Vissa fel är mindre OK att göra än andra.

Publicerat i Diskutabelt, Krämpor, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 26 augusti 2016: Göra rätt saker

 



Kära dagbok…

 

Bilköer

Bilköer är utmattande.

Jag är så trött. Men det får en vara när det är fredag och en har jobbat en hel vecka. Igår kväll var jag så borta i kolan att jag satte glasögonen som korrigerar min närsynt på näsan trots att jag fortfarande hade linserna, som korrigerar samma sak, i ögonen. Jag trodde att jag hade fått en akut synskada. Riktigt obehagligt var det.

Det har varit en utmattande vecka av flera anledningar. Bland det jobbigaste är att sitta i bilkö hem. Det är också jobbigt att köra och vara alert efter en hård arbetsdag. Det verkar som om var och varannan bilist har fått sina körkort på postorder. Igår var det en bilist i en tjänstebil från Vattenfall som svängde ut från en väg som egentligen inte var en påfart, från vänster, över två heldragna linjer och rakt framför fronten på min bil. Hade jag inte varit tillräckligt vaken och sänkt farten hade Vattenfallaren kört in i min vänster framdel. Strax efteråt var det en bilist som låtsades att det var tvåfiligt på en sträcka fast det inte var det. Jag blev tvungen att försöka bromsa trots att jag hade en bil bakom ganska nära. Ja, det är ett under att såväl Clark Kent* som jag kommer hem helskinnade…

Mjölk och smörgås

Gårdagskvällens middag.

Så mycket på gång har det varit den här veckan att orden inuti mest tumlar runt och knappt kommer ut. Många av dem stannar kvar där inne och det mår jag inte så bra av. Det glädjer mig i vart fall att jag får ord och förtroenden från andra, att min hjälp och mitt stöd som medmänniska också söks, inte bara mina yrkeskunskaper. När det handlar om goda, fina människor vill jag orka och räcka till. Ibland gör jag det, ibland räcker jag till och sen tar jag slut. Nån gång kör jag på reserven. Det är dessa gånger när det inte blir så bra mat på lunchen och mackor till middag.

I morse vaknade jag med en yrsel som jag inte har känt så kraftigt tidigare. Jag drog åt vänster. Det hjälpte inte att dricka kaffe och läsa en stund här hemma innan dan brakade igång. Yrseln i kombination med ett lätt illamående gjorde att jag kollade med chefen när jag kom till jobbet om jag fick ta ett par timmars flexledigt i eftermiddag.

Boken I stället för dig och kaffe

En stunds läsning och svart kaffe hjälpte inte mot yrseln i morse.

Jag har försökt ligga ner och vila när jag kom hem efter jobbet, men det går inte. Inte för att yrseln blir värre utan för att jag inte kan koppla av. Jag har bett om ett kort samtal med chefen. Hon har svarat att vi tar det direkt på måndag morgon om det funkar. Det känns bra. Då ska jag kolla av om jag verkligen gör rätt saker och om en nödlösningsidé som jag har. Jag vill inte bli sjuk av jobbet, jag vill fortsätta gilla det så mycket som jag gör.

Min arbetsdag har inneburit att jag har producerat och publicerat ett nyhetsbrev som sen behövde rensas från lite HTML-kod, jag har varit blåslampa på duktiga medarbetare så att ett massutskick till vissa studenter från mig har gått iväg idag och så har jag deltagit i ett projektmöte och ett arbetsmöte. Det är så svårt att delta i projektmöten, för ibland är projekten långt gångna och har kanske inte haft nån deltagande kommunikatör med innan. Eller så är förväntningarna att jag ska var en väldigt producerande kommunikatör i just ”deras” projekt. Det kan jag liksom inte vara i alla projekt där jag gästspelar, men jag kan tala om det strategiska med berörda och upprätta planer om det som bör göras och kanske göra smärre insatser. Tiden räcker inte till annars och yrseln blir ett faktum. För min del blir ”studentprojektet” ovan liksom nya webben, som lanseras på onsdag, prio ett för dessa två ligger närmast i tiden. Andra saker får jag liksom beta av. Sen. Om nu sen kommer…

Klocka med krossat glas

Kommer sen sen..?


När jag backar och läser vad jag har skrivit
inser jag att jag sätter fingret på det min chef måste peka ut: gör jag rätt saker? Gör jag inte rätt saker får jag stuva om. Och gör jag fel får jag göra om och göra rätt. Visst låter det enkelt? Men hur det blir i praktiken vet vi ju att det är som en helt annan femkrona… I nästa inlägg lyfter jag två ”fall” i praktiken!

Nu tvättar jag och strax ska jag bädda rent. Det är inte att vila, men är det rätt saker som jag behöver göra nu.

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort. Jag reflekterar över att jag måste använda den korta tid jag är här på bästa sätt.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens fakta den 26 augusti 2016

Ett konstaterande inlägg.


 

Dagens fakta och dagens konstaterande blev jag varse i morse när en av mina favvo-teamledare kallade in mig på rummet och förevisade denna:

This is not a plastic bag

Det är faktiskt sant. Kassen var inte av plast.


Texten på kassen går inte att argumentera emot
– kassen är av tyg.

 


Livet är kort, konstaterar jag.

Publicerat i Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 25 augusti 2016: Det är nåt med mig och tiden…

 



Kära dagbok…

 

Armbandsur som har stannat

Igår kväll stannade mitt armbandsur.

Det är nåt med mig och tiden som inte är… helt OK. Det kanske är mitt undermedvetna som spelar spratt. Samtidigt… spratten är rena fakta. Och den gemensamma nämnaren är att jag får klockor att stanna. Vill jag stoppa tiden? Är jag rädd att den springer ifrån mig eller trivs jag så vaaansinnigt mycket i nuet? Jag vet inte. Det bara sker.

För miljoner år sen, på järnåldern, var jag tillsammans med en person som verkligen kunde få klockor att stanna bara genom att gå in i ett rum. Det är sant – jag såg det många gånger. Nu verkar det som om jag har fått förmågan – eller förbannelsen. För ett tag sen la klockan i bilen av, igår kväll stannade mitt armbandsur och i morse kraschade tidrapporteringssystemet – för mig – på jobbet… Ruggigt!

Teamledare

En av de lyhörda och duktiga teamledarna på jobbet.

Jag är väldigt pressad just nu. Och känner mig stressad. Det kan verkligen vara mitt undermedvetna som säger till mig att jag behöver sakta ner. Jag gillar att ha mycket att göra, men det som är pressande och stressande är att allt jag håller på med är stämplat BRÅDIS! Dessutom är det väldigt svårt att komma in från sidan och ro ett projekt eller motsvarande iland när en inte har varit med från början. Men jag gör så gott jag kan och jag är även idag glad och tacksam över att jag har lyhörda chefer.

Den här dagen har jag trollat med lite webbsaker, nåt projekt som plötsligt dök upp, mitt nyhetsbrev som ska ut i morgon förmiddag med mera. En smärre revidering av kommunikationsplanen blev det sista jag gjorde idag efter ett svettigt möte där jag ändå landade rätt. För det var inte så att jag hade sagt nej till något, det var liksom inte riktigt överlämnat – jag hade inte fått frågan eller möjligheten.

Idag på lunchen blev jag tvungen att ta tag i livet en stund och ta en hel timmes lunch. Medan jag väntade på att det skulle bli ordning på tiden slukade jag en minimal tunnbrödrulle med tonfisk och en latte på Barista. Det snarare triggade aptiten än dämpade den, så jag tryckte i mig en banan också när jag kom tillbaka till jobbet. En minimal tunnbrödrulle och en banan är inte mycket till lunch, det som är mitt huvudmål om vardagarna. Därför har jag rotat fram en burk makrill och ska göra ett par mackor med det på till kvällsmat. I morgon blir det arbetslunch igen för jag vet inte vilken dag i ordningen den här veckan. Men sallad ska jag bli bjuden på och det är ju helt OK!

Tunnbrödrulle och latte

Inte mycket till lunch idag.


di Leva

di Leva???

Jag känner mig som en trollpacka när jag stannar klockor och kämpar med trixiga arbetsuppgifter. Kanske har jag hallisar också, för igår trodde jag att vi hade di Leva på besök på jobbet… Han är ju lite… trollig, så att säga. (Jag har aldrig varit förtjust i artisten di Leva, det är alldeles för flummigt för mig.) Och nu får jag snart hungerhallisar. Bäst att äta de där makrillmackorna. Jag ska bara… fixa månadens räkningar först. Regnet öser ner. I kväll tar jag kommandot över tiden. Jag ska läsa min bok på gång och bara vara. Om en stund.

 

 

En bra torsdagskväll önskar jag dig!

 


Livet är kort. TIDEN är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 24 augusti 2016: På banan igen

 



Kära dagbok…

 

Banan och air duster

Eh nej. Inte banan i den bemärkelsen.

Det känns som om jag var lite off track igår och i förrgår. Idag känns det bättre och som jag är på banan igen. Ja, inte frukten, utan spåret, för att välja ett annat ord. Måndagen var bara för mycket (typ tio saker igång samtidigt på jobbet) och igår var jag så nervös för mina presentationer och eventuellt efterarbete. I natt låg jag och funderade på vad 17 vi hade bestämt om nya webbplatsens engelska sidor. Hade vi överhuvudtaget bestämt nåt??? Sen kom jag till jobbet och där arbetar jag tillsammans med sååå kompetenta människor och skärpta chefer att jag nästan stannar upp i steget för att nypa mig i armen och kolla så jag inte sover och drömmer det hela. 

 

Nåt som också gör mig förundrad på jobbet är den tacksamhet jag möter. Jag vet, jag tjatar om detta, men ändå. I morse fikade jag utomhus tillsammans med ett av mina favvo-team. Mot slutet av rasten tog jag upp att det nog är dags att revidera teamets kommunikationsplan – allra helst som avdelningens kommunikationsplan antogs igår. Det kanske var vågat gjort, men friskt vågat, hälften vunnet, sägs det ju. Det bar sig inte bättre än att teamledaren följde med på kontoret och vi diskuterade hur vi (jag och en av medarbetarna i teamet) skulle kunna samarbeta om detta på bästa sätt. Teamledaren var så glad och tacksam att jag hade tagit upp frågan!!! 

 

 Ingefärskarameller

Dessa ingefärskarameller tar kål på det mesta.

Idag på lunchen hade jag ett möte kring informationsfilmer. Clark Kent* tog oss till Thaikiosken på SLU. Detta medförde att jag fick mina efterlängtade kycklingspett. Dessutom passade jag på att köpa en ask ingefärskarameller. Såna där karameller som dödar alla eventuella virus på gång. Karamellerna är urstarka och det är väl det som tar kål på omgivningen, så att säga. Mötet gick också bra. Jag kunde erbjuda stöd i form av att vara bollplank och testpilot. Sen får vi se hur det går med produktionen, för dess leveransdatum är snävt satt och beställningen och underlaget undermåliga… Det är lite synd att ingefärskaramellerna inte hjälper mot sånt, men jag hoppas ändå att jag kunde uppfattas som stöttande.

På eftermiddagen skickade vi in beställningen på nya webbplatsen. Det känns… rätt härligt! Sen är det upp till mig att hålla den levande – förutom att få till de engelska sidorna, förstås. Men ändå. Det största jobbet är gjort och om en vecka hoppas jag att webbplatsen sjösätts. Pirrigt och spännande, men härligt, som sagt!

 

Apple blossom pelargon

Den lever!!!

Onsdagar har jag inte så många måsten – varken på jobbet eller hemma. Jag har vattnat mina 48 krukväxter i kväll, men redan i morse noterade jag miraklet: min apple blossom-pelargon blommar!!! Jag hade jagat just en sån pelargon under många år när jag fick tag i en förra sommaren. Sen åkte jag en långhelg till mamma – och då dog pelargonen nästan. Eller i vart fall hade lägenhetsvakten snudd på ihjäl den, för vi vattnar uppenbarligen inte våra växter på samma sätt. Nu fick jag emellertid erfara att pelargonen lever och att två klasar med blommor är på gång. Härligt!

Halva veckan har passerat och sommaren tycks vara tillbaka. Det är nåt jag får blunda för i helgen för jag måste städa, bädda rent och tvätta. Fästmön jobbar tråkpass, så vi ses nog inte. Vi får försöka se fram emot nästa helg ifall det vi ska hitta på nåt kul. Jag funderar på om vi möjligen skulle kunna ta en helg i Stockholm framöver. Du vet, bara unna sig hotellvistelse, god mat och dryck, museibesök och sånt som ger guldkant på banan. Tills vidare får mina guldkanter vara jobbet och böcker, förstås. I morse blev det bokbyte igen, från Sofie Sarenbrant till Sofie Sarenbrant…

Böckerna Vecka 36 o I stället för dig

Bokbyte från Vecka 36 till I stället för dig, det vill säga från Sofie Sarenbrant till Sofie Sarenbrant.


Mamma fick ett samtal i kväll. 
Under kvällen kom en påminnelse om hur viktigt det är att ringas ofta, för en dag finns det ingen mamma att ringa till igen. Mina tankar går till vännen med sorg idag!

Jag hade tänkt tillbringa kvällen med den understa boken ovan, men Anna hade fått paket och jag erbjöd min hjälp att hantera en del av innehållet. En kan säga att jag fungerade både som dörrslusk och sopgumma. Som tack fick jag gott kaffe och smörgåsar, ett och annat gos med Familjen Katt (trots att de försökte sno mina smörgåsar!) och självklart pussar. Då spelade det ingen roll att jag hade jobbat över en stund och var astrött. Kärleken är starkare än ”tröttman”!

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort. Ibland orkar en mer än en tror.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vecka 36

Ett inlägg om en bok.


 

Vecka 36Sofie Sarenbrants böcker har jag märkligt nog läst framifrån och bak – serie- och delmässigt sett. I början på sommaren åkte Fästmön och jag på vår årliga resa till Emmaus i Gryttby. Där fyndade jag Sofie Sarenbrants båda böcker i Brantevikserien. I morse läste jag ut den första delen, Vecka 36.

Två par och tillika goda vänner har firat en rätt trist semestervecka tillsammans i Brantevik. Tjejerna i paren är båda höggravida. Men sista kvällen går paren ut till hamnkrogen för att delta i karaoken. Mellan det ena paret blir slitningarna tydliga när killen dricker för mycket och flirtar med en servitris, medan tjejen går hem. Problemet är bara att tjejen inte går hem. Hon försvinner… De kommande dagarna jagar polisen förövaren. Ingen vet om tjejen ens lever. Det är en tuff tid för såväl maken som vännerna. Försvinnandet slås upp stort i media, som naturligtvis jagar de närstående. Så hittas en död kvinna – med uppskuren mage…

Det här är väl inte precis författarens bästa bok. Det jag emellertid gillar med den är att storyn har en spännande och annorlunda twist. Tyvärr tar det lite lång tid innan jag inser att det faktiskt är just annorlunda. Samtidigt räcker detta inte till nåt högt omdöme. Kanske omvärderar jag när jag nu direkt hoppar på den den uppföljande delen, I stället för dig.

Toffelomdömet för den här boken hamnar på medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens citat den 24 augusti 2016

Ett citerande inlägg.


 

Boken jag just har avslutat, Sofie Sarenbrants deckardebut Vecka 36, är inget mästerverk i Nobelprisklass. Mer om det kommer i ett särskilt inlägg senare! Men mot slutet hittade jag några rader som verkligen är tänkvärda. Varsågod!

” […] Vem skulle dra honom ett extra varv i rullstolen på sjukhemmet?
Bara den som fick betalt.
Rosenlund var sårbar. När han var pensionär skulle han stå där ensam och böna och be om att få komma till redaktionen och redigera resultatbörsen på sporten. Allt för att förbli sysselsatt och känna sig behövd. Och han hade ingenting som väntade honom efter sextiofem, mer än den gamla trotjänaren Döden. […]

 


Livet är kort. Ofrivillig ensamhet är… mycket svårt.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 23 augusti 2016: Slöserier och sparanden

 



Kära dagbok…


Idag kom straffet. Straffet
för att jag skrev om att Uppsala kommuns vägarbeten och kallade dess paradgata

”världens löjl.

och hemresan från naprapaten i centrum i torsdags

”helvetet.

Tio meter från hemmet… gissa vad som pågick? Jajamens, som Bosse J brukade säga: vägHELVETESLÖJLarbete!!! Eller egentligen pågick inte nåt arbete, men vägen direkt efter första rondellen var uppgrävd på två ställen. Nån som arbetade med vägen såg jag inte till varken i morse eller nu i kväll när jag kom hem. Anledningen till att jag tycker det här är både löjligt och ett helvete är att den här vägen är ganska ny. Hur 17 kan en gatstump slitas så hårt att den måste asfalteras om efter två (2) år??? Det övergår mitt förstånd! Slöseri med skattebetalarnas pengar – från början, kanske?

Trots allt var jag på jobbet redan 7.30. Jag var nog lite nervös inför dagens presentation och möten, men allt gick bra. Jag blev extra glad när mina chefer sa vid stabsmötet att de är så glada att jag jobbar hos dem för att jag gör saker som behövs. De delar av mitt hjärta som har varit jobbfrusna sen 2009 börjar sakta, men säkert tina. Jag känner mig engagerad i mitt jobb, fast också lite frustrerad över att det blir proppar i arbetsgången ibland. Tyvärr känner jag mig inte nöjd med hur jag hanterade en uppgift jag skulle ha gjort. Samtidigt beror det inte på mig utan på att uppdragsgivaren och jag inte är tillgängliga för varandra samtidigt.

Slazenger tshirt

Kanske var jag inte värd den här för 70 spänn..?

Så jag var nog inte värd den där tischan jag köpte på Bigbox i Tokerianrondellen för hela 70 spänn efter jobbet. Men det skiter jag i. Den var snygg. Sen provade jag tre andra tischor också. Jag kan konstatera att jag är fet och ful. Därför blev det tjockis-svart som vanligt.

Rätt snygga kläder fanns där annars. Samtidigt förundrades jag över att de behövde vara två (2) som tog emot mina 70 spänn och lämnade tillbaka kvitto och t-shirten FELVIKT i en påse, såg jag när jag kom hem. Hmpfffffffffffff… (Det verkade ju lite slösigt med två personal för detta oerhört tunga och avancerade arbete att ta emot två sedlar, ge tillbaka en papperslapp och en påse med en FELVIKT t-shirt. Det kanske var vikningen som ställde till det och gjorde nån utmattad?)

I kväll är jag verkligen skittrött. Ändå har jag roat mig med att slänga mitt före detta facks tidning direkt i pappersinsamlingen. Det vore BRA om Dimsyn Vision uppdaterar sitt medlemsregister, tycker jag, så slipper de slösa papper och porto på mig som inte är ett dugg intresserad…

Tidningen Vision ner i pappersåtervinningen

Tidningen Dimsyn Vision åkte direkt ner i pappersinsamlingen.


Ett företag som har tänkt på det där
med att inte slösa papper och porto är IKEA. Lite besviken blev jag först att jag inte fick nån ny IKEA-katalog i min postbox utan bara… ett papper. Där kunde jag läsa att jag hittar katalogen på nätet eller i en fysisk butik – eller så kan jag skicka efter den via nätet eller per telefon. Och det är nog väldigt smart tänkt och väldigt lite slöseri. Samtidigt exkluderas såna som min mamma som inte är datoriserad. Fast… inte tar hon länsfärdtjänst för att åka till IKEA, precis…

Detta bildspel kräver JavaScript.


NU ska jag göra allt för att hålla mig vaken
så jag kan se isländska Fångade på SvT1 klockan 21.50…

 


Livet är kort. Ibland slösas det, ibland sparas det.

Publicerat i Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer