Kära dagbok…

Jag är korthårig.

Arbetsveckan körde igång med fullt ös direkt. Fast då hade jag stått hemma vid handfatet i badrummet och svurit en stund först, för återigen var det stopp i det. Jag har svårt att tro att mitt långa hår fastnar nånstans – jag är tämligen korthårig och fäller väldigt lite. I morgon är det vattenavstängning här och jag ville ta reda på om det handlar om att folk har stopp lite här och var i rören eller nånting annat. Jag ringde vår ordförande en snabbis på eftermiddagen och han kom över i kväll för att kika. Och skruva. Han försvann upp på kallvinden… To be continued…*

Vi ger järnet på jobbet! Järnet tillhör Palle Kulings mamma. Han hade med sig det idag eftersom han undrade om nån av oss visste vilken typ av textilvara det lilla järnet hade använts till.

På jobbet ger vi alla järnet och ångar framåt. Det går så himla snabbt med allting och jag hinner knappt med att göra det jag ska nu, känner jag. Jag väntar på klartecken att skapa en sida på intranätet om ett projekt. Att jobba med en text under semestertider har inte varit nån hit – ansvariga är helt enkelt inte tillgängliga för återkoppling i den utsträckning jag skulle önska. I morgon på stabsmötet ska jag presentera avdelningens nya webbplats. Det handlar mest om att sajten har fått ett nytt utseende, men jag har också låtit ansvariga gå igenom innehållet så att det är uppdaterat. ÄNDÅ är det konstigheter… Jag har emellertid fått bra synpunkter från en insatt person och det jobbade jag med en del under eftermiddagen. Bland annat. Ett av de roliga mejlen som trillade in under dan var att Museum Gustavianum med glädje tar vår fina gamla trådväxel på jobbet. Det känns tryggt att den blir väl omhändertagen.

Tomat och svamp går an, men linser gillar inte magen.

Dagens lunch intogs i sällskap med Duktiga Annika, som är åter från semestern nu, och Mary Queen of Floods. Jag mumsade en supergod pasta med svamp, men tyvärr tog jag fel sorters grönsaker till så magen protesterade. Att jag aldrig lär mig… Det är så svårt att avstå från nåt som är gott…

Mina införda fikarutiner på jobbet uppskattas. Jag känner själv att samtidigt som jag kan gå ifrån datorn en stund och vila ögon och hjärna pratar vi en hel del jobb över kaffet. Det är bra det också, för vägarna oss emellan blir kortare för var gång vi sitter ner. Extra roligt är det när det kommer folk från andra håll i huset och sitter ner med oss. Och när cheferna deltar! Det är inte bara jag som uppskattar det, det vet jag också. Även luncherna är bra tillfällen till utbyte av information kring jobbet. Sen är det också skönt att sitta och babbla om privatsaker också.

Det blev inte världens bästa dag idag arbetsmässigt sett. Hela dan trillade det in mejl och jag tror att jag till sist hade tio saker igång samtidigt. Det blev inte bra. Jag åkte hem – tio minuter tidigare. Efter rörmokeriet plockade jag upp Fästmön och så gjorde vi en utflykt till Förorten. På ICA Solen köpte jag… säsongens sista jordgubbar..? Nu sägs det att sommaren är tillbaka igen vädermässigt, men jag har sett studenter, massor av studenter, på campus. Höstterminen har startat. De ångar på, studenterna, och ger järnet. Framåt.

Säsongens sista?

Ha en go måndagskväll! Nu ska jag äta macka innan jag går in i duschen och därefter kollar foteländena.

*Han kom tebaks, grejade och spolade. Det satt en massa läbbig gucka i röret från handfatet till golvet, men främsta stoppet var i röret under golvet. Det spolade han rent och nu rinner vattnet undan så bra, så bra!

Livet är kort. Vissa dar är bättre än andra.