Dagens citat den 17 augusti 2016

Ett citerande inlägg.


 

Dagens citat kommer från min bok på gång, Karin Brunk Holmqvists Akutbjällran. Jag har läst alla böcker av författaren och fått mig många skratt. Den här boken handlar om två äldre systrar som får ärva en kusin. En kusin som har haft en särbo…

”[…] —Charmerande! Julia höll på att spruta ut kaffet hon just hällt i munnen. Skojar du? En smilfink i mitt tycke. Jag undrar hur mycket Ulla hade med honom att göra?

—Jag tyckte att han verkade snäll, försökte Elsa övertyga.

—Kor är också snälla. […]


Och mot de sista orden finns inget att säga, eller hur?

 


Livet är kort. Kor är snälla. Karin Brunk Holmqvist skriver roliga böcker. 

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 17 augusti 2016: Splittrat

 



Kära dagbok…

 

Utsikt över Botaniska trädgården

Den arla morgonens utsikt från lånat kontor var över Botaniska trädgården.

Även den här arbetsdagen började på Blåsenhus. Idag stod det presentation av nya externwebben för min enhetschef på agendan. Det var väldigt bra att ha duktiga Tesslan med också – pedagogisk, snabb i tanken och bra på såväl teknik som verktyg. Jag är ju mera sån att jag vet hur jag vill att det ska se ut, men tycker att det är svårare att få till det i ett verktyg jag inte kan. Hum… Nu gick dragningen bra. Alla tre hade vi en del tankar och förslag. Det mesta som skulle åtgärdas fick jag med mig ”hem”. Som vanligt sa jag att jag nog inte kan, men eftersom nya webben inte är publicerad i skarpt läge kan jag fippla runt rätt mycket.

Fippla runt var vad jag gjorde när jag kom tillbaka till mitt vanliga kontor. Och faktum är att jag kanske lyckades fixa det mesta. (Det där med självförtroende…) Det är jättebra att jag ska sitta med Tesslan i morgon förmiddag och gå igenom det jag har ändrat. På så vis lär jag mig innan jag har gått grundkursen i webbverktyget. Den går den 12 – 13 september först. Till dess får jag försöka hanka mig fram – och ta hjälp. Det går. Det går lite grann i alla fall…

Laborativa lärosalen

Lost in spaaace? Nja, detta är fortfarande vår häftiga laborativa lärosal. Men jag känner mig lite lost, det gör jag…

Alla är fortfarande så snälla och hjälpsamma och ingen säger att jag gör tokiga saker eller så. Jag vill så gärna lyckas med det här! Men jag är aningen… pressad. Ett skäl i det här sammanhanget är förstås att jag inte har fått nån utbildning i verktyget. Men det främsta skälet är nog egentligen provanställningen. Jag känner att jag bara måste göra bra ifrån mig, annars… Samtidigt har över halva provanställningen passerat. Du kan se i högerspalten hur många dagar jag har kvar. I skrivande stund står det 84. Det tickar neråt. Min chef har sagt att vi ska ha avstämning nån månad innan, vilket då blir i början av oktober.

 

Lunch för två fisk och coq au vin

Lunch för två – fisk till mig, tupp till Mary.

Jag är väldigt glad att jag har fått en riktig kompis på jobbet också. Eftersom vi jobbar så nära varandra och dessutom står inför lite liknande förutsättningar och utmaningar har Mary Queen of Floods och jag både nytta och glädje av varandra. I stället för att ha en bok till sällskap på lunchen har jag nu oftast Mary. Och det är faktiskt lite roligare med humansällskap och ganska skönt att få prata av sig jobb! Idag åt vi fisk (jag) och coq au vin (Mary). Jag försökte äta måttligare med bönor och sånt, för min mage har varit upprorisk de senaste dagarna. Vid viss försiktig jämförelse med andra har emellertid framkommit att det kan vara kaffet… Eller nervositet och press. Vi är ju faktiskt provanställda båda två…

 

Konst

Den här tavlan visar exakt hur jag känner mig just nu.

Under eftermiddagen petade jag vidare i nya externwebben, men också med mitt nyhetsbrev som ska vara klart att publiceras på fredag. Jag har sex av tio spikade saker. Två saker sket sig av olika skäl. Nu gäller det att hitta fyra till. Inte det lättaste att hinna med, för på förmiddagen i morgon går vi ju igenom webben. På eftermiddagen försvinner jag till naprapaten. Eksemen efter tejpen har lagt sig och foten är riktigt bra ändå utan tejp – så länge jag inte står för mycket, framför allt, eller springer i stentrappor. Springer och springer, förresten… En Toffla springer ju aldrig, men GÅR i stentrappor, dårå… Men det jag ville komma fram till är att jag känner mig aningen splittrad. Tavlan här intill som jag såg idag på förmiddagen visar exakt hur jag känner mig…

Polacksbacken

Igår var himlen blå över Polacksbacken.

En riktig höstdag har det varit idag. Det blåser och regnar och är väldigt kallt. Tänk så snabbt vädret skiftar! Igår när jag kom tillbaka hit vid lunchtid var himlen blå. Idag är den urvattnat grå. DU får se gårdagens himmel! För egen del ska jag se på Agatha Raisin i kväll. Det är dubbelavsnitt på TV4 med början klockan 21. Jag känner mig väldigt frusen, näsan rinner och jag har ont i musklerna. Kan det vara en infektion på gång? NO WAY JOSE! Sjukdom har vi inte tid med! Jag har dessutom svurit över hantverkarna som aldrig tycks kunna sätta tillbaka donet i köket på rätt sätt utan upp-och-ner. För att inte tala om glada försäkringsbolaget som tror att jag fortfarande är medlem i Dimsyn och skickar räkningar på försäkringar jag inte längre har… Jag skålar i den näst sista C-vitaminbrustabletten jag har och morrar dovt. Ont i halsen..? SCH!

 


Livet är kort. Jag känner mig liiite splittrad idag.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fångade

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll, lite senare än sedvanlig deckartid, var det premiär på SvT1 för en isländsk serie i tio delar, Fångade. Jag har inte sett alltför många isländska serier, så jag slog mig ner för att titta, spänd och lite förväntansfull trots att jag tycker att tio delar är minst fem för många.

Fångade

Spänning och snöstorm på Island i kväll i TV-rutan.


Först en gammal, otäck historia, sen… ett lik i nutid.
En torso hittas i vattnet utanför en stad på Island. Det råder ingen tvekan om att det är ett styckmord, alltså. Men samtidigt drar en snöstorm in och stan blir isolerad. Brottsplatsteknikerna från Reykjavik kan inte komma fram. Det blir lokalpolisen – en polischef och två poliser – som får utreda fallet efter bästa förmåga. Väderleken blir snabbt sämre och paniken är nära. Vart ska alla människor från färjan ta vägen? Det är nämligen bland dessa mördaren finns, tror polisen.

Det här var en riktigt rafflande inledning. Snöstormen, som hindrar framkomligheten, men som också försämrar sikten, gör sitt till. En kan inte påstå att jag längtar till vintern. Fin vinjettmusik, bra skådespeleri från såväl vuxna som barn. Jag tänker INTE missa fortsättningen! Det är ju en mördare lös…

Toffelomdömet blir det högsta! Det här var en väldigt stark början.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort. Snö är inte roligt.

Publicerat i Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 16 augusti 2016: Sicket Blåsenhus eller Stucket Blås

 



Kära dagbok…

 Lånat kontor på Blåsenhus

Lånat kontor på Blåsenhus med underbar utsikt mot Botan.

Klockan halv åtta var jag på jobbet idag. Och ändå inte! Jag hade nämligen bett att få låna ett rum på Blåsenhus där jag senare på förmiddagen skulle hålla i ett möte. Som alltid har rummen där fantastiska utsikter. Kontoret jag lånade hade utsikt mot Botaniska trädgården. Det var en sån fröjd att sitta där och jobba före mötet. Men sen blev jag riktigt nervös och fick magknip: jag är utsedd till huvudredaktör för en webbplats – och så hade jag inte ens fått behörighet att skriva på den. (Det finns olika behörighetsgrader och skribent är den lägsta. Som huvudredaktör ska en emellertid ha högsta behörighet…) I panik mejlade jag min chef, som i sin tur mejlade supporten, som ordnade skribentbehörighet. Fast det kunde ta upp till fyra timmar innan det slog igenom. Jag fick hålla mitt möte ändå – och jag överlevde!

Laborativa lärosalen

Rymdskepp? Aniara rentav? Äh, det är vår laborativa lärosal i Blåsenhus. Det är ett mycket fascinerande rum!

Jag träffade en duktig arbetsgrupp om fem personer. De är såna experter på sina områden att jag nästan tycker att det är pinsamt att Petite Moi ska ha nån sorts övergripande roll. Men samtidigt är det lärorikt. Vi gick en bordsrunda där alla fick berätta lite kort om saker de gjort och ska göra på webbplatsen ifråga. Själv berättade jag att jag inte ska fungera som nån producerande redaktör, men att jag ska kunna gå in och göra akuta justeringar etc om det behövs.

Vidare bestämde vi att jag skulle boka in en strukturmästarinna för ett lunchmöte och det har jag gjort. Om en vecka blir det. Jag tror på mänskliga möten och är nyfiken av naturen, allra helst på människor. Samtidigt kan jag vara avvaktande och skraj ibland. Det beror på saker jag har i min ryggsäck. Bästa sättet att komma över såna hinder är att utsätta sig. Och hittills har majoriteten bestått av snällt och vänligt folk. Det är människorna/arbetskamraterna som gör arbetsplatsen till stor del, inte bara arbetsuppgifterna!

 Getingstunget finger

Aj faaan!

Till min ordinarie arbetsplats återvände jag för lunch. Mary Queen of Floods och jag hade som alltid trevligt på lunchen. Det känns skönt att ha fått en… kompis som också är kollega! Vi har roligt ihop och kan samtidigt vara seriösa och snacka jobb. Dessutom peppar vi varandra så bra. Men säg den lycka som varar! Efter maten stack (!) vi ut och satte oss i solen med kaffe i pappersmuggar. Då bar det sig inte bättre än att en sån där randig insekt som jag är livrädd för satte sig på mitt pekfinger och bet/stack till. Du ska veta att jag viftade inte ett dugg. Ändå blev jag stungen! Fingret bultar och gör ont och jag är ilsken som ett bi. Förstås.

Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivjobb. Bland annat förbereder jag nu höstens första nyhetsbrev som ska komma ut på fredag. Mellan raderna hann jag också få samtal både från bildoktorn bilverkstan och vården. Bilverkstan hade inget positivt att säga om nån begagnad reservdel till Clark Kent* – det är ju ett mycket ovanligt fel han har. Vården hade jag tänkt skippa eftersom deras webbavbokning inte funkar, men så blev det som det blev och nu har jag fått en kvällstid i september. Det känns mycket bättre än att jag ska besöka vården två gånger samma dag nu i augusti. Jag är ju för 17 inte sjuk, jag behöver och vill arbeta!

Efter jobbet blev det sedvanlig veckohandling på Tokerian. På gården träffade jag på en söt liten tjej som nyss hade lärt sig cykla. Hon var så stolt och det borde hon vara – hon skulle snart fylla fyra år. Hon berättade att pappa kan hjälpa igång henne på cykeln med en pinne ifall det behövs. Det var så rörande, jag tänkte på min pappa och när jag lärde mig cykla på min första, röda lilla hoj… På stenåldern lärde sig Tofflan att blåsa förbi på två hjul…

Därefter röjde jag inför hantverkarnas besök i morgon. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att glo på en seriestart och läsa – det är bokbyte. Nu byter jag från flera råa mord till skånsk humor. I morgon kör Crimetime Gotland igång och där hade jag ju gärna velat vara. Men nästa år, kanske..? Nu när jag har inlett en period där jag plötsligt unnar mig alldeles förskräckligt många saker – god mat, fina viner, duntäcken, behandling mot hälsporren etc – borde jag kanske ha unnat mig ett Gotlandsbesök också. Samtidigt vill jag jobba, för det är ett sånt nöje i sig. Tyvärr missar jag ett boksläpp på lördag som jag blev inbjuden till av Historiska media, Anna Lihammers nya deckare Där gryningen dröjer. Meeen… böcker kan en ju alltid nätshoppa – och på lördag ska jag till Fänriken på kräftskiva!

Mästare väktare lögnare vän och Akutbjällran

Jag byter från Mästare, väktare, lögnare, vän till Akutbjällran, det vill säga råa mord ersätts med skånsk humor.


På TV-fronten blir det fortsatt kriminellt här.
Jag tänker avnjuta första avsnittet av isländska serien Fångade klockan 21.55 på SvT1. Fiktiva mord och full blåst kan jag inte hålla mig ifrån även om jag åter igen tycker att tio avsnitt är för många. Vilket påminner mig om att jag har gett upp danska Follow the money, som går på söndagar. Nej fy te rackarns, det känns som om jag har sett hela serien tidigare. Tråkigt, tråkigt tråkigt! Då är till och med Miss Marple på Sjuan bättre!


Vad har DU för dig i kväll, då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!


*Clark Kent = min lille kranke bilman

 


Livet är kort. Getingstick gör ont, men laborativa lärosalen är lika spännande som ett rymdskepp!

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Mästare, väktare, lögnare, vän

Ett inlägg om en bok.


 

Mästare väktare lögnare vänJag ska villigt erkänna att jag till en början inte var särskilt imponerad av Christoffer Carlssons kriminalromaner. De var lite… svarta och underliga. Men sen hände nånting. Kanske var det författarens ödmjukhet eller kanske ändrade han sättet att skriva – böckerna om Leo Junker blev mer tilltalande. Mästare, väktare, lögnare, vän är den tredje fristående delen av fyra planerade om Leo Junker. Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna. Det här var spännande!

På den lilla orten Bruket hittas en man i 60-årsåldern mördad. Leo Junker reser dit från Stockholm och låtsas vara från Rikskrim. I själva verket är han beordrad ledighet på grund av sitt missbruk. Parallellt med det nutida mordfallet får läsaren följa två poliser år 1984. En journalist hotar att avslöja deras hemlighet och det hela slutar med mord – igen. Utöver detta finns också en tragisk historia kring den ena polisens familj.

Den här boken är helt suverän! De korta kapitlen förstärker spänningen och för historierna snabbt framåt. Författaren lyckas totalt med det numera överanvända greppet att använda parallella berättelser. Inget känns fel och några underliga lösa trådar finns inte kvar. Det som sätter extra krydda på den här deckargrytan är att Christoffer Carlsson väver in verkliga händelser – Cats Falck-fallet – i den fiktiva berättelsen.

Toffelomdömet blir det högsta. Christoffer Carlsson har lyckats.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag tyckte om de två första Leo Junker-böckerna av Christoffer Carlsson:

Den osynlige mannen från Salem

Den fallande detektiven

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvällsbesök hos familjen Katt. Och Anna

Ett kattlikt inlägg.


 

Det fick bli bilen över till Fänriken i kväll. Hälen är ju inte tejpad på grund av eksemen, så jag vågar inte gå några längre sträckor. Helst vill jag inte gå alls, men det måste jag ju.

Fästmön bjöd på kaffe, gifflar och cookies, familjen Katt bjöd på lek och bus och lite gos. Även om en kan bli galen på Lucifer som tycks vara och krafsa överallt där han inte ska, så är de ju bara helt bedårande söta. Se själv!

Detta bildspel kräver JavaScript.


God natt önskar Vildkatten Tofflan!

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 15 augusti 2016: Höstterminsstart

 



Kära dagbok…

 

Brunt löv på asfalt

Hösten är här! Det här lövet fotade jag igår.

Idag var det som om höstterminen körde igång. Vi som jobbar på Uppsala universitet ska vara lite på en stund (!) innan studenterna. I morse var många av cheferna åter i tjänst. Samlingen runt vårt lilla fikabord, före detta arkivskåp, var stor och extrastolar fick hämtas in. Jag räknade till sju personer – och då var ändå två från min hörna inte med. Det är extra roligt att det kommer folk från andra enheter och team. Det är så vi lär känna varandra och lättare kan utbyta tankar och idéer om jobbet. Sen är det förstås väldigt trevligt också. Överhuvudtaget tycker jag att hösten är en trevlig tid. Jag gillar att krypa in i mörkret, tända ljus, läsa, mysa, prata med folk… Nu ska jag bara fixa tändstickor till vårt fikabordsljus också. Fruktskålen fyllde jag på med frukt i vår accentfärg – se nedan! – och eftersom högsta chefen var där och nallade gick det ganska snabbt (men det är varsågod, ju!).

Prat

Genom prat lär vi känna varandra och det blir lättare att utbyta tankar och idéer om jobbet.


Förmiddagen försvann hur snabbt som helst.
Jag petade med diverse. Bland annat delade jag ut foldrar om vår laborativa lärosal. Strax före tio ringde min naprapat och vi bokade in en tid på torsdag. Jag berättade om eksemet och vi var överens om att låta foten lufta och vara fri från tejp fram tills vi ses.

Folder laborativa lärosalen

En ny folder om vad som händer i vår laborativa lärosal i höst.


Dessvärre hann jag inte berätta om knutan
jag har hittat under den andra foten, för klockan tio fick jag besök av en av antikvarierna vid Museum Gustavianum. Hon tittade, fotade och mätte den fina gamla trådväxeln, men också en myntapparat. Jag vet vad den har använts till, men kan DU gissa??? Skriv några rader i en kommentar om du har nån idé!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag öppnade Rullan. Mary Queen of Floods 
och jag hasade över i senaste laget, men ändå var där hyfsat lugnt idag. Det gick att prata vid matbordet. Jag käkade vegetariska vårrullar och sallad, men det var så mycket mat att jag sparade brödet jag tagit åt mig. Det blev en fin kvällsmacka! Under eftermiddagen ägnade jag mig åt Facebook – nej, jag finns fortfarande inte där, ja, jag har synpunkter på vad som läggs ut på vårt konto – och åt att läsa in mig på ett material inför ett möte jag ska hålla i i morgon bitti. Jag åker då direkt till Blåsenhus för att jobba en stund före mötet. Vidare har jag anmält mig till en kurs i webbverktyget, men tyvärr kan jag bara delta en av de två halvdagarna i september. Alltid något, dock!

Självklart har jag fortsatt piffningen av vår fikahörna. Jag och en av de ganska vanligt förekommande fikagästerna har enats om att accentfärgen är… hör läs och häpna… orange! Därför blev jag tvungen att byta ut frukten – vilket fick följdverkningar även i fruktskålen inne på mitt kontor…

Detta bildspel kräver JavaScript.


På den privata fronten 
har jag fått kallelse till vården, men jag tänker vägra. Det räcker med att jag måste springa (nåja…) till naprapaten då och då på arbetstid. I kväll ska jag åka över med lite verktyg av tyngre modell till Fästmön, fast hon får leka med dem själv under morgondagen. Det passar bäst för min del att åka över i kväll, för i morgon ska jag handla efter jobbet och därefter röja inför besöket av hantverkare.

 


Livet är kort, hösten är härlig och orange är bästa färgen.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 14 augusti 2016: Middagsdejt

 



Kära dagbok…

Jag förstår om du är jätteorolig att jag har svultit ihjäl. Men det har jag inte. Jag tog en dusch, fräschade till mig, torkade bort frosten från huden och messade Fästmön för att fixa en dejt. Nu är det inte så att jag är nån matfriare – jag bjöd faktiskt ut min kära, som har jobbat tre långa pass fredag, lördag och söndag, på middag.

Godis

Ta-daaaa! Söndagsmiddag!? Eller?

 

 Guacamole salsa chips quesadillas

Guckamoja, chips, salsa och varma ostmackor = söndagsmiddag grande!

Äh, jag bara skojar! Jag hämtade henne vid bommen hos Fänriken och så for vi till Taco Bar. Aptiten var glupande, jag var vrålhungrig och glupsk och käkade quesadillas grande. Maj gadd, det satt som en smäck i magen med dessa ostfyllda typ varma mackor med olika salsa (såser), guacamole och chips… Magen blev fyrkantig och jag tror inte att det blir mer mat på en vecka.

Efter maten släpade vi oss runt på Tokerian för att familjen Katt också skulle få nån mat och sand. Anna är hemskjutsad och jag ska glida ner i bästefåtöljen och läsa min bok på gång medan jag väntar på det andra avsnittet av Follow the money. I kväll hoppas jag att det är bättre än premiäravsnittet – annars lär jag somna…

Jobbväskan är packad, rena kläder framtagna, en tom äggkartong och mitt Campuskort ligger på stolen i hallen. Jag är redo att möta en ny arbetsvecka! Är DU???

 


Livet är kort. God mat är gott…

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Söndagen den 14 augusti 2016: Frostvarning

 



Kära dagbok…

 

Bok och kaffe

Söndagsmys med kaffe och litterära mord.

Den här dan började lugnt och försiktigt. Eller nja… Den inleddes med starkt kaffe och mord och spänning. Två timmar låg jag i sängen och läste och drack kaffe. Det är ju ändå söndag och vilodag. Men jag vilade inte enbart – jag kliade mig på foten också. Eksemet efter tejpen har inte försvunnit och det är på vristen det prickiga och kliiga sitter. Nu har jag trampat hälsporre utan tejp i snart tre dar. Så länge eksemet är kvar kan jag inte tejpa foten. Irriterande… Får ta upp saken när min naprapat har kommit tillbaka från sin semester. Klara, som hon heter, skulle ringa mig för att boka en ny tid för behandling. Stötvågorna tänker jag dissa, det blir laser framöver. Det funkar bra och gör inte ont.

 

Is

Is. Men inte vilken is som helst utan is i mitt frysskåp.

Klockan tio startade jag min kamp mot frosten. Davids kamp mot Goliat, ungefär. Eller Titanic mot isberget? Nästan fyra och en halv timme tog det. Sakta men säkert har frosten krupit in, bitit sig fast. Orsakat… en isbergsliknande formation nära dörren, nåt som gjort att jag vid ett tillfälle lyckades låta den stå öppen en hel dag. Det larmade och tjöt när jag kom hem, men eftersom det bara tycks vara jag som hör alla andra i huset och inte tvärtom hade ingen brytt sig.

Jag vet… det är helt fel tid att ta tag i isberg så här års. Men jag hade inget val. Berget växte. Eller frosten. Den som intagit mitt frysskåp i köket… Det var bara att… starta ett storkok av vatten.

 

Fyra kastruller på spisen

Fyra kastruller och spisen var engagerade i dagens arbete.

Mina vitvaror fick nog en chock när jag satte igång. Ja, det var ju ett tag sen, som du förstår. Alla fyra plattorna på spisen var engagerade i arbetet och värmde vatten som jag ställde in i kastruller i frysen. Jag hade tänkt att det nog skulle bli lite soft så jag kunde läsa under tiden. HA! Det smällde av fallande istappar och forsade av upptinat isberg som värsta vårfloden. Tidningar och handdukar till trots är jag lite rädd att det blev vattenskadat under frysen…

Jag åt frukost under tiden, men det blev nog den hattigaste helgfrukosten på länge. Likt en jojo sprang jag mellan frys och kökssoffa för att tömma bunken jag samlade vatten i respektive ta en tugga på en macka eller ett ägg eller så.

 

Diskade spisvreden

Jag diskade ûberäckliga och feta spisvreden också.

Som alltid när en ägnar sig åt nåt hushållsprojekt ger det ena det andra. Jag rensade bort mat som var för gammal för att ätas. Den kunde jag ju inte låta ligga kvar här i lägenheten utan jag blev tvungen att hasa bort till soprummet idag igen. Fryslådorna skulle diskas och torkas. Otympliga som flodhästar var de att diska i diskhon i köket. Ännu mera vatten blev det på köksgolvet, förstås. Jag noterade att vredena på min spis var überäckliga och feta, så dessa tog jag loss och diskade också. Konstigt, jag som lagar mat så sällan. Överdelen på spisen torkade jag inte, för nån gång på onsdag ska ventilerna justeras eller nåt här och då skitar hantverkarna ner – bland annat ovanpå spisen. Bara de ger fan i mina spisvreden, så…

 

Glöm aldrig att du är unik-magnet o Tänker på dig-kort

När jag fick det där kortet från två före detta kollegor var mitt liv totalt svart. Och magneten fick jag en dag av en annan kollega, på en annan arbetsplats, när jag verkligen behövde ta till mig budskapet.

När frysen var befriad från is och frost och ordentligt avtorkad startade jag den igen. Medan jag väntade på att den skulle bli kall tog jag itu med utsidorna på såväl frysskåpet som kylskåpet. Jag torkade av dem och rensade bland alla kort och små roliga klipp. En plastmapp med recept som jag ännu inte har prövat åkte äntligen ner i en tidskriftssamlare – när prövar jag nya recept, liksom? Typ aldrig… Några kära minnen från Fästmön och barnen från varierande åldrar satte jag upp igen, liksom de senaste korten från mamma och kompisar till födelsedagen. Karins kort satte jag också tillbaka liksom kortet från E och I som kom den där fruktansvärda månaden januari år 2009. Magneten från vännen H sitter strax ovanför och trots att kort och magnet inte egentligen har nåt med varandra att göra (olika givare) är de bevis på att jag faktiskt också har varit omtyckt på ett par av mina arbetsplatser. Det gör fortfarande ont att tänka på Det Som Hände. Det är kanske mitt isberg. Fast om jag är Titanic har jag bevisat för alla, inte minst mig själv, att jag är osänkbar. Och det retar säkert nån…

Nu har jag telefonerat med mor, tanden är borstad och kroppen ska tvagas. Vädret är si och så och jag funderar på det här med mat… Det borde jag liksom fixa till idag också…

To be continued…

 


Livet är kort. Frostvarningen för min frys är avblåst.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 13 augusti 2016: Nytta och nöje

 



Kära dagbok…

 

Ett glas whisky

Ett glas Lapphroaig.

Helgerna går så fort. Jag tänker på fredagskvällen att jag har två hela, lediga dar framför mig. Och så planerar jag allt jag vill och ska göra. Sen… går passerar de två dagarna så snabbt. Mitt mål är att hitta balans mellan nytta och nöje. Det är saker jag behöver göra, men en av aktiviteterna är också att vila efter arbetsveckan och hämta krafter inför den nya arbetsveckan som startar på måndag. Trots att tiden går fort känner jag mig ändå nöjd med blandningen. För en gångs skull unnade jag mig några droppar Laphroaig i kväll. Flaskan har stått i mitt barskåp i flera år. Whiskyn var lika rökig och god som jag hade föreställt mig, men också rätt stark. Det räckte med ett par munnar… Men vi tar väl dan från början ändå…

Mitt nya täcke var underbart fluffigt att sova med, fast rätt varmt. Jag sov ändå ganska bra och vaknade inte riktigt förrän klockan var åtta. Som alltid på helgerna skuttade jag upp och satte på kaffe. En mugg riktigt svart java följde med in till sovrummet där jag läste ut Den verkliga brottslingen. Sen valde jag en ny bok och det blev Christoffer Carlssons Mästare, väktare, lögnare, vän som kom ut förra året. Pocketboken kom ut i januari och jag köpte den i våras. Den fick stå lite för länge på en av mina TBR-hyllor*, men nu var det dags att plocka fram och öppna den.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Antik o Auktion Frukt o mandel ett glas rödvin

Perfekt lördagseftermiddag med ett glas zinfandel, Antiktidningen och några rader frukt & mandel.

På förmiddagen ringde jag Fästmön innan jag plockade med mig sopberget ut till soprummet. Därefter blev det en lyckad affärsresa och ett loppisbesök. Hemma efter shoppingen gjorde jag som ”alla andra”, det vill säga körde in med bilen på gården. Dessvärre har jag ingen barnvagn, så jag fick bära mina inköpta varor. Två vändor gick jag också ut med elektronikskrot till bilen. Skrotet placerade jag i en särskild behållare för detta i vårt soprum. Vid det laget var jag högröd i ansiktet och när jag kom tillbaka in drack jag en liter vatten. Sen ringde jag mamma och skrapade fram en Trissvinst på hela 30 spänn. Och sen… hällde jag ner mig i bästefåtöljen för att läsa senaste numret av Antiktidningen som kom i veckan. Till det blev det ett glas zinfandel och några rader Marabous frukt & mandel. Ljuvligt gott! 

Det stod inte på förrän det var dags att fixa middag. Jag hade tagit ut tre kycklingchorizo ur frysen, för se frysen behöver bli så tom som möjligt. Min plan är nämligen att frosta av eländet i morgon. Det är urdumt och helt fel att göra det när det fortfarande nästan är sommar, men dörren går knappt att stänga på grund av isbildning, så jag har inget val. Korvarna slank ner fint med bröd, räksallad, inlagd gurka och en kall starköl.

Chorizo med bröd öl och bok

Kycklingchorizo med bröd, räksallad och inlagd gurka med en starköl och bok blev finfin lördagsmiddag.


En ska inte förta sig. 
Efter maten kollade jag på gårdagens avsnitt av Tyst vittne. Det var ganska långt, men blev kortare eftersom jag kunde snabbspola förbi all reklam. Därefter var det dags för Indian summers på SvT1. Senare i kväll går filmen Skeleton Key (2005) och jag funderar på att titta på den om jag kan hålla mig vaken.

Jag smorde in min fot med salva eftersom jag tyvärr har fått eksem av klistret på tejpen jag använder för hälsporren. Så länge eksemet är kvar vill jag inte tejpa foten, vilket gör mig aningen rörelsehindrad.

Lite då och då under dan och kvällen har jag läst i min nya bok på gång. Den verkar vara riktigt bra. Jag var inte så impad av Christoffer Carlssons första Leo Junker-böcker, men de blev bättre i mitt tycke. Den jag läser nu har börjat riktigt bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag är väldigt nöjd med min lördag 
och känner mig avslappnad. Det enda uppstressande var att mejlen la av i kväll igen. Jag vet inte vad de håller på med på Spray.se men se sköta sina servrar och system verkar inte vara deras starka sidor. Jag har i alla fall gjort vettiga saker som att köpa grejor till bra priser till hemmet och kasta elektronikskrot. I morgon tar jag sovmorgon igen innan jag griper mig an frysen.

Jag gissar att En och Annan har läst ända hit. En och Annan får gärna skriva en rad i en kommentar och berätta om vad de har gjort denna lördag.


*TBR-hyllor = ett hyllplan som innehåller ”Books To be Read”, alltså olästa böcker

 


Livet är kort. Det gäller att förvalta tiden väl. 

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer