Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Söndagsmorgon den andra advent 2016: Who am I kidding?

Publicerat den 4 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Attackerad av sorg och saknad. Ledsen.

Några plutande anknäbbsläppar får du aldrig se hos mig – varken på Instagram eller på bloggen. Men jag har inte så ofta lagt ut bilder på gråtande Tofflor. Det gjorde jag på Instagram igår. Trafiken till bloggen lät inte vänta på sig. Få var det dock som vågade fråga. Modiga ni, heder till er! De flesta var bara nyfikna. Det kan vara en enkel fråga som gör skillnaden. Alla vill vi känna oss behövda, omtyckta, kanske älskade. Särskilt när vi känner oss små och ensamma.

Bilden här intill är samma som på Instagram, men svartvit. Nåt annat filter eller nåt förskönande Photoshoppande har jag inte gjort med den.

Ett försök att starta andra advent på ett normalt Toffelbeteende.

Jag vill så gärna tro att sorgen och saknaden lugnar sig. Mattas av, bleknar. Vem lurar jag?! Eller who am I kidding? som det står i rubriken. De attackerar mig plötsligt, bara så där, och jag bryter ihop och gråter i timmar. Som igår kväll. Fyra jävla timmar… det är snudd på rekord även för mig. Och ja, jag har sökt och får professionell hjälp. På kontorstid vardagar får jag den. Sorgen och saknaden jobbar däremot dygnet runt. Vänner och familj vill jag inte överutnyttja, det är inte bara jag som har det tufft. Så jag kämpar på rätt ensam, understundom. Och irriterande nog vaknade jag även den andra advent 2016. Tvingade mig att ligga kvar i sängen och läsa tredje delen av Lewistrilogin med nyperkolerat kaffe i andra handen – ett normalt Toffelbeteende en söndag. Det kröp i hela kroppen. Jag stod ut en timme innan jag gav upp. Att skriva är bättre, då får jag ur mig tankarna och jag slutar lura mig själv. Sen blir andras nyfikenhet stillad också, förstås, en följd av att ha en blogg där en skriver öppet om hur en mår.

Det blev kallt igår. När jag åkte ut till Sävja för att hämta Fästmön och skjutsa hem henne till sig var det neråt åtta grader minus. På hemvägen stannade vi till vid ICA Heidan. Jag köpte en ost för en tia, en ost jag varken behövde eller åt. Men när jag hade lämnat av Anna hemma hos sig tillsammans med mammas spritkarameller for jag hem till mig och mitt för att laga mat. Det gick sisådär. Jag försökte visst tillaga min tumme, trots att jag varken hade ätit några spritkarameller eller tullat på vinet som stod på luftning. (Mer om vinet kommer i ett separat inlägg, för jag drack senare två glas av det till maten.)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så småningom blev det mat, pulled turkey med pommes frites och två såser, Stokes hot and spicy och Lohmanders hot béarnaise. Jag tvingade i mig maten, för det är mat jag gillar i vanliga fall. Igår var det ett helvete att få i sig ens en halv storlek på vad som är en normal portion för mig. Kalkonen gick bra att äta – den var ju inte så svår att tugga och svälja. I kväll gör jag ett nytt försök, men då utan pommes.

Lördagsmiddag.

Vid maten kom attacken, den som varade i fyra timmar. Märkligt nog klingade den av när jag lyckades fastna i en trivial polisfilm på Sjuan (mer om filmen i ett separat inlägg!) mellan klockan 22 och midnatt. Utmattad gick jag till sängs, men det dröjde fram till halv två innan jag somnade – för att åter vakna till den här världen vid sjutiden i morse och känna för miljonte gången att jag inte ville vakna. Men det är ju som det är. Det är inte min tur än. På onsdag ska jag fixa mitt testamente. Sen kan jag slappna av lite mer. Allmänna arvsfonden ska inte få ett smack efter mig.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt alkohol, Allmänna arvsfonden, andra advent, attackera, älskad, behövd, blekna, blogg, dygnet runt, enkel fråga, ensam, förskönande, filter, göra skillnad, Gran Appasso, gråta, ha det tufft, halv storlek, heder, ICA Supermarket SAMköp, Instagram, inte min tur än, irriterande, kaffe, kalkon, kallt, kämpa, kontorstid vardagar, krypa i hela kroppen, laga mat, läsa, liten, Lohmanders hot béarnaise, lufta, lverutnyttja, mamma, mattas, mående, midnatt, modig, nyfiken, omtyckt, onsdag, ost, Photoshop, plutande anknäbbsläppar, pommes frites, portion, professionell hjälp, pulled turkey, rödvin, rekord, saknad, säng, Sävja, sås, selfie, shopping, skjutsa, skriva, slappna av, somna, sorg, spritkarameller, stå ut, Stokes hot and spicy, svartvit, svälja, tankar, testamente, tillaga min tumme, trafik, tugga, utmattad, vakna, vem lurar jag, Wallander - Försvunnen | 2 kommentarer

Arvet efter dig

Publicerat den 3 december, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

När jag inte kunde åka hem till Mors dag skickade jag mamma i stället två vackert inslagna böcker via Bokus. Jojo Moyes bok Arvet efter dig, uppföljaren till Livet efter dig, var en av dessa två böcker. Mamma hann läsa den innan hon gick bort, den andra boken kom hon bara halvvägs i. Och vi hann aldrig diskutera boken, jag fick bara veta att mamma tyckte mycket om den. De sista dagarna jag var hos henne sa hon flera gånger att jag måste låna och läsa boken. Det har jag gjort nu och i eftermiddag slog jag ihop pärmarna. Tyvärr har jag ingen mamma att lämna tillbaka boken till, så den får flytta in i en av mina bokhyllor här i Uppsala.

Medan Will har gått hädan efter eget val lever Lou vidare. Men hon sörjer! Efter en tid i Paris kommer hon hem till London igen, skaffar sig ett jobb i en bar på en flygplats och deltar i en sorgegrupp. En dag dyker en tonårstjej upp, vilket får till följd att Lou ramlar ner från taket, slår halvt ihjäl sig och träffar Sam.

Den här boken griper tag i mig genast, bland annat för att den handlar om sorg och skuldkänslor. Men bokens Lou får på sätt och vis möjlighet att minska sin skuld, medan min finns kvar. Boken ger mig emellertid en hel del att tänka på vad gäller saknad och acceptans och det faktum är att en inte kan ändra på vissa saker, bara på sättet en hanterar dem på.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt acceptans, Arvet efter dig, ändra saker, bär, bokhylla, Bokus, diskutera, eget val, flygplats, gå bort, gå hädan, hantera, hinna, inslagna böcker, Jojo Moyes, lämna tillbaka till, läsa, låna, litteratur, litterutar, Livet efter dig, London, mamma, Mors dag, omdöme, Paris, ramla från ett tak, saknad, sörja, skuld, skuldkänslor, slå halvt ihjäl sig, sorgegrupp, tonårstjej, tycka om, Uppsala | 2 kommentarer

Lördag mitt på dan den 3 december 2016: Svartrockad

Publicerat den 3 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Jag var svartrockare en stund idag.

Det är en strålande decemberdag idag och jag har tvingat ut mig. Tog på mig min fina, svarta rock, en annan tröja än en luvatröja – och gick till Tokerian och runt… Så himla trist, bara, att gå ensam. I Motala är det enklare att vara ensam en lördag, för utbudet är inte så stort. En kan nöja sig med att traska till stan på tio minuter och ta en fika. Här… här går en till Tokerian och köper en bytta sås – och får delavstämning för att en inte har kontanter på sig att betala med. Suck, inte ens det… Grannarna som knappt hälsade vid frysdiskarna fick mig att undra vad jag har gjort den här gången då. Eller har jag plötsligt ändrat utseende?

Nä, så himla kul var det inte utomhus, mest kallt. Men solen var förstås varm och fin och rund och gul. Fast här finns inget vatten att gå till. Bara tråkiga hus och vägar. Och folk som har mobiltelefonerna på högtalare. Som om jag som inte känner dem vore intresserad av att lyssna…

En svart dag, så jag ljusade upp solen med ett filter.

Igår åt jag… ja gissa!!! Den som följer mig på Instagram vet att min middag bestod av soppa med spott i – SÅG DET UT SOM! Det var Thaisoppa utan spott på riktigt. Snart kan jag nog börja ta betalt av Arla för all reklam de får här för sina Keldasoppor… Nä, inte blev jag piggare av middagen, bara mer uttråkad. Igår kväll var jag ändå hyfsat stabil till humöret. Sånt belönar sig – det blev några droppar Laphroaig i ett av 40-årsglasen senare på kvällen. Jag tillbringade fredagskvällen i min ~~kuvös~~ läshörna. Farfars öronlappsfåtölj med en för liten pläd, ett tänt ljus, ett par vänskapsmatcher Wordfeud och Arvet efter dig. Det är så sorgligt att mamma och jag aldrig hann diskutera boken…

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morse vaknade jag tidigt. Bytte whiskyn mot kaffe och låg och läste tills det började krypa i kroppen. Jag läser ut boken under dan. Vad ska jag välja sen? Tror jag behöver nåt som inte är lika sorgligt, så det blir väl en läskig deckare av nåt slag.

Äldsta bonusdottern, här på mobilskärm vid faderns födelsedag den 22 november, fyller 24 år idag.

Vi har en födelsedag i familjen idag, men eftersom födelsedagsbarnet befinner sig i England blir det inget firande här i Uppsala eller i Förorten. Jag skickade en e-present som jag hoppas har kommit fram. Fantasilöst, men jag vet att presenten i alla fall är användbar. Och så hoppas jag att min äldsta bonusdotter, som blir 24 år idag, får en fin födelsedag. När vi ses till jul ska hon få bamsekramen av den 30 år äldre mammisen som inte har varit nån särskilt bra mammis genom åren.

Ja, jag SKA ta mig i kragen och rycka upp mig. Jag har ju så många spännande aktiviteter framför mig idag. Vilka då? Duschen är avklarad, tvångspromenaden i svartrock likaså. Jo, jag ska tvinga mig att laga pulled turkey i kväll – och dessutom äta den. Skärper jag till mig får jag ett glas rött till, men fortsätter jag rocka svart blir det vatten. Sen ska jag telefonera med vännen i söder – om hon nu fortfarande talar svenska.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt 40-årsglas, alkohol, användbar, Arla, Arvet efter dig, äldsta bonusdottern, ändra utseende, äta, bamsekram, belönam droppar, betala, delavstämning, diskutera, dusch, e-present, en bytta sås, England, enklare, ensam, ett glas rött, fantasilöst, farfars öronlappsfåtölj, födelsedag, födelsedagsbarn, fika, fin, fredagskväll, frysdiskar, grannar, gul, hälsa, högtalare, hyfsat stabil till humöret, Instagram, inte piggare, kaffe, kallt, Keldasoppor, kontanter, krypa i kroppen, laga mat, Laphroaig, läsa, läshörna, läskig deckare, lördag, litteratur, luvatröja, lyssna, mamma, mammis, middag, mobiltelefoni, Motala, pläd, promenad, pulled turkey, reklam, rocka svart, rund, rycka upp mig, söder, sol, soppa, sorgligt, spännande aktiviteter, spott, svart rock, svartrockad, ta mig i kragen, tala svenska, tänt ljus, Thaisoppa, tråkiga hus, tröja, tvångspromenad, tvinga ut mig, Uppsala, utbud, utomhus, vad har jag gjort, varm, vaten, vatten, vägar, vänskapsmatch, whisky, Willys, Wordfeud | Lämna en kommentar

Dagens citat den 2 december 2016

Publicerat den 2 december, 2016 av Tofflan

Ett citerande inlägg.

Jag gav min mamma ett par böcker till Mors dag i våras. En av dem läser jag just nu. Och tänk… vilka träffande ord mina ögon just vilade på! Det är Lou och Sam som har en dialog i Jojo Moyes bok Arvet efter dig:

”[…] Okej. Här kommer en riktig fråga, då. Hur lång tid tror du att det tar att komma över någons död? […]
Sams ögon vidgades en aning. ‘Wow. Ja…’ Han såg ner i sin mugg, och sedan ut över de mörknande fälten. ‘Jag är inte säker på att man någonsin gör det.’
‘Det var ju uppmuntrande.’
‘Nej, men på allvar. Jag har tänkt en hel del på det. Man lär sig leva med det, med dem. För de finns ju kvar hos en, även om de inte är levande människor längre. Det är inte samma förkrossande sorg som man känner först, den sorgen som nästan dränker en och får en att gråta på fel platser och bli arg på alla idioter som fortfarande lever när den man älskar är död. Det blir något man lär sig att leva med. Som att växa runt ett hål. Man blir en munk istället för en bulle.’ […]

Tänkvärt…

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Familj, Personligt | Märkt Arvet efter dig, älska, bulle, citat, dagens citat, död, dialog, dränka en, förkrossande sorg, fel platser, finns kvar, fråga, gråta, idioter, inte levande människor, Jojo Moyes, komma över, lära sig leva med det, leva, litteratur, mamma, Mors dag, munk, tänkvärt, träffande ord, uppmuntrande, växa runt ett hål, vår | 2 kommentarer

Fredagen den 2 december 2016: Klappar och pussar

Publicerat den 2 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Dagens julklappar.

Den här julen… Den blir inte som tidigare jular. Jag är så tacksam över att jag slipper vara ledsen och orolig över att få tillbringa den ensam. För hur det nu än är med jul, så vem 17 vill sitta ensam? Jag gjorde det julen 2012 när jag var nyopererad och det var INTE kul. Nog hade jag kunnat haft mamma här eller firat med Fästmön och familjen, men när en är svag och dålig vill en mest kunna gå och lägga sig när det behövs. På julafton gick jag och la mig klockan 20 och grinade mig till sömns. Eftersom jag opererades två veckor före jul och inte fick bära saker kunde jag inte heller se till att det fanns så mycket (jul)mat hemma att till exempel mamma och jag hade klarat oss. Nä, det var ingen rolig jul. Den kommande julen blir bättre även om jag kanske inte skrattar.

Det var en väldig ledsen dag igår med mycket sorg som trängde på. Idag tog jag mig i kragen och fixade några julklappar – en vill ju inte komma tomhänt till julfirandet. Jag har bonusbarn som nog vill ha en och annan klapp. Anna nöjer sig nog inte med en puss heller. Och uppenbarligen har både barn och min kära varit snälla, för det blev mest klappar till dem idag.

När jag ändå var ute och rörde på mig såg jag ett rätt OK överkast. Det var blått och inget märkvärdigt, men det skulle ändå vara bättre än det vita trasiga jag nu har. Sen vände jag på det, såg prislappen och tryckte raskt tillbaka det på hyllan. Nä, så snäll har jag inte varit att jag ger mig en sån dyr klapp!..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dricka chokladboll? URK!

På eftermiddagen for jag till Fänriken och hämtade Anna för färd ut till Förorten. Den organisation som ansvarar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård klarar nämligen inte av att adressändra, så Annas paket med läkemedelstillbehör hade levererats till den värsta affären jag vet i Förorten. Dyrt är det och dåligt sortiment (de hade varken chokladkalendrar eller batterier idag) och folk som jobbar där vet inte vad paranötter är för nåt, har jag hört ryktesvägen. Men mest skrämmande var nog det sortiment de hade idag. Vem vill dricka… chokladbollar??? Kokos som fastnar mellan tänderna och inte tror jag för ett ögonblick att Loka chokladboll släcker törsten… Urk, säger jag bara! Men samtidigt så typiskt för affären ifråga…

Vi fick göra ett stopp till innan jag skjutsade hem Anna till Fänriken igen. Enligt sms bygger hon hus som krackelerar. Själv sitter jag här och förundras över att jag bara har gråtit en gång idag och kanske, kanske kan jag därför få unna mig en öl eller ett glas rött senare.

Stokes hot and spicy sauce blir en ny bekantskap i morgon.

Jag har avslutat städningen här. Dumt kanske med tanke på att Relita kommer hit på måndag och skitar ner, men jag står inte ut när det krasmar under tofflan. På anslagstavlan i trapphuset kunde jag också läsa att värme och varmvatten stängs av på onsdag mellan klockan 20 och klockan två. Härligt med tanke på att det är vinter. (<==ironi). Lika härligt som när jag blev väckt i morse efter en jobbig natt av att det borrades i en grannlägenhet i två minuter. JAG VILL INTE BO HÄR!!!

Nån matlagning ska jag inte ägna mig åt idag, men kanske värma lite Thaisoppa – jag har bara ätit en halv skål med grekisk yoghurt med kanel hittills. I morgon ska jag ta mig i kragen och försöka laga till pulled turkey och prova den spännande heta såsen jag hittade idag. Kanske pussar den min mage från insidan – eller också får jag klappa om den på utsidan när den krampar av förvåning för att den får mat.

I övrigt väntar jag spänt på svar från mammakusinen S i Kanada som jag mejlade till igår. Min helg ligger blank framför mig. Jag tror jag ska stoppa näsan i min bok på gång och försvinna in i läshörnan. Anna jobbar och nästa helg piper hon iväg till äldsta bonusdottern i England. Jag ska gratulera den senare under morgondagen och försöka komma ihåg hur jag firade min 24-årsdag. Kanske var det den födelsedagen jag slog på stort och köpte en tårta och ingen kom?

Varm om hjärtat blev jag i alla fall när jag fick veta att yngsta bonussonen gärna tillbringar nyårsafton med mig när mamma jobbar. Mysigt!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt 24-årsdag, adressändring, alkohol, anslagstavla, ansvara, Arvet efter dig, äldsta bonusdottern, överkast, batteri, bära, blank, blått, bli väckt, borra, bygga hus, chokladkalender, Coop Storvreta, dåligt sortiment, doppa näsan, dyrt, en öl, England, ensam, ett glas rött, förvåning, gå och lägga sig, grannlägenhet, gråta, grekisk yoghurt med kanel, grina mig till sömns, hälso- och sjukvård, helg, het sås, hylla, ingen, inget märkvärdigt. prislapp, insida, jul, julafton, julen 2012, julfirande, julklappar, julmat, Kanada, köpa tårta, Kelda, klappa, klarar inte av, kokos mellan tänderna, krackelera, krampa, krasma under tofflan, läkemedelstillbehör, länsinvånare, läshörna, ledsen, litteratur, Loka chokladboll, mage, mamma, mammakusinen S, matlagning, måndag, mejl, nyårsafton, nyopererad, onsdag, orolig, paranötter, personal, pipa iväg, pulled turkey, pussa, Relita, rykte, shopping, skita ner, skratta, släcka törsten, slå på stort, snäll, sorg, sortiment, städa, stänga av, stopp, Storvreta, svag och dålig, ta mig i kragen, tacksam, Thaisoppa, tomhänt, trapphus, trasig, trycka tillbaka, tusenlapp, två minuter, urk, utsida, varm om hjärtat, värme och varmvatten, vinter, vit, yngsta bonussonen | 2 kommentarer

Torsdagen den 1 december 2016: Sorgdag

Publicerat den 1 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Pin red ribbon World Aids Day i min hand

Idag är det World Aids Day, men väldigt tyst om både den och sjukdomen.

Idag har det bara varit en sån där sorgdag. Jag har försökt sysselsätta mig – mest med händerna – men det verktyget har inte motat sorgen. Tårarna bara faller över allt och alla sorger jag kan komma att tänka på. Som det här att det är World Aids Day idag och hur de första aidssjuka behandlades. Det var inte förrän sjukdomen drabbade så kallade normala som det blev bättre. Men det är väldigt tyst om HIV och aids idag. En hör inte nånting om forskning och medicinska framsteg. Bara tystnad. DET är sorgligt, tycker jag. Och så gråter jag ytterligare en skvätt över detta och alla som har drabbats. Vad hände med det budskapet som står på nålen här intill..? ”One world, one hope…”

Sorgen är lömsk och kommer smygande. Jag har gått med dammvippa och dammsugare, klättrat på trappstege, tvättat, strukit, bytt gardiner. Där jag minst förväntar mig den dyker den på mig,s orgen. Till sist var jag så förtvivlad att jag pratade högt med mamma och berättade hur mycket jag saknar henne och hur irriterande det är att hon inte kan ge mig ett tecken som visar att hon bryr sig om sitt enda barn som är så ledset. Ja jag vet, helt sjukt. Jag förnam till sist en svag doft av mammas parfym från hennes sjalar som hänger över golvspegeln i hallen. Det räcker inte.

Som grädde på moset läser jag en bok om sorg. Lou går till och med i sorgegrupp, men hon gör det motvilligt och är ironisk. Sån skulle jag också vara! Jag undrar vad lilla mamma tänkte och tyckte, vi hann aldrig prata om boken för jag hann inte låna och läsa den innan… jag ärvde den…

Jag hann aldrig låna boken innan jag ärvde den…

Framför mammas spegel i hallen, den hon fick gjord till sig när hon fyllde… 65? – tog jag en selfie med porträttet av pappa bakom mig. Det och teckningen av mig ovanför är de enda av släktporträtten vi har kvar. Övriga har Träskallen i Motala ”tagit hand om”. Även om det bara var tavlor är det en sorg i sig, för några foton på människorna på porträtten finns inte kvar mer än på min farfar och hans far. Hur som helst kan min pappa inte svära sig fri från att vara far till mig, tycker jag! Sen var jag hos M och fick håret klippt framåt kvällen. Då blev vi mindre lika. Jag har de största påsarna och de brunaste ringarna under ögonen i vart fall. Eller sånt kanske inte en konstnär lyfter fram på ett verk. Selfiebilder utan filter visar bara den brutala sanningen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klippningen var dagens höjdpunkt utan tvekan. Bara att komma utanför hemmet, att prata med nån. Men jag hittade också en höjdpunkt här innanför väggarna. En tror inte att det är sant, men… en av mina gamla amaryllisar har skjutit i höjden och fått en knopp! Livet… det är kort… Är det starkare än döden..?

Livskraft!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt | Märkt aids, aidssjuka, amaryllis, Arvet efter dig, ärva, behandla, brutal sanning, bry sig, budskap, dammsugare, dammvippa, döden, enda barnet, farfar, farfars far, födelsedag, förnimma, förtvivlad, forskning, foton, gardiner, golvspegel, grädde på moset, gråta, hall, händer, höjdpunkt, helt sjukt, hem, hinna, HIV, inte svära sig fri, ironiskt, irriterande, klippa håret, klippning, knopp, konstnär, låna, lömsk, ledsen, litteratur, livet, mamma, medicinska framsteg, mindre lika, motvilligt, nål, nyklippt, one hope, One world, pappa, parfym, påsar och bruna ringar under ögonen, pin, porträtt, prata, prata högt, sakna, så kallade normala, selfie, sjalar, sjukdom, skjuta fart, släktporträtt, smygande, sorgdag, sorgegrupp, spegel, städa, stryka, svag doft, sysselsätta mig, tavlor, tårar, tecken, teckningen, trappstege, Träskallen i Motala, tvätta, tyst, tystnad, utan filter, verktyg, World Aids Day | 6 kommentarer

Mitt bokår 2016: November

Publicerat den 1 december, 2016 av Tofflan

Ett litterärt inlägg.

Varje månad gör jag en sammanfattning av de böcker jag har läst. Förra månaden läste jag åtta böcker. I inlägget från augusti om mitt bokår finns länkar till tidigare månader.

Det går lite trögt med läsningen just nu, men det har väl sin förklaring. Jag njuter fortfarande av att läsa, även om lässtunderna har blivit kortare. Det är svårt att finna läsron ibland.

De här böckerna läste jag i november (om du klickar på miniatyrbilderna kommer du till det inlägg jag har skrivit om respektive bok):

Sju böcker läste jag i november. Två av dem var inte deckare och en var en antologi med spökhistorier. Antologin fick jag av en av medförfattarna. En bok (Hyresgästerna) köpte jag för ett presentkort från J och R och tre av böckerna (Lewismannen, Dominodöden och Av skuggor märkt) köpte jag för ett presentkort som egentligen var min mammas.

På gång just nu har jag en bok som var en av dem jag skickade henne till Mors dag i år. Och nu har jag ärvt den, Arvet efter dig av Jojo Moyes.

Jojo Moyes bok Arvet efter dig

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt Anne Holt, Arvet efter dig, Av skuggor märkt, bokår, bokår 2016, deckare, Dominodöden, En syster i mitt hus, förklaring, Hyresgästerna, Jojo Moyes, Jonas Moström, kortare lässtunder, läsa, Lewismannen, Linda Olsson, litteratur, mamma, Marianne Cedervall, medförfattare, minyatyrbild, Mors dag, njuta, november, offline, på gång, Peter May, presentkort, Sarah Waters, svårt att finna läsro, Svenska spöken. En antologi ur det förgångna, trögt | Lämna en kommentar

Torsdagsmorgon den 1 december 2016: Julmånaden är här

Publicerat den 1 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Det är december och julmånad i fotokalendern.

I morse när jag vände blad i min fotokalender insåg jag att julmånaden verkligen är här. Jag bävar för den, bävar för alla känslor och sorg som den kan tänkas dra fram i ljuset lite extra mycket. Julen är ju en sån ”familjig” helg. Mina julplaner för i år är förändrade. Lilla mamma kommer inte hit, hur mycket jag än pyntar och gör fint i gästrummet där hon bodde när hon var hos mig. Hennes rollator står fortfarande framme där i nån sorts förhoppning att nån intresserad köpare inte ger mig ett skambud på den. Jag flyttar på den flera gånger om dan, för jag ska alltid in i skåpet bakom den. Kanske är det dags att försöka peta in den i förrådet igen. Den gör mig bara ledsen – jag ser den genom valvet nu när jag sitter vid datorn.

Bilden i fotokalendern föreställer två träfigurer som jag fick som barn av mormor och morfar. De har följt mig genom hela livet, precis som mamma fram till den 13 oktober i år. Det är många som fattas mig nu. En vacker vårdag är beställd för det tillfälle när mammas aska ska få vila tillsammans med pappas och mormors och morfars. Det ger mig en viss tröst att mamma inte är ensam.

Soppmiddag med mackor, bok och tända ljus

Skogssvampsoppan var mild och god, men hade bitar i sig.

Igår kväll försökte jag äta lite mer än dan innan så att jag inte skulle bli alldeles för yr och illamående igen. Jag värmde skogssvampsoppa och åt smörgås till. Pålägget försökte jag få mer symmetriskt än vanligt eftersom jag har fått klagomål på detta (<== internt skämt). Soppan var riktigt mild och god, men inte slät och därför svårare att svälja än tomatsoppa och thaisoppa.

Eftersom det var sista dagen i november igår (vilken orsak!) bytte jag servett i servettringen. Av monogramen kan jag utläsa att såväl textilen som silvret har tillhört Nicolai Prokofjeff, min pappas morfar. Servettringen hade jag i alla år som ”min” hemma hos mamma och pappa först, sen hos mamma. Nu bor den hos mig i Uppsala och självfallet använder jag den sen den flyttade hit. Det var förresten rörande att se mammas lilla TV-middagsbricka i hennes älskade TV-rum. På den låg… en tygservett i hennes silverservettring och väntade på henne. Men hon kom aldrig hem från lasarettet igen.

Såväl servetten som servettringen har varit pappas morfars.

Resten av gårdagskvällen tillbringade jag i min läshörna. Jag läste ut spökboken och tyckte väl sisådär om den. Som vanligt när det är en antologi är kvaliteten varierande. Boken jag har valt att läsa nu bävar jag lite grann inför att gripa mig an. Jag gav den till mamma i Mors dags-present i år. Mamma hann läsa den och sa att hon tyckte om den. Och nu är den hos mig. Det är Jojo Moyes Arvet efter dig…

Böckerna Svenska spökhistorier och Arvet efter dig

Det blev bokbyte igår kväll från spökhistorier till arv.

Selfie utan filter.

Framåt sena kvällen igår tog jag en selfie från läshörnan. Att se sanningen kan vara tufft ibland, allra helst utan filter. När jag betraktar bilden av mig själv ser jag oändlig trötthet. Jag kan inte låta bli att undra när kraften och lusten att återgå till vardagen ska återvända. Men jag är övertygad om att det blir bättre, det måste det bli. Så kände jag även när jag hade mina två manssamtal igår kväll, det ena med vännen Jerry, det andra med mammas vän U. Det är två män som kämpar i tillvaron. Genom att betrakta deras kamp, försöka vara deras peppande vän, kommer jag själv framåt, om än med myrsteg. Men framåt. I julmånaden. Idag är det sju veckor sen mamma gick bort. Ändå känns det som igår.

Nu ska jag hänga tvätt, för morgonens maskin har jobbat klart. Därefter ska jag skriva en rapport om månadens lästa böcker innan jag tar frukost. Kanske går jag ett varv med dammsugaren idag – det krasmar under tofflan. Dagens höjdpunkt blir dejten med M – det har gått sex veckor och jag ska åter igen få lägga mitt huvud i hennes händer och bli klippt.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt antologi, arv, Arvet efter dig, äta, åska, bävar, betrakta bilden av mig själv, bokbyte, dammsugare, dator, en vacker vårdag, familjig helg, fattas mig, följa mig genom hela livet, förhoppning, förråd, fotokalender, frukost, gästrum, gå bort, göra fint, god, hänga tvätt, höjdpunkt, illamående, inte ensam, inte slät, internt skämt, Jojo Moyes, jul, julmånad, julplaner, kamp, känslor, köpare, klagomål, komma framåt, komma hem, kraft, krasma under tofflan, lasarett, lägga huvudet i hennes händer, läsa, läshörna, ledsen, linne, litteratur, mamma, mammas vän U, manssamtal, mild, monogram, morfar, mormor, Mors dag, myrsteg, Nicolai Prokofjeff, november, oändlig trötthet, ork, pappa, pappas morfar, pålägg, peppande vän, present, pynta, rapport, rörande, rollator, se sanningen, selfie, servett, servettring, silver, skambud, skåp, skogssvampsoppa, smörgås, sorg, spökbok, spökhistorier, svårare att svälja, Svenska spöken. En antologi ur det förgångna, symmetriskt, textil, Thaisoppa, tillfälle, tomatsoppa, träfigurer, tröst, tufft, TV-middagsbricka, TV-rum, tvättmaskin, utan filter, valv, varierande kvalitet, vännen Jerry, yr | Lämna en kommentar

Svenska spöken. En antologi ur det förgångna

Publicerat den 1 december, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

För nästan ett år sen fick jag några böcker av Nathalie Sjögren. Nu har jag läst den sista av dem, Svenska spöken. Boken är en antologi och Nathtalie Sjögren är en av författarna som finns representerad i den. Igår kväll satt jag i min läshörna och läste ut boken. Ett försenat tack till Nathalie!

Boken består av totalt 20 spökhistorier av lika många författare. Samtliga handlar de om spöken, även om de flesta, framför allt mot slutet av boken, handlar om hopar av människor som dött och som kommit tillbaka till livet som spöken, i vissa fall nästan som medborgare. En del berättelser handlar om spökjägare kontra spöken. Jag får stundtals känslan av att vissa berättelser inte är spökhistorier utan handlar om rasism och främlingsfientlighet. Ett par av berättelserna har dessutom HBTQ-tema.

Det går inte att skriva nåt generellt om 20 olika berättelser av lika många författare. För varje berättelse har jag i blyerts skrivit ett kort omdöme, såsom…

Obehaglig
Påminner för mycket om Johan Ajvide Lindqvist
Det okända?
Bra, både modern och ålderdomlig
Bra!
Creepy
Bra, men konstigt slut

Jag märker snart att jag föredrar de berättelser som påminner om gamla tiders spökhistorier. De mer moderna berättelserna känns alltför… likriktade. De handlar vanligen om många döda som kommer tillbaka till de levande av olika skäl. Även om spökhistorier ju är påhittade känns desa moderna varianter inte trovärdiga. Ska jag välja några historier jag tilltalas av i boken får det bli

Den röda stugan av Nathalie Sjögren
En sådan dag av Jakkin Wiss
Vandöd av Rebecca Mörtberg
Skuggor av Cecilia Burman
Kaukasus öga av Martin Wisell

En del författares berättelser hade vunnit på korrekturläsning. Irriterande missar stör och drar ner mitt omdöme.

Slutomdömet hamnar på medel. Här finns många bra berättelser, men lika många… mindre bra, enligt mitt tycke.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt antologi, ålderdomlig, blyerts, bra, Cecilia Burman, creepy, dö, Den röda stugan, Det okända, En sådan dag, författare, främlingsfientlighet, gamla tider, hopar av människor, inte trovärdig, irriterande missar, Jakkin Wiss, John Ajvide Lindqvist, Kaukasus öga, komma tillbaka till livet, konstigt slut, korrekturläsning, läshörna, likriktade, litteratur, Martin Wisell, många döda, medborgare, medel, modern, moderna, Nathalie Sjögren, obehaglig, omdöme, påhittad, påminna, rasism, Rebecca Mörtberg, Skuggor, spöken, spökhistorier, spökjägare, Svenska spöken. En antologi ur det förgångna, tack, Vandöd | Lämna en kommentar

Onsdagen den 30 november 2016: Rågat mått eller hållet och snälla människor

Publicerat den 30 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Det håller måttet, måttet som är minst lika gammalt som jag.

Är måttet rågat? Inte alls. Måttet på bilden här intill är bara lika gammalt som jag. I min ursprungsfamilj använde vi det till att dricka vatten ur. Nån läsk-unge var jag aldrig och jag kan fortfarande avstå – förutom från bubbelvatten med smak av citron. Men måttet, som nu har flyttat till Uppsala, har bott i såväl Tranås som Motala. Det var det jag använde när jag lärde mig brygga kaffe som fem-/sexåring. Javisst, sånt hade en barn till på 1960-talet. Idag, när allting ska vara så mycket bättre, kan tonåringar inte ens skiva ost med osthyvel. Tur att det finns färdigskivad ost i förpackning att köpa. Jag har diskat måttet grundligt. Nu står det på min diskbänk och jag ska hädanefter använda det till att dricka vatten ur igen, typ 50 år senare. Snacka om att vissa saker håller länge, det vill säga vissa saker var bättre förr…

Malmkronan hade ursprungligen gula skärmar och såna jagar jag nu.

Ja, som du förstår har jag plockat lite med mammas saker idag. Minnen kommer, reflektioner, tankar. Jag har till exempel insett att manglade linnedukar tar mindre plats än omanglade och förbannat det faktum att jag inte äger en mangel. Dessutom är det svårt att hitta lampskärmar till gamla sortens glödlampor. Jag har en utmaning framför mig! Min plan var att ta det lugnt idag och det har jag gjort. Att åka till en affär som har öppet två halvdagar i veckan och titta på lampskärmar är lugnande. Prova får du se! Affären heter Lystra och finns i Uppsala, ganska nära Vaksala torg. Jag fyndade två skärmar av planerade åtta. Två bordslampor fick bättre begagnande skärmar. Malmkronan behöver sex likadana skärmar och jag såg fem av den sorten jag ville ha på Lystra. Det blev till att sätta tillbaka den rosa skärmen jag hade tagit med på kronan och avvakta. Skärmarna är i vart fall hela, men håller inte riktigt måttet: jag vill ha gula skärmar, såsom jag minns att de var när jag var barn…

Jag hittade en ljuskula.

Nån biltvätt orkar jag inte med just nu, så jag stannade till vid en närbelägen mack och drog av rutor, speglar och lampor på bilen. Sen pep jag in till ÖoB och hittade till min glädje en ljuskula som passar mycket bättre i arbetsrumsfönstret än en vit pappersstjärna på silverfot. Då blir det dessutom likadana kulor i de två intilliggande smårummen – i gästrummet hängde jag ju upp en sån igår. Det var lite trixigt att få upp kulan eftersom morfars skrivbord står mot fönstret, men skam den som ger sig. Nu sprider sig ett milt, behagligt sken från en plats mitt emellan mammas köksgardiner. Jag tror inte att mamma misstycker att jag har satt upp dem i mitt arbetsrum. Jag tycker om de lite murriga färgerna i dem och tänker att det kan vara sköna att kunna dra för dem när vårsolen blir för obarmhärtig.

Ett kort med texten: "Tänker på dig! Kram Kia!"

Tankar och kram från min syssling i väst värmde hjärtat idag.

Nog har jag sagt det förr, men… det finns snälla människor omkring mig. Idag hade jag kontakt med R och det är en av de snällaste kollegorna jag har. R är alltid så vänlig och hjälpsam och äger ett stort mått av empati – utan att det blir för mycket. Dessutom hade vi väldigt roligt i somras när vi understundom var ganska ensamma på jobbet.

En annan snäll människa hade sänt mig ett kort idag. Några enkla ord från min syssling i väst, men oj så de värmde mitt hjärta. Och i eftermiddags ringde Annas snälla mamma bara för att fråga hur det är. Vilken omtanke!

Tre julklappar till några i min närhet som har varit extra snälla.

I morgon börjar julmånaden. Det är många jag skulle vilja ge julklappar i år, men alla kan inte få, tyvärr. Det blir familjen och en och annan nära vän som får paket. Igår slog jag in min första julklapp och den var till Fästmön. Idag har jag slagit in ytterligare tre. Det finns de som har varit – och är – lite extra snälla i min närhet.

Före jul, nu på lördag, har vi en födelsedag i familjen, men eftersom födelsedagsbarnet befinner sig utomlands blir det inget paket från mig. Det blir nåt annat användbart, förhoppningsvis.

Själv önskar jag mig just nu en sherpapläd att svepa om mig när jag sitter och läser i min läshörna. För mamma kan jag ju inte önska tillbaka, bara sakna.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt 1960-talet, affär, Annas snälla mamma, användbart, arbetsrum, ÖoB, Överskottsbolaget, önska, barn, bättre förr, bil, bilt behagligt sken, biltvätt, bordslampa, brygga kaffe, bubbelvatten med citron, diska, diskbänk, dra för, dricka vatten, empati, enkla ord, ensam, färdigskivad ost, födelsedag, födelsedagsbarn, fönster, flytta, fynda, gamla sortens glödlampor, gästrum, gula, halvdag, hålla måttet, hjälpsam, jul, julklapp, julmånad, köksgardiner, kollega, kort, kram, lampskärmar, läsa, läshörna, läsk-unge, lördag, linnedukar, ljuskula, lugnande, Lystra Antik & Kronrenovering, mack, malmkrona, mamma, mangel, mangla, min syssling i väst, minnen, mobiltelefoni, morfars skrivbord, Motala, murriga färger, närhet, obarmhärtig vårsol, omtanke, osthyvel, paket, plocka, rågat mått, reflektioner, roligt, rosa, rutor, sakna, säker, sherpapläd, skiva ost, slå in julklappar, snäll, somras, speglar, tankar, tonåring, Tranås, trixigt, Uppsala, ursprungsfamilj, utmaning, utomlands, Vaksala torg, vänlig, värma hjärtat, vit pappersstjärna på silverfot | 8 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv
- Reglerna!
- Recension: Kvinnorna vid världens ände
- Ett franskt vin: Domaine d'Agel Cuvée Sainte Louise Rouge

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Läsvärt hos andra!
- Döda vinkeln av Pernilla Erics… på Lottens Bokblogg
- De nominerade till årets krimi… på enligt O
- Oh no….katastrof på BokCissi
- Tisdagstrion v. 45: Sjukdom på Lottens Bokblogg
- Lästa böcker - Oktober 2026 på Lottens Bokblogg
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 1 064 287 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv
- Reglerna!
- Recension: Kvinnorna vid världens ände
- Ett franskt vin: Domaine d'Agel Cuvée Sainte Louise Rouge
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Besökare
- 1 064 287 besök
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv