Kära dagbok…

Somliga kände sig rätt risiga idag, som min kardemummablomma på jobbet…
Somliga kände sig uppenbarligen rätt risiga idag. För egen del mår jag… ganska bra?!? Jaa, jag är förvånad, särskilt efter den gångna, tunga helgen. Men jag hade ett otroligt fint och bra möte med min teamledare idag. Dels gav jag en del bakgrund, dels blev jag uppdaterad på den nya organisationen med mera. Vi bokade också in tre möten nästa vecka. Och nej, jag blev inte ett dugg stressad. Det är möten där jag ska få mer information så att jag kan komma tillbaka till jobbet och in i jobbet på ett bra sätt. Vi resonerade också kring kommande äventyr. Det som jag möjligen kände mig tveksam inför tidigare ser jag nu i stället fram emot med spänd förväntan. Duktiga Annika blir en bra teamledare, tror jag!
Vi åkte till systeruniversitetet och lunchade hos Ultuna Thai. Där var det väldigt lugnt och bra att prata. Portionen med kycklingspett och ris var ENORM och med tanke på att killen i kassan snodde mig på en hundralapp var den också dyr. Jag lämnade 205 kronor i betaltning och skulle få 130 tillbaka. Men jag fick bara 30, upptäckte jag när jag kom hem. Surt… Men å andra sidan fick jag en doggy bag med mig hem, så jag har mat till i morgon också…

Nu har jag ett testamente.
Jag ordnade med mitt testamente och nu slipper jag ha Allmänna arvsfonden som arvtagare. I stället är det en fysisk person som ärver mig. Testamentet finns upprättat i två exemplar, varav ett förvaras hemma och ett på annat ställe. Just in case. Hängslen & livrem. Så nu kan jag dö och jag vet säkert att det finns pengar till min begravning UTAN nån ”begravningsförsäkring” som nåt försäkringsbolag har lurat på mig. Det torde också bli pengar över för min arvtagare. På så vis känner jag att jag har betalat av en del av min skuld. Den där skulden som inte finns på papper utan i min själ.

Julgransljus till änglaspelet hittade jag på ICA Heidan.
På hemvägen gjorde jag några ärenden, men jag var mycket, mycket trött. ICA Heidan är en härligt traditionell affär och tänk att där kunde jag köpa julgransljus till mitt änglaspel! Änglaspelet brukade stå tänt på köksbordet där mamma och jag ställde upp ett smörgåsbord till jul. I år blir det inget sånt smörgåsbord. I stället tänder jag mitt änglaspel vid nåt annat tillfälle, kanske när jag äter lite julmat ensam hemma på annandagen, och tänker på lilla mamma. (Jag har förresten inte använt de fina, röda kökshanddukarna jag fick av mamma i julklapp förra året. Den som spar hon har, eller nåt…) Kanske tänker mamma på mig lite när jag ska griljera kalkonen dagarna före julafton. Och vem vet… Nästa år kanske jag lägger in sill och gör kycklingköttbullar… Men det blir inte som mammas mat, inte…
Jag köpte också ett blått kuvert i vilket en julklapp ska stoppas och skickas ner till Östergyllen framöver. Och blått är ju flott och ska dofta gott! På Blomsterlandet köpte jag tre små blåa hyacinter som inte är svagdoftande. Hemkommen stoppade jag dem i några julkrukor jag hade sen tidigare. Tänkte en stund på mamma igen, för förra året var hon så ledsen att hon fick köpa mig blåa hyacinter som jag älskar till jul. Men det hanns liksom inte med.
Postboxen var faktiskt rätt proppad idag. Mina linser, som jag nätshoppade häromdan, hade kommit liksom en julklapp till Fästmön. Klappen hade fina Pridefrimärken på sig, men tyvärr hade den som lagt ner klapp, följesedel och faktura i kuvertet inte tänkt riktigt utan tejpat så att jag lyckades riva sönder såväl följesedel som faktura. Jag såg mitt ordernummer, dessvärre såg jag inte numret till kontot jag ska betala in pengar på. Ett telefonnummer fanns på följesedeln och en vänlig människa svarade. Jag har skickat ett mejl också och väntar nu på svar med numret. Trevligt när folk är trevliga! Ganska trevligt var det också att få besked från Försäkringskassan att närståendepenningen för de 4,5 dagarna jag ansökt om nu finns på mitt konto. Till begravningsräkningen och till jul behövs alla intäkter.
Nu ska jag vila en stund i min läshörna med min deckare på gång. Decembermörkret har sänkt sig över New Village. Jag ska emellertid ge mig ut lite senare för att hämta och skjutsa hem Anna från jobbet.
Livet är kort.
















I kväll läste jag ut den avslutande delen i 










Ibland är bästa sättet att slippa verkligheten att se fiktiva filmer om otäcka saker. Igår kväll fastnade jag i en Wallanderfilm, tro det eller ej, 







