Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Lösa trådar ska fästas i helgen. Men den här bilden visar en detalj ur den gamla trådväxeln på jobbet, Uppsala universitets allra första telefonväxel. Min förhoppning är att den ska få nytt hem på ett av stans museer.

I morse var det upp i ottan som gällde. Jag kan inte påstå att jag sov varken bättre eller sämre än vanligt. Det gjorde inte ont att kliva ur sängen före klockan sex och jag kände mig ganska utvilad. Förhoppningsvis har jag krafter kvar i kväll för att promenera med snabeldraken*, tvätta och skura våtutrymmen. Det vore skönt om jag orkade fixa det så är helgen blank för min del. Eller nja… Det är en del trådar som hänger lösa fortfarande och måste åtgärdas. Jag behöver/ska bädda rent och med smutsiga lakan följer ytterligare tvätt. Frosta av frysen tänkte jag spara till nästa helg. I morgon ska Fästmön och jag ut till Himlen och greja med det sista. Där finns också några lösa trådar att knyta ihop. Ett antal saker ska lämnas för återvinning, till exempel, det ska skrubbas lite här och lite där och så gissar jag att det hela avslutas med nån form av storhandling.

Det blir ostbricka i helgen.

Kräftskivan jag hade hoppats på hos Fänriken har skjutits på framtiden. Anna har det ju fortfarande ganska rörigt och ouppackat i nya hemmet. Dessutom finns det ingen sovplats för mig. För när en äter kräftor vill en ju dricka öl och snaps och sen orkar en inte gå hem, även om det bara är halvannan kilometer. Nä… jag tar nog en städöl i kväll och lite ostbågar av en eller annan sort. I morgon kväll tänker jag korka upp nåt av mina fina Amaroneviner och snaska ost till. Om jag nu inte gör det i kväll, vill säga. EFTER hushållsarbetet, dårå. Jag känner mig frustrerad och vansinnigt odisciplinerad just nu och vill helst hänge mig åt diverse lustar – som att äta och dricka gott och läsa böcker. Kanske handlar det om att jag saknar nåt i livet?

Det är tur att jag har böcker så jag får resa och uppleva saker!

Sommaren börjar gå mot höst. Igår kväll insåg jag att jag inte har gjort nåt annat än att jobba och varit med och flyttat åt Anna i sommar. Men även om en jobbar borde en hinna med att göra saker som att plocka svamp (flera år sen) eller bär (norpade ett och annat hallon från Slottsträdgården när vi var där på garden party). Det längsta jag har åkt i sommar är till Förorten. En lördag har jag varit på stan och då ösregnade det. Fast jag har ju förstås läst ganska många böcker. Förra månaden blev det tio böcker, i juni åtta och hittills i augusti snart två. Det är tur att jag har ”mina” böcker så att jag får resa och uppleva saker och ting! Några bokmål har jag emellertid inte framöver, mer än att jag ska bredda min litterära smak, dårå. Men jag kanske också ska greppa de sista olästa anglosaxiska deckarna i mina hyllor..?

Bara kräftorna saknades.

Hela den här dan har gått i väntans tecken. Jag har knappt kunnat jobba. I morse klockan 7 lämnade jag Clark Kent** hos doktorn*** för en undersökning****. Jag fick låna en pigg Toyota Verso under dan. Det var bara att toucha såväl gas som broms så svarade den. Och sex växlar är bara underbart! Men icke desto mindre – jag vill verkligen inte byta bort Clark trots att jag ibland önskar såväl mer klös som större packutrymme!!! På lunchen fick R åka med en sväng till systeruniversitetets loge. Vi mumsade i oss jättegod Västerbottenpaj, men jag tyckte nog att kräftorna saknades. Det tyckte inte R som varken gillar fisk eller skaldjur. För enkelhetens skull brukar R hävda allergi, precis som jag brukar kalla mig vegetarian när jag ska bli bjuden på mat eller så.

Jag fick LÅNA en Toyota Verso idag. Syns det???

Men min väntan var förgäves. Jag är mycket besviken och jag känner mig inte helt nöjd med bilverkstans… kommunikation. Det var sagt att verkstan skulle göra en felsökning. En sån tar upp till en timme och skulle kosta mellan 500 och 1 000 kronor. Vi pratade om att bilen troligen var klar att hämtas på lunchen. När jag inte hade fått nåt bilen-är-färdig-sms och klockan sprang över mot eftermiddagsfikatid ringde jag. Personen som svarade kunde inte säga huruvida bilen var klar att hämtas eller inte utan skulle ringa upp. En halvtimme senare ringde Person 2 från verkstan och avlämnade rapport: de har felsökt och kollat ”allt”, men felet kvarstår. Det enda som gäller är att byta hela panelen. En ny sån kostar cirka 9 000 kronor, så det är inte aktuellt. Person 2 hade emellertid hittat en begagnad panel. Då skulle priset inklusive arbetet bli 2 300 kronor. Ha! Vi bokade ny tid till nästa fredagsmorgon och eftersom arbetet skulle ta 30 minuter kunde jag vänta under tiden. Ha igen!

Hela skiten behöver bytas.

Jag kastade mig iväg och när jag var två minuter från verkstan ringde Person 2 en gång till. Det visade sig att den tänkta begagnade delen inte passar min bil. Vid framkomsten betalade jag 750 kronor för dagens felsökning. Person 2 kunde inte svara på om det gick att lägga in en stående sökning på nätet på en begagnad sån del tills delen hittas. Jag kan leva utan klocka och termometer för vägbanan, även om jag måste tänka extra på att jag kör utan koll på vägtemp i vinter. På min fråga om det finns risk att resten av displayen går sönder svarade Person 2 först tvärsäkert nej. Samtidigt sa Person 2 att det är ett mycket ovanligt fel. När jag frågade hur Person 2 då kunde vara så tvärsäker på att resten av displayen – dvs hastighetsmätare, bensinmätare och kontrollampor – inte går sönder i samband med det fel som nu finns men som är så ovanligt… då backade Person 2.

Jag skrattar inte.

En kan inte påstå att jag skrattar… Men jag klappade om min Clark lite extra och medan jag skrev det här beslutade jag mig för att driva ut frustrationen på dammsugning. Då kommer nåt gott av det. Belöningen blir öl, en titt i boken jag fick idag och Tyst vittne.

Jag önskar dig en trevlig helg och tror att min egen bara kan bli bättre när den började så här dåligt med bilerierna.

*promenera med snabeldraken = dammsuga
**Clark Kent = min kranke lille bilman
***doktorn = bilverkstan
***undersökning = felsökning

Livet är kort. Ibland är det surt också.