Ett inlägg om Pride och HBTQ.
Det blev liksom ingen Pride för min del i år. I stället försökte jag få lite stämning här i alla fall genom att sätta upp regnbågsflaggan på ballen*. Det drog ett skyfall och ett åskväder förbi här och hållaren till flaggstången är rätt mör, men flaggan sitter fortfarande uppe, om än mer som en våt trasa nu.

Idag flaggar jag på ballen.
Varje år diskuteras det både inom och utom HBTQ-kretsar om Pride behövs. Jag kan bara säga att jag så sent som häromdan blev förnekad – eller mitt sätt att leva blev förnekat – av en mig närstående person. Och ärligt talat tror jag att den som är heterosexuell aldrig riktig har känt sig motsvarande… tillintetgjord. Jag tänker inte fördjupa mig mer i vem som sa vad och i vilket sammanhang. Men att vid 54 års ålder få höra att en inte har nån parter trots att den partner jag har nu, Fästmön, har varit min partner i nio år snart… Det är förnedrande. Inte heller är det första gången mitt liv och leverne förnekas. Det gjorde jävligt ont, lika ont som för 30 år sen. Så ja. Pride behövs!

Ett av skälen till att jag inte åkte in till Stockholm och ens gick paraden idag är förstås min onda fot. Hälsporren fick laserbehandling och nålar igår samt blev tejpad av en expert. Idag kändes den riktigt OK. Därför beslutade jag att prova en betydligt kortare promenad än Prideparaden. Jag gick totalt 3,3 kilometer och pausade bara en kort stund för att knyta ett skosnöre och svara på ett sms vid en bänk. Jag hittade en helt underbar liten park och den ligger bara 1,5 kilometer härifrån! Promenaden fick bli min Prideparad i år och den lilla parken min Pride Park.

Min Pride Park.
Sen blev det en tur till Himlen med fler flyttkartonger, lite shopping (lördagsgodis, förstås), telefonsamtal med Damma-Mamman (mamma dammade) och JUST när jag skulle sätta mig vid datorn och skriva det här kom Ovädret med stort O. Det var inte bara ett härligt skyfall som smattarade mot rutorna. Dova åskknallar gjorde att rutorna skallrade, dessutom. När det började blixtra stängde jag snabbt av datorn.

Skyfall, sa Bull.
I stället för att skriva om vikten av Pride gjorde jag sås. Sås till min firremiddag i kväll. Även den som lever i Regnbågslandet behöver då och då äta. Eftersom jag nästan helt tappade tråden ska jag göra lite andra saker som jag ännu inte har hunnit göra idag.
Jag lämnar dig med Israel Kamakawiwo’ole och Somewhere over the rainbow – för alla dem som inte längre kan delta i Pride.
*ballen = balkongen
Livet är kort.































