Kära dagbok…
Lördagskvällen innebar mer svullande. Eftermiddagsfikat intog vi ju sent, men sen hade vi faktiskt köpt mat också. Vi åt nog vid 20-tiden först. Kycklinggrytan var smakrik, ostarna mumsiga och vinet passade bra till. Allt slank ner fint. Sen slank vi ner i soffa och bästefåtölj och glodde på TV. Vi höll oss vakna så pass att vi såg hela filmen Simon och ekarna och det vill inte säga lite!
∼ ♦ ∼
Söndagsmorgonmys.
Jag sover så bra när Anna är här. I natt vaknade jag bara till helt kort vid ett enda tillfälle. Det blev mycket sömn i helgen, alltså och det behövde jag. Konstigt nog känner jag mig ändå lite trött nu. Det är väl mörkret. Snön har alldeles försvunnit, men temperaturen har hållit sig runt nollan. Ruggigt väder, med andra ord. Det var väldigt skönt att kunna ta ytterligare en sovmorgon och mysa i sängen med kaffe och litteratur även i morse. Vi drog oss riktigt länge innan först Annas pappa ringde till Anna – och Annas mamma ringde till mig. Tyvärr hade vi inte tid att träffa nån av dem idag, för vi skulle fira en före detta vän som hade fyllt år tidigare i veckan. Men vi pratade med dem en stund före frukost.
∼ ♦ ∼
Maja undrar om Jerry har nåt gott att bjuda på.
På eftermiddagen tuffade vi ut till Förorten för kalas. Anna och jag fick låna varma tofflor av värden som precis som vanligt bullat upp med alldeles för mycket gott. Vi åt så mycket att vi inte orkade fundera över middagsmat. Svullandet fortskred, med andra ord. Maja Katt, storasyster till Lucifer och Citrus, var med på ett hörn och slickade i sig lite grädde. Yngste bonussonen var med – det är den första pappaveckan av två den här veckan – och tjejerna hade förstås hört av sig tidigare till sin far, på hans födelsedag. Födelsedagsbarnet hade önskat sig växter. Anna köpte en amaryllis och jag två novemberkaktusar. Sen fick vi tag i tre fina röda krukor till växterna också. Det blev riktigt fint, men jag hoppas att Maja låter bli att tugga på blommorna! Det verkar vara ett släktdrag…
Efter kalaset skjutsade jag hem Anna och åkte hem till mig. Vi behövde tvätta båda två och under tiden har jag skrivit ett par texter. Jag funderar på en tredje, men tänker att jag nog, trots allt behöver få i mig lite mat. Donken ligger närmast till hands. Svullandet fortskrider som sagt… Sen tänkte jag försöka göra lite nytta och gå igenom delar av mitt linneförråd.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
För många år sen läste jag några av 
Ibland går det epidemier i otäckheter. Skolskjutningar är typ en sån företeelser. Det är rått, ofta obegripligt hur en vanligen ung person tar sig rätten att mörda andra människor. 
Kommunikation är svårt, brukar jag ofta undslippa mig. Sen kan jag se lite så där luttrad ut understundom. Men om jag tyckte att det vore tråkigt att jobba med kommunikation skulle jag förstås aldrig göra det så länge som jag har gjort. Ibland går emellertid jobbet inte alltid som på räls – och det är lite av charmen med att jobba som kommunikatör. Jobbar en dessutom som jag, i 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 