Kära dagbok…
Söndagsgodis för en lat.
Det var en riktigt lat söndag igår. Enda nyttan jag gjorde var lite städning, dusch och hårtvätt och skjuts av Fästmö. Sen läste jag mest och latade mig. Men ibland behöver en lata dagar, framför allt när en har jobbiga ting bakom sig och framför sig. (Naturligtvis inte bara jobbiga ting, snarare ting som ställer krav på ork och kraft.) Sen är jag i och för sig rätt trött på att alltid få försvara det faktum att jag ägnar böcker och läsning sån stor del av min fritid. Blir den som ägnar sig åt sport och idrott lika ifrågasatt/ansatt med frågor om hur h*n hinner? [<== retorisk fråga]
Ett försök att piffa till söndagsmiddagen.
Jag började läsa Hans Roslings självbiografi igår. Nu har jag läst mer än halva boken. Den är väldigt lättläst så tillvida att den är intressant. Jag har fått resa via den också, både till flera länder i Afrika och Kuba. Så mycket av Uppsala skymtar inte i boken, mer än att Sjukstugan i Backen nämns några enstaka gånger liksom universitetet. Men det som fängslar mig mest är kanske det faktum att författaren började skriva boken för ungefär två år sen, när han fick veta att han skulle dö. Ett år senare, det vill säga för snart exakt ett år sen, gick Hans Rosling bort. Det är så sorgligt…
Nån söndagsmiddag orkade jag inte laga, så det fick bli McDonald’s som fixade den. Jag hämtade maten när jag hade skjutsat hem Anna från jobbet. För att piffa upp middagen unnade jag mig en Trisslott, men tyvärr gav den ingen utdelning. Linneservetten byttes tillfälligt ut mot pappers dito. Och det var tur. Maten var flottig, stripsen iskalla, kycklingburgaren full av sallad som ”stack iväg” när jag bet i den (en bit hamnade till och med i en toffla) etc.
Efter Bron skuttade jag i säng bara för att ligga och reta upp mig på hur nån kan låta en unge modell två, tre år cirka, få springa omkring och skrika och skratta när klockan är mellan 22 och 22.30. Jag försökte undkomma oljudet med Poirot på sovrums-TV:n. När vi flyttar lär vi inte behöva nån TV i sovrummet för funktionen att stänga ute oljud från folk i huset, för dit vi ska är det lugnt och tyst, enligt förstahandsuppgift.
Jag fick ta till Poirot för att stänga ute oljud från litet barn som borde ha sovit.
∼ ♦ ∼
Vintern håller sig kvar i Uppsala, men tack och lov ligger temperaturen bara runt nollan. Det enda negativa det för med sig är att det är halt. (Det verkade inte cyklisterna jag knappt såg i morse bry sig om. Den ena cyklade utan lyse i mörkret och fipplade med sin mobil, den andra cyklade mot rött ljus ut rakt framför min bil.) Tyvärr kommer det snö i morgon och senare i veckan och det ska också bli kallare, enligt väderappen. Redan vid lunchtid började det blåsa nordliga vindar. Jag kom fram oskadd i morse i alla fall och var på jobbet före klockan sju. Idag kunde jag skriva mitt nyhetsbrev så gott som färdigt vad gäller de tio notiserna, ingress och avslutning samt bild. Vidare jobbade jag med att svara på en del frågor i en upphandling, skrev en dagordning samt började skriva på en kommunikationsplan. Och lite till…
Hurra! Litteraturen breder ut sig på jobbet.
Tidigt i morse på jobbet gjorde jag en härlig upptäckt: litteraturen breder ut sig! På IT-avdelningen finns det gott om bokhyllor. Det trista är bara att de flesta hyllplan är helt tomma. Det är inte många storläsare på avdelningen där jag jobbar och om och när folk läser gör de det vanligen via öronen eller via nätet. Jag skulle aldrig, aldrig läsa med öronen om jag inte var tvungen. Att läsa en bok är så mycket mer än en text. Känslan att hålla i en bok, sniffa på boksidorna, gilla – eller ogilla! – formgivningen etc är upplevelser som en ljudbok aldrig kan förmedla. Dessutom vill jag låta min egen fantasi få arbeta, inte en betald inläsare som med all säkerhet dramatiserar efter eget tycke och dito smak, inte mina. Många tycker att det är sååå praktiskt att lyssna på en bok medan de gör annat. Undras om de skulle kunna tänka sig att dammsuga samtidigt som de ser på en fotbollsmatch… [<== retorisk fråga] MEN… jag tycker ändå att det är bra att ljudböcker finns – för dem som inte kan läsa som jag kan, till exempel synskadade och dyslektiker.
∼ ♦ ∼
I kväll har jag och Anna roat oss med att leka rörmokare (nej, ingen bild – du får se ett bildbevis på att jag tvingade i mig morötter till lunch idag i stället; Anna skruvade, jag tog hand om det äckliga) och besöka Tokerian. Som grädde på det moset har jag betalat två räkningar och skrivit några adressändringar. Jag har gjort mitt för idag. Nu ska jag breda ut mig litterärt – i bästefåtöljen!
Jag tvingade i mig flera morötter idag till lunch, nästan lika äckligt som det Anna och jag grejsade med i kväll.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det tycks som om jag är inne i en riktig läsperiod! I kväll slukade jag ytterligare en julklappsbok. Den här gången var givaren Fästmön och boken Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall. En mysdeckare vars handling utspelar sig under våren passade bra att läsa medan snön föll utanför. Tack!
Ibland är det oväntade och överraskande bra. Riktigt bra, till och med. Som julklappen jag fick av Annas snälla mamma och hennes L förra året. 
Tänk, jag fick så många fina och bra julklappsböcker förra året! De böcker som har stått en stund i mina TBR*-hyllor får stå en stund till (tills de packas ner i nån flyttkartong?) – det är julklappsböckerna jag betar av nu. I morse läste jag ut boken jag fick av vännen FEM, 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 