Söndagen den 8 april 2018: Hemmets drottning och andra figurer

 



Kära dagbok…

Queen Mini

Queen Mini i egen hög person, denna gång i kökssoffan på balkongen.

Så har jag lyckats kämpa till mig min skrivbordsstol en stund. En skitsur katta stryker omkring här och ger mig Onda Ögat och hittar på bus – allt för att jag ska lätta på min rumpa och ”ge tillbaka” stolen till henne. Jag pratar förstås om Mini, kattmamman Mini. Eller Queen Mini, som jag kallar henne i vissa sammanhang. Skrivbordsstolssammanhang, till exempel.

Igår försökte jag sitta i skrivbordsstolen och skriva. Varje gång jag fått ett bra flow hittade Queen Mini på nåt stolligt. Vid första braket var jag övertygad om att en blomkruka fallit till golvet nånstans. Skitkul eftersom jag hade dammsugit tidigare. Men icke! Det visade sig att det hade varit cat fight mellan mor (Queen Mini) och dotter (Citrus) i köket vid matskålarna så att vattnet i vattenskålen hade sprutat som en fontän över köksgolvet. Bara för gamla Tant Tofflan att torka. Att städning är ett Sisyfosarbete när en bor ihop med katter fattade jag efter tre dars samboskap.

Mini sover i skrivbordsstolen

Queen Mini i min sin skrivbordsstol.

Jag fortsatte att skriva när lugnet plötsligt bröts av ett skärande krafsande. Givetvis flög jag upp och in i Djungelrummet, f d Mellanrummet. Tror du inte kattf*n Queen Mini hade krafsat ur jord ur en blomkruka? En av de större blomkrukorna förstås… Då skrek jag åt henne. Sen sopade jag, för lilla Citrus är vettskrämd för dammsugaren och jag ville inte slita fram den. Vad som hände sen? Joråsaaatte, när jag skulle återvända till datorn… Gissa vem som låg ihoprullad i skrivbordsstolen och snarkade och sov? Just det: Queen Mini.

∼ ♦ ∼

Det blev alltså städning igår på eftermiddagen. Lite lämnade jag till idag, men nu är också det gjort. Dags att börja om med att damma och torka och dammsuga, egentligen, men jag orkar inte. Det blev lite bättre väder igår eftermiddag och framför allt varmt, så jag kunde ta en balkongfika i en paus och läsa en stund medan alla andra hemmavarande sambor sov. (Nej ingen bild på den mänskliga, sovande sambon.) En kan tro att jag bor ihop med Sociala Klubben (<== ironi).

∼ ♦ ∼

Soprasasso Amarone Della Valpolicella  2010

Det blev var sitt glas igår av det här vinet.

E och jag åt kolgrillad kyckling till middag. Jag tyckte att den var jättegod, E och hans mamma, som fick den med sig i matlåda till jobbet, tyckte att den var lite stark. Men E åt i alla fall utan att klaga även om jag tror att han nog föredrar kycklingspett. Anna slutade klockan 20 igår kväll och jag dukade fram lite ostkanter och rester från fredagens midnattsfest. En vinflaska korkade jag också upp eftersom jag inte visste hur mycket vin det var kvar i den förra flaskan. Det visade sig att det var två glas kvar, så vi tog bara varsitt glas av Soprasasso Amarone Della Valpolicella 2010 (flaskan jag öppnade igår). Som vanligt kommer ett särskilt inlägg om vinet senare.

∼ ♦ ∼

Kaffe och bok i sängen

Det blev en stunds läsning och kaffe på sängen idag också.

Nu har Queen Mini härjat runt med sina barn, min gamla gunghäst, ett par mattor samt en leksaksråtta. (En kan undra vem som är mamma och vem som är barn i Familjen Katt…) Jag gissar att det är dags att lämna tillbaka skrivbordsstolen.

Jag tog en rejäl sovmorgon, läste och drack kaffe i sängen, städade och åt frukost. Pottorna är tömda, sängen bäddad och jag ska väl in i badrummet. Målet är att läsa ut boken jag kämpar med just nu. Jag har mycket svårt för hårdkokta deckare, det är bara att inse…

Nåt jag har ännu svårare för är grannar som borrar med för klen borr… MORR! Jag tror jag skickar dit Queen Mini….


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ett vin: Bolla Le Poiane Amarone 2010

Ett inlägg om ett vin.


 

Bolla Le Poiande Amarone 2010

Ett dyrt och gott Amarone.

Det finns folk som hävdar att Amarone-viner har ett oförtjänt bra rykte. Det finns också de som menar att italienska viner är extra kraftigt smygsockrade. Till dessa skaror hör inte jag, jag älskar italienska viner. Och bara för att vi skulle ha lite extra gott att äta igår kväll plockade jag fram en flaska Bolla Le Poiane Amarone 2010. Jag minns inte när jag köpte vinet, men årgången finns inte längre att köpa hos Systembolaget, som nu säljer 2013.

Jag luftade vinet ett par timmar innan det skulle drickas. Till vinet plockade jag fram grekiska delikatesser med stor sälta, till exempel oliver, tapenade, ftipiti med mera samt tre smakrika och rejält mogna dessertostar. Till söt dessert fanns jordgubbar och choklad, för min del frukt och mandel. Systembolaget rekommenderar förstås inte direkt nåt av detta utan föreslår mörkt kött, typ nöt och vilt, och lagrade hårdostar.

Plock i kassen från Myrtos

Smaskiga grekiska delikatesser.


På Systembolagets webbplats kan en läsa följande om vinets smak och doft:

”[…] Nyanserad, kryddig smak med inslag av fat, körsbär, russin, choklad, kanel och tobak. […] Nyanserad, kryddig doft med inslag av fat, torkade körsbär, russin, choklad, tobak och sötlakrits.

Det lustiga är att jag tydligt kände doften av sötlakrits, men smaken… Den var gudomlig! Vinet var inte bara fylligt, det fullkomligt blev ett med det vi åt – såväl det salta som det sötare. Russinsmaken och smaken av choklad var tydlig.

Bättre än så här kan ett vin inte bli. Toffelomdömet blir det absolut högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 6 april och lördag dag den 7 april 2018: Att lägga sig på plus

 



Kära dagbok…

Ibland behöver en lägga sig på plus hos sin partner. Jag kände att jag hade försummat min sambo en aning och att det hade blivit lite för mycket vardag och inte så mycket mys. Samtidigt är det svårt när vi, som en kollega uttryckte det, har 18 katter som fäller hår just nu vilket kräver städning så snart en är ledig och dessutom jobbar väldigt olika tider. Men inget är omöjligt. Och när fredagskvällen blev barnfri beslutade jag att handla hem lite vuxengodsaker så att Anna och jag kunde ha en midnattsfest (eller lite tidigare) när hon slutade jobba. Jag köpte hem en kasse från Myrtos. Kassen innehöll en massa smaskigheter – dolmas, fyllda paprikor, oliver, fröknäcke, ftipiti, tapenade, torkade päron – allt för under tvåhundringen (189 spänn).


Jag kompletterade med 
tre smakrika ostar, jordgubbar och choklad till dessert och ett riktigt gott och dyrt Amarone.


Det är faktiskt inte svårare än så här att lägga sig på plus.

∼ ♦ ∼

Boken Lotus blues och kaffe på sängen

Den är svår, boken.

Lördag och ledig dag ska inledas som sig bör, det vill säga med kaffe på sängen och en stunds läsning. Jag hade inte så mycket ro i morse (och boken är… svår…), dessvärre, eftersom jag behövde skena upp på stan och göra några ärenden innan jag skulle åka ut till Förorten och hämta E och hans dator. Sen ville jag hinna umgås lite med Anna, köpa middagsmat och skjutsa Anna till jobbet. Självklart stressade jag upp mig, men allt klaffade. Ärendena avklarades enligt plan och nu finns det paket till nästa veckas födelsedagsbarn. Mat införskaffades och sändes även med Anna till matlåda. Tonåring med utrustning hämtades, innan dess skjutsade jag Anna – med matlåda – till Äldreboendet. Tonåringen var förvånansvärt pigg, men gick och la sig genast och har inte synts till sen vi kom hem till Main Street. Jag har dammat och skrämt ut katterna på ballen*  det vill säga dammsugit. Badrummet och gästtoan sparar jag till i morgon att städa. Det har varit en catfight mellan kattkvinnorna i köket, så att vattenskålen blev fontän (jag har torkat upp). Men en stund vid datorn har jag tagit mig. Nu är det dags för lite sent eftermiddagsfika medan jag plockar ur diskmaskinen. Allt för att ligga kvar på plus.

Paket i kasse

Redo för födelsedagsfirande.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 6 april 2018: Aprilväder och aprilbarn samt snabba helger

 



Kära dagbok…

Bälte

Nog väller det över linningen trots bältet, men jag har gått ner i vikt. Lite grann.

I morse var det skitväder på ren svenska. Nog hade jag hört under natten att det ösregnade, men när jag skulle gå till jobbet var det flingor som föll. Eller kanske egentligen snöblandat regn. Hur som helst var det inte halt, bara en kylig vind som gjorde kinderna isiga och så vätan från ovan. En kollega bytte typiskt nog till sommardäck igår. Själv har jag bokat tid om cirka två veckor. Aprilväder och vi aprilbarn är lika. Ombytliga, vill säga. Aprilbarnet jag fick i alla fall leta fram ett bälte igår kväll. Men nu är jag lite orolig, för häromdan läste jag om en karl som inte hade ölmage utan en jättetumör. Och med tanke på att jag har haft tumörer i magen… Eller nej. Nu ska jag tänka positivt: promenaderna till och från jobbet har fått effekt på mina kläder, främst jeansen. Fast det väller fortfarande över linningen, den insikten fick jag av bilden ovan, en selfie av min mage och bältet.

På jobbet försökte jag och en utvecklare få bukt med tekniken. Det gick väl sisådär. Men det som brukar ta en halvtimme ägnade jag cirka fem timmar åt på jobbet igår. Nu publicerades nyhetsbrevet och såg ut som jag ville – fast då hade jag alltså suttit och petat inne i koden igår. Samtidigt som jag fick städat på kontoret – två gånger. Först kom en med dammvippa, varpå jag gick ut. Efter att ha återvänt till kontoret och arbetat en kvart kom dammsugerskan. Och ändå ligger tuggummit jag tappade på mattan häromdagen kvar, dock på annat ställe…

∼ ♦ ∼

Grejor till vinden

Det här lilla lasset bar vi upp till vinden.

Igår kväll värmde min sambo kycklingspett till kvällsmat. Det var alldeles lagom, för jag hade haft kalkonkassler med sås och potatis med mig till lunch. Efter maten plockade jag undan påsken i hemmet. Anna och jag gick upp på vinden med påskprylarna, som trots omstuvning ändå behövde två lådor, en mindre kartong och mammas gamla rollatorkorg för att få plats. Vi tog också upp benen till halvabordet, varpå en bit på fronten förstås lossnade. Jag får försöka gå upp och limma fast den i helgen. Och så tog vi upp den stora, blårutiga lådan som har stått i sovrummet sen vi flyttade in. Innehållet har varierat, men det som lägger däri just nu är kuddar och filtar som vi och katterna inte använder (ännu).

Belöningen efter utfört arbete blev kaffe och hallongrottor. Anna hade varit nere på butiken på hörnet eftersom hennes snälla mamma hade kommit på besök på dan. Annas snälla mamma och hennes L ska ut och resa och missar därför att fira ett av familjens aprilbarn. Jag läste lite och äntligen kunde jag slå ihop pärmarna på en bok om svenska böcker. Nu ska jag fokusera på deckaren jag läser. I skrivande stund har jag läst knappt halva boken och jag har ärligt talat lite problem med den. Den är skriven i en mycket hårdkokt stil som inte riktigt passar mig. Men jag gillar ändå greppet att författaren är kvinna, inte man – trots stilen (hårdkokt) och att huvudpersonen är en man!

∼ ♦ ∼

Ett glas med en skvätt rödvin på botten

Det blir nog nåt gott rött i glasen senare.

Anna beställde hem varor från ICA igår kväll. Det visade sig nämligen vara lite knepigt för oss att få till en tid som passade när vi dels båda är lediga, dels orkar storhandla. Därför blir det hemkörning av mat, kattmat och annat för en vecka. Nästa söndag får vi allt masa oss iväg och storhandla i affär. Efter nätshoppingen kikade vi på andra och sista delen av dokumentären om Lill-Babs. Hon är så pigg och levande i den att jag har jättesvårt att fatta att hon har gått bort.

I kväll är jag ensam med katterna fram tills jag ska hämta hem Anna. E har blivit förkyld och hostig, men ville ändå åka till sin kompis och LAN:a. Jag köpte med mig en kasse godsaker från Myrtos (rapport och bilder från innehållet kommer i ett senare inlägg!) samt några goda ostar med mera på vägen hem. Först när jag kom hem insåg jag att jag inte hade kollat kvittot från ICA City i S:t Per. I stället för att ta rätt och lägre pris för en ost och halva priset för en annan tog kassörskan betalt för två ostar av den dyraste sorten. Så, kolla inte bara kvittona på Torgkassen, kolla även dem på ICA City S:t Per!

Jag tänkte ställa fram godsakerna senare och hälla upp var sitt glas gott rött vin när Anna har kommit hem. Men den stackarn sov dåligt i natt, så vem vet, hon kanske vill gå och knoppa direkt. Jag har stått vid strykbrädan för att få bort en hög med rena kläder. I morgon förmiddag ska jag ta en tur upp till stan och göra några ärenden innan jag åker och hämtar hem en snorig tonåring och hans datorutrustning. Helgen kom fort, men passerar också fort, trots att den bara har börjat.

∼ ♦ ∼

Somliga gläds åt att ha fått sin skatteåterbäring. Själv hade jag ändringar och vet i skrivande stund inte om jag får tillbaka eller ej. Däremot kom en positiv signal om aprilkostnaden för bolånet. Hurra!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Berömda svenska böcker

Ett inlägg om en bok om böcker.



Boken Berömda svenska böckerGanska nära Main Street där vi bor 
finns ett köpcentrum. Där finns en livsmedelsbutik, apotek, systembolag, blomsterhandel, skomakare, tobaksaffär med mera. Och så finns där en finfin liten bokhandel. För drygt en månad sen var jag och E till Kvarnen för att handla. På vägen ut slank jag in i bokhandeln och köpte uppslagsboken Berömda svenska böcker. Huvudredaktör för boken är Staffan Bergsten, en lärare jag faktiskt aldrig hade när jag pluggade litteraturvetenskap. I stället hade jag en del kurser för hans gulliga fru Gunilla, som tyvärr gick bort för tidigt. En lång inledning blev detta, när det enda jag egentligen ville berätta var att jag just läst ut boken och lite grann vad den innehåller. Pladdermaja jag!

En får liksom aldrig för många böcker. När en dessutom fyndar en bok om böcker är lyckan gjord. Den här boken är en uppslagsbok som namnger närmare 500 svenska böcker som anses vara berömda samt återger innehållet i dem. Det är riktigt intressant att dels bli påmind om sånt en läste för länge sen, dels få tips om sånt en borde läsa.

Boken gavs ut för 14 år sen, så helt uppdaterad är den inte. Men den håller. Givetvis blir jag inspirerad att läsa ännu fler svenska böcker.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Irene-dagen 2018: Steg i ny riktning, olika vägar

 



Kära dagbok…

Gul blomma

En gul blomma på bloggen kan namnsdagsbarnet få i alla fall.

En gång hade jag en kompis som hette Irene. Ja alltså, vad jag vet heter hon fortfarande det, men vi slutade vara kompisar nån gång i början av 2000-talet. Skälet var väl nån skitgrej. Som jag minns det hade vi stämt träff en lunch för att fika. Jag blev sen för jag var på en vårdinrättning och lämnade ett prov (i vården kan de inte passa tider). När jag dök upp på stället där vi skulle ses hade Irene gått. Hon hade frusit och blivit sur och arg och jag blev arg för jag kunde ju inte hjälpa att jag var sen. Nu har så många år passerat och uppenbarligen behövde vi inte varandras vänskap. Jag kan inte påstå att jag saknar den, men visst, Irene var en av mina första vänner här i Uppsala. Ja, ja, det händer saker med oss, vi förändrar oss och livet går vidare. Ibland tar vi steg i ny riktning. Olika vägar. Det är inte mer med det. I vart fall kom jag att tänka på min gamla vän just idag, på hennes namnsdag.

∼ ♦ ∼

Domkyrkan sedd från St Eriks torg

Domkyrkan och S:t Eriks torg passerar jag vardagsmorgnar på väg till jobbet.

Även i morse på väg till jobbet klarade jag livhanken, liksom igår eftermiddag när jag gick hem. Jag går två olika vägar för att variera mig. På morgonen är jag ofta sen och lite halvstressad. Då går jag S:t Olofsgatan, viker av på Sysslomansgatan och fortsätter via S:t Eriks torg, förbi Domkyrkan och Gustavianum, genom Odinslund och förbi Carolina Rediviva. På eftermiddagen går jag Carolinabacken ner till busstorget, gågatan åt Svartbäcksgatan, genom S:t Pergallerian, Dragarbrunnsgatan och S:t Olofsgatan. Ibland besöker jag butiken på hörnet hemma, men inte igår.

Två tvåkronor och en femkrona

Vilken artist försörjer sina barn, sin mamma och sina syskon idag?

Igår kväll var vi hemma alla tre, så vi åt kvällsmat tillsammans som Fästmön stod och lagade när jag kom hem. I stället för att störa mästerkockan tömde jag kattpottor, dammsög lite och gick med sopor. Vi kollade på TV senare på kvällen medan Anna påbörjade en hemkörningsbeställning av matvaror. När livet vänder förstås (jag gillar mest avsnitten som handlar om ”vanliga” människor och det var ett sånt igår), men inte Modus som tänkt. Programmet var flyttat till klockan 23. Det var lite försent för min del, så jag spelade in. Modus hade utgått till förmån för första delen av två av en dokumentär om Lill-Babs. Det var riktigt intressant och sevärt, om än en helt annan typ av program än både När livet vänder och Modus. Men nog hade Lill-Babs ett spännande liv, alltid! Och tänk att hon ganska länge försörjde inte bara sina barn utan även sin mamma och sina syskon. Vilken artist gör det idag..?

∼ ♦ ∼

Torsdagen var regnig från morgon till kväll. Inte jätteregnig hela tiden, men lite sisådär. Jag gjorde lay outen på mitt nyhetsbrev efter att ha filat lite på texterna. På eftermiddagen var det dags för nästa team, Team Windows, att få övning i kommunikation. Som med de tidigare teamen var det riktigt givande och lärorikt. Men annorlunda. Ingen övning är den andra lik och i dagens övning tonade jag ner det planerade kommunikationsarbetet och lyfte fram det mer dagliga.

Team Windows kommunikationsövar

Delar av Team Windows är med på we-fin under pågående kommunikationsövning.

∼ ♦ ∼

Kvällen sänker sig nu över Uppsala. Vi ska plocka bort påsken och kånka den och lite andra saker till vinden, men först blir det kvällsmat. I morgon är det fredag och jag blir ensam med katterna på kvällen eftersom E är hos en kompis och Anna jobbar. Kanske tar jag itu med strykhögen då eller så bara vilar jag till det är dags att hämta hem Anna från jobbet. Nåt gott att tugga på ska jag i vart fall inhandla – när det gäller fredagsmys har jag tagit vissa steg i ny riktning och vägarna är delvis olika jämfört när jag bodde ensam.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 4 april 2018: Med livet knappt i behåll

 



Kära dagbok…

Tår

Vi fotgängare i Uppsala vill ha våra tånaglar kvar, cyklistgalningar!

En bilförare körde bil med mobilen i handen, en bil körde nästan på mig på ett övergångsställe (jag tittade först innan jag gick över, bilen höll inte fartgränsen), ett antal cyklister cyklade på trottoarerna alt. gångbanorna och ett par cyklistgalningar touchade mig på övergångsställen. Ja, som fotgängare lever en farligt i Uppsala – kommunalpolitikerna värnar här enbart om cyklister. Att bilförare fipplar med sina mobiler är straffbart numera, det vet jag. Att de sen gör det i sina firmabilar – Fejax var firman – är ännu mer idiotiskt eftersom de är företagets ansikte utåt (vem vill anställa/hyra lagbrytare?). Och en cyklist som uppenbarligen var på väg till Kyrkokansliet klippte nästan tånaglarna av mig på trottoaren. Inte olagligt vad jag vet, men baske mig inte särskilt kristligt. Skärpning i trafiken önskas!!! Det är ett under att jag kom till jobbet med livet i behåll!

∼ ♦ ∼

Kycklingkorv köttbullar och pasta på spisen

För ett halvår sen trodde jag väl aldrig att jag skulle stå och steka köttbullar till en tonåring en tisdagskväll.

Det var tur att jag hade en lugn och avkopplande kväll igår. Den kunde ju ha blivit min sista… För ett halvår sen trodde jag väl aldrig att jag skulle stå och steka köttbullar till en tonåring, men det gjorde jag och njöt av det. Fast själv åt jag kycklingkorv till pastan. Jag har mina gränser. Fästmön och E hade köpt go-fika på dan och sparat till mig. Det blev en skön kväll och jag kunde sitta en stund på ballen* och njuta av läsning och kaffe med godsaker till. Som sällskap hade jag… inte E, men en katt på var sin sida om mig. Mammakatten låg inne, fast inte i min skrivbordsstol – kors i taket! – utan ovanpå äldste bonussonens säng som står på högkant i Djungelrummet, f d Mellanrummet. Och när det blev för kallt gick jag in och satte mig i ovan nämnda skrivbordsstol och telefonerade med mammakusinen B. Det blir alltför sällan jag ringer. Sist vi hördes var det förresten mammakusinen B själv som ringde för att framföra ett dödsbud. Nu pratade vi om lite roligare saker.

∼ ♦ ∼

Boken på bilden i mitten ovan läste jag förresten ut igår. Nu bytte jag till en deckare igen, även denna gång en av Annas böcker. Det finns alltså även litterära fördelar med att flytta ihop – en har inte alltid läst sin sambos alla braiga böcker.

Böckerna Gröna fingrar sökes och Lotus blues

Bokbyte igår från koloniträdgårdsarbete till detektivdito.

∼ ♦ ∼

Decemberregn

Det regnade idag, men regn är i alla fall bättre än snö.

Det regnade lite i morse, men jag noterade det inte så mycket – jag hade ju fullt sjå att vara uppmärksam på galningar i trafiken så att jag överlevde promenaden till jobbet. Det var i vart fall skönt att slippa minusgraderna. Här var två grader plus när jag gick. Dan fortsatte att vara grå och plusgradig och efter lunch började det regna igen. Jag jobbade mest med mitt nyhetsbrev och så hade vi enhetsmöte på eftermiddagen. Det blev en del repetition, men även om en har hört saker tidigare tycker jag att en kan försöka hålla för handen när en gäspar och framför allt, hålla sig vaken och inte snarka. Det var så jag skämdes å somligas vägnar. På plussidan idag uppvägdes folks oförskämdheter av att jag hann med ett intressant samtal med herr Fredag som jag tyvärr alltför sällan umgås med på jobbet. Vissa människor ger energi, medan andra slukar energi och givetvis föredrar jag de förra.

Nu ska jag ta kväll med spänning, först i form av verkliga livet (När livet vänder), sen i form av det fiktiva livet (Modus). Låta armarna, de onda, få vila och försöka få värken att dämpa sig…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Gröna fingrar sökes

Ett inlägg om en bok.



Annika Estassys bok Gröna fingrar sökesInnan jag flyttade till Main Street 
fick jag en förfrågan om jag ville recensera en roman med trädgård som huvudingrediens. Stressad av flytten tackade jag först nej, men sen ja – under förutsättning att jag kunde få boken mig tillsänd först i mars månad. Den 26 mars levererades ett fint paket från Norstedts till min dörr(!). I paketet låg Annika Estassys bok Gröna fingrar sökes.

Igår kväll slukade jag de sista sidorna av denna bok i en genre som kanske inte skulle ha valt själv. Jag tycker att författare som inte skriver spänningsromaner är modiga som erbjuder mig att läsa och recensera böcker när de som har kollat in min blogg vet att jag föredrar deckare. Nu är jag glad att jag läste boken. Att kalla genren feelgood känns emellertid inte helt rätt. Många så kallade feelgoodromaner innehåller en hel del feelbad också. Gröna fingrar sökes är inget undantag. Temat misshandel i förhållanden förekommer ganska ofta numera i svenska nutida böcker. Inte är det roligt, mest otäckt, men jag tycker att det är bra att det inte döljs utan kommer upp till ytan, så jag klagar inte.

Berättelsen har två centralkaraktärer: tanten Agnes och Leyla, en kvinna i trettioårsåldern som är andragenerationsinvandrare. Agnes har fått cancer och orkar inte riktigt sköta sin koloniträdgård med tillhörande stuga. Eftersom hon inte vill vara öppen med sin sjukdom kan hon inte be nån hon känner om hjälp. I stället annonserar hon och Leyla är den som svarar. Det blir också Leyla med sin sexåring Hugo som tar sig an Agnes trädgård.

Tanten Agnes för mina tankar till Karin Brunk Holmqvists karaktärer. De är ofta tanter och farbröder och medan en del är snälla är andra lite kärva precis som Annika Estassys Agnes. Men Agnes har ett gott hjärta och på sätt och vis blir Leyla, som är moderlös, lite av dottern som inte fick leva. Annika Estassy lyckas väl i sina personteckningar. Jag ser karaktärerna framför mig, även om de ibland riskerar att bli typer – tanten, surgubben, bögparet, den snygga killen, barnet etc. Men Hugo är inte sonson till sin morfar – och det borde Norstedts lektör ha observerat!

Författarens språk är lätt och böljande, precis som en frisk vårvind. Jag dras in i relationerna mellan karaktärerna, jag följer med in i trädgården, in i kolonistugeföreningen. Att läsa den här boken är en sann njutning. Min påsk bestod av en hel del påskekrim, men också av denna historia som jag läste med stor behållning när helst jag fick en stund över. Jag gillade faktiskt boken så mycket att jag var på vippen att säga att jag skulle tipsa mamma om den. Bara det att mamma inte längre lever.

Toffelomdömet blir det högsta. Tack till Norstedts förlag och Annika Estassy för att jag fick läsa Gröna fingrar sökes!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 3 april 2018: Dags för vardag igen

 



Kära dagbok…

Datorskärm Uppsala universitet

Idag var det dags att jobba lite igen.

Så var det dags för vardag igen. Även om vi dammsuger två gånger om dagen hemma just nu (katterna byter päls) och det ena med det tredje känner jag att jag har fått den vila jag har behövt och som en vanlig helg inte räcker till för. Lite sämre med detta är det nog för min sambo som går på schema och där helgdagar inte alltid är lediga dagar. I morse studsade hon dessutom upp med påsktuppen klockan sju för att tvätta. Trots att vi bara är två och ibland tre behövs det tvättas en gång i veckan. Uppdelningen är att Anna tvättar och jag stryker. Dessvärre är det mest mina egna kläder jag stryker, jag får nästa slita Annas rentvättade kläder ur händerna på henne för att få bidra med min uppgift att stryka.

Flodhästar

Flodhästen Tofflan skulle behöva plaska av sig några kilon.

Det var skitkallt i morse (fem minusgrader), men det blev ändå premiär för de vanliga gympadojorna på promenaden till jobbet. Jag hade missat att det är påsklov, så dumt nog jobbade jag med mitt nyhetsbrev som ska komma ut på fredag förmiddag. Nåja, det finns en del att skriva om och dessutom läser folk förhoppningsvis på måndag när de är åter i tjänst. Ganska lugnt på jobbet, med andra ord. Dagens två möten var avklarade redan klockan nio och jag hann att ta kafferast. Eftersom det är påsklov fick jag heller inte sällskap med E i morse. Men han skulle i alla fall kliva upp på förmiddagen för att åka och simma. Jag blir så glad i hjärtat över hans simning och ser fram emot ett gemensamt besök framöver på Centralbadet så att även Flodhästen Tofflan får plaska lite. Efter påsken har nämligen De Försvunna Kilona återvänt – med råge… Därför fick det bli soppa till lunch (eftersom det skulle bli pasta till kvällsmat). Eller bröd och grönsaker, mest. Soppan var nämligen så jävla äcklig att jag inte kunde äta upp den. Det var länge sen jag lämnade mat. Av detta lärde jag mig att fortsätta köpa min lunch hos Restaurang Feiroz, där maten alltid är god, och inte på Fazers Restaurang Segerstedt. Det dumma är att jag borde ha insett detta när den som serverade mig soppan tog krutonger med bara handen – inga handskar där, inte! – och la i min soppa. Serveraren röker. Jag mådde riktigt illa efter lunchen. Och att betala 90 spänn för att göra det är överskattat, tro mig. Need I say more..?

Bröd grönsaker och blomkålssoppa

Det blev bröd och grönsaker till lunch idag. Blomkålssoppan gick inte att äta. Jag försökte.


Vi har inte gjort nån fullständig meny
för E:s veckor hos oss, men jag har börjat skriva på en. Förhoppningsvis lagar jag mer ätbar mat än vissa restauranger. Jag hade de två första kvällsmåltiderna den här veckan. Sen har vi kommit överens om att E ska hjälpa till med matlagningen en gång i veckan. Först pratade vi om fredag, tills jag kom på att han ju ska sova över LAN:a hos en kompis fredag till lördag. Eftersom Anna jobbar kväll kan jag tänka ut nån god vuxenmat till mig själv.

∼ ♦ ∼

Anna har inte bara tvättat idag, hon har också lagt trätrallen sin på ballegolvet*. Själv har jag bokat tid hos Bil 3:an för däckbyte (jag har mina däck där för förvaring). Min dräng har också en dräng… Närå, men när muttrarna en gång är maskindragna och bilägaren har ont i sina armar får den senare betala för att få hjälp. Snart får Clark Kent** sommartofflorna*** på – ungefär som jag som började med gympadojor i morse.

Clark Kent

Dags för Clark Kent att få sommartofflorna på.

∼ ♦ ∼

För övrigt tycker jag att det är jättetråkigt att Lill-Babs har lämnat jordelivet. Det var tack vare henne som jag började titta på Bonusfamiljen. Mina varmaste tankar går till hennes familj.

Vitsippor till mamma - den sista buketten jag plockade till henne

 

∼ ♦ ∼

*ballegolvet = balkonggolvet
**Clark Kent = min lille bilman
***sommartofflorna = sommardäcken

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Annandag påsk 2018: Slö, men laddad och klar

 



Kära dagbok…

Boken Gröna fingrar sökes och kaffe

Boken är inspirerande och gör mig sugen på uteeliv och att påta i jorden.

Påskhelgen är snart slut. Jag har verkligen slöat den här helgen, men jag har också känt att jag har laddat mina batterier. Nu är jag redo och klar för en ny arbetsvecka. För hur det än är gillar jag mest att hålla igång och jobba, inte slöa. Nåt jag emellertid har gillat mycket är att läsa. Jag har haft en del rätt långa stunder när jag verkligen har hittat läsron. Som i morse, när jag klev upp och gav katterna mat och sen satte upp fötterna i bästefåtöljen och läste medan jag höll familjen Katt a k a familjen Skrap och Jam sällskap. Min sambo skulle iväg och jobba på eftermiddagen och behövde få sova lite till idag.

Just nu läser jag en bok som jag fick mig tillsänd för recension strax före påsk i ett fint paket. I paketet låg också en fröpåse. Nu när våren har kommit den här helgen inser vi att vi snart måste stå för våra ord om att hjälpa till med skötseln av Slottsträdgården. Det ska bara bli skönt, för nu har vi inga större projekt kvar att göra här hemma på Main Street. Det är lite grejor till Pojkrummet som behövs och så ska balkonggolvet få Annas trätrall utlagd. Ytterligare några tavlor ska upp och nån mer vända till vinden lär det bli. Men det är det enda. I vart fall blir jag sugen på uteliv och att påta i jorden när jag läser boken. Och det var nog författarens tanke, tror jag.

Men, som sagt, den här helgen har vi mest slöat… Här är några bildbevis från idag:


Jag skjutsade Anna till jobbet på eftermiddagen. 
Sen gjorde jag dagens nyttoinsats, det vill säga bäddade rent. Vidare kollade jag om det fanns nåt gott godis kvar. Jag hittade bara äckligt, det vill säga marsipanägg, men nöden har ingen lag, som bekant. Dörren till Pojkdörren var stängd. Det är tonåringens rätt. Vi hade ingen lust att ge oss ut nån av oss, faktiskt, trots att solen började titta fram lite på eftermiddagen. E softade på sitt rum, jag softade med boken på diverse ställen. På ballen* blev jag så trött i ögat att jag somnade en liten stund. Riktigt skönt!


Efter en skön och välbehövlig dusch 
fick jag karda Mini. Det blev en hel peruk med hårtussar och ändå kunde jag ha fortsatt. Uppenbarligen är det dags för pälsbyte… Men det märks förstås även i hemmet som vi ibland får dammsuga varje dag.

Hårtussar från Mini

En hel peruk blev det från Mini och ändå mer om jag hade fortsatt.


Nu har vi ätit annandagsmiddag. E
fick grillkorv och pommes, jag kycklingkorv och pommes. Och båda åt vi grönsaker till. Nu brummar diskmaskinen – det är sån lyx för mig som aldrig har haft nån sån och som verkligen hatar att diska (men som alltid har diskat för att hon inte står ut med skitig disk).

∼ ♦ ∼

Det är snart dags att åka och hämta hem min kära. I morgon är det arbetsdag för min del och jag ska kliva upp klockan 6.30. Det blir till att göra som Lucifer och Citrus sen – sova lite…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer