Jag ska måla hela världen lilla mamma

Ett inlägg till minne av min mamma på tvåårsdagen av hennes död.



”Mamma är du ledsen varför ler du ej?

Ros utanför Botaniska trädgården


Vill du jag ska måla någonting till dig?

Blåa blommor i Botaniska trädgården


Många vackra färger har jag ännu kvar

Lila blommor i Botaniska trädgården


Gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra

Tulpanträd i höstgult i Botaniska trädgården


Jag ska måla hela världen lilla mamma

Sparris höst i Botaniska trädgården


full av solsken varje dag

Ljusgula blommor i Botaniska trädgården


Att det regnar och är grått det gör detsamma

Fågelbad med glaskulor i Botaniska trädgården


Du ska solsken i ditt fönster ändå ha

Kål i Botaniska trädgården


Alla blommorna du gärna ville köpa

Blommande skocka med humla i Botaniska trädgården


Lilla mamma jag ska måla dem till dig…”

∼ ♦ ∼

Älskad, saknad, men aldrig glömd är du!

∼ ♦ ∼


(Texten från barnvisan Jag ska måla hela världen lilla mamma är skriven av Britt Marie Toje-Edström. Fotona är från Botaniska trädgården här i Uppsala och tagna av mig.)

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 12 oktober 2018: Inte riktigt i form

 



Kära dagbok…

Höst utanför huset

I morse var det ljust utanför huset, men igår kväll var det kolsvart.

Hemkommen igår kväll fixade jag kaffe och mackor när familjen Katt hade fått sin kvällsmat. Tanden började så småningom bulta och värka. Jag försökte hålla mig sysselsatt med soptömning och annat, men värken ökade i intensitet. Anna jobbade till klockan 20 och då är det kolsvart på hennes hemväg. Därför gick jag och mötte henne plus att jag hoppades att tandvärken skulle ge med sig. Det gjorde den inte, trots att jag fick rapport om ett par som har värre krämpor än jag. Det slutade med att jag fick ta en värktablett – och Anna fick ett glas rödvin. (Jag hade ju redan druckit två på AW:t) Vi kollade lite på TV3 som har krimtorsdag med både Efterlyst och I huvudet på en mördare. Riktigt intressant, men hu vilka läskiga människor det finns.

Citrus sover

Citrus sov helt oberörd igår kväll av alla läskiga människor. Kolla knipet med framtassen. Sååå sööööt!

∼ ♦ ∼

Frukost med yoghurt kaffe och boken Ung man söker kärleken

Yoghurt brukar lägga sig som bomull i magen, men inte i morse.

På förmiddagen kände jag inte av tanden så mycket. I stället protesterade magen genom att värka och krampa. Den och värktabletter kommer inte så bra överens. Annars är uppenbarligen tandvärk en bra bantningsmetod, för när jag har ont äter jag mindre. Trots en hel del goffande den gångna helgen och på kvällstid den här veckan har jag gått ner ytterligare ett kilo. Nu har jag ”bara” 21 kilo kvar att minska till min första delmålsvikt.

Jag mumsade i mig grekisk yoghurt med Annas äpplemos, lite flytande honung och müsli samt två muggar kaffe och lite Pro Viva till frukost. Yoghurt brukar vara snällt för magen och lägga sig som bomull, men i morse var magen trilsk. Inte blev det bättre av att jag kämpar med den unge, kärlekssökande mannen. Jag har svårt att komma in i boken, svårt att tycka om den och är besviken – på mig själv, att jag inte kan ta till mig. Det vore roligt att nån gång läsa minst en bok av alla Nobelpristagare i litteratur. Efter den här boken kan jag i vart fall bocka av Isaac Bashevis Singer på min nobelprislista. Jag tror inte att jag lär läsa nåt mer av honom.

∼ ♦ ∼

Höst i Odinslund

Höst i Odinslund. Här går jag varje morgon jag jobbar och ibland även varje eftermiddag/kväll på väg hem från jobbet.

Hösten fortsätter att vara vacker och samtidigt fylld av saknad. Igår tog jag en friskvårdshalvtimme och passade på att njuta av en promenad genom Botaniska trädgården. Det finns faktiskt blommande växter där fortfarande och det är alldeles gratis för att alla att promenera där. Rekommenderas! Idag blev det bara promenader till och från jobbet, men det räcker eftersom jag inte riktigt känner mig i form. Jag utförde i alla fall veckans sista arbete vilket bland annat innebar att jag publicerade mitt nyhetsbrev. Ett eftermiddagsmöte blev tack och lov inställt – även i vanliga fall gör inte jag några storverk på fredagseftermiddagar.

 

∼ ♦ ∼

Från och med i kväll blir vi tre under två veckor. Önskemiddagen är tacos och jag deltar i den men äter vegetariskt. Medan Anna ordnar maten ordnar jag lite annat i hemmet. Här hjälps vi nämligen åt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 10 oktober och torsdagen den 11 oktober 2018: Vila och värk, stryk och AW – och den underbara hösten

 



Kära dagbok…

MIni myser med mig

Mini la sig tätt intill mig, som om hon visste att jag hade ont.

Jag var nog inte jättepigg igår kväll, trots allt. Att ha hjärtklappning och tro att hjärtat är på väg ur kroppen i 75 minuter satte sina spår. Jag blev otroligt trött. Dessutom värkte det i käften. Jag intalade mig att det var för alla bedövningsstick och verktyg som varit i kontakt med gom och tandkött. Själva tanden var rätt öm också, men eftersom nerverna är dödade i den borde den inte göra ont. Kan en ha fantomsmärtor i en död tand? Oavsett detta, jag la mig med pläd ovanpå sängen och vilade i trekvart. Sen ställde jag mig vid strykbrädan ungefär lika länge. Ibland kan nämligen fysiskt arbete leda bort tankar på smärta för mig. Det lyckades inte helt, men jag är nöjd att den stora strykhögen blev omhändertagen. Lite senare kunde jag äta två smörgåsar och till och med lite mjuk marknadsnougat. Mini låg tätt intill mig i bästefåtöljen, som om hon kände på sig att jag hade ont.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

Höstträd i gult

Härlig höstdag idag med underbara färger.

I morse värkte det fortfarande i käften, så jag tog en Ipren. Den hjälpte snabbt och jag kunde äta min frukostyoghurt med Annas äpplemos, flytande honung och müsli i utan att det var plågsamt. Anna hade uppenbarligen utfodrat katterna tidigare, så jag behövde bara ta hand om tömningen av pottorna.

Det var en härlig höstdag idag på förmiddagen. Solen sken, det var inte för kallt och träd och buskar har underbara färger just nu. Jag stannade för att fota trädet här intill på bilden, ett träd jag passerar på väg till och ofta från jobbet varje dag. Såväl för- som eftermiddag ägnade jag mig åt mitt nyhetsbrev. En text ifrågasattes och fick skrivas om, en notis saknades, skrevs… och beslutades att bli lagd på vänt ett par veckor. I sista stund kom ett bra tips till. En skulle kunna tro att jag blir stressad av allt detta, men det är faktiskt så att jag gillar farten och fläkten som det här nyhetsbrevet orsakar. Kanske handlar det om att jag kan lita på erfarenheten att det alltid löser sig till sist..? Efter lunch tog jag en halvtimmes friskvårdspromenad i Botaniska trädgården. Solen lyste mera blekt då, men det var varmt. Arbetsdagen avslutades med ett AW för att fira framgångarna med sjösättningen av det stora systemet och alla därtill hörande driftsättningar av andra system.

∼ ♦ ∼

Lite värre än min tandvärk är läget för familjens utlandsresenärer. Här hemma håller vi tummen för snabbt tillfrisknande och snar hemresa.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 10 oktober 2018: Ont i plånboken, en Fars dags-present och saknad

 



Kära dagbok…

I väntrummet hos tandläkaren

I väntrummet hos tandläkaren började hjärtklappningen och slutade inte förrän jag hade betalat och gått därifrån efter behandlingen.

Den här onsdagen har jag i princip ägnat mig åt två saker. På jobbet handlade det om att hitta tio bra uppslag, skriva ner dem i notisform och lägga in i mitt nyhetsbrev som ska gå ut på fredag. Jag hann bara med att bli lite grann nervös inför tandläkarbesöket på eftermiddagen. Fast… nog fanns tankarna där hela förmiddagen. Skulle det göra ont igen? Skulle jag få dras med värk i flera dagar den här gången också? Och ja, den andra grejen är förstås tandläkarbesöket i sig. Jag hade garderat mig och tagit flexledigt efter tandläkarbesöket också.

Hos tandläkaren gick det bra, men jag hade hjärtklappning hela tiden under de 75 minuter behandlingen tog. Eftersom det inte var några problem hann tandläkare Reza slutföra arbetet också, så nu ska jag inte på koll förrän om ett halvår. Det gjorde mest ont att få de tre bedövningssticken – och i plånboken. Idag kostade mig besöket cirka 3 300 kronor. Nu har jag sammanlagt kostat på tanden cirka 5 000 kronor. Resten har Försäkringskassan betalat. Jag hoppas att den håller ett tag…

Jag hoppade från Dômentandläkarna in till Dômefrisörerna för att boka tid för klippning i november innan jag gick hem. Där fick jag ställa om alla klockor. Det var nämligen strömavbrott i centrala Uppsala idag en stund mitt på dan. Sen kunde jag äntligen vila en stund.

∼ ♦ ∼

Alexander Wibergs och Måns Zelmerlöws bok Den moderna gentlemannen

En lämplig Fars dags-present?

I förra veckan kom ett paket till mig med en väldigt fin bok. Det är verkligen synd att avsändaren var anonym. Boken var inte signerad heller, så den kom inte från författarna. Men gissningsvis är det förlaget som har skickat boken – till min gamla adress. Förlagen använder gärna oss som bloggar om böcker i marknadsföringen. Och inte mig emot, jag plågas inte av att läsa. Men det hade varit bra med en liten hälsning eller nåt. Nu vet jag inte riktigt vad det finns för förväntningar på mig – eller om det ens finns några. Jag skriver visserligen här om alla böcker jag läser. Är det recensionsexemplar jag har fått blir inläggen längre och fylligare. En viss skillnad, alltså. Hur som helst började jag titta, bläddra och läsa i boken igår kväll. Den är riktigt fin och jag kan tänka mig den som en utmärkt Fars dags-present. För jag är ju inte rätt målgrupp. Nu har jag ingen far i livet att ge den till, men andra kanske har..?

∼ ♦ ∼

Mamma

Lilla mamma på 80-årsdagen 2015.

På tal om min familj närmar sig ett jobbigt datum – den 13 oktober. Då är det två år sen min mamma gick bort. Men min mamma gick bort en torsdagsmorgon, så ska det vara på dagen är det i morgon. Jag är glad för mammas skull att hon slapp att plågas alltför länge. Men jag ångrar att jag inte tillbringade hennes sista timmar vid hennes sida. Nu befann hon sig på ett universitetssjukhus intensivvårdsavdelning och personalen arbetade febrilt för hennes liv. Jag hade antagligen inte fått sitta med henne. Det jag sörjer mest så här efteråt är att hon dog omgiven av främlingar. Men jag kan inte ändra på det som redan har skett. Jag känner också att hon fick komma till pappa och sina andra nära och kära. Där hon är nu är hon inte ensam. Det är jag som är ensam här. Inte trodde jag att jag skulle sakna mina föräldrar så…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 9 oktober 2018: Tokdag

 



Kära dagbok…

Det blev inte riktigt nån bra start på den här dagen – så då slutar den förhoppningsvis bättre..? Anna var uppe i ottan och jobbade (!). Själv hade jag en dust med lilla Citrus som tyckte att det var jättekul att repa upp en flärp under stolen i hallen. Tyget under hade jag tidigare silvertejpat efter en kattåverkan. Nu hade en liten klo fått fäste i tyget igen. Skojigt för somliga, men inte för mig. Jag övervägde att ställa in stolen i sovrummet där vi har stängd dörr. Det slutade med att jag rev bort tyget. Vi får se om det funkar. Lucifer var inte där och rotade. Han, stackars utsvultna katt som aldrig får nån mat av oss, la sig på mina tofflor medan jag åt frukostyoghurten. Inte en smula föll, dessvärre.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Nästa sak som höll på att gå på tok
var att ingen personal hade kommit till Butiken på Hörnet där jag skulle köpa glutenfritt fikabröd till ett par av deltagarna i förmiddagens kommunikationsövning. Men jag hade tur och fick köpa biskvier av mannen som levererade bröd. Övningen i sig gick sen bra – och som vanligt blev den inte lik nån av de tidigare. Nu har alla team på min avdelning kommunikationsövat med mig och det har varit väldigt lärorikt – för mig som ”lärare”, i alla fall.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Eftermiddagen gick bra. 
Inget gick på tok i alla fall. Jag jobbade med såväl vårt intranät som vårt extranät – och nyhetsbrevet som ska ut på fredag. Det blir lite svettigt med det senare eftersom jag i princip är borta hela eftermiddagen i morgon. Det är dags för nästa tandläkarbesök och fortsättning av rotfyllningsbehandlingen. Efter detta går jag hem, för jag gissar att jag har fått ganska ont igen. Jag smög i mig lite marknadsgodis igår kväll, godis av den mjuka sorten. Det var dels sedvanlig marknadsnougat och nougat från Augusta Jansson. Det kan nog hända att det blir ytterligare marknadsnougat i kväll, för jag köpte ganska mycket… Vågar knappt skriva om det här ifall tandläkare Reza skulle råka snubbla över min blogg.

Marknadsgodis

Marknadsgodis i form av två sorters nougat.

∼ ♦ ∼

Bokbyte hann jag med igår också. Nu har jag gått från en syndabock till en ung man som söker kärlek. Bytet har även inneburit att jag har bytt genre från deckare till roman av det lite tyngre slaget. Isaac Bashevis Singer var ju Nobelpristagare och det är inte Sofie Sarenbrant. Jag gillar mer och mer att testa andra sorters böcker och författare än dem jag vanligen läser. Det blir lite mer av en utmaning då. Just Ung man söker kärlek är en bok som jag gav min pappa för många år sen. I och med mammas bortgång för två år sen (på lördag) hamnade boken hos mig.

Böckerna Syndabocken och Ung man söker kärleken

Bokbyte igår från en syndabock till en ung man som söker kärlek.

∼ ♦ ∼

I Uppsala har det varit en riktig höstdag idag. Det har varit mulet och blåsigt och fuktigt, men ändå ganska varmt. Jag handlade lite smått på vägen hem, men förutom promenaderna till och från jobbet har jag inte varit ute. Färgerna utomhus är helt underbara och jag längtar ut för att kunna fota det vackra. Idag fick jag nöja mig med att fota genom fönstret till ett av våra mötesrum i Segerstedthuset. Och det blev en rätt vacker bild ändå.

Höst utanför Segerstedthuset

En riktigt höstdag idag i Uppsala.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Syndabocken

Ett inlägg om en bok.



Sofie Sarenbrants bok SyndabockenFör ett tag sen nätshoppade jag tre deckare
av tre nutida författare, en brittisk och två svenska. En av böckerna var Sofie Sarenbrants Syndabocken, den sjätte delen i hennes Emma Sköld-serie. Jag har läst de fem tidigare: Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår, Avdelning 73 och Tiggaren och tyckt att de har varit en smula varierande i kvalitet. Ändå var jag väldigt sugen på att läsa den senaste boken. Nu är det gjort.

Miljön är Bromma. Där sker en inbrottsvåg. Polisen Emma Sköld, som inledningsvis lånar sin syster Josefins hus där tillsammans med dottern Ines, kopplas in när det visar sig att en ung kille blivit mördad i samband med ett inbrott. Emma har nyligen hastigt brutit upp ur sitt förhållande. Situationen är allt annat än OK eftersom Emmas kille Nyllet inte bara är polis utan också hennes kollega. En städerska blir först misstänkt, nåt som ivrigt hejas på i en Facebookgrupp. Men när det sker fler mord vänds saker och ting upp-och-ner. Boken innehåller såväl HBTQ-tema som rasismtema.

Det här blir en spännande berättelse och mot slutet lite av en kamp mot tiden. Jag gillar hur författaren snabbar upp tempot, men jag tycker ibland att vissa kapitel är väldigt korta. De kursiva inslagen gör att jag som läsare inser att berättelsen har flera bottnar. Så tycker jag om. Men jag anar vem som står bakom morden innan det uppdagas i boken och det gillar jag inte. Trots det tycker jag att den här boken är en av författarens bättre.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 8 oktober 2018: Tröttmåndag med marknadsbesök

 



Kära dagbok…

Lucifer utsträckt halvsovande

Måndag….

Just den här måndagen önskade jag att helgen haft ytterligare en dag. Jag var så trött i morse att inget kan illustrera det bättre än bilden här intill på vår kattkille Lucifer. Fast han var förstås inte trött i morse utan pigg som bara den. Och hungrig. Krafs på sovrumsdörren och jamsession startade redan 6.38. Eftersom Anna hade jobbat helg och var ledig idag behövde hon sin sovmorgon. Jag masade mig därför upp och utfodrade De Hungrigas Skara med anka. Sen kröp jag ner i sängen ytterligare en halvtimme innan det var dags för mig att börja min dag. Och den började med en sondering av hemmet efter kräk eller bajs. Lucifer har varit kass i magen och igår kväll sov han mest. Idag verkar han må bra igen. När han hade ätit sin anka ville han ut på ballen*. Där låg han som vanligt och spanade på fåglar och efter insekter. En smaskig fluga mumsade han i sig häromdan, har Anna berättat.

På tal om krämpor har den senaste utlandsrapporten gett besked om att de drabbade har det gott och att det bör bli hemresa nån av de närmaste dagarna. För egen del sitter jag och funderar över ett rött finger. Jag lyckades sticka mig på nåt som låg i en plastsäck i lördags. Det kan ha varit en kaktustagg. Fingret är nu inte bara rött utan där finns en liten, men hård knöl. Till doktorn springer jag inte i första taget – det räcker med tandläkaren dit jag ska på onsdag eftermiddag. To be continued…

Tagg i fingret

Kan det vara en tagg i fingret? Svårt att ta en skarp närbild med mobilen.

∼ ♦ ∼

Jag hann till jobbet innan regnet kom, men sen regnade det från förmiddagen och över lunchen. Typiskt när det är höstmarknad, men både jag och Anna behövde dit för att köpa strumpor. Vi strålade samman efter jobbet och köpte var sin kasse strumpor. Och lite annat… Till exempel ostar – med vin i!

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

På jobbet dallrade luften eftersom de första användarna släpptes på i det nya systemet och dess kringsystem idag vid lunchtid. För egen del har jag mest skrivit och fotat och haft ett och annat möte. Arbetsdagen gick fort. Jag hann i alla fall läsa en stund i min bok på gång under lunchen. Slutet närmar sig och det är såå spännande!

Boken Syndabocken och ett äpple

Slutet närmar sig…

∼ ♦ ∼

Nu blir det snart Vår tid är nu på SvT1. Mini och jag brukar titta tillsammans, Anna har tyvärr inte följt serien. Mer nöje än så behöver jag egentligen inte denna trötta måndag. Jo möjligen lite marknadsgodis också…

Mini selfie

Mini brukar ta selfies ibland när vi tittar på TV tillsammans.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rödvin: Chianti Castelsina Riserva 2011

Ett inlägg om ett vin.


 

Chianti Castelsina Riserva 2011

Söndagsvin som var oväntat fylligt.

I lördags följde ingenting med hem från den internationella matmarknaden. I stället botaniserade jag bland vinerna på Systembolaget i Kvarnen. Sortimentet är inte så stort, så några vita viner eller nån likör följde inte med hem som tänkt. Men det var helt omöjligt att gå därifrån utan tre röda italienare.

Igår kväll åt vi pulled turkey. Till maten öppnade jag en av de nyinköpta flaskorna, Chianti Castelsina Riserva 2011. Jag tänkte att Chianti är ett lättare vin – köttet var ju ljust och det var söndag, dan före en arbetsdag för min del. Systembolaget rekommenderar lamm eller nöt till vinet. Priset för en flaska är 109 kronor.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, något utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, salvia, muskot, kardemumma och pomerans. […] Kryddig, utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, salvia, mjölkchoklad och pomerans.

Nja, särskilt lätt var inte vinet – och det anger också Systembolaget: vinet är tämligen fylligt. Det var kryddigt till smaken och en doft av choklad noterade jag. Till den rökiga pippin fungerade det utmärkt. Jag hade gärna tagit ytterligare ett glas…

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll sent den 6 oktober och söndagen den 7 oktober 2018: Gött, men sjukt

 



Kära dagbok…

Ingen helg utan ett glas rött – eller två. Anna hade önskat goda ostar efter jobbet, så jag öppnade en flaska italienskt, förstås. Ostarna ställdes fram i köket – under lock. Jag bor ju även ihop med tre håriga älsklingar. Inte nog med att de fäller hår, de gillar ost också. Strax före klockan 21 åkte jag för att hämta hem min tvåbenta älskling i bil. Då hade hon jobbat månadens mastodontpass från klockan sju till klockan 21, med bara två timmars ledighet mitt på dan, nåt som gör att hon inte hinner hem för att vila. Det är helt galet med sånt schema tycker jag. Det är faktiskt 2018. Goda ostar och dito vin blev lite plåster på såren innan vi knoppade in. Jag var också trött efter städdagen. Ändå var klockan alldeles för mycket när vi gick och la oss.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Inte brukar jag få huvudvärk av två glas vin, 
men i morse vaknade jag med skallebank. Lucifer har inte heller mått så bra, fast där har det varit magen. Jag tror att Lill-Ballen äter för bulimiskt ibland. Eftersom han är så stor tar han enkelt över de andras matskålar när hans egen är tom. Därför började både Lucifer och jag vår söndag med att ta det lugnt. Han i höstsolen på balkongen, jag i sängen med en syndabock och en mugg kaffe. Anna jobbade även idag och började redan klockan sju. Därför blev jag förvånad när hon ringde mitt på dan. Tyvärr har det blivit sjukhusvistelse för en person i familjen, naturligtvis på ett sjukhus utomlands. Men det verkar gå åt rätt håll och vi hoppas få hem sjuklingen med sällskap den kommande veckan.


Även idag på söndagen åt och drack vi gott. 
Vi åkte först och handlade på Tokerian. Hemma blev det söndagskaffe med bulle och fudge. Söndagsmiddagen bestod av pulled turkey och potatisklyftor med färska grönsaker och goda såser samt ett Chiantivin.


Solen har gått ner och mörkret sänker sig över Main Street. 
Vi ska försöka hålla oss vakna för att se Springfloden och avsnitt fyra av Arbogafallet på SvT1. Jobbväskan är packad, rena kläder framtagna och jag är redo för en ny, spännande jobbvecka i morgon. Jag hoppas att det goda från fredagen håller i sig så att ingen av oss behöver jobba över. För egen del tänkte jag besöka höstmarknaden på Vaksala torg.

Höstträd

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Langhe Nebbiolo Leunin 2016

Ett inlägg om ett vin.


 

Langhe Nebbiolo Leunin 2016

Smakrikt och fylligt, men bör ljummas.

Nej nej nej! Inte kan en helg passera utan ett par glas rött! Jag plockade fram våra goda ostar och öppnade och luftade en flaska Langhe Nebbiolo Leunin 2016 ett par timmar innan Annas hemkomst igår kväll. Vinet hittade jag i vinskåpet. Där har det nog inte legat alltför länge.

Priset för en flaska är 119 kronor. Det ska helst drickas till lamm, nöt eller vilt, enligt Systembolaget. Smakrika ostar var emellertid inte ett dugg fel det heller.

Dessvärre var vinet lite för svalt när det serverades och det vinner med all säkerhet på att ljummas mer och serveras till varm mat. Jag tror att det hade blivit mer kraftfullt på det viset, men att tro är att icke veta, förstås.

 

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, kanel, hallon, bergamott och nötter. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, kanel, hallon, pomerans och nougat.

Jag tyckte att vinet var mer fylligt än vad Systembolaget aviserar, men det hade som sagt vunnit på att serveras varmare. Vinet var kryddigt och smakrikt, med en touch av choklad. Till ostarna fungerade det alldeles utmärkt – det vill säga till såväl väldigt salt gorgonzola (inköpt på matmarknaden) som nötig hårdost.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar