Kära dagbok…
Hon står på byrån i hallen och visar att här bor bokläsare.
Den vita tjejen här bredvid hade kunnat vara jag, men jag är ju inte lika söt som hon. Jag vill minnas att jag hittade henne på nån loppis nån gång. Ett tag stod hon i en av mina bokhyllor. Nu står hon på mammas byrå i hallen. Jag tycker att hon står rätt bra där, för hon visar för besökare till oss vilken sorts hem de har kommit till: ett hem där det läses rikligt med böcker. I helgen läste jag mycket och igår läste jag ut den sjunde delen i Three pines-serien och bytte till den nionde delen i Morden i Sandhamn-serien. Här går det undan! Det var också så att vi inte gav oss iväg nånstans igår på grund av E:s förkylning. Då blev det mycket balle-häng* och mycket läsning för min del. Och det var faktiskt ganska skönt – det var för varmt för att göra särskilt mycket.
E och jag åt middag lite senare, även det på ballen. Jag käkade kolgrillad chilikyckling med sallad och tzatziki och till E hade jag köpt grillade kamben och vitlöksbaguette. Gott och lätt i hettan. Nä det blev inte många knop gjorda igår eftermiddag och kväll – även om jag försökte sätta ännu lite mer färg på ballen med ytterligare några regnbågsflaggor.
Hörnet Tinmmermansgatan-Repslagargatan i Uppsala. I Motala bodde min mamma på Timmermansgatan de sista åren. En Repslagargata finns där också.
Framåt 20-tiden tog jag på mig gympadojorna och traskade mot Svartbäcken för att möta Fästmön när hon hade slutat jobba. Det är trivsamma gamla kvarter att gå i, tycker jag. Husen och området påminner mycket om Motala. Det finns till och med gatunamn som är desamma… Märkligt, för jag tänker mycket på mamma och hennes kusiner när jag går just den här vägen. Kanske är det för att mammakusinen K bodde i ett hus som liknar dem jag passerar eller för att mammakusinerna B:s och C:s föräldrar gjorde det. Ja, jag längtar neråt landet, men nej, det är inte helt enkelt att bara dra dit ner. Fast jag tror att jag tänker ta nån tur neråt en helg innan semestern, förslagsvis en helg när Anna jobbar.
Gordon’s gin har en tydlig smak av enbär.
När vi kom hem var klockan inte så mycket. Den slog faktiskt Gin o’clock och jag öppnade en flaska Gordon’s gin. När jag började dricka gin var jag alldeles för ung för att göra det egentligen. Men det var i England och jag var väl en 14 år, så där. Då var flaskorna gröna och platta och hade vita etiketter. Idag, i Sverige, är flaskorna långa och genomskinliga och har färggranna etiketter. Gott var det i alla fall, för just Gordon’s gin har en tydlig smak av enbär och det tycker jag att ett gin ska smaka. Tillsammans med lime och tonic samt is blev det en mycket svalkande drink på lördagskvällen.
Vi gick och la oss ganska tidigt, men just som vi höll på att somna tyckte några snorungar att det var OK att spela musik väldigt högt på bilstereon på parkeringen utanför. Att såna ens får ha körkort…
∼ ♦ ∼
Det blev nästan två timmars läsning och kaffe på sängen i morse.
I morse på söndagen sov jag ända till klockan 8.15. Då hade Anna gått till jobbet för länge sen. Det blev knappt två timmar i sängen med min bok på gång och kaffe innan jag fixade mig iordning och ringde Annas snälla mamma. Vi kom överens om en tid när E och jag skulle hämta henne. E vaknade sent och ville inte ha nån frukost innan vi gav oss iväg. Då fick det vara, men jag visste att vi skulle få jordgubbar av mormor. Det blev en riktigt het dag och som tur var fanns det ett skuggigt ställe i Slottsträdgården. Där bjöds vi både på fika och lite senare jordgubbar och glass. Jag vattnade och kollade till våra odlingar. Jorå, där växer både potatis och grönsaker! Munstycket lossnade från slangen och jag lyckades spruta ner mig med vatten, men det var bara skönt. E och jag tog en promenad ner till bryggan för att kolla läget. Tyvärr låg det en och annan padda utfläkt utan bikiniöverdel just på bryggan. Det kändes inte så lockande att gå ner för trappan och klämma sig förbi för att känna på vattnet. Vi sprang några gånger genom vattenspridaren i Slottsträdgården i stället innan vi skjutsade hem mormor och åkte för att hämta Anna/mamma från jobbet.
Färgrikt och fräsande, men inte starkt.
Ingen hade lust att laga mat idag heller, så jag bjöd oss på söndagsmiddag hos Taste of India. För en gångs skull provade jag nåt nytt och tog inte Chicken vindaloo som vanligt. Det kändes lite för varmt för att äta sån het mat. Jag tog i stället Chili Chicken Tikka Sizlar. Den serverades i sizlar, en sorts gjutjärnspanna i miniformat, och fräste härligt vid bordet. Särskilt stark var inte maten och det var jag glad för. Däremot var maten väldigt färgrik – den innehöll bland annat gul, grön och röd paprika. Det var emellertid lite för mycket koriander för att rätten skulle bli nån ny favorit hos mig. Nästa gång ska jag prova nåt med
räkor, tänkte jag.
Vi åkte hem och turades om att hoppa in i duschen. En sån här dag önskar en att en hade fler än en dusch. Anna och jag tog var sin mugg kaffe på ballen, medan djuren betedde sig som… stollar, söta sådana. Lucifer busade med mattan utanför badrummet och Citrus solade sig en stund i den heta junisolen. Jag upptäckte att jag hade solbränt mig på axlarna och i nacken.
Katterna har fått mat och de har ätit lite grann. Minst av alla äter Mini, som mest ligger och sover i skrivbordsstolen. Så det ska hon få göra nu igen alldeles strax. Själv ska jag gå ut på ballen och gnabbas med Gunnel. By the way, det är jag som är Maritta, för min mamma hette ungefär det.
Gunnel och Maritta – våra nya alter egon.
∼ ♦ ∼
*balle-häng = balkonghäng
Livet är kort.
I förra veckan kunde jag äntligen köpa den sjunde och senaste delen (senast utgivna i Sverige, vill säga) i kanadensiska 
På Instagram hade jag sett en hel del bilder av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 