Kära dagbok…

En helg går fort. Det är bara maj månad, men i Uppsala är det högsommar. Vi har haft två av Annas barn här hemma i helgen. Det blev lite sena kvällar. Det är först framåt kvällningen temperaturen blir behaglig för somliga. Ändå tycker jag att jag har klarat hettan ganska bra den här gången. Gamla tanter börjar väl frysa när deras termostat ändras, kanske. De nöjer sig ofta med en kall öl och en deckare dessa dar. Just nu läser jag en bok jag har fått för recension. Jag är ungefär halvvägs i den. Det har varit lite svårt med fokus, svårt att komma in i boken och läsflödet, mycket annat tar upp mina tankar.

Läsning i mörkret en tidig morgon.

En kall öl så blir tanten glad.

I lördags tog min sambo och jag en tur på stan. Det tog tre minuter och lite till (bomfällning) att gå dit. Ytterligare kläder inköptes till bland andra E och mig. Ja, jag hittade ytterligare en tischa och tre par roliga strumpor att dölja mina fula fötter i. Fötter är fula – utom när de sitter på små barn.

En tischa – och den är inte svart utan mörkblå!

Fötter ÄR fula.

Roliga strumpor.

Ett annat syfte med att traska upp till stan var att stråla samman med vännen Agneta. Vi har en gång i tiden varit kollegor. När jag hade det riktigt tufft under De Sju Svåra Åren visade sig Agneta vara en riktig vän. Kanske förstod hon mig bättre än de som var mina vänner och som föll ur. En förståelse som kommer ur erfarenhet av sånt som är svårt. Jag blir glad när jag träffar Agneta, men nu blir det ju inte så ofta eftersom hon bor många mil härifrån sen ett par år tillbaka.

Vi tog oss ner till hamnen där vi svalkade oss med öl och rosévin på Båthuset (f d Hamnpavan, Hamnpaviljongen). En och annan badare i froufrou fångade vår uppmärksamhet och jag träffade J:s pappa och J, en go kille jag hade som granne förut. (Ja, alla grannar var inte idioter i mina ögon.)

Två favoriter: vännen Agneta och Anna.

En badare i froufrou.

Pumphuset mittemot Båthuset.

Det var karneval i stan, men vi orkade inte återvända för att se mer av den. Anna kände sig inte helt OK och jag var trött och varm. Vi gick till Akropolis och åt gott och jag fick en grekisk öl. Vi börjar bli stammisar och det är toppen att ha ett bra matställe med hyfsade priser så nära. Tack för spettet, Anna älskling!

Jag fick en grekisk öl…

…och spett åt vi allihopa…

…utom Citrus.

Kvällen avrundades med lite godis av varierande slag hemma på Main Street. Sen sov vi gott alla fyra och familjen Katt.

∼ ♦ ∼

Mamma och mammagrejor.

Mors dag… Ja, tankarna går till lilla mamma och det sista året hon levde. Jag åkte inte hem den sommaren eftersom jag började nytt jobb. Det gör mig ledsen att tänka på, jag kunde ha pressat mig till en helgkörning. Nu är det för sent.

Jag tänker fortfarande på mamma varje dag. Saknar, men glömmer aldrig. Vill fortfarande ringa och berätta saker. Ibland kommer jag på mig i sista stund med mobilen i handen. På tisdag ska jag besiktiga bilen och om den går igenom ska jag planera en resa neråt för att klappa på graven. Älskade mamma, pappa, mormor och morfar vilar där. Eller deras aska. Jag tror att deras själar är tillsammans nån annanstans. Det är bara jag kvar här nere på jorden, det är inte min tur än. Men snart. Då får vi vara tillsammans igen, det är jag övertygad om. Och TACK vännen FEM för rosorna på graven! ❤ ❤ ❤

Nu är jag emellertid så lyckligt lottad att jag får delvis vara med i en ny familj. Jag får till exempel låna Annas snälla mamma. Anna och jag inledde söndagen med lite läsning och kaffe på sängen. Efter lunch packade vi in oss i den rene Clark Kent* och får till Slottet och Slottsträdgården för att fira Slottsfrun, tillika världens bästa svärmor. Hon bullade upp med en massa gott och det var så mysigt att få sitta där igen och fika. Det var ju bara en vecka sen sist… Och våra frön gror, jag noterade till och med lite grönt där vi satt potatis. Vi får hoppas att det inte är ogräs…

Typisk start på söndag.

Fika i Slottsträdgården.

Det gror förhoppningsvis ännu mer under duken den här helgen.

Och nu har mor i huset på Main Street lagat middag trots att det är Mors dag. Ja, jag har dåligt samvete, men Anna är ju inte min mor, förstås. Fast jag ska bjuda henne på mat framöver – hemlagat, kanske rentav. Det är efterfrågat.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.