Kära dagbok…
I morse var det bara -14,3 grader och inte -16. (Det gäller att tänka positivt i skitkylan.)
Skitkylan fortsätter, men det var faktiskt inte 16 minusgrader i morse när jag klev upp utan ”bara” -14,3. (Det gäller att tänka positivt.) Fast det räcker ju. Det har kommit massor av snö och det var väldigt bra plogat i morse. Sandningen var fortfarande mindre bra. På kombinerade gång- och cykelbanor är det uppenbart att det är cyklisterna som prioriteras. Igår morse hade tydligen lokalbussar ställts in på grund av vädret – och det förstår jag. Jag undviker att åka buss i Uppsala så mycket jag bara kan. På vintern skulle jag aldrig åka buss. Jag ser fullpackade bussar passera och föreställer mig hemska olycksscenarier. Bussarna kör nämligen på sommardäck här i stan. Usch och fy! Idag behövde emellertid både min tvåveckorssambo och Annas snälla mamma åka buss. Så klart jag tänkte på dem idag!
Vi packade på oss så gott vi kunde i morse. Det var bara strax över 19 grader i köket. Igår kväll var vi så frusna inomhus, men med ugnen på och genom att tända de två fina, röda ljuslyktorna vi hittade blev det varmt och gott i köket i alla fall. Söndagsmiddagen blev av det finare slaget – korv och potatisklyftor, mina korvar av kyckling, förstås. Det var gott och mätta blev vi. Och till dessert intog vi ost, kex och vin lite senare.
∼ ♦ ∼
Måndag och ny arbetsvecka. Lite skönt hade det allt varit med ytterligare en ledig dag, men jag hade en bra helg som gav vila och energi. Det kändes rätt OK att gå och jobba idag. Arbetsdagen innebar den vanliga, roliga blandningen av uppgifter: nåt möte, en dagordning, texter att skriva, uppdateringar på intranätet med mera. Jag är lyckligt lottad som har ett jobb jag trivs med. Men jag låter dörren stå på glänt. En vet aldrig vad framtiden innebär och hängslen och livrem har gällt för mig de senaste tio åren. Bagaget är tungt ibland. Samtidigt har jag lärt mig att leva med den ryggsäcken och jag har accepterat den jag är idag. Jag har ett nytt liv idag. Förlåtit har jag emellertid inte gjort.
De här två, Lucifer och Citrus, är några av delarna i mitt nya liv.
Idag är den första av två marknadsdagar på Vaksala torg. Det är så kallad Distingsmarknad. Jag ska eventuellt besöka marknaden i morgon. Det ska visserligen komma mer vitt skit från skyn då, men det ska bli mildare. Och efter jobbet idag hade jag en tid inbokad hos min nya linsoptiker. Efter den här synkontrollen, som visade att jag inte behövde byta styrkor, ska jag sen boka tid för att bildskärmsglasögonkoll. Jag tycker att jag ser så mycket sämre, men det har med min astigmatism att göra, förklarade optikern. Och ja, jag ska prova progressiva linser som jag får hämta mot slutet av veckan.
Hos optikern…
∼ ♦ ∼
Nej, vet du, kära dagbok, nu vill jag ha vår! Det blir en spännande vår och sommar eftersom vi ju ska bli med kolonistuga och -trädgård på prov. Hemma på Main Street tycks växtligheten också längta efter vår. En av kökspelargonerna har stuckit iväg och blommar!
Nu blommar det på Main Street!
∼ ♦ ∼
Och ja just det… Jag tyckte ju häromdan att ADHD var en väldigt vanligt förekommande diagnos i ett TV-program. Nu ska en ta det Pravda skriver med en nypa salt, men om antalet personer med ADHD-diagnos har blivit mer än sju gånger fler sen 2006 då kan det ju vara nåt lurt. Det tycks gå mode i diagnoser. Innan ADHD var det bipolaritet ett tag. Suck!… OBS! Nu säger jag inte att alla som fått än den ena, än den andra diagnosen inte har den. Men… att antalet personer med en viss diagnos ökar så markant känns faktiskt rätt märkligt…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I höstas hittade jag ett 
Efter att ha läst den första delen i 
Gå till Toffelprofilen
