Måndagen den 6 och tisdagen den 7 augusti 2018: Grå vardag igen


 



Kära dagbok…

Annas och mina knän

Knäna åkte hem till den gråa vardagen på Main Street i Uppsala igen.

I måndags blev det grå vardag igen för då lämnade vi Stockholm bakom oss och åkte hem till Main Street. Det tog en kvart innan allt var som före Stockholm. Eller… mitt dåliga mående sänkte sig långsamt över mig som en tung filt. Katterna var de enda som hade saknat mig i alla fall. Ingen mamma som ringde och hörde efter om jag mådde bra. (Nej, lilla mamma, jag mår skit och jag vet inte hur jag ska överleva.) Lilla Citrus såg riktigt mager och medtagen ut trots att J har varit här och skött om dem bra. Men hon är å andra sidan den som kanske är mest nyfiken och sällskapssjuk av de tre.

På tåget läste jag i min bok på gång. Det är delvis en rättegångsbok, en otäck historia om ungas mord på unga och hur det påverkar såväl samhälle som familj. Att ens handlingar får konsekvenser tycks vissa unga inte förstå. Det är riktigt obehaglig läsning och boken blir mer och mer tung ju längre in i den jag kommer.

Boken Defending Jacob och solbrillor

Läsning på tåget.

 

Korv med bröd och TVtidningen

Kycklingkorv med bröd och räksallad i sällskap av TV-tidningen.

Hemkomsten började så bra. Den goda känslan från Stockholm fanns kvar en stund och vi arbetade sida vid sida utan att nån gav order eller att nån tyckte att nån inte gjorde det den skulle. Jag tömde pottor och dammsög, Anna vattnade våra krukväxter och gav katterna mat. J hörde av sig och kom förbi med våra nycklar – och goda nyheter. Just nu är han en sån källa till glädje och jag är glad och stolt och hoppas att allt går bra. Sen fick jag nästan panik när jag insåg att en av våra nycklar fattades. Den som känner mig innan och utan vet att det här med nycklar är mycket speciellt för mig. Ända sen den gången jag var inlåst har jag stenkoll på alla mina nycklar till mitt hem, men uppenbarligen har jag det inte längre. Paniken låg och tryckte på lur, men jag lyckades dämpa den. Lite senare fick jag veta att den saknade nyckeln befinner sig hos L i England.

Så gick vi och handlade det nödvändigaste och tillvaron gick i kras. Det är jag som är problemet, jag som skapar dålig stämning, så för att inte utsätta de andra för mig valde jag att äta min middag efter de andra. Det var för övrigt ingen god middag, trots att det var två kryddiga kycklingkorvar med bröd och räksallad och att jag åt den i sällskap av TV-tidningen.

∼ ♦ ∼

Igår åt vi frukost på ballen*, jag fick ner yoghurt och bär samt müsli. Katterna, främst Lucifer och Citrus, var sällskapssjuka och Lucifer ville helst sitta i Annas knä. Men han var liiite för stor för det där ute i den trånga ballestolen**.

Lucifer vill sitta i Annas knä

Lucifer ville sitta i Annas knä, men han var lite för stor för det.

 

Äggklockor

Äggklockor kostar miljoner numra.

Vi behövde storhandla och vi skulle också handla en del till J. Det var bara att bita ihop och åka till Stormarknaden. Vi handlade mat för ett par tusen och delade på detta. Jag vet inte när jag ska äta all kycklingmat som vi köpte till mig, för jag ska äta mitt huvudmål mat på jobbet när jag är tillbaka i tjänst. Men jag kanske hinner äta upp det vi köpte. Ett paket kräftor slank också ner, trots att nån kräftskiva inte är inplanerad. Ett par livsmedel till J hamnade i varuvagnen. Vidare köpte Anna en torkställning åt honom och jag en smörgåsgrill och en äggklocka. Jag hade ingen aning om att äggklockor kostade miljoner nu för tiden, men det blev en snygg retrovariant i alla fall.

Men… jag är ju fantastiskt rik (tror somliga). Igår hoppade jag in för att kolla läget med skatten, nåt jag har oroat mig över. Hjärtat tog många glädjeskutt för mäklaren hade räknat rätt på öret när det gällde skatten för försäljningen av min bostadsrätt. Eftersom jag hade betalat in ett par tusenlappar för mycket fick jag dessa tillbaka. Tvåtusen kronor… Vad ska jag göra för alla dem??? Jag blev verkligen överlycklig och mejlade både mäklaren och vännen Agneta, den senare lotsade mig igenom deklarationen i våras mobilledes.

Skatteåterbäringen firades på kvällen med att jag öppnade en flaska vin – mer om vinet kommer i ett separat inlägg senare! – till kycklinglasagnen som vi åt till middag. Anna sprang upp och ner till tvättstugan på kvällen (jag tackade henne för att hon tvättade även åt mig) och fryst färdigmat i form av kycklinglasagne var det som funkade bäst då. Jag tillät mig att äta med de andra, för jag kände mig lite glad och tacksam en stund. Men jag ska nog äta ensam i fortsättningen, lära mig veta min plats i mitt eget hem.


Resten av kvällen tittade vi lite på TV. 
Katterna hängde med oss eller i närheten av oss, på var sitt favoritställe: Citrus nedanför en fåtölj, Mini i en Bruno Mathsson-fåtölj och Lucifer på soffbordet. Men lilla Citrus höll på att skrämma livet ur mig när jag la undan/hängde in rena kläder och tvätt. Hon hade lyckats smita in i sovrummet och när jag kom in satt hon uppflugen på fönsterbrädan och fönstret var vidöppet… Vi bor fyra trappor upp… Jag slet ner katten och sen var hon förstås jätterädd för mig större delen av kvällen. Tänk om nåt hade hänt henne… Då hade jag aldrig förlåtit mig själv!!!

∼ ♦ ∼

Boken Defending Jacob och kaffe på sängen

Lite läsning och kaffe på sängen blev det i morse.

Idag är det onsdag och jag har en och en halv veckas semester kvar. Jag inledde dan med att ge katterna mat och tömma pottor, fixa kaffe, sopa tre, fyra gånger, tömma diskmaskinen och läsa en stund med kaffe på sängen. Frukost intog jag på ballen. Sen har jag försökt rensa lite i handfatet i badrummet där det är halvstopp. Det ska bli varmt idag igen, så jag ska hoppa in i duschen strax och tvätta mitt skitiga hår och min stinkande lekamen (inget helga med den, inte). Även om vardagen är grå behöver jag ju inte lukta illa. För övrigt är jag så tacksam för den hjälp jag får via terapeut per sms, det funkar alldeles utmärkt att hålla ångesten borta. Problemen måste jag emellertid lösa på egen hand och jag ska börja med ett i taget.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballestolen = balkongstolen


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Måndagen den 6 och tisdagen den 7 augusti 2018: Grå vardag igen

  1. uppsalaewa skriver:

    Vad som än händer/är jobbigt beklagar jag. Försök att förändra situationen om du orkar. Ta hjälp som du kan lita på. Håller tummarna för en positiv förändring gör Ewa

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag försöker, men allt hänger inte på mig och jag ser ingen positiv förändring den närmaste tiden. Vissa stunder känner jag bara att jag inte orkar mer. Tack för din omtanke.

      Gilla

  2. uppsalaewa skriver:

    Vill du ha någon att snacka med – mejla mig (privat).

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.