Kära dagbok…

Den här regnbågsflaggan hängde nedanför ett fönster i huset mitt emot, så vi fick del av Pride på fredagen trots att vi gjorde annat.
Tidigare om åren när jag har åkt in till Pride, har jag gjort annat än besökt Pride Park på fredagen. Jag var ofta där för hela veckan, så en kväll utan parken var helt OK. Anna och jag har nog aldrig varit där en hel vecka, men traditionen att göra annat på fredagen har vi fortsatt oss av.
En bra start på dan är en god frukost. Hotellfrukostar brukar vara fantastiska. Den på Lord Nelson var… bra. Inget extra, i mitt tycke, men å andra sidan överlever jag utan till exempel äggröra och bacon. Jag åt och blev mätt och klarade mig länge på frukosten. Fredagen var precis som torsdagen varm. Vi diskuterade båtturer och bestämde oss till sist för att ta färjan över till Djurgården och besöka Liljevalchs och prins Eugens Waldemarsudde.

Hotellfrukosten var bra, men inget extra.
∼ ♦ ∼
På Liljevalchs hade jag faktiskt aldrig varit tidigare. Det var sannerligen en upplevelse! Det som drog oss dit var förstås Lars Lerin-utställningen. Helt fantastiska verk. Många verk av böcker, vilket fick mig att tänka på en teckning jag hittade i en av min farfars skissböcker…
Jag hade kunnat tänka mig en och annan Lerin på väggarna hemma. Det fanns inte nåt enda verk av honom på utställningen som jag inte skulle vilja äga. Men nu har vi ju konst i överflöd och det mesta står i tre tavelkartonger på vinden och har troligen torkat sönder nu i den hetta som har varit den här sommaren.
Efter en stående mjukglasspaus traskade vi vidare till Waldemarsudde för att titta på fler utställningar och för att se prins Eugens underbara hem. Sigrid Hjertén-utställningen var urhäftig, lika häftig som hennes livsöde var tragiskt. Tänk att hon dog i samband med att hon skulle lobotomeras… Fruktansvärt! En del kubistiska verk av hennes son Iván fanns också att se samt en utställning om nordisk konst. I de delar av prins Eugens bostad som är öppna för besökare såg vi bland annat flera enorma kristallkronor, ett uppdukat middagsbord och… ett bibliotek.
Hettan gjorde oss törstiga och saltsugna. Vi traskade ner till ett kafé intill Waldemarsudde. Där drack vi var sin öl och åt härliga räkcroissanter.
Vi tog sen färjan tillbaka till Gamla stan. Flanerade i gränderna, gick in i nån affär, men det var för varmt för nån allvarlig shopping – det blev var sin chokladbit. Gamla stan är verkligen häftigt med sina gränder, men så här års är det också smockat med turister. Annars upptäcker en alltid nåt nytt, annorlunda varje gång. Jag såg en blomlåda på hög höjd, Christoffers stängda blommor (som ska öppna igen, meddelade han själv via Instagram) och Helga Lekamanes gränd. Helga vem, tro? Eller nåt religiöst kanske, den heliga kroppen.
På kvällen gick vi till Michelangelo och åt trerätters. Delvis ny personal där och kanske inte lika underhållande som en gång i tiden. Men, som alltid, bra mat och god service.
∼ ♦ ∼
Efter middagen traskade vi hem, kollade in hotellets bibliotek och svalkade oss uppe på takterrassen. Det hade varit en, i mitt tycke, alldeles underbar dag med fin konst och god mat och dryck.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.