Kära dagbok…
Vid pilen finns porten till farmors och farfars bostad på Kungsgatan i Uppsala.
Gårdagen slutade i regn. Inte nåt hårt regn, men ändå. Jag kan konstatera att gårdagen inte var en av mina bättre dagar. Nu lägger jag den till handlingarna och tackar dem som bidrog till att göra dagen bättre för mig. Till er övriga kan jag meddela att jag på annat håll sammanställer listor över era tokerier, listor fulla av galenskaper och citat som jag har samlat på mig genom åren. Vad som händer med dessa listor har jag inte bestämt än. Nog finns det kanaler där de kan processas, alltid, don’t worry.
En av dem som gjorde min gårdag bättre var enhetschefen (inte min egen) som gav mig en pepparkaksmuffin. Lite omtanke, så där. Men också Uppsalaewa och hennes forskning i min släkt och familj. Jag har möjlighet att gå flera olika vägar till och från mitt jobb. I morse tog jag en lite kringelikrokig sån utan att den för den skull tog längre tid än de vanliga 20 minuterna på barmark att traska. Jag svepte förbi huset där farmor och farfar har bott. Och inte bedömde jag att det var ett nybyggt hus, det var nog det hus som jag har varit i som barn. Så roligt och spännande! Och ja. Jag ser dess baksida från balkongen och sovrumsfönstret. Tack Ewa för den glädje du har gett mig!
Tack för omtanken, enhetschef A!
∼ ♦ ∼
Forsande vårflod?
Det har varit lite kallare idag, men solen har varit stark. Temperaturen har hållit sig runt nollan, nån plusgrad. Tyvärr ska det bli minusgrader igen i natt och i morgon. Så länge det inte är halt kan jag använda mina gympadojor. Min onda fot är väldigt tacksam för det. Igår stretchade jag hälsenan flera gånger och fot och ben behandlades även med Linnex Faktum är att såväl fot som ben gör mindre ont. Jag känner ingen ihållande värk heller. Underbart! Jag är nämligen en fruktansvärt dålig sjukling. Nu har jag inte heller nån mamma som kan utbrista ”Lilla vän, du måste gå till doktorn med det där.”
Fyrisån har inget vackert färgat vatten. Ändå tyckte jag att det såg så härligt ut med dess forsande att jag stannade och tog en bild på vägen till jobbet. Jag anar vår i luften. (Var har ni er?) Den här våren blir extra spännande eftersom vi ju på prov ska ha såväl stuga som trädgård och planeringen för växtligheten börjar redan i nästa månad. Och nästa månad är det nästa vecka.
∼ ♦ ∼
Min dag började bättre idag också och starten på en dag påverkar med all säkerhet resten av dagen. Lucifer började pipa vid femtiden och ungefär kvart över gick jag upp och gav katterna mat. Anna hade sovmorgon och jag unnade henne den och hoppades att hon inte blev alltför störd. Själv gick jag tillbaka till sängen och slumrade fram till kvart över sex. Lucifer var med mig hela tiden i badrummet. Han drar sig ofta tillbaka dit när han vill vara ifred – eller ha människosällskap – har jag märkt. Eftersom jag inte hade några kläder på mig – och inte ville råka få med nån naken kroppsdel – visar jag i stället ett par bilder på hans syster. Citrus låg i smatten, vid garderoberna, mellan vardagsrummet, badrummet och sovrummet, och såg lustig ut. När jag gick ut i köket kom hon efter och la sig på diskbänken en stund.
∼ ♦ ∼
Den här boken…
Idag har jag nästan enbart ägnat mig åt mitt nyhetsbrev på jobbet. Ja det förstås, ett och annat möte och diverse småplock hann jag också med. Jag hann även ringa och boka om en tandläkartid och boka om en tid på nätet för bilbesiktning – det senare kändes oklart om jag lyckades betala, inga pengar verkar dragna – så jag fick ringa Bilprovningen på lunchen. Sen kom ett mejl från Klarna att det var betalt. När jag då loggade in och surfade runt hos Klarna framkom det att betalningen kan ta tre dar att genomföra. (Tröttsamt med nättjänster som inte är användarvänliga för att det kanske saknas eller finns motsägelsefull information.) Annars var det en bra arbetsdag och jag fick arbeta ifred största delen av tiden. Däremot störde jag mig flera gånger på att folk är högljudda. Min ljudkänslighet är väl på topp efter gårdagen. Då drar jag mig undan och lyckas faktiskt hitta ställen där jag får både arbeta och läsa i ro. Ja för min bok på gång har jag alltid med mig. Jag hade ganska gott om tid att läsa vid frukostbordet hemma i morse, men jag läste också i Tysta matsalen medan jag åt lunch. Den här boken, alltså… Den är så gripande. Jag gråter ibland när jag läser. Jag drar efter andan. Känner igen vissa saker, drar paralleller… Och ändå är inte jag drabbad på samma sätt som bokens författare, Carolina Setterwall.
∼ ♦ ∼
I kväll jobbar Anna till klockan 21 och jag har som vanligt erbjudit mig att hämta henne i bil. Våra gator och gångvägar i Uppsala är inte säkra och så länge våra politiker inte tar krafttag mot allt från dålig belysning till överfall, våldtäkter och rån tänker jag hämta min sambo med bil när det är mörkt. Skrika om miljön må somliga. Jag slår dövörat till i det här fallet.
Nåt annat som lokalpolitikerna borde ta tag i är kostnaderna för inhyrd vårdpersonal. Igår morse läste jag att Sjukstugan i Backen nu går back 377 miljoner kronor. Sedan 1980-talet har Sjukstugan i Backen gått back minst 100 miljoner om året. Anmärkningsvärt, eller vad tycker du, kära dagbok? Kostnaden för hyrpersonal var 116 miljoner förra året. Övriga verksamheters balans eller obalans och kostnader för hyrpersonal känner jag inte till. Men jag upplever det som rentav skamligt att Region Uppsala väljer att använda mina skattepengar till halvsidesannonsering med floskelbudskap i lokalblaskan. Annonsering är inte billigt. Det är möjligen försvarbart för offentlig verksamhet om budskapet har nån poäng. Annonsen nedan kostade ungefär motsvarande två månadslöner för en undersköterska.
Mina skattepengar har använts till en (flera?) halvsidesannons med floskelbudskap i lokalblaskan.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
För ett tag sen blev jag nyfiken på ett par böcker som 
I bokhyllorna hemma har fem böcker i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman stått ett bra dag. I höstas kom den sjätte boken i serien ut och den hamnade förstås på 
Gå till Toffelprofilen
