A History of English Food

Publicerat den 5 september, 2018 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


Clarissa Dickson Wrights bok A History of English FoodFöre semestern fick jag låna en hel hög med böcker av kollegan P-son. Samtliga böcker var på engelska, vilket var bra eftersom jag vill hålla mina engelskkunskaper levande. En av böckerna var en riktig tegelsten, men den fascinerade mig. Så småningom började jag läsa Clarissa Dickson Wrights bok A History of English Food om kvällarna främst eller vid de stunder jag kunde/kan finna en stunds ro.

Jag gillar att äta god mat, men inte att laga mat. Därför kan det synas märkligt att jag läste den här boken. Detta är dock ingen receptbok (ett och annat recept finns) utan faktiskt det titeln säger – en historisk bok om engelsk mat genom tiderna. Läsaren får följa med en av de två tjocka tanterna på en historisk matresa. De två tjocka tanterna som tyvärr båda två har gått ur tiden – dessutom i förtid.

Boken innebär för mig spännande läsning om mat och hur matlagningen och själva maten i sig har utvecklats genom olika influenser och upptäckter. Ibland blir jag riktigt hungrig, ibland… tvärtom. I bokens slut finns 18 historiska recept, det äldsta från 1200-talet. Häftigt!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 5 september 2018: Uppochnervända dagen

Publicerat den 5 september, 2018 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Såsom den här dagen började borde jag ha förstått att den skulle bli uppochnervänd. Jag borde ha förstått och tolkat tecknet korrekt, en blå blomma från en blå orkidé låg utanför grinden. Blåa orkidéer är mycket ovanliga och det här var visst ingen heller.

Blå blomma

Jag borde ha tolkat tecknet…


Sen att möta fel person på, i mitt tycke, fel plats… Men det var ett roligt möte i morse som emellertid försenade min ankomst till jobbet. Och nästa roliga möte blev på vägen hem.

I morse var det ännu disigare än häromdan, för övrigt. Fast igår kväll… När jag traskade iväg för att möta Anna som slutade sitt jobb klockan 21.15 insåg jag att det också har blivit mörkt om kvällarna. Rejält mörkt. Jag brukar inte vara rädd för mörkret, men med tanke på alla skjutningar och överfall här i Uppsala har jag blivit mer vaksam. Och önskar att våra politiker kunde sluta fokusera så mycket på sig själva nu när valet närmar sig till förmån för frågor som rör invånarnas säkerhet.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

Uppsala vid 21-tiden den 4 september 2018. Mörkt var det här!
Disigt i morse igen, mer än härom morgonen.


På jobbet hade vi en incident. Det handlar inte om att nån var dum mot nån annan utan om en händelse, ett haveri, som har skett och som påverkar vår roll som myndighet. Det blev till att släppa ”allt” och engagera sig i kommunikationsarbetet kring detta. Roligt och spännande – för mig – men frustrerande för den som drabbas. Samtidigt är vi många som jobbar med införandet av ett stort system. I slutet av dagen var mycket vänt uppochner.

I kväll står strykning på agendan. Och så ska jag ringa ytterligare en vän, som alltid har plats för mig (hjärterum och stjärterum) och som behöver omtanke just nu. Sen ska jag ut i septembermörkret igen och möta Anna som slutar klockan 21. Igår var jag laddad med äppelpaj från i torsdags och glass (kvällsmatsdessert) och belöningen vid hemkomsten blev sista biten av Svääärje jordnötsbräcket. Vad ska jag fresta mig med i afton, tro?

Kvällsmatsdessert igår med äppelpaj från i torsdags och glass.
Sista biten av denna intogs vid hemkomsten.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 4 september 2018: En missad födelsedag och en vanlig dag

Publicerat den 4 september, 2018 av Tofflan

 


Kära dagbok…

I morse kom Anna på att vi hade missat en födelsedag i helgen. Lucifer och Citrus fyllde tre år i söndags. Inte blev de firade alls, varken med paket eller nåt gott att tugga på. Det får vi nog rätta till.

Lucifer och Citrus cirka en månad gamla

Så här små var de en gång. Eller de var ju faktiskt mindre ändå. På bilden är Lucifer och Citrus ungefär en månad gamla.

Lucifer och Citrus i Bruno Mathssonfåtölj

Idag är de lite större…

 

Hälsningar i UNT

Omtanke är nåt ömsesidigt, tycker jag. Vad lokalblaskan (UNT) menar med rosen och texten är jag däremot osäker på.

Annars har det varit en vanlig dag på jobbet. Flera möten, det ena direkt på det andra. Jag hoppas kunna göra nåt produktivt också, men det vete tusan.

Efter jobbet passerade jag S:t Per och Butiken på hörnet handlade lite. Igår kväll dammsög jag medan Anna åt kvällsmat, så det slapp jag i kväll (fast det hade nästan behövts ändå). Jag stoppade in tvätt och så hade jag lite annat för mig. Dels blev det en stund vid datorn (den samarbetade, vilket den inte alltid gör så här på ålderns höst!) och dels en stund med mobilen. Omtanke om dem som bryr sig om. Nåt ömsesidigt, tycker jag.

Anna bytte sin sovmorgon i morse mot en morgon i tvättstugan. Vi hade ett berg av tvätt och hon ville få det gjort, inte vänta till senare i veckan när vi kunde hjälpas åt. I helgen som kommer har vi delvis annat för oss och inte tid. På lördag tänkte vi kolla in Kulturnatten på stan och på söndag jobbar Anna. Jag ska gå och rösta då, på egen hand, inga problem. Det ska röstas på valdagen, inte i förtid om en inte har särskilda skäl, tycker jag som är konservativ – i den frågan. Var jag står politiskt är nåt jag behåller för mig själv. Jag tycker det är så jobbigt när folk hela tiden försöker pådyvla andra sina politiska åsikter.

En stunds läsning blir det nu när jag har ätit kvällsmat (mackor och kaffe), katterna har fått mat och innan jag går och möter Anna från jobbet i höstmörkret. Sånt en gör av omtanke en vanlig dag.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 3 september 2018: Nyheter och kriser

Publicerat den 3 september, 2018 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Stor brist på O'boy i butiker

Nyhet/kris?

Det finns nyheter/kriser och det finns nyheter/kriser. Det beror på vem som gör värderingen. För mig är bristen på O’boy inget av nyhetsvärde, men uppenbarligen tycker såväl Aftonbladet som lokalblaskan (UNT) det. Att notisen sen är klassad som SAMHÄLLE i UNT och kris i Aftonbladet gör mig än mer förvånad över dagens journalistik. Vart är vi på väg?

Personliga kriser talar vi tyst om. Men i natt klappade hjärtat snabbt och hårt och i morse bestämde sig magen för att protestera också. Hjärtat är det jobbigaste, för det känns som om jag ska dö. Nu är jag inte rädd för att dö. Framför allt vet jag att det skulle glädja många om skurken kolade vippen, för det skulle lösa vissa problem (det är jag som är problemet/skurken/skyldig om man bara studerar myntet från en sida). Nej, det jag är rädd för är plågan, om det drar ut på tiden. Det ger mig dödsångest, inte döden i sig. Och detta (ångesten) måste jag prata om med nån eftersom jag inte får skriva om mina känslor. Rätt till mina känslor har jag i alla fall, precis som alla andra.

Pratar gör jag annars med katterna. Igår frågade jag Anna om hon också brukar göra det. Jag pratar inte direkt om väder och vind med djuren, mest pratar jag om deras mat och om hur söta de är. I morse hörde jag konstiga ljud från köket när jag var i badrummet med öppen dörr för att göra mig redo att gå till jobbet. Lucifer hade då upptäckt en kartong som han rumsterade om i. Citrus blev också nyfiken och tittade fram lite, men låg kvar i skrivbordsstolen.

Vad händer?
En tom låda är riktigt kul!


På jobbet är det inte kris, men en hel del nyheter. Vi står inför en omorganisation vid årsskiftet samtidigt som det under hösten ska införas stora system som min avdelning ansvarar för. Många är involverade, många har tung arbetsbelastning och många nerver är i dallring. Jag försöker tänka positivt och har förtröstan. Mina kollegor är nämligen mycket kompetenta. Det finns emellertid ett och annat att göra inom mitt område. Kommunikation är svårt. Det är ingen nyhet, men det kan leda till en kris om kommunikationen fallerar.

Sade hon och tog en kaka nougatbit till trots att det finns bildbevis på att magen (det svarta i bildens nederkant) hänger över linningen.

Nougat

Jag tar en kaka nougatbit till.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Helgen den 31 augusti – den 2 september: Möbler, mat, matta, marknad och lite till

Publicerat den 2 september, 2018 av Tofflan

 


Kära dagbok…

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Fredagen den 31 augusti:

Äntligen kunde Anna och jag fira elvaårsdagen av vår första dejt. Men det blev en konstig fredag där jag är sku… nej, jag låter mina ord stanna i tanken. Fredagskvällen innebar till att börja med att vi gick till Presenta och hämtade ett nygammalt köksbord – det visade sig vara från IKEA 1957 – två stolar och en pall. Det blev fint i köket. En GT senare gick vi trots det iväg och åt middag på lokal. Jag hade ju bokat bord hos Alessandro. Vi fick ett fint fönsterbord och den bästa servicen och maten. Lite synd, bara att likören jag ville ha var slut. I övrigt: MUMS och bra.

Vårt nygamla köksmöblemang.
Min fästmö.
Birra Italia till förrätten..
…och Podere till huvudrätten.
Bruschetta al pomodor till förrätt.
Linguini med scampi.
Torrone semifreddo.
MUMS!


Lördagen den 1 september:

September redan… Höst… Jag hoppas att den här hösten blir bättre än förra årets och året före det. Det vore inte helt fel att få må bra en stund. En längre stund än ett par, tre månader. Men nu är det som det är och jag ska försöka göra nåt åt det jag kan förändra och förbättra så att jag mår bättre och slutar falla ihop på hallgolvet, tro att hjärtat ska skutta ur kroppen eller att tarmen ska brista. Samtidigt vill även jag bara sticka huvudet i sanden ibland.

Den här lördagen inledde jag med läsning och kaffe på sängen. Därefter blev det premiärfrukost vid vårt nygamla köksbord. Sen bar det iväg på shoppingtur. Ja, jag fick svår påssjuka. Eller påssjuka och påssjuka… En stoppar inte precis ner en matta som är tre och en halv meter gånger två och en halv meter i nån påse. Det var knappt så den fick plats i min lille bil. Men allting går, utom tennsoldater och små barn, som bekant. Efter en stunds fundering slog vi till på en stringhylla hos Retromöbler också. Mattan bor i vardagsrummet och vi älskar den, även katterna. Stringhyllan vilar på ett golv innan vi får prova ut exakt var vi vill ha den. På kvällen, efter att först Anna hade gått och handlat och sen jag, hade vi en spontan kräft- och räkskiva vid vårt nya köksbord. Det gick så bra så.

En bra start på lördagen.
Premiärfrukost med Lucifer.
Mattan fick knappt plats i bilen, inte Anna heller.
Go-fika medan vi funderade på om vi skulle slå till på…
…stringhyllan. Det gjorde vi.
Mattan är indragen i vardagsrummet och möblerna lyftes fram och tillbaka.
Citrus hjälpte till med mattan.
Anna provligger mattan.
En GT med blåbär och limeblad på balkongen.
Spontan kräft- och räkskiva i köket.
Ett par snapsar tog jag också.
Anna genomled en öldrickning.


Söndagen den 2 september:

Höst, ja… Det innebar höstmarknad på Ulva och dit styrde vi kosan efter en skön sovmorgon i rena lakan, mellan vilka jag läste och drack kaffe, förstås. Vi tuffade iväg i härlig sommarvärme. Strosade bland stånden och provsmakade så vi blev så mätta att söndagsmiddagen blev ost och kex på balkongen – nåt mer orkade vi inte. Vi köpte sylter och godis och en ost, åt laxklämma och stekt bröd med pesto och ost. Tittade på fula saker, tittade på fina saker. Fikade gjorde vi på Odinsborg och passade på att titta in till Antikmannen och Arga Hunden. Sen for vi hem med svettig ost och chokladmousse i bakluckan. Allt stoppades i kylen innan vi tog en eftermiddagspromenad längs floden. Men skört är det, skört och skört och skört och det är som om katastrofen ligger på lur bakom varje vasstrå. Vi avslutade med var sin GT på Churchill Arms innan vi gick hem för att utfodra katterna och äta söndagsmiddag. I morgon är det arbetsdag igen. Det är bra. Jag har fått vila och bara vara de här dagarna och jag har mått nästan 100 procent bra. Det är jag tacksam för.

Söndgsstart.
Typiskt marknadsgods.
Också typiskt marknadsgods.
Vi åt var sin laxklämma.
Inte kunde vi låta bli att handla hos Augusta Jansson!
Mormorskrukor på Ulva diversehandel.
Påssjuka.
Jordgubbscheesecake i Gamlis.
Lyxpussel hos Antikmannen och Arga Hunden i Gamlis.
Många bitar små…
Promenad längs floden och en stunds sittning i buskarna.
Ett träd med ett hål i vid ån.
Varma efter promenaden tyckte vi att vi behövde svalka oss med var sin GT på Churchill Arms.
Söndagsmiddag.
Söndagsvin.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 31 augusti 2018: Summan av måendet bara måste vara konstant

Publicerat den 31 augusti, 2018 av Tofflan


Kära dagbok…

Vattenpöl med min spegelbild

Själen måste jag göra lättare också.

Efter onsdagens utflykt i verkligheten började det kännas lite lättare. Det finns människor som gillar mig som jag är, som förstår och som visar omtanke. Lättare känns däremot inte magen, märkligt nog. Men nån second opinion blir det inte, det är ju som det är – det vill säga besvärligt. Jag har mina egna planer när det gäller kropp och själ.

För nu måste jag göra själen lättare också, inte drömma mardrömmar om att vissa verkliga människor har horn. Bara det att jag tackade ja till nåt gott att tugga på hemma igår var som att nånting firades. Flams och prat bakom stängda dörrar, men det behöver inte handla om mig. Till och med katterna var uppspelta, som om nåt var i görningen. Mamma Mini tuggade på blommor, Lucifer knyckte bästefåtöljen. Men jag stängde mina ögon och öron, flyttade in en vas i sovrummet och förundrades över Lucifers svanhopp.

Slutet av arbetsveckan var tung med möten nästan hela förmiddagen. Under sittande möte publicerade jag mitt nyhetsbrev trots att ögona hade svårt att samarbeta med skärmen. Direkt efter jobbet ska vi kånka hem ett möblemang före middagen. Sen hoppas jag att kropp och själ låter mig vila i helgen. I natt blev det dåligt med sömn. Det är som att summan av måendet bara måste vara konstant – dåligt. Även min dator hemma mår dåligt, så jag har skrivit det här inlägget på lunchen och eftermiddagsrasten. Men ord och bild börjar komma tillbaka. Det ser jag som om att nåt av såren har fått en skorpa.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

Lucifer har börjat lägga beslag på bästefåtöljen.
Mamma Mini smög omkring bakom tv:n och tuggade på blommor i en vas.
Anna bjöd på äppelpaj och glass igår kväll.
Mitt frukostsällskap.
Rosa hortensior och vindruvor – en installation utanför Missionskyrkan i morse.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2018: Sju i den åttonde månaden augusti

Publicerat den 31 augusti, 2018 av Tofflan

Ett inlägg om böckerna jag läste i augusti månad.


Augusti månad innebar till större delen semester för min del precis som i juli. I augusti reste jag fysiskt sju mil till Stockholm och cirka 30 mil till Motala, men jag fortsatte även att resa litterärt. Månadens första resa var bakåt i tiden, till 1940-talets Sverige. På grund av mina verkliga resor och livet som det är blev antalet läsa böcker mindre än i juli månad.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Augustiböcker 2018:

Anne Swärds bok VeraWilliam Landays bok Defending JacobMari Jungstedts bok Ett mörker mitt ibland oss

Håkan Nessers bok Himmel över LondonNina Lykkes bok Nej och åter nejNinni Schulmans bok Bara du

Tony Irvings och Linda Newnhams bok Life Love and passion

 

Fem av böckerna köpte jag nya till mig själv, antingen i pocket eller inbundna (Vera, Defending Jacob, Ett mörker mitt ibland oss, Himmel över London, Nej och åter nej). Två böcker lånade jag (Bara du, Life, Love and Passion). En av böckerna läste jag på engelska (Defending Jacob). Tre av böckerna jag läste var så kallad spänningslitteratur, (Defending Jacob, Ett mörker mitt ibland oss, Bara du). Två av månadens böcker hade HBTQ-tema (Vera, Life, Love and Passion). En bok var en kombinerad spion- och kärleksroman (Himmel över London). En bok var en relationsroman (Nej och åter nej). En bok var en självbiografi (Life, Love and Passion)

Totalt läste jag alltså sju böcker i augusti. Som vanligt var de flesta väldigt bra. Fyra böcker fick högsta Toffelomdöme (Vera, Defending Jacob, Nej och åter nej, Bara du). Två böcker fick högt omdöme (Ett mörker mitt ibland oss, Life, Love and Passion). En bok fick lågt omdöme (Himmel över London).

Som så ofta kan jag inte utse bara en bok som månadens bästa utan det blir två: Nej och åter nej och Bara du.

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 30 augusti 2018: Mot ett säkert…

Publicerat den 30 augusti, 2018 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Domkyrkotornet i morgondis

Försvinner från jorden…

Är det nånting vi alla kan vara säkra på är det att vi dels ska leva med oss själva resten av våra liv, men också att vi alla ska dö. I morse när jag gick till jobbet hörde jag ett frasande ljud från vänster, sen en duns. Det var en duva som landade på asfalten en bit bort från mina fötter. Vad hände? Föll den från en gren? Min känsla är att den kastade sig, från en gren eller från taket till vårt hus, ner på marken för att avsluta sitt liv. Vi människor har också den makten. Vi kan bestämma om vi ska leva eller om vi ska dö. Livet är visserligen en gåva att vara rädd om. Men ibland är den gåvan för tung för att bära. Och vi försvinner från jorden. Kvar blir knappt ett minne. Våra liv är bara en vindpust, tro inget annat.

I tisdags kväll trodde jag att jag skulle dö. Hjärtat bultade och slog som om det ville hoppa ur kroppen. Jag gick och la mig och sov i elva timmar. Vaknade ändå trött. Det här livet är bra tungt. Igår kväll träffade jag inte bara en vän utan fyra. Det blev så medan jag väntade på vännen jag bestämt träff med. Jag fattar det inte, men jag har vänner! Såna som gillar mig, såna som gillar att hänga med mig. Tack för att ni finns, ni får mig att känna mig mindre ensam och orka gå vidare en stund till!

Det blev lite sen kattmiddag igår. Ändå var varken Mini, Lucifer eller Citrus sura på mig utan bara glada att se mig de också. Jag läste ut en bok, bytte till en deckare och såg ett TV-program i sällskap med Lucifer.

Tänk, fyra människor och tre katter blev glada när de såg mig igår. Jag blev bjuden på kvällsmacka då och idag blev jag bjuden på lunch. Det räcker ett tag, jag har fått känna mig omtyckt. Takten i mitt bultande hjärta mattas av, men jag går ändå mot ett säkert…

∼ ♦ ∼

I morgon eftermiddag kommer nåt nygammalt till Main Street innan vi går på middag. Mitt i allt gör det materiella mig trots allt lite… glad.

 

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

Väntar på en kompis…
Bokbyte från livet bakom ett kändisliv till fiktiva mord.
Vem tände taklampan???
Älskade Citrus! Söt och nyfiken och spinner sopm en motor.
Lucifer såg på TV med mig en stund.
Mini var sällskaplig.
Idag blev jag bjuden på pannkakslunch.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Life, Love and Passion

Publicerat den 29 augusti, 2018 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


Tony Irvings och Linda Newnhams bok Life Love and passionJag har alltid misstänkt att Tony Irving är nån annan än den han visar upp i ett visst dansprogram på TV4. När jag fick möjlighet att köpa hans självbiografi Life, Love and Passion som han har skrivit tillsammans med Linda Newnham, köpte jag den inte till mig själv. I stället gav jag bort två exemplar, båda med en hälsning till mottagarna från författaren. Nu har jag lånat och läst den bok jag köpte i julklapp till Anna.

I den lilla boken på cirka 200 sidor berättar Tony Irving om sin bakgrund i England och uppväxten i en byhåla där fadern var hyllad sporthjälte. Fadern, som krävde att sonen skulle sluta dansa och sluta var bög. Och sonen försökte och försökte och så småningom hamnade först i USA sen i Sverige. Han gick på nitar, han blev självupptagen kändis, sanningssägare och sen…

Den bild som växer fram av Tony Irving bakom kändisfasaden gillar jag mer än den jag har sett på TV. Men jag har också hört den via hans medverkan i radioprogrammet Äntligen lördag på MIX Megapol. Boken bekräftade alltså mina misstankar. En del språkliga missar och lite svengelska står jag ut med. Jag liksom hör Tony Irving säga de ord som står i boken, bara till mig. Den här lilla boken är så värd att läsas!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Radio, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 29 augusti 2018: Människor kommer och går och kommer tillbaka

Publicerat den 29 augusti, 2018 av Tofflan

 


Kära dagbok…

”Mitt hjärta blöder!

sa hon och bad mig ringa när saker och ting hade lugnat ner sig. Det har nu gått nio år, sju månader och två veckor. Jag har inte ringt. Hon har inte ringt.

Raggmunkshjärta med lingonsylt

Mitt hjärta blöder.


Vi har setts två gånger, senaste gången på en gemensam väns begravning i september 2011. Vem vet, hon, vars hjärta blödde, kanske också är död nu. Det är i alla fall sju år sen vi sågs.

Människor kommer och går i ens liv. Ibland kommer de tillbaka, ibland försvinner de helt. I kväll, efter jobbet, kom en person som faktiskt blev min vän under De Sju Svåra Åren tillbaka in i mitt liv. Vänskapen rann inte ut i sanden, jag hade bara tårar och tråkigheter vid det tillfället och ville inte dela dem med nån. Men tack för att du blev min vän då och för att du vill vara det igen! Och medan jag väntade träffade jag ytterligare tre vänner, bara så där. Tacksamhet!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer