Kära dagbok…

Nyhet/kris?
Det finns nyheter/kriser och det finns nyheter/kriser. Det beror på vem som gör värderingen. För mig är bristen på O’boy inget av nyhetsvärde, men uppenbarligen tycker såväl Aftonbladet som lokalblaskan (UNT) det. Att notisen sen är klassad som SAMHÄLLE i UNT och kris i Aftonbladet gör mig än mer förvånad över dagens journalistik. Vart är vi på väg?
Personliga kriser talar vi tyst om. Men i natt klappade hjärtat snabbt och hårt och i morse bestämde sig magen för att protestera också. Hjärtat är det jobbigaste, för det känns som om jag ska dö. Nu är jag inte rädd för att dö. Framför allt vet jag att det skulle glädja många om skurken kolade vippen, för det skulle lösa vissa problem (det är jag som är problemet/skurken/skyldig om man bara studerar myntet från en sida). Nej, det jag är rädd för är plågan, om det drar ut på tiden. Det ger mig dödsångest, inte döden i sig. Och detta (ångesten) måste jag prata om med nån eftersom jag inte får skriva om mina känslor. Rätt till mina känslor har jag i alla fall, precis som alla andra.
Pratar gör jag annars med katterna. Igår frågade jag Anna om hon också brukar göra det. Jag pratar inte direkt om väder och vind med djuren, mest pratar jag om deras mat och om hur söta de är. I morse hörde jag konstiga ljud från köket när jag var i badrummet med öppen dörr för att göra mig redo att gå till jobbet. Lucifer hade då upptäckt en kartong som han rumsterade om i. Citrus blev också nyfiken och tittade fram lite, men låg kvar i skrivbordsstolen.
På jobbet är det inte kris, men en hel del nyheter. Vi står inför en omorganisation vid årsskiftet samtidigt som det under hösten ska införas stora system som min avdelning ansvarar för. Många är involverade, många har tung arbetsbelastning och många nerver är i dallring. Jag försöker tänka positivt och har förtröstan. Mina kollegor är nämligen mycket kompetenta. Det finns emellertid ett och annat att göra inom mitt område. Kommunikation är svårt. Det är ingen nyhet, men det kan leda till en kris om kommunikationen fallerar.
Sade hon och tog en kaka nougatbit till trots att det finns bildbevis på att magen (det svarta i bildens nederkant) hänger över linningen.

Jag tar en kaka nougatbit till.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Låter inte bra det där med hjärtat och magen😥
Kan jag göra något för dig?
Kram
GillaGilla
Hjärtat måste lagas och det är inte säkert att det låter sig göras. Magen är oberäknelig och kräver att jag har tillgång till toa hela tiden. Funderar på om det är nån intolerans, men kommer inte fram till nåt.
Tack för din omtanke! Vi kan väl ta kaffe snart?
Kram!
GillaGilla
Gärna kaffe snart!
Kram
GillaGilla
Gärna kaffe snart!
Kram
GillaGilla
Det tar vi. Vi hörs av.
Kram!
GillaGilla