Kära dagbok…
Vi poppade upp till stan och in på O’Leary’s.
Igår när jag kom hem från jobbet poppade ”min” vårflicka upp på balkongen såg jag när jag gick över järnvägen. Ja, även om det var länge sen nån av oss var flickor och vi blir ett år äldre nästa månad tänker jag på Anna som ”min” vårflicka. Ganska ofta önskar jag att jag hade lärt känna henne tidigare, kanske redan när hon var flicka. Så blev det inte. Hur som helst, det var vår i luften igår och jag lyckades övertala min sambo att vi skulle promenera ner/poppa upp på stan och leta på nåt ställe där vi kunde äta. På så vis skulle vi få lite mer ljus på oss – och middag. Jag hade ätit kycklingfilé till lunch, men portionen var liten och jag blev inte mätt. Bröd skulle jag ha handlat på hemvägen – och det glömde jag. Anna hade mat i kylen att laga till. Lust till detta hade hon mindre av. Så… vi traskade iväg strax innan solen sjönk bakom hustaken. Och vi poppade upp på O’Leary’s.
På denna sportbar – nej, vi är inte intresserade av sport! – var vi inte ensamma. Jag kom senare på att det ju var löneutbetalning för vissa. Själv får jag lön en annan dag än den 27:e. Popcornen på bilden ovan bjöd restaurangen på och det var tur. Vi fick vänta bra länge på maten. Vi hade båda två lite svårt att hitta mat som passade, men till sist valde jag, för omväxlings skull, kycklingfilé och strips. (Se ovan om lunchen!) Jag beställde en Staropramen och fick nånting som inte var det. Jag drack ölen ändå, för det var svårt att få kontakt med den upptagna serveringspersonalen. När maten kom in fick jag helt enkelt beställa in en öl till – och då bad jag om en riktig Staropramen. Serveringspersonalen påstod att jag hade fått det. Notan visade annat – jag hade fått en Hof. Den smakade mest parfymerat vatten, men slank ner ändå. Oavsett detta var maten god, portionen riklig och jag orkade inte äta upp stripsen.
Riklig portion, men det var inte Staropramen i det första glaset.
Kaffe och choklad tog vi hemma. Mini och de andra i familjen Katt tyckte att vi hade varit borta för mycket igår, så hon hoppade upp och lät sig bli kliad en stund. Sänggång blev det i sedvanlig tid och uppgång blev det strax efter klockan fem för min del.
Jag tyckte att det var min tur att kliva upp i morse och utfodra katterna, så fick Anna, som inte började jobba förrän kring lunchtid, lite sovmorgon. Pottorna tömdes och hallen sopades. Jag hann busa lite tyst med Lucifer, men släppte sen ut honom på balkongen. Där låg han och spanade även när jag hade gått. I stället för ”min” vårflicka såg jag hennes fyrbente, hårige son i morse, alltså, när jag vände mig om och tittade uppåt Main Street.
∼ ♦ ∼
Men det är inte bara vi och katter som poppar upp. Gamla bekantingar gör det också, till exempel i söndags. Och i morse. Jag stånkade förbi Carolina Rediviva när en Peugeot tutade på mig. Inne i bilen sitter en annan av mina allra äldsta Uppsalavänner M. Jag slet upp passagerardörren och tilltvingade mig lift till jobbet. Bonusen var förstås en trevlig pratstund. Fasen så kul att ses! Nu när vi bor i stan båda två är det ju inte otänkbart att det blir oftare.
I morse blev jag upplockad i bil utanför Carolina Rediviva. (Bilden är från maj förra året.)
∼ ♦ ∼
Indragen alldeles försent…
Arbetsdagen har varit ganska OK. Det krånglar lite med en kurs som jag ska informera om och det har tagit lite mer tid än beräknat att greja med. Den sista texten till morgondagens nyhetsbrev blev klar under förmiddagen. Eftersom det gjordes en del uppdateringar i vårt intranät då kunde jag inte jobba med lay outen förrän på eftermiddagen, men det var OK. Sen fick jag en kallelse till ett möte i morgon klockan 15. Inte bästa tiden för mig, varken i slutet av dan eller slutet av arbetsveckan. Mötet är bara en halvtimme långt och jag går dit främst för att lyssna. Jag har varit tydlig med att jag tycker att det är anmärkningsvärt att kommunikatören dras in så sent i arbetet, när förändringen liksom ska genomföras. Det hjälper förstås inte att jag säger det, men jag vill ändå ha det framfört.
∼ ♦ ∼
Igår tog jag upp sommartid och att vi ska få en enda tid från och med 2021, om EU får bestämma. Idag läste jag att engångsplast ska förbjudas samma år. Det handlar om till exempel bestick, bomullspinnar, snabbmatsförpackningar etc. Europaparlamentet godkände beslutet igår. Beslutet kommer efter flera månaders förhandlingar mellan EU-kommissionen, EU-parlamentet och medlemsländerna som blev överens om detaljerna kring detta i december förra året. Det är förstås bra för miljön, men vilka är alternativen? Väldigt mycket EU just nu, men så har vi val till Europaparlamentet här i Sverige söndagen den 26 maj. Det valet tycker jag att det är ovanligt tyst om…
Snart är det förbjudet med såna här.
∼ ♦ ∼
I kväll blir det Antikrundan och amatörvärdering, så ett diplom kanske poppar upp här i morgon ifall tekniken funkar. En av mina bloggvänner hade problem förra gången, men för mig har appen fungerat som den ska. På fredag kväll poppar en och annan son till Anna upp hemma. Lördagen ska vi tillbringa med L på årsstämma. Söndagen är ännu ett opoppat majskorn. Jag och alla andra i Sverige förlorar en timme i helgen, så ledigheten blir extra kort.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… I vår Botaniska trädgård poppar det upp ur jorden nu. Jag tog en tur där och i Tropiska växthuset på eftermiddagen eftersom det var lite för stökigt utanför kontoret. Efteråt kände jag… frid, bara frid…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag vet att jag inte ska läsa böcker som framkallar ångest, men… ibland vet en ju inte det i förväg. Anna har ett antal böcker av 
Varje månad har 
Gå till Toffelprofilen
