Kära dagbok…
I morse när jag vaknade kändes det som om tarmarna vred sig. Det tror jag inte att de gjorde, men jag hade jävligt ont i magen och mådde illa. Taskig mage var det uppenbarligen fler i hemmet som hade, noterade jag när jag tömde kattpottorna. Tror jag sopade sand tre eller fyra gånger i hallen. Gissningsvis var det mamma Mini som var missnöjd med toalettstädningen – hon brukar vara väldigt på när det gäller sånt. Trött var jag också när jag vaknade, jag känner mig liksom aldrig utsövd. Även detta är flera i hemmet. Ingen av oss tycker att det är särskilt kul att bli väckt vid fem-tiden varje morgon, men en av oss går till sist upp och ger katterna mat eftersom en inte orkar höra på gnäll och krafs hur länge som helst. Det senare övergår nästan i bankanden. Vi borde kanske kolla upp detta, vad det beror på. Kanske blir det bättre när vi går över till sommartid, för då måste ju jag gå upp runt klockan fem varje vardagsmorgon eftersom sommartiden visar klockan sex. Det skulle väl vara nåt tillfälligt bra med sommartiden, det enda i mina ögon. Helgmorgnar ifall Anna är ledig och ibland när hon börjar senare än jag försöker jag gå upp och ge katterna mat så att hon ska få ligga kvar i sängen, men det vanliga är att ingen av oss somnar om ändå.
Mamma Mini var missnöjd med toalettstädningen i morse.
Detta med katternas morgonskrik skulle kunna bli en issue mellan oss. Jag väljer att tycka att vi hjälps åt och att var och en drar sitt strå till stacken. Och du, kära dagbok, kanske tröttnar på mitt kattsnack. Vem vet, snart är det väl fölk som har åsikter om detta också och på olika sätt för miljonte gången försöker tvinga mig till att skriva om annat. Eller också är andra nöjda med att jag skriver om katter, väder och vind här. Jag är inte helt nöjd med att ”resten” tas på annat ställe, även om det sker utan censur, men så får det bli när Stenfågeln agerar. Fågeln som vägrar att låta sig bli satt på plats en enda gång till.
Den som sover syndar inte. Han (= Lucifer) skriker och krafsar inte heller.
Citrus fick en härlig stund med mina skor igår när jag kom hem.
Katterna är ett otroligt sällskap. Jag är larvig och pratar med dem. Några svar får jag inte direkt, men jag får strykningar kring benen när nån är hungrig och vill ha mat (= Lucifer) och pip och ”Eh!”-utrop när andra är hungriga (= Mini). En enda av katterna, Citrus, brukar komma mig till mötes i hallen. Anna har sagt att Citrus brukar höra när jag kommer med hissen och redan då springer hon ut. Igår var inget undantag. Då hade de stackars (!) katterna varit ensamma hemma i cirka fyra timmar. Citrus är skofetischist och fick sig en härlig stund med mina gamla gympadojor. Ja de är väl cirka fem år gamla, men ack så sköna. Jag har ett par till som är ännu äldre och jag älskar dem ännu mer eftersom de har orange detaljer. Ena sulan är trasig, så de duger finfint som inneskor på jobbet. Men ja. Jag ska väl kosta på mig ett par nya skor.
Toms slott och trädgård.
Det blev knäckemackor och kaffe till kvällsmat igår. Efter det hade jag en del pappers- och skrivarbete vid datorn och så beställde jag, hoppas jag, en julklapp till mig själv från min arbetsgivare. Det fanns inte så mycket jag ville ha, men jag valde nåt praktiskt. Eftersom det aldrig kom nån bekräftelse via e-post är jag lite osäker på om beställningen har gått igenom. Jag fick också två mejl från Tom i England igår. Han tycker definitivt att vi ska ses om jag åker dit i år. Det braiga är att han bor norr om London och har jobbat många år inne i city, så han känner till bra matställen, till exempel. Tom berättade att hans fru just har fyllt 77 år och att de nyligen firat 53-årig bröllopsdag. De är bra på att fira saker, britterna. Det känns gott att ha lite blodssläktingar som faktiskt vill träffa en – även om släktskapet är på långt håll. Tom och min pappa var sysslingar. Tom påminner inte så lite om pappa. Liksom pappa är Tom en trädgårdsmupp, men han avslöjade igår att i det lilla trädgårdsskjulet, som han kallar sitt slott (!), drar han sig undan och lyssnar på radio, grejar med sina växter och välkomnar strykarkatter.
Bara två stjärnor och omdömet Antikintresserad igår.
Det var också näst sista avsnittet av Antikrundan igår kväll. Anna fick promenera hem från jobbet, jag hade inte tid att hämta henne i bil för jag ville amatörvärdera via appen. Den här gången var det grejor från Umeå igen. Jag tyckte att det var svårbedömda saker och värderade åt skogen. Det blev nog bara två fullpoängare för min del. Diplomet blev därefter, men jag förtjänade inte mer än två stjärnor och omdömet Antikintresserad. Oavsett detta tycker jag att det är både kul och lärorikt. Det blir trista torsdagskvällar framöver när säsongen är slut. Och om jag inte hade min dröm om att skriva böcker skulle jag drömma om att jobba med antikviteter. Fast kanske inte i TV-rutan utan ha nån antikvitetsaffär i Gamla stan. ”Önska, önska runt i ring, önska kostar ingenting…”
∼ ♦ ∼
Inga handskar idag!
Arbetsveckans sista dag startade blåsigt, men varmt. Jag tror att det var första gången i år som jag inte hade handskar på mig på morgonen. Nån lift fick jag inte i morse, men det var skönt att gå. Det är inte bara magen som krånglar, även ryggen bråkar lite. Då är det bra att promenera. Jag la sista handen vid mitt nyhetsbrev och publicerade det exakt klockan tio som jag ska. Därefter blev det lite diverse småjobb innan lunch. På eftermiddagen deltog jag i en webbaserad kurs som det har tagit ganska lång tid att bli ansluten till. Men kursen måste göras och nu är den gjord. Veckans sista möte började klockan 15. Det borde inte vara tillåtet att lägga möten så sent den sista arbetsdagen i veckan, fast ibland finns det väl ingen annan möjlighet. Efter jobbet hade jag mest lust att gå och dricka många öl. I stället tog jag mig hem för att delta i en middag där vi var fyra vid bordet. Det var förstås också mysigt, även om jag kände mig ap-trött.
∼ ♦ ∼
Katterna var nog lite trötta också. Lucifer har fågelskådat, medan lilla Citrus hellre är inomhus och sträcker ut sig på nån matta som mammisen sen måste dammsuga bort en massa hår ifrån. Kärt besvär, tro inget annat! I morgon väntar årsstämma. Ska det bli veckans sista möte..?
Citrus höll sig på mattan.
Lucifer fågelskådade i morse.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Av nån anledning kom jag på att jag inte hade läst en enda bok av Karin Alfredsson. Med Anna som sambo har ett gäng böcker av sagda författare dykt upp i våra bokhyllor. Jag plockade åt mig 80 grader från Varmvattnet för att läsa.
Det sägs att en inte ska döma en bok efter dess omslag, men jag blev faktiskt nyfiken på 
Gå till Toffelprofilen
